Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Stigberget

En guide till Göteborgs stadsdelar – Majorna

Majorna är en stadsdel som är äldre än själva Göteborg som tätort. Detta har Majorna gemensamt med Gamlestaden. Majorna, dvs den del som kallas Klippan, är dock äldst.

Historien börjar med anläggandet av Älvsborgs slott på 1360-talet. Slottet byggde på en klippa i utkanten av Örgryte socken och Sävedals härad vid Göta Älv och området kallas idag för Klippan. Älven var viktig att skydda då det var den viktigaste färdvägen till Sveriges enda stad på Västkusten, Lödöse. 1473 ersattes denna stad av en ny stad, Nya Lödöse (Nylöse), som låg i vad som idag är stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Betydelsen av Göta älv minskade dock inte och Älvsborg var i praktiken Nya Lödöses uthamn.

Området kring slottet fungerade tidigt som en exporthamn för kött, hudar och skinn, Boskapen fördes hit och slaktades bl.a. vid den bergsknalle där Birgittakapellet ligger och som för länge sen kallades Skinnareklippan.

Som brukligt är växte det också upp bebyggelse i närheten av slottet där folk som arbetade med saker slottet behövde. Till slottet hörde förstås också egendom i form av mark och ekonomibyggnader för jordbruket, en kungsgård. Detta var Älvsborgs Kungsladugård. På 1570-talet växte denna statliga egendom starkt och hade en mängd anställd som del bodde i Majornas kåkstad men också Änggården, Fogelås, Smedstomten, Källartomten, Sannegården och Lindholmen på Hisingen som också var kungligt ägda och låg i Lundby socken, den svenska delen av Hisingen. Vid denna tid var också Underås på östra sidan av Mölndalsån. Efter att danskarna haft Älvsborg till år 1619 minskade gårdens verksamhet i storlek. Fogelås, Smedstomten, och Källartomten försvann.

År 1595 bodde det omkring 200 personer runt och i Älvsborgs slott, många av dem var invånare som flyttat till området från Nya Lödöse. I praktiken låg där en liten stad åren 1547-63, i litteraturen kallad Älvsborgsstaden. Staden låg sannolikt söder om slottsklippan. I början av 1600-talet minskade befolkningen kring slottet, sannolikt som en följd av att en ny stad, Karl IX Göteborg, anlades i nuvarande Färjestaden/Pölsebo på Hisingen. Det senare blev dock en kortlivad stad.

1695 var befolkningen vid Älvsborgs slott nere i ett 20-tal personer, men vid det laget hade ju Göteborg byggts.  Även Amiralitetsvarvet (Gamla Varvet) vid Stigberget hade skapats (skedde på 1650-talet) och i anslutning till detta växte det också upp en bebyggelse. Vid Amiralitetsvarvet och på dess mark bodde också omkring 20 personer kring år 1700.

I och med att Ostindiska Kompaniet skapades fick Klippan ett uppsving som uthamn. På kronans mark (statlig mark) som arrenderades av köpmän från Göteborg och så småningom av Ostindiska Kompaniet byggdes lagerhus, utrustningsverkstäder, smedjor, bostäder, krogar och annat. Klippan blev Ostindiska Kompaniets uthamn och område. Dessutom blev området viktigt för sillhanteringen och vid Röda Sten, Klippan, Majviken och Majnabbe byggdes sillsalterier och trankokerier.  Ett nytt varv, Kustens Varv, anlades i Majviken, den vik som låg där parkeringsplatserna för Stenas Tysklandsterminal ligger idag. Även andra industrier uppstod i Klippan och Röda Sten.

Området i nuvarande Hängmattan som tillhörde kronan (staten) såldes 1724 till familjen von Utfall och förblev därefter privat. Det hette på denna tid Hästhagen och på marken uppfördes Vädersågen (där Karl Johans kyrka ligger idag). Kring Vädersågen växte det upp industrier och bostäder Även kring Amiralitetsvarvet uppstod privat ägda marker liksom kring Majviken och Majnabbe.

1774 kan det sägas ha funnits fyra tätorter i Majorna, Amiralitetsvarvets bebyggelse kring nuvarande Stigbergstorget med mer än 200 invånare, Vädersågen med över 100, Majorna vid Majviken och Majnabbe med mer än 300 invånare och Klippan med mellan 50 och 100. Majorna tillhörde Örgryte socken men fick 1776 en egen församling, Mariebergs församling. 1824 slogs Amiralitetsförsamlingen och Mariebergs församling ihop och Karl Johans församling grundades. Majorna styrdes nu som en egen socken och kommun.

I början av 1800-talet bodde det 5 000 människor i Majorna, de flesta bodde i tre områden. Klippan, det egentliga Majorna där det moderna området mellan Jaegerdorffsplatsen och Karl Johans kyrka ligger idag samt kring Amiralitetsvarvet vid Stigberget. Befolkningsökningen skedde främst genom inflyttning. Majornas bebyggelse var i huvudsak kåkstäder med dåliga hygieniska förhållanden, men det fanns undantag som exempelvis det så kallade Gathenhielmska huset. Efter Ostindiska Kompaniets upphörande, sillens försvinnande och kontinentalperiodens slut kraschade ekonomin i Majorna som blev extrem fattigt.

1868 införlivades Majorna med Göteborg. Majorna delades upp i 7 rotar, 1:a roten omfattade Klippan och allt från Gråbergets östra sida västerut till gränsen mot Västra Frölunda socken inklusive det egentliga Majorna, 2:a roten som omfattade strandområdet från Kustens Varv (Majviken) till gränsen för Gamla varvets (det tidigare Amiralitetsvarvet) område och norr om Allmänna vägen vilket i huvudsak var privat mark. 3:e roten utgjorde området söder om Allmänna vägen, väster om Gråberget och med nuvarande Bangatan i öster inklusive Slottsskogen medan 4:e roten var Gamla Varvets, vid denna tid privatägt) område kring nuvarande Stigbergstorget. 5:e roten var Masthuggsbergen öster om Bangatan (senare stadsdelen Stigberget), 6:e roten var i stort sett det som sen blev stadsdelen Olivedal och 7:e roten det som senare blev Kommendantsängen. Förutom rote 2 och rote 4 var det övriga i huvudsak statlig mark. Annedal har aldrig varit en del av Majorna.

Rotarna behöll sina nummer intill 1923 då de 3 av dem fick namn, nämligen Kommendantsängen, Olivedal och Stigberget. Rotarna 1-4 är det som idag går under namnet Majorna. Det är ett mycket stort område och det finns en mängd namn på avgränsade mindre områden.  Kungsladugården som omfattade huvuddelen av marken i det inkorporerade området avyttrades av staten och förvärvades av staden vilket frigjorde en mängd mark för stadens utbyggnadsbehov.

Majorna rotar 1901

Traditionellt har området väster om Gråberget i rote 1 både kallats Majorna och Kungsladugård men söder om Godhemsgatans korsning med Kungsladugårdsgatan har det alltid kallats Kungsladugård. Villaområden i de sydöstra respektive västra delarna av detta Kungsladugård kallas ofta Skytteskogen (området närmast Slottsskogen) respektive Svalebo eller Svaleboskogen. I Svalebo ingår numera också den del av Högsbotorp som ligger norr om Högsboleden och där Svalebo äldreboende ligger. Det senare området låg innan 1945 utanför Göteborgs stad i Västra Frölunda församling. Längst västerut på höjden ligger funkisområdet Sandarna som också kallas Sanna.

Klippan kallas fortfarande Klippan och är området kring det gamla sockerbruket och Kungsladugårds gamla manbyggnad men en del ungdomar kallar området för Röda Sten efter konsthallen som ligger under Älvsborgsbron. Röda Sten är en sten men också namnet på det område som ligger från Älvsborgsbron och konsthallen västerut fram till Nya Varvet men inte innefattande bergen som kallas Sjöbergen. Stenen kan ha varit en gränsmarkering mellan Örgryte och Frölunda socknar. Sockerbruket ligger inte i Röda Sten och det industriområde som fortfarande finns heter i likhet med området där sockerbruket ligger inget annat än Klippan.

Det moderna området vid Chapmans torg kallas aldrig nåt annan än Majorna. Där Stenaterminalen ligger heter det traditionellt Majviken och Majnabbe, men det är få unga som känner till detta. Gråberget kallas fortfarande Gråberget.

Området mellan Karl Johans kyrka och Stigbergstorget som en gång i tiden hette Hästhagen och senare 2:a roten kallas numera för Hängmattan vilket ibland också inkluderar området söder om Allmänna vägen, men för de flesta sannolikt inte så långt som till södra sidan av Karl Johanstorget. Det moderna bostadsområdet mellan Bangatan och Djurgårdsgatan kallas Vita Björn. Resterna av kåkbebyggelsen från varvsepokens tid kallas Gathenhielmska (reservatet). Det finns säkert också andra lokala namn som jag inte känner till då jag inte bor i området.

Primärområdena av dag överensstämmer inte alls med den gamla roteindelningen utom i viss mån när det gäller primärområde Kungsladugård som i stort sett infattar allt som någon gång kallats Kungsladugård eller av många uppfattas som Kungsladugård plus Klippan som aldrig av någon uppfattas som en del av Kungsladugård. Dessutom ingår Slottsskogskolonin och den del av Högsbotorp som kallas Svalebo. Huvuddelen av rote 1 ingår i detta primärområde.

Den västra delen av första roten är idag primärområde Sanna som också innefattar industriområdet Kungssten (en del av detta låg fram till 1945 utanför Göteborgs stad), men inte bostadsområdet Kungssten. Dessutom innefattar det Svalebo äldreboende, Västra Kyrkogården,  Sjöbergen och Röda Sten. Västra Kyrkogården innefattar områden som låg i Västra Frölunda församling.

Resten av rote 1, dvs Gråberget ingår i primärområdet Majorna tillsamman med et somär det egentliga Majorna, dvs den moderna bebyggelsen kring Chapmans Torg, samt Majviken, Majnabbe och Hängmattan.

Området öster och norr om om Såggatan samt söder om Allmänna vägen ingår istället i ett primärområde som har det missvisande namnet Stigberget. I detta område återfinns också gamla 4:e roten runt Stigbergstorget. Husen på östsidan av Bangatan ingår däremot i primärområde Masthugget.

Slottsskogen och delar av Frölundaborg från Västra Frölunda församling ingår numera i primärområde Änggården.

PIrmärområden Majorna

101 är Kungsladugårds, 102 Sanna, 103 Majorna och 104 Stigbergets primärområden

Kyrkligt tillhör det mesta Karl Johans församling även om delarna närmast Bangatan tillhör Masthuggets församling. 1908 överfördes allt öster om Djurgårdsgatan till Masthuggets församling. Detta inkluderade hela fjärde roten samt delar av tredje. 1930 införlivades Nya Varvets församling i Karl Johan den 1 januari 1931.

Från Karl Johans församling och till Masthuggets församling överfördes 1951 delar av Majornas 2:a rote och merparten av Majornas 3:e rote. 1967 överfördes stadsdelen Nya Varvet till Älvsborgs församling. Församlingen omfattade 1972 stadsdelarna Majornas 1:a rote, delar av Majornas 2:a och 3:e rotar. Svalebo i Högsbotorp som ingår i primärområde Kungsladugård ingår i Högsbo församling.

Källor: Wikipedia, Majorna.nu, Hallén, Olsson, Rosengren & Sandberg, Majornas Historia, 2007

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Masthugget och Stigberget

Masthugget, Stigberget, Masthuggsbergen, Linnéstaden, Långgatorna, Olivedal, Vegastan och Kommendantsängen är beteckningar som används för delar av det område som här ska beskrivas. De överlappar till stor del varandra. Det är ett av de områden där stadsdelsbeteckningar är mest förvirrande i hela Göteborg. De är olika i olika generationer och helt olika i folkmun, traditionellt administrativt och administrativt idag. Området ingår dessutom i två församlingar vars gränser inte överensstämmer med andra officiella gränser eller folkligt upplevda gränser. Komplexiteten i att beskriva området gör att det är uppdelat i två artiklar, denna om Masthugget och Stigberget samt en annan om Olivedal och Kommendantsängen.

Masthugget var från början området längs älven mellan Skansberget och Stigberget. Det var en del av Göteborgs stad då staden ägde marken. I området låg nöjesetablissemang som Vauxhall, landerier som Amijjas plantage och hamnanläggningar inklusive så kallade masthamnar. Träindustrier i området tillverkade master till segelfartyg. Fram till 1700-talet kallades det också Västra Haga och från 1807 var det officiella namnet 11:e kvarteret. Förmodligen blev Masthugget officiellt namn år 1923.

Den tidigaste bebyggelsen uppstod längs två huvudvägar västerut; Smala vägen, som motsvarade dagens Första Långgatan och Breda vägen, som löpte i en båge från Järntorget utefter Masthuggsbergen och fram till Johanneskyrkan, ungefär motsvarande Fjärde Långgatan från korsningen med Värmlandsgatan och innan dess snett genom de nuvarande kvarteren från nuvarande Järntorget. Bebyggelsen bestod fram till mitten av 1800-talet av enkla bostadshus i en till två våningar samt några få herrgårdsliknande hus med större trädgårdar, som kunde sträcka sig från Masthuggsbergets fot och ända ner till älven.

Med tiden växte bebyggelsen upp på bergssluttningen på Stigberget och bort mot bebyggelsen som redan från 1600-talet fanns kring Amiralitetsvarvet vid nuvarande Stigbergstorget. Hamnar och kajer byggdes ut och på 1700-talet låg en lång rad sillsalterier i Masthuggets hamnområde tillsammans med annan industri. Bebyggelsen på Stigberget kallades Masthuggsbergen och tillhörde inte Göteborgs stad förrän 1868. Innan dess var det en del av Majorna i Örgryte socken, närmare bestämt 5:e roten. Även Olivedal och Kommendantsängen var delar av Majorna och utgjorde Majornas 6:e rote respektive 7:e rote. Kåkbebyggelsen på Stigbergets sluttning revs på 1960-talet.

I Majorna omfattade 5:e roten även bebyggelsen på Bangatans östra sida. Området fick förmodligen officiellt namnet Stigberget år 1923. 1901 var det fortfarande rote 5, Olivedal, östra delen av Gamla Masthugget och en del av kåkbebyggelsen på sluttningen var rote 6 och Kommendantsängen rote 7. Gränserna som de var då kom i stort sett att gälla tills primärområdena inrättades.

Masthugget och Olivedal 1901

En karta från 1901

Men det kallas Masthugget av alla (förutom bebyggelsen vid Bangatan som ingår i Majorna i folks medvetande) och ingen kallar området för Stigberget. Sen slutet på 1960-talet har det varit uppdelat i en nybyggd del i sluttningen, som kallas Nya Masthugget och en del med landshövdingehus, funkishus och trähus i söder mot Slottskogen som ibland kallas Övre Masthugget eller Gamla Masthugget.

Den stadsdel som officiellt hette Masthugget vara bara området mellan Plantagegatan-Värmlandsgatan-Fjärde Långgatan-Andra Långgatan-Älven-Vallgraven-Heurlins plats-Järntorget-Linnégatan. Ett område många idag kallar Långgatorna. Söder om Plantagegatan är det Olivedal, öster om Linnégatan Haga och väster om Masthuggskyrkan ligger Majorna. Ursprungligen utgjorde Landsvägsgatan dock gräns mellan Östra och Västra Haga, dvs mellan Haga och Masthugget. Tredje Långgatan börjar vid Landsvägsgatan.

Det vanliga är dock att Masthugget är beteckningen för hela området mellan Järntorget-Linnégatan-Plantagegatan-Oscar Fredrikskyrkan-stupet mellan Masthugget och Olivedal-Slottskogen-stupet mellan Bangatans bebyggelse och Masthuggskyrkan-Älven-Vallgraven- Heurlins plats-Järntorget.

I folkmun är alltså i allmänhet den tidigare officiella stadsdelen Masthugget och större delen av den tidigare officiella stadsdelen Stigberget det som kallas Masthugget.

Gamla Masthuggspojkar använder dock en annan definition och tar bara med Stigberget (Masthuggsbergen) och inte Långgatorna som ju är det område som från början var Masthugget. Detta då de avgränsar Masthugget till det område som enbart hade arbetarbefolkning.

Stenstaden som byggdes upp på den platta marken från slutet av 1800-talet hade blandad befolkning och de östra delarna av området utgjorde med angränsande delar av Haga Göteborgs judiska kvarter i början av 1900-talet och fram till och med andra världskriget ungefär. Detta område utesluts av Gamla Masthuggspojkar från stadsdelen Masthugget. I hela området låg ända fram till 1970-talet och lite till flera olika industrier däribland Konsums bageri och Kahls kafferosteri. I de norra delarna mot älven låg handelsföretag, brädgårdar, fryshus, hamnmagasin, lagerbyggnader och kontor. Än idag är det många kontor och verksamheter av olika slag, inklusive Stena-treminalen, även om inga större industrier finns.

För att ytterligare komplicera läget så ingick Masthugget och Stigberget i stadsdelsnämndsområdet Linnéstaden tillsammans med Haga, Olivedal, Kommendantsängen, Annedal och Änggården vilket lett till att delar av Olivedal, hela Kommendantsängen och Långgatsområdet av en del nya göteborgare och ungdomar kallas Linnéstaden. Haga, Annedal, Änggården, Nordostpassagen (Vegastan) och Stigberget ingår normalt inte i den beteckningen. Stigberget kallas dessutom alltid Masthugget.

Idag har makthavarna i Göteborg komplicerat det hela ännu mer genom att skapa primärområden som inte alls stämmer överens med de traditionella stadsdelarna. Primär områden infördes 1993 men även gränserna för dem har ändrats genom årens lopp.

Primärområdet Masthugget omfattar allt väster om Vegagatan-Värmlandsgatan till Bangatan dvs huvuddelen av det som kallas Masthugget förutom området öster om Värmlandsgatan kring Långgatorna, en liten del av Majorna (östra sidan av Bangatan) och en del av Olivedal (Nordostpassagen). Området kring Långgatorna öster om Värmlandsgatan, dvs det som i början av 1900-talet var Göteborgs judiska stadsdel, hör istället till primärområdet Olivedal.

Stigberget har för sin del istället blivit namnet på ett primärområde i Majorna som ungefär motsvarar det som tidigare var Majornas 4:e rote plus delar av andra och tredje roten.

Primärområden

De förvirrande primärområdena

Masthuggets församling bildades 1868 som en utbrytning ur Domkyrkoförsamlingen och omfattade då det ursprungliga Masthugget och Pustervik samt Majornas 5:e (Stigberget), 6:e (Olivedal) och 7:e rotar (Kommendantsängen) plus en del av tredje roten. Majornas rotar hade innan dess tillhört Karl Johans församling som var en annexförsamling till Örgryte församling intill 1883. 19o8 bröts Oscar  Fredriks församling ut ur Masthuggets församling. Stadsdelarna Olivedal, Slottsskogen och Kommendantsängen kom att tillhöra Oscar Fredrik. Från 1968 också en del av stadsdelen Stigberget.

Källor: Wikipedia (det finns dock en hel del fel i flera artiklar på Wikipedia), Gamla Masthuggspojkar, Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963, CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-23

Kvarteret Lustgården – Sjömannasällskapets hus

År 1831 bildades Sjömannasällskapet i Göteborg. Efter det har Sällskapet och dess medlemmar oförtrutet arbetat för att, som det står i de ursprungliga stadgarna, ”… upprätthålla sjömansyrkets sanna värde; att befordra upplysningens framsteg uti allt vad sjömansyrket angår; att bidraga till vanlottade sjömäns och deras familjers utkomst”

Bakgrunden till att Sällskapet bildades var, att den svenska handelsflottan under första hälften av 1800-talet drabbades av en kraftig nedgång samtidigt som sjöfarten gick mycket bra i länder som Norge och dåvarande Preussen. Den svenska sjömanskåren minskade och antalet fartyg med utländska flaggor blev allt vanligare i Göteborgs hamn. Därför diskuterades det bland fackfolk om olika motåtgärder.

Sällskapets uppgift är att verka för sjöfartens och dess utövares bästa. Tidigt väcktes tanken, att man skulle ordna bostäder för ålderstigna sjömän och för sjömansänkor. Majorna, Stigberget, Masthugget och västra delen av Olivedal var av tradition det område i staden där sjöfolk bodde. Sällskapets första sjömanshem öppnades 1873 i Masthugget.

Vid sekelskiftet 1899–1900 fick sällskapet flera donationer, som gjorde det möjligt att bygga ett nytt sjömanshem. År 1899 valdes en tomt på bergslänten ovanför det tätbebyggda Stigberget.

Sjömannasällskapets anläggning omfattade när den var helt utbyggd si stort sett hela kvarteret Lustgården (Fjällgatan, Sjömansgatan, Kompassgatan, Paradisgatan) och bestod då av sju hus. Sjömannasällskapets tomt bebyggdes i etapper. Byggnaderna uppfördes av firman F O Peterson & Söner (ägt av familjen Steen) och ritades av arkitekter med nära anknytning till firman. I dag är endast Sjömansgatan 5 och 7 kvar av de ursprungliga husen.  Kvarterets övriga bebyggelse utgörs numera av bostadshus uppförda 1979–80.

År 1900 uppfördes Sjömansgatan 3, ”Erik Wijks Gåva”. Det var två sammanbyggda trähus med samma utseende som Sjömansgatan 5 och 7. Ungefär samtidigt påbörjades ett stenhus vid Fjällgatan 26, ”Befälsbyggnaden”. Det rymde förutom bostäder också en samlingssal och hade butikslokaler i bottenvåningen. Dessa två byggnader var ritade av arkitekten Rudolf Steen.

Fjällgatan 26

Fjällgatan 26, stenhus uppfört cirka 1900 av ”Sjömannasällskapet i Göteborg”. Foto av Aron Jonason. Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

År 1901 beviljades byggnadslov för Sjömansgatan 5, ”Emil Ekmans minne” och 1903 för Sjömansgatan 7, ”Emilie Landgrens gåva”. Båda byggnaderna var avsedda för ”manskapsklassen”. Arkitekt för dessa var också Rudolf Steen. År 1908 tillkom ett mindre trähus på gården, ”Hedvig och Adolf Florells minne”. Här fanns bland annat ett läsrum.

Sjömansgatan 5

Sjömansgatan 5, trähus uppfört av ”Sjömannasällskapet i Göteborg”. Foto av Arvid Posse. Bildsamlingen vid Göteborgs stadsmuseum.

Slutligen uppfördes 1937 i kvarterets södra del ”Douglas Kennedys minne”. Det ritades av Sven Steen och var ett stenhus i funktionalistisk anda med en stor terrass.

På 1940-talet moderniserades byggnaderna bland annat genom att wc installerades. En bostadsförening bildades 1931, som kallades Lustgården nr 2. Detta gällde dock endast huset Sjömansgatan 7, vilket 1955 övertogs av Lennart Andersson. År 1961 sålde Sällskapet och Lennart Andersson alla byggnaderna till byggmästare Lennart Wallenstam. Orsaken var att båda ägarna saknade de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt drift och underhåll. Byggnaderna var vid det tillfället väl underhållna och hade centralvärme.

Fastighets AB Myran ägt av Lennart Wallenstam AB övertog husen och förvaltningen år 1970 samtidigt som de två landshövdingehusen revs vid Paradisgatan. En diskussion började om kvarterets sanering. År 1975 upptogs Sjömansgatan 5 och 7 i det kommunala bevaringsprogrammet för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. För övriga byggnader inlämnades rivningsansökan 1977. En ny stadsplan fastställdes 1977 för kvarteret. År 1978 föreslogs samtliga byggnader till byggnadsminnen. Länsstyrelsen beslutade dock att utredningen endast skulle gälla Sjömansgatan 5 och 7. Övriga hus revs under kraftiga protester från de boende. Bland annat ockuperades Hedvig och Adolf Florells minne. Ockupanterna bars dock  ut av polisen efter några dagar varefter huset revs.

Nya bostadshus uppfördes 1979–80 av Svenska Väg AB för HSB. Vid en ombyggnad av de två kvarvarande husen på Sjömansgatan på 1980-talet slogs de ursprungligen fyra lägenheterna och ett enstaka rum på varje plan ihop till tre lägenheter.

Sjömansgatan 7 och 5

Sjömansgatan 7 och 5. De enda kvarvarande av Sjömannasällskapets hus i Lustgården. Bild: Hesekiel. Licens: CC BY-SA 4.0

Not:

Texten tagen från Wikipedia, men redigerad, kompletterad och rättad. Exempelvis ligger kvarteret Lustgården inte i Olivedal som Wikipedia påstår utan i Masthugget. I folkmun har det alltid kallats Masthugget, men det officiella namnet har samtidigt alltid varit Stigberget. Olivedal har det aldrig nånsin varit och är inte så idag heller.