Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Werner Lundqvist

Ramm om Th. Ahrenberg

Del 11 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Grundläggaren af denna rederiaffär, Theodor Ahrenberg, började redan tidigt, på 1850-talet, att utreda mindre segelfartyg och fortsatte med denna verksamhet äfven såsom delägare i handelsfirman A. T. Ahrenberg & Co., men ägnade sig från år 1874 uteslutande åt rederirörelsen under firma Th. Ahrenberg samt redde i ett 10-tal större segelfartyg på aflägsna farvatten.

Afpassande sig efter de ändrade förhållandena vid ångans framträdande inomskeppsbyggeriet förändrades tonnaget så småningom till hufvudsakligen ångfartyg, af hvilka nästan samtliga nybyggts för firmans räkning, däraf icke mindre än 24 vid svenska varf. Det mindre segeltonnaget bibehölls emellertid, men moderniserades efter tidens kraf.

Sedan år 1881 underhåller firman genom ångfartygsaktiebolaget Nornan reguliär veckoförbindelse mellan Stettin—Göteborg—Bergen och
mellanliggande hamnar. Å denna rut, som utgör en viktig trafikled för varuutbytet mellan Göteborg—Norge å ena sidan och Göteborg—Malmö —Tyskland å andra sidan, sysselsättas tre till sex ångare, hvaremot firmans öfriga fartyg gå i allmän fraktfart.

Såsom delägare i rederirörelsen inträdde år 1888 Werner Lundqvist, svärson till Theodor Ahrenberg, och år 1898 sonen Ossian Ahrenberg.

I egenskap af verkställande direktörer i ångfartygsaktiebolagen “Nornan“, “Commerce“, “Stella“, “Godhem“, “Marine“, “Sölve“, “Aina“ och “Gylfe“ samt bärgnings- och bogseringsaktiebolaget ”Björn’’ med ett sammanlagdt aktiekapital af Kr. 2.024.300: — äro firmans chefer hufvudredare för 18 ångfartyg, 9 segelfartyg, 1 bärgningsångare och 3 bogserångare.

Axel Ramm

Advertisements

Villa Soltorpet

Endast för medlemmar

Ole Kruse

Ole KruseOle Waldemar Thisenius Kruse, född 13 maj 1868 i Haderslev, Danmark, död 29 november 1948 i Bokenäs, var en dansk-svensk målare. Fadern var målarmästare och sonen fick sin första yrkesutbildning i hans verkstad. Var gift med Sophie Agnes Schlotfeldt (1879-1975).

Under långa vandringsperioder i Danmark, Tyskland, Österrike, Holland, Norge, Finland och Sverige försörjde sig Kruse som dekorationsmålare. Hans första framträdande som konstnär skedde på en nordisk utställning i Oslo 1893, när han arbetade som dekoratör i Nationaltheatret, men det var först 1913 som han erhöll någon större uppmärksamhet med utställningar i Stockholm och Helsingfors.

Kruse var vid sekelskiftet 1900 ett viktigt nav i en krets av unga, bohemiskt lagda konstnärer, författare och skådespelare i Göteborg. Till dem hörde bland andra Ivar Arosenius, Gerhard Henning, Signe Lagerlöw, Ester Sahlin, Birger Palme, Nils Rosberg, David Lundahl, John Ekman och Emil Eggertz. Även Carl Kylberg figurerade i utkanten av kretsen, liksom Filip Wahlström. Kring 1903 bröts bohemkretsen upp. Detta till stor del som ett resultat av en brytning mellan Kruse och Arosenius, delvis som på grund av att Kruse ville styra Arosenius konstnärliga uttryck, men även på grund av deras relation till Ester Sahlin. Hon hade sedan senhösten 1901 haft en relation med Arosenius, men även dyrkats av andra medlemmar i gruppen. Kruse tycks med tiden ha blivit allt mer fäst vid Sahlin vilket ledde till konflikter.

1904 flyttade Kruse ut från Göteborg till Örgryte där han kom att bli bekant med redaren Werner Lundqvist. Han fick ett stort inflytande på Werner Lundqvists konst och kultursyn liksom på inriktningen i  Sällskapet Bröderna och på medlemmarna i detta:

I Gbg fick K ett antal uppdragsgivare som blev hans personliga vänner. För Ebbe o Evy Wennerbergs villa i Flöda utanför staden målade han bl a en Jungfru Maria i rosengård. Den stora målningen Livets träd (08—12) tillfördes Gbgs konstmuseum genom skeppsredaren Werner Lundqvist, för vars villa, Soltorpet, i Böö, då utanför Gbg, K 04 utfört delvis dalainspirerade skisser till tak o väggmålningar, ett uppdrag ur vilket utvecklades ett mecenat- o vänskapsförhållande, som Lundqvist institutionaliserade genom att kring K instifta en orden Bröderna i Böödalen. ”Bröderna” utgav 15 K:s bok I Dalen ved Bjerget det blåa, präntad o illustrerad av författaren o tryckt som facsimile, ett förfarande som var menat som en protest — förvisso inkonsekvent — mot Gutenbergs uppfinning o därmed all teknologi. I detta verk uppträdde K som förkunnare av ett liv i skönhet o kontemplation, samtidigt som han hyllade den skapande handen; mottot ”mane venit” återkommer ständigt på bilderna. I Brödratavlan från 23—26, som är försedd med förklarande text samt devisen ”Ora et labora”, förenas på nytt en skönhetskult, som har religiösa övertoner, med en skapande verksamhet, ett tempelbygge. Liksom Dalen ved Bjerget det blåa inte var belägen i samma sfär som Böödalen, även om K ville suggerera detta, så sysslar Brödratavlans sju klosterbröder inte med något som kan föra tanken till ordensbrödernas i Böö sällskapliga samvaro. K måste ha funnit materialiserandet av sina visioner besvärande; 25 förvärvade han ett torp i Bokenäs utanför Uddevalla, dit han flyttade med sin hustru. Kontakten med ”Bröderna” avbröts därför inte helt; 29 utgav han med deras bistånd o med samma tryckförfarande som förra gången Malerens Bog, i vilken han klär sina tankar i hög, bibliskt klingande språkdräkt. Ytterligare en bok, Fuga, utkom posthumt 52.

Kruse är bäst representerad på Göteborgs konstmuseum, till stor del tack vare Werner Lundqvist som köpte en stor del av hans konst och senare donerade den till Göteborgs konstmuseum.

 

Bröderna i Böödalen

Bröderna i Böödalen var ett sällskap i Göteborg som bildades av skeppsredaren Werner Lundqvist (1868-1943). 1903 hade han och hans hustru Anna (dotter till Theodor Ahrenberg) flyttat in i huset Villa Soltorpet, som ligger i Bö, Göteborg. Skisserna till huset utfördes i oktober 1902 av Göteborgsarkitekten Georg Nordström (1874-1907). Huset inreddes och dekorationsmålades av den danske konstnären Ole Kruse (1868-1948).

Ole Kruse var en av de tidigaste medlemmarna i sällskapet Bröderna, som Werner Lundqvist alltså bildade strax efter inflyttningen till Soltorpet. Bröderna var en sammanslutning av hantverkare, tänkare och några andra som bodde i området och som tänkte i samma banor. Sällskapet varade från 1905 till strax innan Werner Lundqvists död 1943.  Oftast sammanträdde man på Villa Soltorpet, särskilt i Brödrarummet som inreddes 1908. Bland övriga medlemmar i Brödraskapet märks Simon Abersteen, Karl M Bengtsson, Reinhold Callmander, Sigfrid Ericson, Gustaf von Holten, Axel Romdahl och Olof Traung.

En av de flitigaste medlemmarna var Gustaf von Holten (1873-1958). Han verkade som sekreterare i sällskapet hela tiden. Han såg till att utdrag ur de handpräntade Krönikorna blev tryckta. Originalskrifterna finns bevarade på Göteborgs konstmuseum. Det finns ett dussin tryckta skrifter med utdrag ur de samtal, som Bröderna förde om Örgryte, Göteborg, resor, hantverket och livet. Där används endast yrkespseudonymer.

Werner Lundqvist fick antagligen impulsen från sällskapet att ge konstverken i Brödrarummet, Ole Kruses ”Livets träd” och andra verk av denne konstnär, i donation till Göteborgs konstmuseum.

Text i huvudsak från Wikipedia

Stiftelsen Werner Lundqvist fond till sjöfartsmuséet

Skapades genom en donation av skeppsredaren Werner Lundqvist med det uttalade ändamålet att bidra till byggandet av Göteborgs sjöfartsmuseums bestående och vidare utveckling genom att underhålla och öka samlingarna samt sedan denna fond eller andra dylika genom ytterligare gåvor få tillväxt, att museets tillvaro är fullt betryggad, användas till eventuell byggnad för museum.

Av avkastningen skall, årligen 1/10 tilläggas kapitalet och återstoden överlämnas till styrelsen för Föreningen Göteborgs sjöfartsmuséum eller, om denna skulle upphöra, till motsvarande institution med ändamål att arbeta för Göteborgs sjöfartsmuseum.

Jämlikt stadsfullmäktiges i Göteborg beslut den 16 januari 1936 gäller att av avkastningen skall en tiondel årligen läggas till fondens kapital och återstoden utbetalas till styrelsen för sjöfartsmuséet eller om detta museum skulle upphöra, till annan institution med liknande ändamål.

År 2014 hade stiftelsen tillgångar på 3,4 miljoner SEK.

Werner Lundqvist

werner_lundqvistGustaf Werner Lundqvist, född 6 januari 1868 i Uddevalla, död 2 juli 1943, var en svensk skeppsredare och donator.

Han var son till järnhandlaren C.G. Lundqvist och Adelaide Brattberg, och var sedan 1900 gift med Anna Ahrenberg, dotter till Theodor Ahrenberg.

Werner Lundqvist studerade på Göteborgs handelsinstitut och arbetade därefter på kontor i Hamburg och sedan på ett rederikontor i Göteborg. 1898 grundade han sitt eget rederi, som 1917 gick upp i Svenska Lloyd.

1899 flyttade Lundqvist till Örgryte, där han ett par år senare, 1903, lät uppföra en nationalromantisk villa som döptes till Soltorpet. Arkitekt var Georg Nordström (1874-1904). 1917 köpte Lundkvist halvön Galtarö i Ödsmål norr om Stenungsund som han ägde till år 1939. Centrum för hans vistelse på Galtarö var den s.k. Storstugan som omnämns flitigt i en serie tryckta häften som kallas Brödrasamtal, skrivna av Lundqvist. 1925 blev Lundqvist ordförande i Örgryte kommunalnämnd efter att Örgryte 1922 införlivats med Göteborgs stad.

I Örgryte mötte Lundqvist den excentriske svensk-danske konstnären Ole Kruse. Runt sig och Kruse samlade Lundqvist vänner och grannar i Soltorpet, i ett lösligt formerat sällskap som kallade sig Bröderna i Böödalen. Till medlemmarna hörde bland andra Simon Abersteen, Karl M Bengtsson, Reinhold Callmander, Sigfrid Ericson, Gustaf von Holten, Axel Romdahl och Olof Traung.

Lundqvist donerade stora summor till Sjöfartsmuseet bl.a. genom Stiftelsen Werner Lundqvist fond till sjöfartsmuséet,  Göteborgs konstmuseum i Göteborg och Göteborgs högskola (numera Göteborgs Universitet).

När Göteborgs konstmuseum öppnade 1925 hade den Lundqvistska samlingen lika stort utrymme som den Fürstenbergska. Idag är det mesta av den Lundqvistska samlingen splittrad, men Ole Kruses Livets Träd finns kvar på sin ursprungliga placering.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Ahrenbergs

Del 23 av 25 i serien Rederier

Ahrenberg Lundqvist1826 utträdde Theodor Ahrenberg ur den 1826 bildade handelsfirman A.T. Ahrenberg & Co. Han övertog den rederirörelse som handelsfirman tidigare haft. Vid denna tid handlade det om ett tiotal segelfartyg. Med tiden ersattes segelfartygen med ångfartyg för vilka särskilda bolag bildades. År 1900 bestod flottan av 18 ångfartyg och 9 segelfartyg. Mågen Werner Lundqvist (1868-1943) blev 1888 delägare i firman och 1898 blev istället sonen Ossian Ahrenberg (1877-1945) delägare.  Från 1908 var Ossian Ahrenberg ensam innehavare av rederifirman Th. Ahrenberg.

Nornan

Nornan

Bland de bolag som bildades av Ahrenberg för olika fartyg fanns det 1878 grundade Ångfartygs AB Nornan, senare Rederi AB Nornan, Ångfartygs AB Aurora, Ångfartygs AB Gylfe (grundat 1883), Ångfartygs AB Irene, Ångfartygs AB Maritime (1883), Ångfartygs AB Sölve, senare Rederi AB Sölve (1884), Stella (1885), Rederi AB Godhem (1888) och Aina (1889). Nornan köptes 1924 av Hallands Ångbåts AB och fusionerades 1928 med moderbolaget till AB Halland & Nornan. Från 1924 var Broström huvudägare i Nornan.

Werner Lundqvist startade ett eget rederi år 1898. Det första var Ångfartygs AB Commerce som han tog över från Theodor Ahrenberg, år 1905 övertog han Nordiska Rederi AB (upphörde 1919), år 1908 bolaget Stella och 1910 bolaget Ångfartygs AB Labora. Det senare företaget ägdes innan dess av Fredrik Hansson, som också var stor delägare i Svenska Lloyd.

Trafiken för de nämnda företagen tycks ha bedrivits gemensamt och kanske också med samma skorsten och flagga med märket AL (står eventuellt för Ahrenberg och Lundqvist).

SS Skulda

SS Skulda

Segelfartyg för vilka Theodor Ahrenberg var huvudredare

  • Andreas, skepp på 352 ton. Byggt i Kristinestad, Finland år 1847. Köpt från J.A. Kjellberg & Söner efter 1873 men innan 1877. Sannolikt avyttrat 1878. Befälhavare C. Pehrsson.
  • Gefion, skepp på 460 ton.  Byggt i Brake år 1869 som Vierlanden. Inskaffat efter 1873 men innan 1877. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare J. P. Johansson och A. Börjesson.
  • Gylfe, skepp på 991 ton. Byggt i Medford 1847 som St. John. Inskaffat innan 1877 men efter 1873. Sannolikt avyttrat 1882. Befälhavare C.J.E. Törnström, C. Engberg och A. Johansson.
  • Najaden, skepp på 135 nyläster. Byggt 1857 i Sunderland som Orissa. Troligen inskaffat 1872 och avyttrat 1878. Befälhavare. B.O. Börjesson och J.A. Danielsson.
  • Solid (Solide), skepp på 1 136 ton. Byggt 1855 i Medford som Good Hope. Troligen inskaffat 1878 och avyttrat 1882. Befälhavare C.S. Andersson.
  • Teodor, skepp på 320 ton. Byggt 1861 i Bordeaux som Amanda. Inskaffat mellan 1873 och 1877. Ej längre ägt 1885. Befälhavare O.M. Edström och A. Larsson.
  • Torgny, skepp på 334 ton. Byggt 1863 i Brake som Formosa. Troligen inskaffat 1872 och fortfarande ägt 1885. Befälhavare J.J. Larsson, S. Stranne och G.R. Andersson.
  • William, skepp på 325 ton. Byggt 1856 i Sunderland som William Forest. Troligen inskaffat 1878 och avyttrat 1882. Befälhavare J. Johansson.

Källa: Sveriges Skeppslista 1837-1885

Fartygsförteckning

Källor: Fakta om Fartyg, Kommandobryggan och Svensk Skeppslista 1837-1885

Skeppsredare

Del 1 av 25 i serien Rederier
Endast för medlemmar