Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Textilindustri

Abraham Hülphers

Från en släkt som ska härstamma från stålsmeden Hans Hilper, som skall ha varit född i Schmalkalden och som tillsammans med sin bror Jannich Hilper kom till Nyköping med Marcus Kock (1626.

Jannich Hilper uppges därifrån ha flyttat till Vedevågs bruk i Linde, där stålsmeder med namnet Hilphert levde ännu i mitten av 1700-talet. Hans Hilper skall senare ha slagit sig ner i Hedemora, där hans uppgivne son Johan Hansson eller Johan Hillpert (1638—82) på Åsen blev borgare 1667. Dennes yngste son, Jacob Hylphert (1680— 1744), var postmästare o rådman i Hedemora. I äktenskap med en dotter till den som förfalskare av medeltidsbrev bekante prosten Nils Rabenius var han far till Nils Hülpher (1712—76), som blev postmästare i Hedemora efter fadern och borgmästare där 1760. Han var riksdagsman 1755—56 och 1765—70.

Jacob Hylpherts bror handlanden Abraham Hylphers (1673—1737) i Stockholm var far till superkargören vid Ostindiska kompaniet Abraham Hülphert eller Hülphers (1717—68), som 1756—62, enligt Svenska Biografiskt Lexikon (SBL), hade en fabrik i Gbg med nära 300 arbetare för tillverkning av bomullstyget parkum. Det verkar dock inte sannolikt att fabriken var så stor. Den finns upptagen i Bodmans bok om Göteborgs äldre industri men där anges inget arbetarantal och inget produktionsvärde.

Enligt Bodman var den största textilindustrin i Göteborg vid den tiden familjen Coopmans olika klädesfabriker. Peter Coopman hade i medeltal 107 anställda under åren 1752-1779 och C & J Coopman hade 120 anställda i snitt. Som mest hade P. Coopman 219 anställda år 1755 medan C & J Coopman hade 167 år 1767. Per Forsberg uppger i boken Ostindiska Kompaniet, några studier (2015) att textilindustrin sammanlagt hade 845 anställda 1755 och 531 år 1765. Familjen Coopmans fabriker ihop med andra yllefabriker hade sammanlagt 500 anställda år 1755. Det sammanlagda produktionsvärdet för textilindustrin år 1765 var 291 057 dlr smt varav för yllefabrikerna och Schutz kattunfabrik sammanlagt mer än 200 000. Parkumfabriken kan kanske som mest, men det är inte troligt, ha haft 300 arbetare, men normalläget var sannolikt ett betydligt lägre antal anställda.

Abraham Hülphers genomförde två resor till Kanton som superkargör, med Prins Gustaf 1746-1748 och med Enigheten 1751-53 men blev därefter istället fabrikör.

Isac Wilhelm Hülphers (1750—1815), son till Abraham Hülphers, bodde i Stockholm och var herrnhutare dvs medlem av Evangeliska sällskapet. Han var farfar till drottning Desiderias livmedikus Herman Wilhelm Hülphers (1822—1905), senare regementsläkare vid Andra livgardet (sedermera Göta livgarde).

Advertisements

Göteborg var textilindustrins huvudstad

Även om Borås och Sjuhäradsbygden i sin helhet var dominerad av textilindustri ända in på 1970-talet så var Göteborg textilindustrin egentliga huvudstad. I Göteborg fanns flest anställda och textilindustrin var stadens största industri från slutet av 1700-talet fram till första världskriget. Ungefär 150 år. Metallindustrin har dominerat sen dess, i ungefär 100 år. Men när man tänker på och talar om Göteborgs industrihistoria och arbetarhistoria talar man mest om varven, SKF och Volvo. Måhända nämner man att SKF skapades ur en textilindustri, Gamlestadens Fabriker, och att Volvo skapades ur SKF. De första textilfabrikerna började stängas på 1950-talet och den sista (Westerlinds) stängdes för inte speciellt många år sen.

Vidare talas det mycket om arbetarstadsdelen Majorna och om Masthugget, kanske en del om stadsdelarna på centrala Hisingen och lite om Gamlestaden.  Där varvsarbetarna och senare bilarbterna bodde. Men mycket lite sägs om Göteborgs stora textildistrikt, som låg på Gårda och längs med Mölndalsvägen/Göteborgsvägen med stadsdelar som Getebergsäng, Burås, Mossen, Almedal, Elisedal, Fredriksdal, Krokslätt, Matildeberg, Sörgården, 50-husen, Gustafsberg etc. Stadsdelar som alla (förutom Gårda förstås) ligger i det stora område som heter Krokslätt, ett område som en gång var en by som dock tidigt delades på två församlingar, Fässberg och Örgryte och numera (sen 1924) är delat mellan två kommuner, Göteborg och Mölndal. Många av Göteborgs bryggerier låg också här och dessutom en större verkstadsindustri, som länge var Saab:s växellådsfabrik, numera också nedlagd. Det närliggande stora industriområdet i Lackarebäck är ett modernt industriområdet som inte fanns när textilindustrin fanns. Inte heller fanns området i Kallebäck med mejeri och olika livsmedelslager.

Krokslätt är idag en till stor del bortglömd del av Göteborg som främst består av nedlagda fabriker, många av dem tomma, öde tomter och parkeringsplatser. Många av företagen finns fortfarande kvar i en eller annan form, men sällan har de kontor i området och tillverkningen är ju förstås också borta.

Bland industrier som funnits i Göteborgs textildistrikt märks Claes Johansson & Co (Krokslätts Fabriker), August Johansson Mark & Co (Gårda Fabriker), Lana AB, Gustaf Werner AB, Göteborgs Kamgarnspinneri AB, Jakobsdals Kamgarnsspinneri AB, Marks Pelle Vävare AB, Svenska Möbel och Mattfabriken (Atlas), Färgeri AB Levanten, Hermann Kürzel, strumpfabriken (drevs av Gustaf Werner AB), AB Svenska Gardinfabriken och Almedahls AB. Bland bryggerier som funnist i området märks Eriksberg, Emiliedal och Lyckholms. Andra industrier var Wezätas tryckeri, tändsticksfabriken, Dahlanders tapetfabrik, Bohus Mekaniska (senare Electrolux och därefter Saab:s växellådefabrik), Calvert & Co och Apotekarnes.

Antalet anställda vid några större textilföretag i textildistriktet 1880 och 1912

Två större livsmedelsföretag i området var Lyckholms och Bröderna Kanolds chokladfarbik med 160 respektive 145 anställda år 1912. 1960 hade Lyckholms  som då ingick i samma koncern som Pripps ungefär 400 anställda och Bröderna Kanold 100 anställda. Bägge företagens tillverkning är sedan länge nedlagda, men fabriksbyggnaderna finns kvar.

Av  textilindustrierna så fanns Almedals inte kvar år 1960 (byggnaderna finns dock kvar än idag), Krokslätts Fabriker (Claes Johansson & Co) var en del av Mölnlycke och hade kanske 1 000 anställda, Gustaf Werners företag Werner & Carlström hade 800 anställda i Gårda och Krokslätt i flera olika dotterbolag som Göteborgs Kamgarn, Gårda Fabriker, Lana och Herm. Kürzel med flera. Andra textilföretag med verksamhet i området år 1960  inkluderade Färgeri AB Levanten (50 anställda), Göteborgs Konfektions AB (cirka 400) Konfektions AB Lesslie (c:a 200) samt familjen Garellicks tre företag Konfektions AB Lejonet, Bocaj och Essge-Konfektion med vardera omkring 200 anställda i slutet av 1950-talet. Idag har inget av företagen kvar tillverkning i Göteborg men byggnaderna finns kvar (Jakobsdals Kamgarn är en del av Liseberg) och även de andra gamla fabrikerna används för en lång rad skitfande ändamål. Flertalet lades ner på 1960-talet men Jakobsdals och Krokslätts fabriker överlevde ytterligare en tid.

Dahlanders tapetfabrik hade omkring 50 anställda år 1912 med ungefär lika många år 1960. Idag återfinns viadukten över till Kallebäck där fabriken en gång stod. Wezätas tryckeri fanns inte 1912 men hade omkring 700 anställda år 1960. Idag ligger ICA Maxi i den gamla tryckeribyggnaden uppförd på 1950-talet. Bohus Mekaniska hade ungefär 200 anställda, 1960 återfanns Saab i lokalerna. Som mest arbetade 900 personer i Saabs fabrik (1980-talet) som främst tillverkade växellådor. Idag ingår delar av fabriken i Liseberg och nöjesparken har även köpt resten av fastigheterna. Linoleum AB Forshaga hade för sin del 107 anställda år 1912 och 400 anställda 1960. Tillverkningen flyttade på 1960-talet till en ny fabrik i Sisjön, den gamla revs och idag ligger motorvägskorsningen mellan riksväg 45 och E6:an på den plats där Forshagas fabrik en gång låg. Tändsticksfabriken som 1912 hade ungefär 200 arbetare lades ner redan på 1930-talet. Den revs för ett tiotal år sen sen där den låg bredvid viadukten till Kallebäck.

Almedal

Almedals Fabriker

På bilden ovan syns Almedals Fabriker med Lyckholms i kanten till höger. I förgrunden Almedals järnvägsstation. Där husen på sluttningen i bakgrunden finns ligger idag Olofshöjds studenthem. Några av husen uppe på toppen finns dock kvar men en del är ersatta av andra hus byggda för cirka 100 år sen. Stadsdelen ifråga heter Burås. På berget långt borta och i högerkanten på fotot ligger idag Johanneberg och på bergen i horisonten på vänsterkanten Guldheden.

Källa för uppgifter om antal anställda etc: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Mark och Carlander – textilindustri och SKF

Del 3 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Familjerna Mark och Carlander från Göteborg förknippas främst med olika textilföretag i Göteborgsregionen. Men även med SKF.

Ursprunget till familjerna Mark och Carlanders position som en av de stora finansfamiljerna är framförallt firman Johansson & Carlander som grundades av Johannes Johansson (från Seglora i Mark) och Christopher Carlander år 1865 för handel med tyger, vävnader och garner. Från år 1870 började firman Johansson och Carlander att skaffa sig intressen i textilindustrin, en integrering bakåt i produktionskedjan alltså. Man skaffade det året intressen i firman O.L. Hasselgrens bomullspinneri Bettyholm i Mölndal (nedlagt 1908) och 1880 köpte man Gamlestadens fabriker från ett annat textilföretag, Rosenlund (nedlagt 1902). 1891 ombildades Gamlestadens Fabriker till ett aktiebolag och i början av 1900-talet var företaget ett av de ledande textilföretagen i Göteborg.

Johannes Johansson ägde också AB Sjuntorp med textilfabriker i orten med samma namn i Västergötland. När företagen i Göteborg togs över av sonen Knut J:s on Mark togs AB Sjuntorp över av yngre syskon till denne, Eskil och Ernst J:son Mark. Cristopher Carlander och Johannes Johansson kom också att bli svågrar då de gifte sig med varsin syster Bourn.

Ungefär lika stort var Claes Johansson & Co, ägt av Johannes Johanssons bror. Grunden i detta bolag var köpet av väveriet Annelund från Johansson & Carlander år 1875, samt köpet av W. Lundgrens bomullsväver i Mölndal (Krokslätts Fabriker). 1893 blev detta bolag ett aktiebolag och sönerna till Claes Johansson blev delägare. Senare samma år dog denna och sonen Conrad Mark övertog ledningen.

En tredje broder, August Johansson blev 1873 delägare i en handelsfirma i Göteborg och 1874 grundade han en egen firma för textilvaruhandel och byggde upp en textilindutri på Gårda i Göteborg. 1893 blev detta  bolag också ett aktiebolag, Gårda Fabrikers AB. Tillsammans med det samma år startade AB Lana var också August Johanssons företag bland de större företagen i Göteborg i början av 1900-talet. Vid August Johansson död övertogs ledningen i företaget av Ludvig Holming. Nämnas bör också att Augusts dotter Ann-Ida Mark gifte sig med Dan Broström.

Claes Johansson AB kom att utvecklas till det största textilföretaget i Göteborg och man förvärvade 1906 aktiemajoriteten i Mölnlycke Väveri AB. Under den ekonomiska krisen på 1920-talet fick företaget emellertid problem och Conrad Mark tvingades 1925 lämna över företaget till långivaren, Skandinaviska Kredit AB som 1930 fusionerade de två företagen och gav år 1933 det nya företaget namnet Mölnlycke Väfveri AB (från 1960 Mölnlycke AB). Företaget finns ännu idag och ägs av Wallenbergintressen.

Axel Carlander

Axel Carlander. Oljemålning av Emerik Stenberg (1914)

För det andra riktigt stora textilföretaget ägt av familjen Mark, Gamlestadens fabriker, som man ägde tillsammans med familjen Carlander, gick det bättre och familjerna kunde behålla kontrollen av företagen ända tills textilindustrins nedläggning och försvinnande under 1960- och 1970-talen. Vid Johannes Johanssons död kom Knut J:son Mark, VD från 1920, att ta över och när Cristopher Carlander drog sig tillbaka 1920 tog Axel Carlander vid som biträdande VD. Därefter leddes företaget av dessa två under lång tid och de var också de huvudsakliga investerarna i det företag, SKF, som bildades för att utveckla det sfäriska kullagret, en uppfinning av en ingenjör vid Gamlestadens Fabriker vid namn Sven Wingquist.

SKF var vid tidpunkten för Koncentrationsutredningen i början av 1960-talet det största företaget i vilket familjerna hade intressen. Det nästa största företaget var Gamlestadens Fabriker, nu med namnet Investment AB Asken, sen textilrörelsen till stor del avvecklats till förmån för en utveckling till investmentbolag i stället. Asken ägde direkt ett antal mindre företag, inklusive några textilföretag, men de viktigaste aktieinnehaven var delägandet i SKF, samt begränsat ägande i företag inom familjen Carlssons ägarsfär. Totalt fanns det 1963 cirka 18 000 anställda i företag som familjerna kontollerade helt eller tillsammans med annan större ägargrupp.

1935 avgick Knut Mark som VD och blev istället styrelseordförande. Hakon Leffler blev istället VD. 1939 dog Axel Carlander och efterträddes av sonen Bertil Carlander i styrelsen. 1954 avgick Knut J:son Mark som ordförande och efterträddes av Hakon Leffler som i sin tur något år innan ersatts som VD av sin son, Jan Leffler. Samma år som Knut Mark avgick i styrelsen inträdde hans son Peter K:son Mark i styrelsen.

Ägandet i den tredje textilföretagskoncernen, August Johansson Mark & Co som ägdes av familjen Mark, med bolagen Gårda Fabrikers AB och AB Lana övergick redan i början av 1900-talet till textilindustrimannen Gustaf Werner.

Redan 1972 kan man konstatera att familjerna Mark och Carlander delvis tappat den delkontroll man haft i SKF och att ägandet i Asken också minskat. Industriverkets undersökning från 1978 konstaterar också att familjerna inte längre kan anses kontrollera Investment AB Asken utan gruppen betraktas i undersökningen som en finansgrupp utan kontroll från någon familj. Det kan redan vid denna tidpunkt dock konstateras att familjen Ekman/Langenskiöld via Carnegie skaffat sig intressen i Asken. Ett ägande som så småningom skulle hamna hos Penser. 1977 anses gruppen ha omkring 25 000 anställda i kontrollerade eller delvis kontrollerade företag. Men Peter K:son Mark satt kvar i styrlesen för Asken långt inpå 1980-talet.

Idag är det svårt att hitta spår av familjerna Mark eller Carlander inom det svenska näringslivet. Däremot är ju det stora privatsjukhuset i Göteborg, Carlanderska, väl känt och dominerar den omgivning det ligger i. Detta grundades ju genom en donation av familjen Carlander och som suppleant i styrelsen återfinns faktiskt en famljeerepresentant, Vibeke Carlander,ordförande i västsvenska författarsällskapet, dotter till Axel Carlander. Det finns ingenting som tyder på att chefen för Volvo IT, Magnus Carlander, är från finansfamiljen Carlander. Men samtidigt inget som hindrar att han är släkt med dem på långt håll.

Från familjen Leffler som nämns ovan, familjen som bland annat grundat och ägt Aug. Leffler & Son, härstammar däremot en välkänd medieperson, Josefin Crafoord. Ytterligare en som härstammar från den gamla göteborgska överklassen som skrivit i VeckoRevyn alltså. Även Broströmsättlingen Ebba von Sydow återfanns ju där.