C. H. Billbergs Pianofabrik

Grundläggaren af denna fabrik, Christian Håkan Billberg, föddes i Billeberga i Skåne den 14 Februari 1825, kom som utlärd snickaregesäll till Göteborg 1846, der han tog plats som arbetare hos Herr J. G. Malmsjö. Efter att i 8 år arbetat å denna fabrik, längtade han ut för att vidare utbilda sig i sitt fack och reste 1854 till Amerika, der han i New York  arbetade på de största pianofabrikerna, nemligen hos Wallace, Chichring och
Steinway.

Riktad med nya idéer och nya modeller hemvände han till Sverige  1858 och fick åter anställning hos firman I. G. Malmsjö. Här införde han åtskilliga förbättringar och uppsatte en hel del nya maskiner; blef efter någon tid bolagsman med Herr Malmsjö, då firman hette J. G. Malmsjö & C:o. Herr Billberg var en skicklig instrumentmakare och ytterst noga med sitt arbete; men han var ingen affärsman och förstod icke som en sådan att taga vara på sitt intresse.

Han lemnade till sist Malmsjöska affären och uppsatte egen fabrik 1868. Efter någon tid fick han glädja sig åt att se sin fabriks anseende jemt stiga och han tilldelades vid många utställningar i:sta priset för sina instrumenter. Efter åtskilliga års förlopp började concurrensen med de utländska, i synnerhet de tyska instrumenten till följd af deras prisbillighet, blifva ganska svår och våra svenska pianofabriker i allmänhet måste mer och mer minska sin tillverkning, många kommo till sist i ekonomiska bekymmer och icke minst Herr C. H. Billberg, som så småningom nedbröts deraf. Han dog den 12 Januari
1879. Enkan fortsatte och dref fabriken några år derefter, men måste göra konkurs 1886. Det ansågs vid denna tid hardt när omöjligt att idka denna industrigren i Sverige och bestå i kampen mot den oerhörda tyska importen. Bland dem som ändock ville uppehålla den välkända fabriken var Herr W:m Nilsson i Göteborg, som tiilöste sig densamma, insatte nytt kapital och engagerade en verkmästare, Herr F. Lundberg, som innehaft svenska statens resestipendium och i flera år studerat i utlandets förnämsta pianofabriker.

Fabriken började under nya ledningen helt anspråkslöst med 3 å 4 arbetare. Sedan kom 1888 med det nya tullskyddssystemet och många äro de svenska industriidkare, som från detta årtal räkna en arbetets och glädjens tid. Man började så småningom öka ut och intaga flera arbetare och sysselsättes nu vid fabriken 25 st.

Fabriken har under sin nya ledning måst i brist på  utrymme flytta 2 gånger, sista gången 1895, och är nu tidsenligt inrättad med tillräckligt utrymme för arbetets obehindrade och gilla gång och för trävarors lagring och torkning. Värmledning med ånga är inledd i alla lokaler. Man följer här med sin tid och sparar intet för att framställa ett gediget, tidsenligt
och utmärkt arbete.

Fabrikens fabrikat har ock mer och mer tilldragit sig allmänhetens uppmärksamhet och anläggningen är en i:sta klassens fabrik och en af vårt lands förnämsta, som leverera hvad hvar och en vet utmärkta pianinos och flyglar, hvilka äro spridda öfver hela landet. Instrument från denna fabrik ha också erhållit de amplaste loford af många framstående auktoriteter på musikens område och tillverkningen har prisbelönts å alla utställningar. Å senaste utställningen i Stockholm 1897 erhöll ock fabriken af den arbetande juryn
bestämda och af centraljuryn fastställda högsta beslutade utmärkelsen, Silfvermedalj, för. pianinos. Fabrikens flyglar belönades med Silfvermedalj.

Herman A. Ring

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.