Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Superkargör

Terlon

Hugues de Terlon var medlare vid freden i Roskilde 1658 och Frankrikes sändebud till den svenske kungen Karl X Gustav i samband med det andra danska kriget.

Det finns anledning att misstänka att fransmannen Daniel Terlon, underlöjtnant i svenska amiralitetet år 1713 och kaparkapten i Sverige under det stora nordiska kriget kan ha varit en släkting till honom. Daniel Terlon var bland annat kapten på kaparhuckerten Västgöten under åren 1711 och 1712.

Senare fanns också en Hans Turloen (Teurloen) som var superkargör på ostindiefararen Stockholm under den första resan 1737-39 och även på den andra resan 1740-42. Han invaldes som ledamot i Svenska Akademin år 1739 och dog 1743. Det är sannolikt att han kan ha varit släkt med de andra två som bar samma namn.

Advertisements

Jacob Gabriel Ullman

Jacob Gabriel Ullman föddes 1764 i Göteborg som son till Jacob G Ullman och Christina Hierpe. Hans far tycks ha varit ägare av ett sillsalteri inne i Göteborg.

Jacob Gabriel Ullman var en av de sista svenska superkargörerna i Kanton tillsammans med Anders Ljungstedt och James Chalmers. Exakt när han tillträdde sin tjänst är dock lite oklart eller när han kom till Kanton är lite oklart.

Han stannade likhet med Anders Ljungstedt kvar i Macao efter att Ostindiska Kompaniet slutat sända skepp till Kanton. Han konverterade dessutom till katolicismen. Han gifte sig där med en portugisisk (egentligen var hon nog armenisk då hon var född i Armenien) kvinna, Rosa Rita Minas (1782-1822) och de fick 4 barn. Dottern Joana Maria Ullman (1808-1861) var gift med Joaquim José Ferreira da Veiga.

Ullman dog 23 juli 1837 i Macao.

Anders Ljungstedt

Anders Ljungstedt

Anders Ljungstedt. Porträtt målat av George Chinnery.

Anders Ljungstedt (Andrew Ljungstedt på engelska, kinesiskt namn Long Si Tai) föddes 23 mars 1759 i Linköping i en fattig familj. Han fick en son i Ryssland, född år 1790 som hade namnet Carl Andreievic.

Trots fattiga uppväxtförhållanden tog han så småningom ändå studenten vid Linköpings gymnasium 1781, därefter studerade han en tid vid Uppsala universitet. 1784 for han till Ryssland där han var verksam som lärare i tio år. Efter återkomsten till Sverige anställdes han som kung Gustav IV Adolfs tolk under dennes friarresa till Ryssland. Förutom ryska och svenska talade Ljungstedt också tyska, franska, engelska och så småningom också kantonesiska och portugisiska.

1798 anställdes Ljungstedt av Svenska Ostindiska Companiet där han fick tjänst som assistent på skeppet Drottningen under utresan för att sedan stanna som superkargör i Kanton. Efter det att Ostindiska Kompaniet andra oktroj formellt gick ut år 1806 fortsatte Ljungstedt med sin egen affärsverksamhet samtidigt som han var svensk generalagent (konsul) i Kina. Till en början tillbringade han halva året i Kanton och halva året i Macao. 1815 bosatte han sig permanent i Macao. 1820 blev han Sveriges förste generalkonsul i Kina. Ljungstedts privata affärsverksamhet (som med all sannolikhet inkluderade opiumhandel) gjorde honom till en förmögen man och han donerade en del av sin förmögenhet till en skola i Linköping, som grundades 1824 och idag bär namnet Anders Ljungstedts gymnasium.

Ljungstedt hyste stort intresse för Macaos historia och författade A Historical Sketch of the Portuguese Settlements in China, and of the Roman Catholic Church and Mission in China, som gavs ut i Boston. Verket är anmärkningsvärt dels för att det var det första utländska (icke-portugisiska, icke-kinesiska) arbetet som givits ut om Macaos historia och dels för att Ljungstedt vederlade den portugisiska regeringens påstående att Kina under Mingdynastin avträtt territoriet till Portugal. Boken byggde på många viktiga historiska dokument som sedan gått förlorade. Bland källorna fanns de så kallade Manuscriptos do Bispo Saraiva, böcker av José Baptista de Miranda e Silva och de rika arkiven som tillhörde stadssenaten. En tidig version av boken gavs ut 1832 i Macao.

Han återvände aldrig till Sverige utan dog i Macao den 10 november 1835 och begravdes på den protestantiska kyrkogården där.  Han har fått en gata i Macao uppkallad efter sig.

Förutom Ljungstedt stannade ytterligare en svensk superkargör i Macao, det var Jacob Gabriel Ullman, andre superkargör samtidigt som Anders Ljungstedt var tredje. Förste superkargör under deras tid i Kanton var James Chalmers, bror till den mer kände William Chalmers.

Olof Bergendahl

Olof Bergendahl föddes den 28 juni 1706 i Täby församling, Örebro län och dog 16 oktober 1782 på fattighuset i Göteborgs domkyrkoförsamling. Han var gift med Emerentia Elisabeth Linder, född 1743 och död 5/9 1799 i Göteborgs fattighusförsamling.  Hon var dotter till Andreas Öggesson Linder och Christina von Stockenström.

Paret Bergendahl hade sonen Anders Bergendahl, född 1763, och dottern Maria Christina Bergendahl, född 1767.

På ostindiefararen Götheborg under resan 1743-45 var Olof Bergendahl tredje assistent och på Cronprins Adolph Friederic 1746-48 var han andre assistent. Därefter var han fjärde superkargör på Enigheten 1751-53 och Stockholms slott 1764-65.

Lånehandling skriven av Olof Bergendahl, från resan med Stockholms slott.

Anders Siberg

Anders Siberg (1768-1848) var anställd i Ostindiska Kompaniet, först som skeppsskrivare, sen assistent och tillslut som superkargör på resorna med Drottning Sophia Magdalena 1800-1801 och Drottningen 1803. Bägge de resor han var superkargör på slutade i förlisningar. Drottning Sophia Magdalena i Engelska kanalen på hemvägen och Drottningen i Norge under första dagen av utresan från Göteborg. Anders Siberg hörde till dem som donerade pengar till Chalmerska slöjdskolan (idag Chalmers Tekniska Högskola).

Anders Siberg

Anders Sibergs gravsten på Stampkyrkogården i Göteborg

Smedberg

Johan Adolf Smedberg (1753-1793) föddes i Klara församling i Stockholm som son till rådmannen Anders Smedberg (1695-1763) och Helena Charlotta Schmeer (1708-?). Fadern var svåger till Gerhard Willemoth 1680-1764), borgmästare i Nyköping, Mikael Nilsson Grubb, engagerad i Ostindiska kompaniet och Anders Dahlström, framgångsrik handelsman i Stockholm. Johan Adolf Smedberg hade minst tre bröder, Israel Smedberg, Carl Fredrik Smedberg och Olof Smedberg samt en syster, Maria Charlotta Smedberg.

Han var anställd i Ostindiska Kompaniet och gjorde 4 resor som superkargör, 1781-82 på Drottning Sophia Magdalena, 1784-86 på Gustaf Adolph samt på Drottning Sophia Magdalena igen åren 1787-88 och 1792-94. På den sistnämnda resan dog han under vistelsen i Kanton år 1793. Smedberg var frimurare och den förste ordförandemästaren i Frimurarordens loge i Kanton.

Även brodern Israel Smedberg var anställd i Ostindiska Kompaniet, som matros på Götha Leijon 1750-52. Han dog 1754 i Ostindien.

Flera kusiner på faderns sida var även de anställda i Ostindiska Kompaniet. Den ene, som också hette Israel Smedberg (född cirka 1737), var son till källarmästare Johan Smedberg (1706-44) i Göteborg och Margareta Wising (-1750), arbetade som jungman på Prinsessan Sophia Albertina 1755-56. Margareta Wising gifte om sig med Johan Rundsten, också anställd i Ostindiska Kompaniet.

Även en tredje person  med förnamnet Israel och också han kusin, Israel Jöransson Smedberg (1720-91) var anställd i Ostindiska Kompaniet. Han var son till rådmannen Jöran Smedberg (1696-1761) i Uppsala och Margareta von Langenberg (1705-1764) samt gift med Elisabeth Waldenström (1730-1804).  Den första resan till Ostindien gjorde han som volontär på Götheborg 1743-45 och sedan vara han hovmästare på Calmar 1746-48. Därefter var han buteljör på Hoppet 1752-54, Prinsessan Sophia Albertina 1758-59 och Finland 1762-63.

Flera av döttrarna till Helena Charlotta Schmeers bror Johan Henrik Schmeer, dvs kusiner till Johan Adolf Smedberg, var gifta med personer som hade kopplingar till Ostindiska kompaniet. Christina Charlotta Schmeer (1735-84) var gift med Daniel Pettersson i dennes första äktenskap. Hans bror Johan Fredrik Pettersson (1725-?), var superkargör i Ostindiska kompaniet och gift med Sara Maria Liedberg, och Anna Maria Schmeer (1733-84) var gift med direktören i Ostindiska kompaniet, Jacob Schutz (1709-72), i dennes andra äktenskap.

I nederländska Ostindiska Kompaniet, VOC, arbetade en Emanuel Smedberg som lättmatros på skeppet Eik en Linde, på en resa till Batavia 1787. Han reste tillbaka med Goede trouw år 1789. Sannolikt också på den resan som matros. Om han är släkt med här beskrivna Smedberg-familj är okänt.

Stockenström, Ostindien och Sydafrika

Erik Stockenström (1749–1788) föddes i Grythytte socken Örebro län. Studerade i Uppsala. Auskultant i bergskollegium 1766-03-10. Han var son till brukspatron Salomon Stockenström (1711-1783) och Catahrina Kalmeter (1713-?).

stockenströmKadett på Svenska Ostindiska Kompaniets (inte i det nederländska som det hävdas på en del internetsajter) expedition till Kina 1769. Skeppsskrivare på en resa med start 1772. Tredje assistent hos kompaniet 1774 och förste assistent 1776. Superkargör 1780 på Cron Prins Gustaf men bara på utresan då han därefter stannade i Kanton som fast superkargör för Ostindiska Kompaniet. Adlades 1784 som von Stockenström tillsammans med sin äldre bror Lars Stockenström. Han dog i Göteborg strax efter hemkomsten från Kanton.

Brodern Lars von Stockenström (1748-1803) blev brukspatron. Han var direktör för Avesta Koppar och järnbruk. År 1796 förvärvade han också Fagersta bruk. Även den yngre brodern Salomon Stockenström (1751-1811) adlades (1776) och blev brukspatron.

En syssling (inte kusin) till dem med samma efternamn kom också att ta arbete på ostindiefarare. Dock inte i det Svenska Ostindiska Kompaniet. Hans namn var Anders (Andries) Stockenström (1757-1811). Han reste från Sverige under våren 1781 och senare, 1782, återfinns han som ”quarter-gunner”, alltså ansvarig för 4 kanoner  på VOC-skeppet ‘t Zeepaard på väg till Batavia (nuvarande Djakarta i Indonesiem).

Han arbetade nio år på sjön med VOC (Holländska Ostindiska Kompaniet) på resor i Indisk Oceanen vilket inkluderade slavhandel, frakt och handel mellan Kapstaden, Madagaskar och Ostindien:

In September 1781 Anders Stockenström sailed from Texel as a quarter-gunner aboard a VOC ship, ’t Zeepaard. Scurvy broke out in the fleet when it reached the Equator, and when it reached Table Bay in December 1782, 1 202 of the 2 753 passengers and crew had died, and 915 were ill. Four of the most heavily armed ships, including ’t Zeepaard, sailed for Batavia, after four weeks, to assist in the war against the British. It is not known whether Anders sailed with the fleet, but two years later he was working as an assistant in the goods office in Cape Town, where he remained for some years.

Stockenström blev därefter bokhållare  för VOC i Kapstaden fram till 1793 då han slutade. 1796 blev han anställd som sekreterare till landdrosten i Graaff-Reinet i östra Kap och åtta år senare blev han själv landdrost. Under hans tid som landdrost uppstod en blodig och allvarlig konflikt mellan Xhosa-folket och boerbosättarna. De ledde till militära sammanstötningar och 1811 dödades Anders Stockenström:

During his eight years as landdrost – under Batavian rule until 1806, and then under British rule – the district experienced Bushman raids in the north and north-west, and an unsettled frontier with the amaXhosa. Public buildings were in need of restoration following the Khoikhoi/Xhosa invasion of 1802-03 (the Third Frontier War). While commandos were sent against the Bushmen, Anders also tried to reconcile the Bushmen by having game shot for them, and periodically giving them cattle.

When steps were eventually taken against the Xhosa in December 1811, Anders, in command of the burghers of Graaff-Reinet, occupied Bruintjieshoogte to protect the area north of the Zuurberg. The commandos of George, Uitenhage and Swellendam, together with the Cape Regiment, gathered at the Sundays River mouth and after Christmas, crossed the river to drive the Xhosa from the Addo bush.

On 27 December Col John Graham of Fintry sent orders to Stockenström to join the rest of the force at Coerney, where Col J G Cuyler (landdrost of Uitenhage) was in charge. Realising that this would leave the area north of the Zuurberg vulnerable to Xhosa attack, Anders went to discuss the matter with Graham.

He set out at sunset on 29 December 1811 with 24 men. About five hours later he encountered a number of Xhosa of the Imidange clan under Kasa on Doringnek, the watershed between the White and Coerney rivers, on the Zuurberg.

Relying on his popularity as the friend and benefactor of both colonists and indigenous peoples, Anders dismounted and went to meet the war party unarmed. He spent at least half an hour endeavouring to persuade Kasa to return to their country without bloodshed. But when he returned to mount his horse, the Imidange had surrounded his party and attacked, killing eight burghers and an interpreter. Four were wounded but managed to escape.

Han gifte sig där med Maria Geertruyda Broeders, dotter till Peter Caspar Brodersen från Rantrum i Slesvig som flyttat till Kap och hans fru Elsabe Cornelia Colijn. Anders Stockenström och hans fru fick fyra döttrar och fyra söner. Den som mest utmärkte sig var sonen Anders som på afrikaans kallades Andries Stockenström (1792 – 1864).

Michael Grubb

Michael Grubb (1728-1808) var i sitt första gifte gift med Beata Christina Kijk, dotter till bergsrådet J.J. Kijk och Christina Bladh. Christina Bladh var faster till Peter Johan Bladh (1746-1816), som bl.a. var superkargör i Ostindiska kompaniet med placering i Kanton 1777-84. Peter Johan Bladh var också kusin till superkargören Carl von Heland. Michael af Grubbens son i andra äktenskapet med Sofia Elisabeth Wasz, Nils Wilhelm af Grubb, var kirurg som var verksam både civilt och i marinen, och blev provinsialkirurg i Stockholms län och assessor. Hans fru var Sofia Magdalena von Heland.

Han var son till Gunilda Grubb och Nils Grubb. Gunilda Grubb var sångförfattare och pietist och Michael Grubbs far Nils Grubb var inspektor vid järnvågen i Stockholm. Hans syster var Catharina Elisabet Grubb.

Michael Grubb (1728-1808) samarbetade nära med Jacob Hahr (1727-85), son till Henrik Hahr, när de båda två var superkargörer för Ostindiska kompaniet i Kanton och dessutom var de båda kompanjoner med Jean Abraham Grill (1736-92) och sysslade med privat handel i stor omfattning. Bland annat deltog man i opiumhandeln med Kina.

Sin första resa med Ostindisk Kompaniets skepp gjorde Michael Grubb 1749, 1755 reste han som 1:e assistent på Prinsessan Sophia Albertina tillsammans med 2.e assistenten Jean Abraham Grill på den senares först resa till Kanton.1758-59 var Michael Grubb superkargör på Prins Carl och han tycks därefter ha stannat i Macao för att bedriva egna affärer. När Jean Abraham Grill kom till Kanton 1761 kom han också att stanna kvar och blev kompanjon med Grubb i dennes privata handelsfirma. Jean Abraham Grill kom dessutom också att spela rollen som representant för Ostindiska Kompaniet. När Michael Grubb reste hem 1764 blev Jean Abrahams Grills position svår då han del skulle ta hand om alla de egna affärerna, dels Kompaniets affärer . Samtidigt meddelade Ostindiska Kompaniet att Jacob Hahr skulle skickas ut för att bli deras representant i Kanton, som fast superkargör.

Jacob Hahr (1727-1785) hann med det skepp som avgick från Göteborg vid årsskiftet 1764-1765. Till följd av detta blev resan till Kinabesvärlig. Först blev Hahr akterseglad i London och tog sig sedan efter fartygsreparationer i Rio de Janeiro och ett långt uppehåll i Madras i Indien slutligen till Kanton, dit han anlände på hösten 1767. Resan från Göteborg hade då tagit drygt två och ett halvt år.

Efter hemkomsten blev Michael Grubb från 1766 en av Ostindiska kompaniets direktörer, under den tredje oktrojen, och han hade posten till 1770 då han gick i konkurs och tvingades lämna direktionen. Tre gånger ledde hans våghalsiga och riskfyllda affärer till att han måste göra konkurs. Under åren som det gick bra för affärerna ägde han Garphyttans bruk och alunverket i Latorp. De två bruken övertogs 1776 av familjen Grill. Under åren som direktör adlades Michael Grubb med namnet af Grubbens. Han valdes också in i Vetenskapsakademien år 1777 men uteslöts dock senare tillsammans med andra som inte längre ansågs göra nytta.

Baltzar Grubb (1725-66), var sannolikt bror till Michael Grubb men Gösta Hahr anger i boken om Hinrich Hahr som utgavs 1966 att han var son till Mikael Nilsson Grubb, var också engagerad i Ostindiska kompaniet men tillhörde en annan släkt med samma efternamn. Som kapten på fartyget Riksens Ständer under resan 1760-62. På resan var Henrik Wilhelm Hahr (1724-94), bror till Jacob Hahr, superkargör tillsammans med David Sandberg, Chr. Hinr. Braad, Magnus Borgman och B. Fr. Ritterberg. Baltzar Grubb var också kapten på Prins Carl under resan till Kanton 1758-59 då Michael Grubb,  Christian Tham och Joh. Fredr. Pettersson var superkargörer och på Enigheten 1754-55 med Olof Ström, B. Borgman och Peter J. Berenberg som superkargörer.

 

Olof Hanqvist

Olof Hanqvist (1754-98) föddes i Västervik och dog på samma ort. Han var anställd i Ostindiska kompaniet och avancerade till superkargör och genomförde tre resor som detta, på Gustaf III 1791-92 samt på Gustaf Adolph 1794-96 och 1797-98. Han genomförde också resor innan dess, bland annat som assistens på Cron Prins Gustaf. Innan karriären i Ostindiska var han handelsbokhållare i Stockholm och efter så var han handlande i Västervik. Hans bror Jonas Hanqvist (1755-1783) var först anställd vid amiralitetet i Karlskrona (flottan) och sedan i Ostindiska kompaniet som styrman.

Deras föräldrar var Johan Hanqvist (1717-1770), rådman och borgmästare i Västervik samt Brita Elisabet Söderman (1728-1767).

Johan Dassau

Johan Dassau (1747-1808) var superkargör i Ostindiska Kompaniet och deltog i sammanlagt 9 resor  till Kanton och Ostindien. Som superkargör gjorde han resor med Lovisa Ulrica 1781-83, Cron Prins Gustaf 1785-86 och Drottning Sophia Magdalena 1795-96.

Han var son Christoffer Conrad Dassau  (1717?-83) och Anna Sofia Dellinghausen. De fick 4 söner och 3 döttrar. De var bosatta vid Kornhamnstorg i Gamla Stan. Innan han drev egen handelsfirma var han anställd hos Anders Plomgren. Christoffer Conrad Dassau var grosshandlare i Stockholm och riksdagsman 1769-70.  1775 blev han direktör vid Diskontokompaniet och 1783 direktör vid Tullverket och Diskontokompaniet.

I sitt första äktenskap var Johan Dassau gift med Anna Beata Lindström (1752-85) och i sitt andra (1787) med Beata Catharina Hierta (1761-1821). Även svågern Lars David Hierta (1760-93) var anställd i Ostindiska kompaniet (genomförde 5 resor) medan svågern Carl Diedric Hierta (1758-1816) var far till den kände Aftonbladet-grundaren Lars Johan Hierta. Dottern Catharina Sophia Dassau (1804-94) var gift med Sven Ahlenius (1806-59) medan dottern i första äktenskapet Anna Sophia Dassau var gift med Adam Afzelius.

Johan Dassau hörde till de ostindiefarare som skickade samlingar till Carl von Linné.