Kvarteret Lilla Berget

Kvarteret Lilla Berget ligger mellan Smedjegatan-Postgatan-Tyggårdsgatan-Köpmansgatan.

Bland andra karakteristiska nordstadspartier som försvunnit för den nyare tidens gedignare byggnadsväsen äro Lilla bergets alla forna rucklen, hökarbodar och krognästen i hörnet av Smedje- och Köpmansgatorna att ihågkomma. Berggrunden kringgärdas nu av moderna stenhus och bildar såsom säten för tre dagliga tidningar ett verkligt tidningskvarter.

För cirka tre kvarts sekel sedan bestod kvarteret av en mindre bergkulle, bebyggd med trärucklen. Dessa voro mer än lovligt ruskiga till det yttre, översmorda med gul färg och täckta med röda tegelpannor, vilka stundom företedde en förödelsens styggelse.

Exteriören var visserligen avskräckande, men avvek inte från Nordstadens allmänna fysionomi. Interiören var fulare. Där funnos orenliga, stinkande gårdar, långa och smala, kringbyggda med bostadslägenheter över och i närmaste grannskap till hemlighusen.

I nästan alla dessa nästen fanns en krog och en bordell, vilka på flera ställen hade gemensamma utgångar. Här levdes ett förskräckligt busliv ända in på 1850-talet; stadens slödder samlades i hopar runt berget och passade på offren, som vanligtvis bestodo av sjömän från småskutorna i Stora Hamnkanalen.

Var krogen avskild från den tvetydiga näringen och härskade två matronor i huset, kommo dessa ofta i krakel med varandra, vilket urartade till blodiga bataljer. Vid slika tillfällen hade varje krigförande part sina hjälpare och striden åskådades med livligaste intresse av passiva vänner och kunder.

I hörnet av Tyggårdsgatan och Köpmansgatan låg muraregesällernas forna härbärge, prytt med en järnskylt över ingången. Emblem och inskription — en slev, vinkel, hammare och årtalet 1773 — upplyste om, att detta var Murareämbetets härbärge för vandrande gesäller. Huset nedrevs i början av 1870-talet och lämnade plats för Handelstidningens officin.

Detta härbärge stod givetvis under hägn av Murareämbetet, vilket förmodligen fanns till redan på 1600-talet, men enligt Berg omtalas det icke i annalerna förr än 1707. Att det varit i fullt flor vid 1700-talets mitt därom vittnar å Göteborgs museum gillets välkomma av silver, å vilken följande ord äro ingraverade:

“Waren wälkomne alle Redeliga och Wälförfarne Geseller, som wilja öka vårt Gille. Befliter Eder om en osminkad Dygd. Så blifwer Uppricktighet och Kärlek ett oafsliteligt band för wår nu skedda förening. — Brödraskapets gemensamma Wälgång ware min och alla rättskaffens Gesellers fägnad. Wänskap och Kärlek ware ibland oss lika oföränderlig som min önskan är uppricktig.“

Nederst å foten står: Anno 1761 Hafwer då Warande samtlige Muregesellerne Låtit förfärdiga thenna Silfwer Wälkomst.”

Desslikes finnes i musei ägo en kanna av tenn, vilken tillhört ämbetet, samt några ritningar till mästerstycken utförda åren 1664—1731.

Lilla bergets trärucklen trotsade flera eldsvådor, och de många mordbränder som anlades i nästena av hämndgiriga sällar ledde inte heller till önskat resultat. Att områdets dåliga rykte var vida spritt därom vittna varningarna, vilka de gamla uttalade i min barndom:

— Akten er, barn, så att I inte gån till Lilla berget!

Det var först den nya tiden som gjorde rent hus, jämnade kullen med jorden och gav platsen en annan fysionomi.

C.R.A. Fredberg