Berndt Harder Santesson. Teckning: Pehr Krafft d.y.
En af Sveriges i ekonomi och finans klokaste och driftigaste söner har med kommersrådet Santesson gått till hvila i grafven.
I barnaåren uppfostrad i Christiansfeld uti Schlesvig — och det första svenska barn, som der anförtroddes åt Hermhutiska sektens omvårdnad — medförde han derifrån till sitt verksamma lif inga intryck af religiös sekterism, ännu mindre af fanatism, men väl kanske det ordningssinne och den fördragsamhet, som stämplade hela hans vandel.
Med början af vårt nuvarande samhällsskick begynte Santesson sin offentliga bana, i egenskap af riksdagsman för Götheborg. Han hade redan förut gjort grefve (då
baron) v. Platens bekantskap och omfattade med fruktsam ifver och outtröttligt nit Götha Kanals anläggning. I detta företag, från dess första stadium, under utförandet deraf och till dess fullbordan, kämpade Santesson icke blott troget vid Platens sida och ofta på egen hand, utan man kan utan öfverdrift säga, att om, Platen förutan, denna kanal ej funnits till, hade, Santesson förutan, Platen ej gått i land. med detta sitt förehafvande. Den tyngsta bördan af företagets ekonomiska och finansiella bekymmer hvilade på Santessons axlar, både under grefve Platens
lifstid, under hans frånvaro af sjuklighet och efter hans död.
När grefve Platen, hvars tankar alltid voro sysselsatta med stora statsnyttiga planer, umgicks med den, att anlägga Motala mekaniska verkstad, och dertill ville
använda kanalbolagets tillgångar, uppträdde Santesson ifrigt mot detta förslag, hvilket dock hvarken bröt förtroendet i öfrigt mellan dessa begge utmärkta män, eller hindrade Santesson, att, när Platen ej mera fanns, när hans efterträdare grefve Posse och baron af Nordin funno verkstadens affärer förtviflade och ville sälja den till hvad pris som helst, kraftigt sätta sig deremot, taga verkstaden under sin speciella vård, använda sin verksamhet och sina relationer att skaffa den beställningar och, korteligen, sköta dess angelägenheter så, att hela verlden nu i
Motala har en mönster-verkstad för ögonen. Utan Platen hade denna stora idé ej uppstått, utan Santesson hade den gått i qvaf.
Riksdagarnas politiska frågor interesserade honom mindre än de ekonomiska och financiella; dock väckte han sjelf vid 1812 års riksmöte motion derom, att svensk
guvernör måtte förordnas åt hertigen af Södermanland Oscar Carl Johan, i förstone förtörnad öfver denna närgångenhet, slöt med att vid riksdagens slut komplimentera Borgareståndet för motionen.
Beskattningsväsendet och bevillningsgrunderna lågo kommerserådet Santesson så mycket mer om hjertat. Hans älsklingsåsigt: principen af bevillning på behållen
inkomst, antagen vid 3809 års riksdag, blef sedermera öfvergifven, hufvudsakligen i anseende till brist på kontroller; hvaremot hans förslag om bevillningsafdrag på
ränta allt intill detta ögonblick förblifvit lag i Sverige.
Förbättring af segelfarten på Götha elf, Trollhätte-slussverks ombyggnad, konvoy-kommissariatsfondens förvandling till en handels- och sjöfartsfond, äro allt frukter
af kommerserådet Santessons omtanka och verksamhet. Utrymmet är här för inskränkt att lyfta någon flik på slöjan af alla de trakasserier, all den otack han rönte af de bolag, hvilkas interessen han handhaft. Han hade egt aktier i Götha Kanal för 700,000 rdr bko, och bolaget kastade slutligen åt honom en pension af 500 samma mynt. Staten lärer visat sig lika njugg och åt honom anslagit blott ett lika pensionsbelopp.
”Huru skulle en konstnär väl kunna afbilda verksamheten?” frågade någon och fick till svar: ”Porträttera kommerserådet Santesson.” Och man medgaf — tillägger
Wieselgren, träffande — att gåtan vore .dermed löst, om man nemligen kunde porträttera det utomordentligt lifliga i blick och rörelser, som tillkännager den inre
sällan hvilande själsverksamheten.
”Funnes på högsta ort något nit att här i landet använda dugligheten — yttrade v. landshöfding Ehrenborg, som i detta afseende var behörig domare — så borde staten betala Santessons skuld och konungen utnämna honom till finansminister.”
Sina själsförmögenheter bibehöll han till sitt yttersta. Det första bref den som skrifver detta hade af hans hand är dateradt den 15 Febr. 1819; det sista den 23 No v 1861. I det sednare är handstilen lika säker som i det förra.
Yid 86 års ålder afled kommers-rådet Santesson den 26 Augusti 1862. Han var då den äldste bland Wasa-kommendörerne och riddare af Nordstjernan.
Nekrolog af M. J. Crusenstolpe, publicerat i Svea Folkkalender 1863