Firman Adolf Bratt & Co etablerades i april månad 1877, varvid det tillkännagavs, att dess verksamhet skulle omfatta agenturaffär och import av kol, cokes och järn. Dess grundläggare, generalkonsul Adolf Bratt, som ännu är firmans innehavare, har således haft glädjen att över ett halvt sekel leda dess utveckling.
Importen av kol och cokes vidtog så gott som omedelbart, och försäljningen, som skedde från fartyg, pråmar och upplag, kom så småningom att omfatta alla dessa varuslag tillhörande förbrukningsartiklar. Först begyntes en engrosaffär för leveranser till avnämare såväl i Göteborg med omnejd som i andra delar av landet. Snart kompletterades rörelsen med en detaljaffär för försäljning av kol och cokes till hushåll och värmeledningar. Denna affärsgren kom så småningom även att omfatta andra slag av bränsle, såsom ved, torv o. s. v. Ett upplag anlades å Hultmans Holme med maskinella anordningar för krossning och harpning av kol och cokes samt för sågning och huggning av ved. Senare förhyrdes även en upplagsplats i Sannegårdshamnen. För lagring och transporter inom hamnområdet inköptes ett 50-tal pråmar. Tvenne bogserbåtar anskaffades, och för leveranserna till fartyg inköptes en bunkringskran. Försäljningarna inom staden blevo med tiden av sådan betydenhet, att ett 30-tal hästar måste anskaffas. Dessa ersattes sedan delvis med lastbilar, när dylika kommo i bruk. Även andra moderniseringar företogos, men de linjer, som redan tidigt upp-dragits för denna gren av verksamheten, följdes sedan i huvudsak.
I samband med handels- och agenturaffären startades ett ångbåtsrederi, till en början i mindre skala. Ett flertal ångare inköptes, och i samband med firman grundades efter hand ett antal ångfartygsaktiebolag. Av dessa äga Ångf. A.-B. Nordsjön, grundat 1896, Ångf. A.-B. Östersjön, grundat 1908, och Ångf. A.-B. Adolf, grundat 1912, fortfarande bestånd. Tillsammans disponera de för närvarande en flotta av 8 ångare med en sammanlagd lastkapacitet av c:a 18,000 ton dödvikt och nästan samtliga nybyggda under det sistförflutna årtiondet.
Firmans rederirörelse hade under årens lopp kommit att alltmer övergå från trampfart till linjefart. Ar 1905 öppnades reguljär förbindelse mellan Göteborg och Bristol samt Göteborg och Swansea. Till en början insattes endast en ångare, och månatlig förbindelse upprätthölls mellan de ovannämnda hamnarna. År 1912 startades linjen Göteborg—Plymouth, år 1914 linjen Göteborg—Cardiff och år 1915 linjen Göteborg—Southampton. Företaget hade därmed vuxit ut till ett organiskt helt. Under de första krigsåren ökades godskvantiteterna så avsevärt, att slutligen nästan hela det till firman anslutna tonnaget kunde insättas på de reguljära linjerna. I februari 1917 måste emellertid linjetrafiken alldeles upphöra på grund av det oinskränkta u-båtskriget. I början av 1919 kunde den emellertid återupptagas och snart kunde även en ej obetydlig utvidgning ske, i det att den länge planerade trafiken Östersjön—England begyntes som komplettering av de redan befintliga linjerna.
Reguljär förbindelse etablerades från Stockholm och Norrköping till Bristol och Swansea och vice versa. Den från Göteborg utgående trafiken utsträcktes även till Irland. Ar 1922 öppnades regelbunden förbindelse mellan Göteborg och Cork och år 1923 mellan Göteborg och Limerick. Vid tillräcklig godstillgång anlöpas också andra platser såväl i Sverige och övriga Östersjöländer som på syd- och västkusterna av England och Irland. Göteborg är fortfarande huvudhamnen och firman sköter själv alla med linjerörelsen förenade göromål, som där förekomma. Fasta agenturer hava upprättats i Stockholm, Norrköping, Malmö, Hälsingfors, Riga, Dover, Southampton, Plymouth, Bristol, Cardiff, Swansea, Waterford, Cork och Limerick.
Ar 1919 blev äldste sonen, konsul Arnold Bratt, efter 10-årigt arbete inom firman,
delägare i densamma och år 1925 yngste sonen, konsul Gustaf Adolf Bratt, som varit i dess tjänst sedan 1912. En brorson till firmans grundläggare, konsul Harry Bratt, är även verksam inom densamma.
Från Näringslivets utveckling i Sverige under åren 1859-1929