Czapek, Joseph Wolfgang, f. 19 mars 1825 i Prag, d. 6 juli 1915 i Ljungskile. Föräldrar: skolläraren, organisten och kompositören Wenzel Czapek och Maria Kindl.
Började lära violinspelning vid sex års ålder; elev vid konservatoriet i Prag 1837 med Fredrik Pixis som lärare i violinspel och Dionys Weber i harmonilära och komposition; avlade examen 1843. Förste violinist vid böhmiska teatern i Prag 1843—44; företog en turné genom Tyskland (erhöll resetillstånd t. o. m. mars 1845 19 maj 1844 samt förnyade resetillstånd på ett år 16 juni 1845 och 12 okt. 1846) och blev därunder kapellmästare vid Labitzskis orkester, därefter konsertmästare hos Josef Gungl under två år och slutligen dirigent för konserterna i Friedrich Wilhelms städtische casino, allt i Berlin; lämnade Berlin 1847 och företog som kapellmästare vid Steyermarkische gesellschaft en resa i Tyskland och Skandinavien samt gav därunder konserter i Göteborg och Kristiania; regementstrumpetare (direktör) vid Göta artilleriregemente i Göteborg 13 mars 1848; erhöll musikdirektörs titel 22 aug. 1848; erhöll böhmiska kretsregeringens fribrev till Sverige 10 maj 1850; sånglärare vid flera skolor i Göteborg, bl. a. vid Meijerbergska skolan; organist vid Göteborgs synagoga 1856—1909 och vid Engelska kyrkan i Göteborg 1857—1900; orkesterledare i Föreningen för klassisk musik 1855; kapellmästare vid Gaudelius tyska opera i Göteborg under fem år; ledare av Göteborgs orkester 1862—66; erhöll avsked från regementstrumpetarebefattningen vid Göta artilleriregemente 8 jan. 1878; ordförande vid Eugéne Sundbergs kvartettsällskap i Göteborg mars 1884. AssocMA 1853; LMA 1857; RVO 1869; innehade Karl XV :s medalj, medaljen Litteris et artibus och utländska ordnar och var ledamot av frimurarorden (innehade purpurbandet) samt jubelkommendör i Par Bricole.
Gift 17 juni 1856 med Berta Augustina Haglund, f. 28 aug. 1833, d. 30 aug. 1915, dotter till köpmannen Lars Petter Haglund i Göteborg.
G. var andra barnet till läraren och musikern Wenzel Czapek (f. 1795) i Prag, vilken var son till arbetaren Jakob Czapek från byn Vysehofovice. Wenzel Czapek gifte sig 1820. I äktenskapet föddes en dotter och tre söner. År 1832 köpte han ett hus vid Katerniergasse.
C. som var äldste sonen, röjde tidigt musikaliska anlag och fick gå i stadens konservatorium. När detta vid avtäckandet av Mozarts staty i Salzburg 1842 lät representera sig medelst en deputation av sex lärare och tolv elever, rönte han utmärkelsen att bli en av de utvalda. Sedan han avslutat sina studier, sökte han efter en kortare anställning i Prag sin lycka utomlands.
Han hade under några år växlande engagemang och kom så 1847 till Göteborg som kapellmästare vid ett av nitton personer bestående kapell, Steyermarkische gesellschaft. Den 2 maj gav sällskapet en konsert, där bl. a. en »Preussisk kavallerimarsch» och en »Friedrich-Wilhelmgarten polka» framfördes av den unge dirigenten. Året därpå fästes han genom en anställning vid Göta artilleriregementes musikkår vid Göteborg och kom sedan att göra. en betydande insats i stadens musikliv.
Redan på hösten 1848 anordnade han s. k. »Casino» i Bloms hotell med »Concert á la Strauss», utförd av »en fullständig orkester». Dessa musikaliska aftonunderhållningar blevo mycket omtyckta. 1849 återupptogos på hans initiativ Harmoniska sällskapets övningar efter tjugutvå års vila. I en Göteborgskrönika i Ny tidning för musik 21 jan. 1854 heter det: »Musikdirektör C. utvecklar härstädes mycken verksamhet; hans talang som dirigent erkännes, och hans förmåga som komponist värderas mycket.
Då man har opinionen för sig och finner ett rättvist erkännande, bör det vara hr C. en angenäm plikt att verka för framkallande av ett mera allmänt intresse för den ädlare musiken.» Han kände även fullväl denna plikt och gav stora orkesterkonserter med klassiskt program. Man fick där höra Mozart, Beethoven, Weber, Mendelssohn men även de nyare tyska tonsättarna. Själv framträdde han bl. a. med en konsertuvertyr (1856), kantaten »Yttersta domen» och tre mässor. En av hans symfonier gavs ej blott i Göteborg utan även i Gewandhaus, Leipzig. 1856 skriver Ny tidning för musik: »Det ser nästan ut som hade Göteborgarne fått det infallet att bringa oss här i Stockholm på skam, vad instrumentalmusikens vård och hägn vidkommer.»
I okt. 1856 fick C. en betydande hjälp i landsmannen Fr. Smetana, som då bosatte sig i Göteborg. Stora körverk av Schumann och Gade upptogos nu, och även den nyromantiska skolan med Liszt blev representerad. Med året 1858 började Aug. Meissner anordna kammarmusiksoaréer, och C. hjälpte till av alla krafter att hålla samman allt. En gammal körförening, »Mozart-föreningen», ombildades till »Förening för klassisk musik» (1855) med C. som orkesterledare. På den nästan feberaktiga livaktigheten på 1850-talet följde ett beklagligt bakslag på 1860-talet. Smetana återvände då till Prag.
En ersättning fick man i Israel Sandström, men denne var dock ingen musiker efter kontinentala mått. Sången kom dock att genom honom odlas, och särskilt svensk musik uppfördes. I den av Sandström 1863 grundade »Amatörernas sångförening» var C. med i styrelsen. 1862 grundades en stående orkester under benämningen »Göteborgs orkester», och C. blev ledare för denna. Trots alla dirigentens ansträngningar kunde den dock ej sammanhållas längre än till 1866.
C. fortsatte att medverka vid konserter, såväl då det gällde kyrkokonserter som kammarmusiksoaréer och solistkonserter. Även vid musikaftnar för välgörande ändamål var han en städse välvillig hjälpare. Göta artilleriregementes musikkår skötte C. med sedvanlig energi och gav ofta konserter med den, särskilt under sommaren på Lorensberg, samt under gästspel i Danmark. Där fick man höra marscher som »Lorensbergs paviljong» och danser som »Konsertpolka» av dirigenten själv.
Ibland framträdde på en gång Göteborgs musikförenings orkester, Beyerbökska kapellet och Göta artilleriregementes musikkår (1874). Vid de mera seriösa konserterna i staden fick man lyssna till »Bön med orkester», terzett ur kantaten »Barnhemmet», »Andlig ouvertyr för orkester med motiv ur n:o 452 i psalmboken», »Adagio religioso för violin», »Im-promptu i Ciss moll samt stor vals i A dur», »Aftonrodnaden, vals» jämte en stor mängd andra tonverk av C. För festtillfällen var han outtröttlig att komponera kantater, marscher, potpourrier m. m. Särskilt ofta fick man höra »Minne af det 13: de landtbruksmötet, festmarsch», sedan mest kallat »Landtbruksmötets marsch». Även i större» konstformer framträdde C, såsom bl. a. 1872 »Claes Uggla på Svärdet, musikaliskt deklamatorium af Oscar Fredrik, musik för orkester, solo och kör». De stora orkester- och körkonserterna lämnade han dock snart i händerna på yngre krafter men ägnade sig så mycket mera nitiskt åt kammarmusiken.
På 1880-talet lyckades han intressera grosshandlare Eug. Sundberg för grundandet av ett särskilt sällskap för kvartettmusik, och 1883 testamenterade denne 10,000 kronor för ändamålet. Sällskapet fick bära Sundbergs namn, men själen i företaget var från början och alltjämt C. Jämte sin trägna och mångsidiga offentliga verksamhet meddelade C. oförtrutet undervisning, och i de många kyrkor och tempel, där hän spelade, orgel, fann man honom alltid på sin plats med samma redliga nit, var han än skötte sitt kall. Av hans många tonsättningar blevo särskilt kantaten »Das weltgericht» (»Yttersta domen») och en »Katolsk mässa» berömda. Den senare uppfördes med stort erkännande i Paris under Gabriel Fauré i Madeleinekyrkan 1881.
Då C. 1905 firade sin åttioårsdag, fick han mottaga en osedvanlig hyllning från hela Göteborg. I en nekrolog i Göteborgs handelstidning 7 juli 1915 heter det om honom: »Genom sitt öppna, hjärtliga väsen, sin varmt kännande och entusiastiska personlighet med dess av humor präglade originalitet förstod J. C. i ovanlig grad att framkalla sympati hos alla, med vilka han kom i beröring, och helt visst var denna förmåga att vinna medmänniskor i hög grad honom till hjälp i hans uthålliga strävan att föra tonkonstens runor här uppe i Norden.»