Carl Reinhold Constantin Callmander, född 25 december 1840 i Örebro, död 1 november 1922 i Bollebygds socken, Älvsborgs län, var en svensk konstnär.
Han var son till kyrkoherden filosofie magister Carl Jacob Callmander och Sofia Amalia Schmidt.
I sitt första äktenskap gift med Charlotta Amalia Maria Lincke, f. 9 nov. 1852, d. 22 sept. 1908, dotter till kamreraren vid Göteborgs gasverk Albrekt Lincke och i sitt andra gift med Elin Regina Eleonora Bohman, f. 10 dec. 1886, dotter till styckjunkaren Frans Robert Salomon Bohman. Med Charlotta Amalia Lincke hade han sonen Ivar Callmander, som var arkitekt.
Efter avslutad skolgång i Örebro for Callmander till Stockholm där han studerade för Fredrik Liljeblad 1860-1861 han fortsatte studierna vid Konstakademien 1863-1864; med hjälp av ett stipendium från Karl XV och änkedrottning Josefina studerade han i Antwerpen, Düsseldorf och Paris 1862–1865 samt i Antwerpen och München 1873–1877.
Han bosatte sig i Göteborg 1877 där han kom att bli en av de ledande i konstlivet. Callmander var en av stiftarna av Valands konsthögskola och Sällskapet Gnistan. Han undervisade i ornamentsmålning och teckning vid Göteborgs slöjdskola och var anlitad som illustratör vid ett antal samtida tidningar under signaturen Callmus. Callmander var banbrytande inom dekorativ konst och utförde väggmålningar i rik ornamentering bland annat i Göteborgs realläroverk.
Inom glasmåleriet var han en föregångsgestalt och har betecknats som det svenska glasmåleriets fader. Offentliga arbeten utfördes i Uppsala domkyrka, Oscar Fredriks kyrka i Göteborg samt ett flertal kyrkor, bland annat i Karlstad, Umeå, Gränna, Hjo, Falköping, Falkenberg, Ljungby och Asmundtorp.
Texten i huvudsak från Wikipedia.
Upptäck mer från Göteborgs historia
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
3 svar på ”Reinhold Callmander”