Trädgårdsföreningen är en stadspark i centrala Göteborg, avgränsad av Nya Allén, Vallgraven, Södra vägen samt Slussgatan. Det var från starten en privat park öppen för allmänheten mot betalning. Den drevs ända till 1975 av en förening med namnet Trädgårdsföreningen i Göteborg u.p.a.
Göteborgs Trädgårdsförening bildades år 1842 och övertog den så kallade Segerlindska ängen. Denna hade efter stadsmurens rivning arrenderats av Laurentius Segerlind.
Initiativtagaren var kaptenen vid Göta artilleriregemente Henric Elof von Normann, som på sommaren 1840 reste till Berlin och besökte dess stora botaniska trädgårdar. Övriga stiftare var överläkaren på Sahlgrenska, P. C. Westring, kommerserådet James Dickson, docenten M. W. von Düben, doktor A. G. Franck, apotekaren A. H. Grén, magister J. E. Areschoug samt juveleraren J. E. Tengstedt.
Ett årligt bidrag på 1 000 riksdaler till den då nybildade Trädgårdsföreningen beslutades 1842 av magistraten i Göteborg. Pengarna avsåg att föreningens trädgårdsmästare skulle ta hand om stadens parker och planteringar. Åtskilliga gånger förlängdes överenskommelsen.
I mars 1843 fick arkitekterna Victor von Gegerfelt och Heinrich Kaufmann i uppdrag att tillsammans med trädgårdsmästaren Frans Töpel, ta fram ritningar och kostnadsberäkningar för en anläggning på fältet. Både Gegerfelt och Töpel fick dock avgå i augusti 1844, men det blev ändå Gegerfelts och Kaufmanns gemensamma bolag ”ByggnadsContoiret” (startat 1842) som fick uppdraget med att uppföra trädgårdsanläggningen. Ett avtal skrevs med artilleristaben om att under två år erhålla all hästspillning därifrån mot en ersättning av 250 Riksdaler Banco om året. Stadsingenjör Lorens Wilhelm Brandenburg ansvarade tillfälligt för tillsynen av anläggningsarbetena i parken sedan trädgårdsmästare Töpel avskedats hösten 1844 fram till att föreningens andre trädgårdsmästare Carl Ferdinand Liepe tillträdde vårvintern 1845. Liepe stannade till 1859 då han efterträddes av Georg Löwegren.
Från och med hösten 1844 planerades och genomfördes en rad stora projekt i trädgården; 1847 stod följande byggnader klara; ett orangeri och ett sticklingshus (på platsen för Palmhuset) samt Trädgårdsmästarbostaden, senare kallad ”direktörsvillan”(trädgårdsmästaren var från och med Georg Löwegren också trädgårdsdirektör), ritad av stadsingenjör Brandenburg. 1850-53 tillkom ett persiko- och ananashus med vinkast, ett växthus för näckrosen Victoria Regia samt en blodigeldamm med igelhus (på tillstyrkan av stadens läkaresällskap). Endast direktörsvillan finns kvar av dessa byggnader. Den del av den yttre vallgraven som ännu återstod gjordes redan 1843 i ordning till en damm som tack vare införskaffade fåglar och andra djur blev parkens mest populära besöksmål.
Under Löwegrens långa direktörsskap, från 1859 till 1916, genomfördes alla de stora satsningar som bevarats in till vår tid, såsom nya entréer mot Slussgatan och Gamla Allén, vaktbostaden vid Gamla Allén, Elevbostaden, Fröhandeln och Palmhuset, restaurangen (nedbrunnen) med fontänplatsen, Lagerhuset, Frömagasinet och Växthuset (”Orkidéhuset”).
Den 29 maj 1863 beslutades att Trädgårdsföreningen skulle förses med en gasledning. Då verksamheten expanderade uppfördes år 1874 en ny ekonomibyggnad vid dåvarande Slussgatan, ritad av Victor von Gegerfelt. Elevbostaden tillkom 1868, 1871 inskaffades parkens första fontän som placerades mellan Trädgårdsmästarebostaden (direktörsvillan) och det gamla växthuset som snart skulle ersättas av Palmhuset. Victoria-Regiahuset revs 1873 och ersattes med ett större växthus, med fyrkantiga torn vid sidorna och flyglar som inramade bänkgården (även detta revs senare). Fröhandeln uppfördes 1875-76 efter ritningar av stadsarkitekt Viktor von Gegerfelt vid den samtidigt anlagda entrén mot Slussgatan. Tidigare hade fröhandeln inrymts i trädgårdsmästarbostaden. Stallet, idag café, byggdes 1875.
1863 byggdes också det ursprungliga lagerhuset för att kunna vinterförvara Trädgårdsföreningen lagerträd. Kakelugnar användes för att hålla lagom temperatur kalla vinterdagar. Dessa är bevarade medan det nuvarande huset är en kopia av originalhuset, byggd 1985. Huset används fortfarande för vinterförvaring av medelhavsväxter.
Fröhandeln som grundades av Liepe var under många år en stor inkomstkälla, och som mest delades 40 000 exemplar ut av deras katalog. Under 50 år (1887-1937) leddes fröhandelsverksamheten av föreståndaren och kamreren Gustaf Alfred Gustafsson.
Direktörsvillan stod färdig 1847. I villan bodde trädgårdsmästare med sina familjer under många år. Från övervåningen drevs den riksomfattande handeln med fröer, tills verksamheten växte sig så stor så att en egen lokal för det fick byggas. Byggnaden för fröhandeln stod klar i november 1876, även den ritad av Victor Gegerfelt. Den förlängdes 1890 och år 1920 genomfördes en större ombyggnad. Idag är huset Alfons Åbergs kulturhus.
Georg Löwegren, trädgårdsmästare och direktör för Trädgårdsföreningen 1859-1916, var fast besluten att anlägga ett stort och ståtligt växthus i parken. Han fick sin vilja igenom. Som förlaga för bygget användes Crystal Palace i London. Palmhuset stod klart 1878. 1916 efterträddes Löwegren av Erik Hjelm som direktör.
1890 tillkom vakthuset vid fröhandeln (norra grindstugan), och 1893 uppfördes lagerhuset. En ny vaktstuga vid Gamla Allén, idag grindstugecafét, byggdes 1902, och ersatte en äldre vaktstuga från 1877. 1902 tillkom frömagasinet och 1904 ett nytt staket mot gamla resp. Nya Allén.
Dammens attraktionskraft minskade med tiden. Den slammade igen, fågellivet försämrades och dess främsta funktion var från 1869 fram till 1905 skridskobana för Göteborgs skridskoklubb. Samtidigt behövdes mer utrymme för växthus och drivbänkar. Dammen fylldes därför igen 1905 och ett nytt växthuskomplex uppfördes 1906-07, däribland ”Orkidéhuset”, det nuvarande växthuset närmast Palmhuset, den enda del av komplexet som bevarats till idag.
Ett första Rosarium med 500 sorters törnrosbuskar finns omnämnt redan 1858, enligt en uppgift från 1902 disponerade ett rosarium ytorna söder om dammen och sydöst om Palmhuset.
Under 1900-talets första hälft fanns 27 växthus i parken vid sidan av det stora palmhuset. Endast ett, byggt 1907, finns idag kvar.
Trädgårdsföreningens stora restaurang stod klar den 14 april 1887 efter ritningar av Adrian C. Peterson. Innan des låg det ett mindre café på platsen, den moriska paviljongen. Fram till 1922 hette byggnaden Konsertsalongen. Byggnaden förstördes av brand år 1965.
En ny byggnad som stod klar 1969 byggdes. Den nya byggnaden kallades Restaurang Trägårn. År 1995 brann även denna byggnad ner. I maj 1998 stod en ny byggnad klar. Den nya verksamheten med restaurang, konsertlokal och nattklubb fick det namnet Restaurang Trädgår´n.
En stenträdgård anlades åren 1932-33, på en bergknalle som utgjort en udde i den igenfyllda dammen. Stenpartiet finns kvar, idag även känd som ”Klippträdgården”.
På grund av en sviktande ekonomi övertogs parken år 1975 av Göteborgs kommun. Då fanns planer på att bygga en ny musikteater i parkens östra del där det mesta av växthusanläggningarna rivits året innan. Folkopinionen stoppade planerna och 1981 bestämdes att istället anlägga nuvarande Rosariet (planteringar med omkring 1 600 varianter av rosor) i parkens nordöstra del, och att renovera det hårt slitna Palmhuset som därefter blev byggnadsminnesförklarat 1985. Samtidigt bestämdes att den historiska karaktären skulle betonas vid parkens fortsatta utveckling. Rosariet med ny vattenkonst invigdes 1987. Fröhandeln renoverades och är idag Alfons Åbergs Kulturhus och lagerhuset hyrs ut som samlingslokal för olika arrangemang och tillställlningar. Frömagasinet blev ombyggt till kontor.
När det 1974 beslutades att kommunen skulle överta Trädgårdsföreningens parkanläggning upplöstes Trädgårdsföreningen i Göteborg u.p.a och istället bildades Trädgårdsföreningens stiftelse år 1974.