Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

von Sydow

Stiftelsen Fru Mary von Sydows, född Wijk, donationsfond

Stiftelsen Fru Mary von Sydows, född Wijk, donationsfond grundades av fru Mary von Sydow den 30 juni 1944. Mary von Sydow (1884–1957) var född Wijk och dotter till Erik Wijk och Emily Dickson. Hon var gift med Oscar von Sydow, landshövding i Göteborgs och Bohus län och sedermera riksmarskalk.

Stiftelsen skall företrädesvis tillgodose ändamål i Göteborg.

Stiftelsens huvudsakliga ändamål är:

  • Främja barns och ungdoms vård och fostran eller utbildning
  • Främja vetenskaplig undervisning eller forskning
  • Utöva hjälpverksamhet bland behövande och främja vård av behövande ålderstigna sjuka eller handikappade
  • Främja rikets försvar

Endast avkastningen av stiftelsens kapital används för utdelning. Stiftelsens styrelse äger att prioritera mellan de ändamål, som kan komma ifråga.

Styrelsen ska bestå av högst tre ledamöter utsedda för tre år i sänder, vilka företrädesvis skall väljas bland donatorns manliga avkomlingar. Därjämte får högst tre suppleanter utses för ett år i sänder. I skrivande stund består styrelsen av Oscar von Sydow, Douglas von Sydow, Ingvar Dahlberg, Gert Andréen och Henrik von Sydow.

2014 hade stiftelsen tillgångar på 72,2 miljoner SEK som förvaltas av SEB Institutioner & Stiftelser.

 

Advertisements

Kristian von Sydow

Gustav Karl Oscar Kristian von Sydow, född 15 september 1917 i Engelbrekts församling, Stockholms stad, död 4 mars 2008 i Göteborgs Vasa församling, var en svensk redare och företagsledare, bland annat direktör och styrelseordförande i Broströmskoncernen.

Han var son till Oscar von Sydow och Mary (född Wijk). Han växte upp i Göteborg där hans far 1917–34 var landshövding. 1948 gifte sig von Sydow med Marie-Christine Broström, dotter till Tor Erland J:son Broström. Han var farfar till journalisten Ebba von Sydow.

Kristian von Sydow tog civilekonomexamen 1938 började sedan arbeta inom Broströmskoncernen 1939 då han anställdes i Svenska Orient Linien. 1956 utsågs han till vice vd i Ostasiatiska kompaniet och var vd 1966-76. Han efterträdde Dan-Axel Broström som vd för Broströms 1969 och var styrelseordförande 1975–81. Det var en turbulent tid för familjen Broström. Dan-Axel Broströms plötsliga avgång berodde på att ett långvarigt alkoholmissbruk och motsättningar inom familjen tvingade fram bytet på vd-stolen även om den officiella orsaken uppgavs vara sviktande hälsa.

I samband med 1970-talets oljekriser fick hela den svenska sjöfartsnäringen lönsamhetsproblem och Broströms försvann från börsen under Kristian von Sydows tid som chef.

Han var ordförande i Sveriges Redareförening 1970-74. Han hade ett brett internationellt kontaktnät inom sjöfartsnäringen.

Andra källor: Algot Mattsson, Huset Broström, 1980

Oscar von Sydow

Oscar von Sydow

Oscar von Sydow

Oscar Fredrik von Sydow, född 12 juli 1873 i Kalmar, död 19 augusti 1936 i sitt hem i Drottningholm, var en svensk politiker och ämbetsman. Han var civilminister 1914-17, statsminister februari-oktober 1921, landshövding i Göteborgs och Bohus län 1917-1934 samt riksmarskalk 1934-36.

Han var son till magistratsekreteraren, rådmannen Henrik August von Sydow (1823-1876) och Euphrosyne Maria, född Modin (1836-1876). Han föddes i Kalmar, blev tidigt föräldralös och växte upp i Norrland. Han tillhörde en äldre Kalmargren av en tysk ätt, inflyttad från Pommern. Gift 16 oktober 1911 med Mary Emily Wijk (1884–1957), dotter till grosshandlaren Erik Wijk (1836–1910) och Emily, född Dickson (1849–1943). Paret fick tre barn, ambassadören Erik von Sydow (1912–1997), direktören Kristian von Sydow (1917–2008) och Marie, född 1919, gift Andréen. Oscar von Sydow var farfars far till Ebba von Sydow.

Oscar von Sydow tog mogenhetsexamen vid Högre allmänna läroverket i Östersund 1890 och studerade från samma år juridik vid Uppsala universitet, och tog redan 1894 sin hovrättsexamen där. Under sin ungdomstid blev han medlem i anrika ÖGF Lyran (Östersunds Gymnasiiförbund Lyran). År 1906 utnämndes von Sydow till tillförordnad expeditionschef i Civildepartementet, till ordinarie och assessor 1907 och hovrättsråd i Svea hovrätt 1909. På våren 1911 lämnar han departementet och blir tillförordnad landshövding i Gävleborgs län, innan han på hösten utnämns till landshövding i Norrbottens län.

I regeringarna Hammarskjöld och Swartz 1914-1917 var han civilminister (17 februari 1914-29 juni 1917) och inrättade 1914 Statens arbetslöshetskommission, samt genomförde 1916 års olycksfallsförsäkringslag. Åren 1919-1920 var han ledamot i den internationella kommission som enligt Versaillesfördraget skulle dra upp nya gränser mellan Danmark och det nya Tyskland.

Den 3 juli 1917 utnämndes von Sydow till landshövding i Göteborgs och Bohus län. Han blev den 15 september 1934 fil. hedersdoktor vid Göteborgs högskola.

Efter det att statsminister Louis De Geer, av sin egen ministär, tvingats avgå i februari 1921 hade kungen svårt att finna en villig regeringsbildare så nära ett riksdagsval. När Branting avböjt ett andra erbjudande gick till sist uppdraget till ännu en landshövding, Oscar von Sydow, som tackade ja och blev statsminister under perioden 23 februari–13 oktober 1921. von Sydow var påtänkt redan förra gången, men stod mer till höger än vad som passade de valtaktiska övervägandena hos såväl högerledaren Lindman, vilken inte ville att regeringen skulle betraktas som ”deras”, som Branting, vilken inte ville ge makten åt högern.

Partierna visste också att von Sydow var mer hårdhudad och mer politiskt slipad än De Geer d.y. von Sydow ställde villkor och tänkte inte leda en handlingsförlamad och maktlös regering. Han krävde att socialdemokraterna skulle lova stödja regeringen i centrala frågor om statsinkomster och försvar. Trots uppgörelser röstades även den nya regeringens förslag ned av riksdagen. Oscar von Sydows bestående insats blev beslutet om att lägga fram proposition om dödsstraffets avskaffande, ett förslag som regeringen Edén arbetat fram men som blivit liggande. Efter valet avgick hans regering planenligt.

Oscar von Sydow var ordförande för Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet från 1925. Han var ledamot av Lantbruksakademien, och av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. Hedersledamot av Göteborgs- (hösten 1918) och Norrlands nationer i Uppsala samt av Göteborgs nation i Lund. Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps stora guldmedalj.

von Sydow var styrelseledamot i Ostkustbanan 1911-1912, renbetesdelegerad 1913—1919, ordförande i Statens arbetslöshetskommission 1914, svensk representant i Internationella kommissionen vid folkomröstningen i Slesvig 1919, ordförande i Arbetsfredsdelegationen och Arbetsfredskommissionen 1929 och ordförande i Statens steninköpskommitté 1931. Han var ordförande i styrelsen för Göteborgs högskola, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Chalmers tekniska institut och Göteborgs museum. Han innehade Norrbottens läns skytteförbunds guldmedalj.

Från 1934 och fram till sin död 1936 var von Sydow riksmarskalk.

Text från Wikipedia

Sponsor AB – kopplat till Götabanken

Sponsor AB var ett utvecklingsbolag som bildades av Göteborgs Bank (senare Götabanken) år 1964. Bolaget fick en aktieägarkrets som var närstående till banken. Ägarna i banken var dock inte ägare i Sponsor AB i nån större utsträckning, men det fanns ett aktieägarkonsortium som från start kontrollerade 75% av rösterna i bolaget. Efterhand som företag förvärvades kom nya och förhållandevis stora aktieägare in i bilden eftersom Sponsor erlade hela eller delar av betalningen för de förvärvade företagen med nyemitterade aktier.

Sponsors verksamhet började i liten skala under 1964 då ett företag i Stockholm förvärvades, Bilmaterial AB. År 1965 förvärvades Jungners Verkstads AB, Centro-Maskin, Sävedalen och Förenade Färg samtliga i Göteborg. 1966 köptes ytterligare ett företag och 1967 skedde det förvärv som skulle bli Sponsors sista. Koncernen hade nu på kort tid vuxit kraftigt och i och med stora satsningar, med medföljande nyanställningar, var antalet anställda uppe i över 1 000 personer och årsomsättningen inom koncernen översteg 100 miljoner kronor.

Bland de lite större ägarna märktes år 1972 familjen Sandén, familjen von Sydow (Broström), Ernst Järnfelt, Påhlsson (Pååls och Pågens), Arne Henrikson, familjen Parkfelt, familjen Barkman (Barkman & Co), familjen Sundblad och familjen Trygger. Av dessa var i stort sett bara Henriksson och Sandéns några större ägare i Göteborgs Bank. Sponsor lyckades dock inte förvärva några bolag med bra utvecklingsmöjligheter och bolaget fick problem:

Redan under räkenskapsåret 1967/68 avyttrades såväl Bilmaterial som Sävedalens och därmed minskade antalet anställda med knappt 400 personer. 1969/70 ägde nästa nedskärning mm då hela rörelsen i Förenade Färg såldes och endast fastigheterna behölls. Därefter bedrevs verksamheten i Sponsor i någorlunda oförändrat skick till mars 1973 då Beijerinvest, som redan innehade 27 procent av rösträtten i bolaget, lade aktieägarkonsortiet ett bud på deras aktier. Anbudet godtogs och Beijerinvests ägarandel i Sponsor ökade till 75 procent. Resterande aktieägare erbjöds därefter att lösa in sina aktier mot aktier i Beijerinvest. I slutet av året hade Beijerinvest, slutligen genom tvångsinlösen, fullständig kontroll över Sponsor.

1975 fick AB Sponsor som en del av Beijerinvest återigen uppgiften att fungera som utvecklingsbolag. Därefter följde Sponsor med i moderbolagets fusion med Pribo, fusion med Volvo, skilsmässa från Volvo för att slutligen år 1981 förvärvas av Investment AB Argentus. Nu ingick bland Sponsors dotterbolag bland annat Haki-produkter (köptes 1976, börsnoterades 1982 och aktieinnehavet såldes 1985), Habia Cable och Gust. Carlsson (tidigare i Hexagon). Habia Cable ägs idag av Anders Walls bolag Beijer-Alma.

2002 fanns troligen Sponsor hos Catella (Catella Sponsor) eftersom detta bolag byggdes på resterna av Finans AB Nyckeln som delvis ägts av Anders Walls Beijer Capital och 2008 hos Corp Nordic. Om det nu är samma företag.

Andra källor:
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Årsredovisning Investment AB Argentus 1983
Årsredovisning Investment AB Beijer 1983