Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Terra Nova

Terra Nova

Byggd på varvet Terra Nova, 503 läster (under fjärde oktrojen ommätt till cirka 504 läster), 18 kanoner, 150 personers besättning. Skeppsbyggmästare Joseph Ekeberg.

1:a resan, till Kanton, 19/1 1775 – 9/6 1776

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Henric König P:son, Carl H. Rappe

2:a resan, till Kanton, 18/1 1778 – 27/7 1779

Kapten: Gabriel Ström
Superkargörer: Jacob ArfwedsonHenric König P:son

Resan skildrad i skeppsjournal av andrestyrmannen Nils Ollonberg.

18/1 avseglar från Göteborg
15/2 anländer till Cádiz efter 28 dygn
17/3 avseglar från Cádiz
28/5 siktar Afrikas sydspets Cap Agulhas efter 72 dygn från Cádiz
13/7 siktar Java efter 118 dygn från Cádiz
5/8 anländer till Macau
7/8 anländer till Bocca Tigris
18/8 ankrar på Kanton redd efter 212 dygn från Göteborg
24/12 avseglar från Kanton efter 128 dygn
12/4 anländer till Table Bay efter 109 dygn från Kanton
4/5 anländer till S:t Helena
7/7 siktar Dover
27/7 anländer till Göteborg efter 215 dygn från Kanton

3:e resan, till Kanton, 4/4 1782 – 29/7 1783

Kapten: Jonas Israel Ekman
Superkargör: Lars Gotheen

4:e resan, till Kanton, 29/4 1784 – 29/6 1786

Kapten: Nils Almroth
Superkargörer: Henric König P:son, Nils Torb:son Bredberg

Advertisements

Israel Ekman

Israel Nilsson Ekman (1696-1770) föddes i Ljungby sn, Kalmar län som son till Nils Johansson Ekman. Gift 1743 i Göteborg med änkan Catharina Häger (1710-1774), i hennes 2:a äktenskap (tidigare med Johan Svedmark, justitieborgmästare i Göteborg), dotter till rådmannen i Göteborg Olof Häger och Catharina de Silentz.

Han blev arklimästare 1719, gjorde engelsk örlogs- och kofferditjänst i 5 år som konstapel och 8 år som överstyrman 1722—35, bl a på slavhandelsbrigantinen Ruby från London. Inträdde 1736 som löjtnant vid svenska amiralitetet 1736 och var 1736—37 befälhavare på kofferdiskeppet Patrioten, som gick med presenter till Tripolis och på samma skepp, då det tillsammans med örlogsskeppet Sverige gick till Konstantinopel 1738.

I Ostindiska kompaniets tjänst var Israel Ekman kapten på Stockholm 1740—42, Drottning Ulrica Eleonora 1743, Calmar 1744—45.  Uppgiften om Ulrica Eleonora är märklig då skeppet bara gjorde en ostindieresa för Ostindiska kompaniet och det till Indien år 1734-35. Det är möjligt att han som befäls seglade fartyget till annat land för att överlämnas till någon köpare. En resa till Ostindien tog dessutom aldrig mindre än 1 och ett halvt år.

Israel Ekman befordrades i amiralitetet till kaptenlöjtnant 1743 och slutligen till kommendör 1765 och fick avsked 1766. Han hade, sannolikt i mars 1744, köpt egendomen Sålla i Sjögestads sn i Östergötland och slog sig efter avskedet definitivt ner där.

Även hans brorson, Jonas Israel Ekman, son till Jonas Ekman och född 1739 var anställd i Ostindiska kompaniet. Han seglade 1776-1777 som kapten på skeppet Adolph Friedric, 1779-80 med Lovisa Ulrika och 1782-1783 med Terra Nova. Gift 1775 i Göteborg med Beata Hammar, i hennes 2:a äktenskap. Dog 1794 i Lidköping.

Ingen släktskap med göteborgsfamiljen Ekman föreligger.

Grill – handelshus och bruk

Del 31 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

grill-vapen1Släkten Grill i Sverige härstammar från en släkt från Augsburg, där namnet Grill burits av hantverkare sedan 1418. Den äldste namngivne Grill i Svenskt Biografiskt Lexikon är en vinhandlare, Andreas Grill. Dennes sonson, Anthoni Grill (död 1675) flyttade tillsammans med några bröder till Holland och fick burskap i Amsterdam som silversmed 1638. Han flyttade vidare till Sverige och omnämndes 1652 som riksvardie, dvs. riksvärderingsman med uppgift att övervaka och kontrollera mynt och vikt samt guld- och silverarbeten. Hans son Anthoni Grill (död 1703) fick burskap som guldsmed i Stockholm 1663. Han förvärvade det så kallade Grillska huset i hörnet Stortorget och Köpmannagatan i Stockholm.

Av Antonis söner började Abraham Grill (d.ä.) (1674-1725) en framgångsrik exporthandel i Stockholm 1704 tillsammans med sin svåger A. Gemnich, en holländare som några år tidigare kommit till Sverige. Efter dennes död 1711 fortsatte Abraham Grill verksamheten tillsammans med änkan, Sofia Gemnich då under namnet Madame Gemnich & Grill. Tillsammans med en annan svåger, Claes Wittmack d.y., anlade Abraham Grill varvetTerra Nova 1716 och där byggdes bl.a. flera av Ostindiska kompaniets fartyg, närmare bestämt 9 stycken. Förutom Terra Nova hade handelshuset också intressen i andra varv i Stockholm såsom Stora stadsvarvet och Lotsack-Kiermanska Djurgårdsvarvet.  1716 bildade han tillsammans med sin yngre bror Carlos Grill (död 1736) det Grillska handelshuset, Abraham och Carlos Grill i Stockholm, Han lånade också ut stora belopp till den svenska staten under Karl XII:s krig.

Abraham Grills d.ä. del i handelshuset övertogs av hans son Claes Grill (1705-1767). När Carlos Grill dog drevs handelshuset vidare av Claes Grill ensam intill 1747 då Johan Abraham Grill(1719-1799) blev delägare. Namnet ändrades till Carlos och Claes Grill. Handelshuset hade förbindelser ute i Europa och var kring 1740 en av de största stångjärnsexportörerna i Stockholm.

Den svenska handeln med länderna kring Medelhavet ökade under 1730-talet. År 1737 slöts därför en handelstraktat med Turkiet. Tanken var att också åstadkomma en politisk allians med Turkiet, som skulle kunna underlätta ett kommande revanschkrig med Ryssland. Levantiska kompaniet bildades 1738 och fick oktroj på tio år. Bland delägarna fanns flera grosshandlare ur Skeppsbroadeln, bland dem Claes Grill och Grillska handelshuset. Oktrojen förnyades 1748, men efter några förlustår drogs den in av riksdagen 1755-56, varefter handeln på Medelhavet åter släpptes fri. Familjen Grill deltog även i de Västindiska kompanierna som fanns 1786-1805.

Claes Grill gifte sig med Carlos Grills dotter Anna Johanna Grill (I) (1720-1788) och de fick barnen Adolph Ulric Grill och Anna Johanna Grill (II) (1745-1801). Den sistnämnda var gift med Henrik Wilhelm Peill (1730-1797). Genom inköp med hjälp av vinsterna i handelshuset kom Claes Grill även att bli ägare till en rad bruk; 1748 Söderfors, 1750 Österby och 1753 Iggesunds bruk. 1764 köptes även det Torstensonska palatset (idag Arvfurstens palats vid Gustaf Adolfs torg) iStockholm. Vid sina industriella företag sysselsatte Grill årligen mer än 4 000 personer. Genom handelshuset ägnade han sig åt handel i Ostindien. Han var också delägare i en stor segelduks- och linnefabrik och i ett glasbruk i Stockholm, byggde fartyg på eget varv både för inhemsk och utländsk räkning, samt drev stor bankirrörelse.

Claes Grill valdes som en av Vetenskapsakademins första ledamöter 1740 och utnämndes av kungen tillkommerseråd. Han kom också att satsa kapital i detSvenska Ostindiska kompaniet, och bedrev genom detta livlig handel. År 1751blev han en av kompaniets direktörer och kvarstod som det intill 1766. 1755 var han ev av initiativtagarna till grundandet av Bruksakademien.

Efter Claes Grills död 1767 fortsatte Johan Abraham Grill verksamheten, delvis med annan inriktning. Efter några år inträdde Claes Grills svärson Henrik Wilhelm Peill (1730-1797). Efter bådas död gick handelshuset snabbt i konkurs, kanske för att det inte fanns någon i släkten som ville ta över. Konkursförhandlingarna avslutades vid sekelskiftet 1800. Varvet Terra Nova såldes dock redan 1782 och innan dess avvecklades andra engamang i olika varv. Verksamheten vid Terra Nova hade i praktiken legat nere sen 1771.

Det Grillska handelshusets delägare Claes Grill och Johan Abraham Grill var också inblandade i de så kallade växelkontoren och stödde politiskt hattarnas parti. Växelkontoren hade till ansvar att hålla ordning på valutan och hålla växelkursen nere. När mössorna kom till makten vid riksdagen 1765-66 så ledde det till att deltagarna i växelkontoren dömdes till hårda straff. Claes Grill fick böter på 1 000 d smt och dömdes till förlust av borgerlig näring i tre år och Johan Abraham Grill dömdes till 500 d smt i böter. Andra delägare som Gustaf Kierman (1702-66) och Jean Henri Lefebure (1708-67) fick ännu hårdare straff. Herman Petersen (1713-65)  dog under processens gång och fick inget straff och Thomas Plomgren (1702-54) som var en drivande kraft i starten av Växelkontoren var redan död sen länge.

Johan Abraham Grill blev 1763 fullmäktig i Jernkontoret, 1767 ledamot av Sjöförsäkringsöverrätten , 1770 direktör i Ostindiska kompaniet vilket han förblev till 1792 , 1773 direktör vid Generaldiskontkompaniet, 1776 ledamot av Tullarrende-societeten, 1787 direktör vid Generaldiskontkontoret och 1795 bankrevisor.

Claes tvillingbror Anthoni Grill (1705-1783) innehade firman Anthoni Grill & Söner i Amsterdam. Firman lånade bland annat ut stora belopp till svenska bruk. Claes Grill deltog i verksamheten som förmedlare av lån. Då dessa inte kunde återbetalas övergick flera bruk i firmans ägo. Anthoni Grills söner blev på det sättet ägare till Garphytte bruk, Lannafors och Latorps alunverk 1776 då Michael Grubb samma år gick i konkurs. Garphytte bruk stannade i släktgrenen intill 1799. Pehr Isaac Grill (1772-1842) stannade dock kvar som disponent på bruket även efter det. Hans son Anton Gustaf Grill (1808-1894) gifte sig med  Ulrica Regina Grill (1822-1919), ättling till nedanstående Jean Abraham Grill, ägare till Godegårds bruk. Anthoni Grills son Jakob Grill inköpte år 1761 även Skebo och Ortala bruk i Uppland. Ortala och Skebo bruk såldes av Jakob Grill redan år 1782 då de övertogs av firman Tottie & Arfwedsson.

Den tredje sonen till Abraham Grill (d.ä.) var Abraham Grill (d.y. 1707-63) som flyttade till Göteborg 1746. Han startade ett handelshus och var direktör i Ostindiska Kompaniet 1746-1763. Abraham Grill d.y. var gift med Anna Maria Petersen (1713-54), dotter till Johan Adam Petersen (1676-1740). Den senare var kusin med Herman Petersen (1713-65), direktör i Ostindiska Kompaniet och med två söner som adlades af Petersens.

Jean Abraham Grill (1736-92), son till Abraham Grill (d.y.) tillbringade nästan sju år (1762-1768) som superkargör för Svenska Ostindiska kompaniet i Kanton. Där och i Macao drev han även en egen framgångsrik affärsrörelse. Han kunde fram till faderns död skicka egna varusändningar med kompaniets fartyg. Han drog här nytta av faderns ställning i kompaniets direktion. Denna handelsverksamhet var mycket lukrativ och det var också den som utfördes för kompaniets räkning. Grill var också engagerad i importen av opium till Kina. Han hade i sina affärer även stor nytta av sitt kompanjonskap med den äldre och erfarnare Michael Grubb. År 1778 blev Grill direktör vid Ostindiska kompaniet.

När han 1768 återvände till Sverige bodde han först i Stockholm, där han ägnade sig åt handel, och från 1775 på Godegårds bruk i Godegårds socken som han förvärvade samma år från Jean de Geers sterbhus. Här finns en parallell till många andra superkargörer (t ex bröderna Jacob och Anders Arfwedson) som på kort tid byggde upp en stor förmögenhet utomlands som de sedan investerade i svenska bruk och jordegendomar. Grill köpte 1775 även Bona egendom i Västra Ny socken, likaledes i Östergötland. Vid Bona anlade han ett stångjärnsbruk (privilegierat 1782). Till Godegårds egendom hörde även Mariedamm med Trehörnings masugn i Lerbäcks socken i Närke och De Geersfors manufakturverk i Godegårds socken. Grill köpte även Medevi säteri(1779), vilket han dock sålde redan året därpå. År 1782 förvärvade han ännu ett järnbruk,Flerohopps bruk i Madesjö socken, Småland. Mariedamm såldes 1886 men Godegård behölls i familjens ägo i ytterligare nästan 100 år.

Jean Abraham Grill gifte sig 1772 i Stockholm med Lovisa Ulrika Lüning (1744-1824), dotter till grosshandlaren Johan Christian Lüning och Margaretha Sabbath. Som änka fick hon ansvara för egendomens skötsel från 1792 fram till 1810 då barnen övertog ledningen.

Adolf Ulric Grill (1752-97), son till Claes Grill och gift med kusinen Anna Johanna Grill (III) (1753-1809), övertog Söderfors bruk från sin far. Han var vetenskaplig samlare. Under egna resor och genom ombud samlade Grill det på sin tid namnkunniga Grillska museet på Söderfors, som vid hans död innehöll 100 däggdjur 600 fåglar, 30 fiskar och 700 snäckor, förutom en mängd koraller och petrifikat. Dessa samlingar skänktes 1828 av hans arvingar till Vetenskapsakademien.

Claes Grills dotter Kristina Maria Grill (1739-1818) gifte sig med Gustaf Tham (1724-1781), direktör i Ostindiska Kompaniet. Deras son var Per Adolf Tamm (1774-1856) som i sitt första giftermål gifte sig med sin kusin Anna Margareta Grill (1782-1803), dotter till Jean Abraham Grill. Hon dog dock kort efter giftermålet. Han fick överta Österby bruk med flera egendomar från sin moster Anna Johanna Grill (III), syster till Jean Abraham Grill.

Familjen Grill må har varit rik för sin tid och man hade ett framgångsrikt handelshus. Detta spelade dock ingen som helst roll för Sveriges industrialisering på det sätt som handelshusen i Göteborg gjorde. Istället investerades pengarna i traditionella bruk av olika slag utan att någon utveckling mot industrialisering genomfördes. Dessa bruk förblev hantverksmässigt drivna (ex. Godegård), fick säljas eller gick omkull i likhet med handelshuset och ibland tillsammans med handelshuset. Bona såldes exempelvis 1886 och blev 1902 uppköpt av staten för att sen användas som ungdomsfängelse, mentalsjukhus och flyktingförläggning. Bona var mellan 1984 och 1998 en folkhögskola som finns kvar än idag, men ligger inne i Motala.

Götha Leijon

Byggt på varvet Terra Nova. Om 310 läster och med 28 kanoner samt en besättning på 120 personer.

Götha Lejion Whampoa

1:a resan, till Kanton, 27/12 1746 – 20/6 1749

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Stephen Kniper, Daniel Vignaulx, Jean Baptiste Croisier, Sven Norman

Resan beskriven av Carl Fredric von Schantz och också av  Carl Johan Gethe.

Schantz Beskrivning av en resa till Kanton 1746-1749 är en handskriven dagbok från ostindiefararen Götha Leijons resa till Kina.

Gethes dagbok är en handskriven dagbok som skildrar ostindiefararen Götha Leijons resa från Stockholm till och från Kanton åren 1746–49. Den innehåller utförliga beskrivningar av Cádiz, Kanton, Tenerifffa och Java. Där finns också skildringar av kinesiska seder och bruk, det kinesiska språket, skeppsfart, djur och växter i Kanton. Verket innehåller också 20 kolorerade planschblad med avritningar av fiskar, frukter, insekter, skeppstyper och förtoningar av kuststräckor, samt en kolorerad karta över Kantons inlopp.

2:a resan, till Surat och Kanton, 8/4 1750 – 26/6 1752

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: John Irvine, Anders Gotheen, Michill Verbecke (Michel Verbeke), John Chambers, Joh. Fredr. Pettersson

Resan beskriven av Christopher Henric Braad som var skeppsskrivare ombord.

3:e resan, till Kanton, 23/12 1752 – 1/7 1754

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Gabriel Beijer, Fredr. Wilh. König, Gustaf Gabriel Loodh, Friedrich Habicht

Efter Ostindiska Kompaniet

Fartyget Götha Leijon såldes av Ostindiska Kompaniet. Troligtvis till Arfvidsson & Söner som ägde skeppet år 1759 tillsammans med någon person vid namn Lundvall.

Götha_Leijon

Götheborg

Ostindiefarare byggd på Terra Nova i Stockholm år 1738. På 340 läster med 30 kanoner och 120 personers besättning. Skeppsbyggmästare var William Macets (Mackerts, Welam Maketz, Welam Migget). Maketz var skeppsbyggmästare mellan 1724 och 1749. Under den tiden byggdes också Friedericus Rex SueciaeSueciaFreeden och Hoppet vid varvet.

1:a resan, 7:e expeditionen, till Kanton, jan 1739 – 15/6 1740

Kapten: Peter von Utfall
Superkargörer: Charles Morford, Daniel Vignaulx, Gerard Barry, John Williams, Henrik König

Skeppet såldes till nästa expedition för 84 000 dlr smt.

2:a resan, 9:e expeditionen, till Kanton, 16/2 1741 – 18/7 1742

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Charles MorfordDaniel Vignaulx, John Williams, John Henry Matsen (Johan Heinrich Matzen)

Det sammanlagda subskriptionsbeloppet (det som satsade av intressenter) för Götheborg och Calmar inför denna expedition har beräknats till 1,9 miljoner dlr smt.

Större intressenter, namn, dlr smt

Magnus Lagerström, 792 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning på mer än 52 000)
Hugh Campbell, 650 000
Niclas Sahlgren, 460 000
Charles Pike, 330 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning)
Urbano Arnold, 205 571 (han fick utdelning för 89 000)
Colin Campbell, 100 000
James Gough & Co, 75 300
Peter Prolis änka, 74 300
Eric Nissen, 60 600
Thomas Coppinger, 40 000
Niclas Jacobsson, 32 300
Johan Gustaf Nissen, 18 800
Eleonora Wachtmeister, 14 000
Gustaf Cahman, 11 400

Bland de som satsade pengar i denna expedition som också innefattade fartyget Götheborg fanns också superkargören Daniel Vigneaulx  (4 505 dlr smt) och de flamländska handelsmännen Jan. Bapt. van Schoonendonck (3 000) och Anna Janzen (3 000). Flamländaren Urbano Arnold var en av de största investerarna vilket syns i tabellen. James Gugh & Co var en firma i Cadiz som ofta satsade pengar i Svenska Ostindiska Kompaniets resor på olika sätt (finansiering av silverköp, bodmerilån till besättningsmän eller direktinvesteringar).

England och Spanien låg i krig sedan 1739 vilket ledde till att Götheborg uppbringades på resa från Cadiz till Canton av engelska örlogsskeppet The Biddeford med 24 kanoner och med Lord Forrester som kapten. Han var onykter och hotade skjuta ihjäl 4:e styrmannen Axel D. Stålhandske som tagits ombord för förhör. Götheborg fördes till Madeira och blev där uppehållna i en månad. Britterna ansåg att svenskarna var lurendrejare destinerade till Kanarieöarna med spanska varor, spanjorer och engelsmän.

Resan gav 312 552 dlr smt i vinst (40 % avkastning på insatt kapital) plus en fond på 66 332 dlr smt för oförutsedda utgifter. Värdet av den fria förningen (pacotill) uppgick till 30 % av försäljningen.

Sammanställning av ekonomiskt resultat

Överskott av försäljning: 1 223 149 dlr smt
Insatt kapital: 783 381 dlr smt
Provision: 97 851 dlr smt
Vinst: 312 552 dlr smt

3:e resan, 11:e expeditionen, till Kanton, 14/3 1743 – cirka 12/9 1745

Kapten: Erik Moreen
Superkargörer: Auguste Tabuteau, John Williams, Nils Ström, Andreas (Anders) Gotheen, Georg Kitchin

Förliste under inseglingen till Göteborg. Efter en resa på 30 månader och med bara 900 meter kvar till ankarplatsen rände hon den 12 september 1745 upp på det välkända grundet Hunnebådan utanför Älvsborgs fästning. Det som kunde bärgas såldes på auktion en månad senare och tillät en utdelning av 14 1/2 %. Över 70 % av det bärgade utgjordes av gods tillhörande besättningens fria förning (pacotill).

Det är oklart vad som orsakade grundstötningen, och ett av skälen är bristen på samtida skriftliga källor. Götheborg hade en mycket erfaren lots ombord, den på Brännö uppväxte Caspar Matthisson (1712-1783), som vid olyckstillfället hade 7,5 års erfarenhet som ordinarie lots. Trots detta grundstötte alltså Götheborg plötsligt på undervattensklippan Hunnebådan – på 1700-talet kallad Knipla Börö och senare även Göteborgs-grundet eller Ostindiebådan.

I den skriftliga förklaring som kapten Eric Moréen och besättningen lämnade gemensamt till Göteborgs Rådhusrätt den 19 september samma år, anges att vädret den 12 september var vackert och klart, vinden ”foglig” (gynnsam; mild) samt kommande från sydväst eller västsydväst. Detta måste anses vara idealiska förutsättningar, då vinden kom i stort sett rakt akterifrån. Över Rivöfjorden mötte skeppet strömmen från Göta älv. Navigeringen och segelföringen tycks ha varit korrekta fram tills olyckan inträffade, vilket platsen för grundstötningen tyder på. Skeppets fart var cirka tre knop, då Götheborg gjorde en oplanerad styrbordsgir och gick på grundet.

Resan har till viss del beskrivits av kvartermästaren Mathias (Matts) Holmers i hans biografi och av Ernst Klein som skrivit om Matts Holmers:

På Holmers nästa resa, med skeppet Göteborg, som avgick 14 mars 1743, och där han redan synes ha avancerat till lärstyrman, måste man på grund av proviantbrist ligga 5 månader i Batavia. »Led mycken nöd för stormar, Liung Eld och Åskedunder och en Grufwelig hetta, der miste vi 35 man uti den starka hettan.» På hemresan grundstötte »Götheborg» i sista stund »på en Klippa utanför Älfsborg, och både jag och flera officerare miste wårt gods».

Även skeppsprästen Petter Holmertz har skrivit en dagbok som beskriver delar av resan.

Lasten ombord under Götheborgs sista resa

  • 133 ton tutanego.
  • 100 ton porslin.
  • 366 ton te.
  • 19 kistor siden.
  • 11,4 ton gallingal.
  • 3,4 ton pärlemor.
  • 2,3 ton rotting.
  • 1,8 ton peppar

Uppgifter om pacotill (fri förning, dv det som superkargörer och andra köpte och sålde för egen räkning) från Götheborgs tre resor, befattning, dlr smt

1:e superkargör, 112 329
3:e superkargör, 46 276
4:e superkargör, 12 876
1:e assistent, 9 249
3:e assistent, 10 518, genomsnitt av två uppgifter
1:e kapten, 22 935
2:e kapten, 24 447
2:e styrman, 19 076, genomsnitt av två uppgifter
3:e styrman, 7 215, genomsnitt av två uppgifter
4:e styrman, 4 935, genomsnitt av två uppgifter
Skeppspräst, 5 028, genomsnitt av två uppgifter
1:e fältskär, 6 661
1:e timmerman, 2 339
Kvartermästare, 436
Kypare, 431
Skeppskock, 372
Kadett, 395
Matros, 329, genomsnitt av 11 uppgifter

Texten delvis från Wikipedia

Götheborg

Den moderna kopian (rekonstruktionen) av ostindiefararen Götheborg

Andra källor:

Per Forsberg, Ostindiska kompaniet, några studier, 2015
Per Forsberg, Lars Melchior och Ulf Andersson, Ostindiefararen Götheborg 1738-45, 2014