Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Socialdemokraterna

Herman Lindholm

Herman Lindholm

Herman Lindholm

Nils Herman Lindholm, född 17 mars 1875 i Malmö, död 24 december 1955 i Örgryte, Göteborg, var en svensk kommunpolitiker, snickare och grundare av nöjesfältet Liseberg samt dess direktör under perioden 1931-1942.  Föräldrar var timmergesäll Jöns Håkansson Lindholm och Bengta Nilsdotter. Han gifte sig den 30 maj 1902 i Göteborg med Emilia Josefina Gustafsson (1879-1966), dotter till Carl Fredrik Gustafsson och Albertina Josefina Jonsson.

Som Lisebergsdirektör förde han en publikvänlig prispolitik. Under hans tid kunde publiken avnjuta världsstjärnor som Maurice Chevalier och Marlene Dietrich för 1 krona och 25 öre. Han efterträddes som Lisebergsdirektör av Einar Ekström.

Lindholm var initiativtagare till Veckans Revy samt Krokängsparken i Eriksberg.

Efter tre år i folkskola och tjänst somvallpojke, brödutkörare, vedhuggare och bageribiträde 1887-1889 var han möbelsnickarlärling i Malmö 1890-1895, möbelsnickargesäll i Stockholm 1895-1897, i Norrköping, Örebro, Karlstad, Uppsala, Umeå, Luleå och Malmberget 1897-1899 och i Göteborg 1899-1908. Han var från år 1900 ombudsman för träarbetarnas samorganisation i Göteborg och därefter bland annat ordförande i Göteborgs arbetarekommun 1901-1908, kamrer vid Göteborgs arbetareförening 1908-1950 samt verkställande direktör för Lisebergs AB 1931-1942:

Göteborgs Arbetarekommun hade redan tidigare arrangerat fester och fått in en del pengar. Det var angeläget att utöka denna verksamhet för att få ekonomin i balans och därmed trygga kommunens fortsatta existens.

I en intervju berättade Herman Lindholm:

– I Slottsskogen var det för högtidligt att promenera: det behövdes en plats där man kunde komma ut i det gröna på ett friare sätt, tänkte jag och så hittade jag en vacker däld i Krokäng på Hisingen. Här skall jag göra en folkpark, så sant som jag heter Herman Lindholm. Och så blev det.

Efter åtta år som ordförande för Göteborgs Arbetarekommun lämnade han den posten – och blev i stället kamrer för Göteborgs Arbetareförening. Arbetarekommunen hade övertagit ansvaret för Arbetareföreningen och när föreningens slottsliknande nybygge vid Järntorget stod klart 1909 flyttade Arbetarekommunen från Folkets hus vid Skanstorget till det nybyggda huset vid Järntorget.

Nu blev Lindholms uppgift – med titeln kamrer – att organisera föreningen som ett Folkets hus. Han och hustrun fick en lägenhet i samma hus som han hade sin arbetsplats. Det var praktiskt, han behövde inte lämna huset när han skulle sköta expeditionen eller gå på sammanträden.

[…]

 

Med åren åtog han sig allt fler kommunala och andra uppdrag. Under förberedelserna för stadens jubileumsfirande 1923 satt han i Jubileumskommittén. Under den tiden diskuterades hur besökarna skulle roas. Frågan var: borde inte staden ha ett ”folknöjesetablissement”.

Egendomen Liseberg var sedan 1908 i stadens ägo och nog skulle den kunna förvandlas till en nöjespark, menade Lindholm och satte sig (1916) och skrev, tillsammans med stadsfullmäktiges ordförande Axel Carlander, den motion som ledde till att Liseberg blev göteborgarnas Folkets park. Lindholm tog många av de initiativ som ledde till att Liseberg blev den ledande nöjesparken i Norden. Cabarethallen, Veckans Revy och Rotundan var t.ex. till stor del hans verk.

Lindholm var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 30 november 1906 till 1926, varav som vice ordförande 10 april 1919 till 1923 och ordförande 1924-1926. Under många år var han ensam socialdemokrat och ensam arbetare i fullmäktige. Vidare var han ledamot av styrelsen för arbetsförmedlingen i Göteborg 1902-1903 och 1906-1907, av drätselkammarens andra avdelning 1915-1924, varav som ordförande 1919-24, av styrelsen för Bostads AB Framtiden 1915-35, varav som verkställande ledamot i styrelsen 1915-1935 och ordförande 1926-1935, av styrelsen för Bostads AB Nutiden 1917-1950, hela tiden som vice ordförande.

Han var ledamot av styrelsen för Göteborgs Frihamns AB 1920-1934, hela tiden som vice ordförande, av styrelsen för Slottsskogsvallen 1923-1925, av järnvägsrådet 1923-1925, av styrelsen för Göteborgs Restaurant AB 1923-1925, av styrelsen för AB Göteborgssystemet 1923-1929, av styrelsen för Göteborgs Flyghamns AB (senare Torslanda flygfält) 1923-1942, varav som ordförande 1929-1942, av styrelsen för Olof och Caroline Wijks stiftelse 1925-45, varav som vice ordförande 1939-1945, av styrelsen för Lisebergs AB 1925-1943, varav som ordförande 1925-1930 och av byggnadsnämnden 1927-1934.

Lindholm var huvudman för Göteborgs Sparbank 1925-1938, revisor för AB Göteborgssystemet 1907-1909, för Drätselkammaren i Göteborg 1912-1913 och för AB Göteborgs Skeppsdockor 1915-1917. Han var ordförande i styrelsen för AB Folkets Hus från 1905, i styrelsen för Föreningen Göteborgs koloniträdgårdar 1905-1930, i AB Radiotjänsts Göteborgskommitté, i Aeroklubben, i Göteborgs Flygsällskap och i Ekedalens Bostadsförening samt vice ordförande i Byggnadsföreningen Haga och Byggnadsföreningen Redbergsgården.

Huvuddelen av texten från Wikipedia

Advertisements

Artur Fagerberg

John Artur Fagerberg, född 7 april 1898 i Göteborg, död 25 maj 1968 i Göteborg, var en svensk kommunpolitiker och styrelseledamot. Han var son till Johan Bernard Fagerberg och Anna Josefina Fagerberg, född Pettersson. Han gifte sig den 16 oktober 1920 i Göteborg med Amanda Bernhardina Berntsson (1895-1978)

Fagerberg var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1931-62, av styrelsen för stadsfullmäktiges socialdemokratiska grupp 1942-62, varav som ordförande 1948-62, av styrelsen för Göteborgs arbetarekommun 1931-45, varav som ordförande 1933-45, samt av styrelsen för Sveriges socialdemokratiska parti 1944-56. Ordförande i Göteborgs stadskollegium 1947-62.

Artur Fagerberg var dessutom styrelseledamot i Tryckeri AB Framåt från 34, i AB Svenska Amerika Linien från 1933, i  Göteborgs Stads Bostads AB som ordförande 1945-47,  ledamot av styrelsen för Järnvägs AB Göteborg-Särö 1944-61, av styrelsen för Hotell AB Heden som ordförande från 1947, av styrelsen för Bostads AB Nutiden från 1948, av styrelsen för AB Långedrag med Långedrags Restaurang AB som ordförande från 1949, av styrelsen för Styrsö Trafik AB från 1949 samt av styrelsen för Västsveriges Allmänna Restaurang AB från 1952.

Han var styrelseledamot av Svenska kommunalarbetareförbundets avdelning 53 i Göteborg 1922-33. Ledamot av 1944 års kommitté för kommunal samverkan.

Huvuddelen av texten från Wikipedia.

Sven Hulterström

Sven Åke Hulterström, född 14 maj 1938, är en svensk politiker (socialdemokrat). Han har varit ledamot i kommunfullmäktige i Göteborg, kommunalråd i Göteborg 1971-85 och kommunstyrelsens ordförande under två perioder, 1976-79 och 1982-1985

På riksplanet var han kommunikationsminister 1985-89, socialminister 1989-90, riksdagsledamot 1985-90 och 1994-2002 och gruppledare i den socialdemokratiska riksdagsgruppen 1994-2001 samt ordförande i riksbanksfullmäktige 1998-2002.

Han var ordförande i Socialdemokraterna i Göteborg mellan 1975 och 1997. suppleant i SAP:s (socialdemokraterna) styrelse 1972–90, därefter ordinarie ledamot i dess verkställande utskott.

Har också varit styrelseordförande i Göteborgs Hamn AB och styrelesledamot i en del andra bolag.

Arne Berggren

Arne Timar Berggren föddes 1907-03-15 i Mölndal (Fässbergs församling) som son till Gustaf Wilhelm Berggren och Ada Cecilia Samuelsson. Från 1934-12-15 gift med Svea Frideborg Hallqvist (född 1904-12-05).

Arbetade som kontorsbiträde i AB Original-Odhner 1924-26, affärsbiträde i AB Pettersson & Katz, firma Carl O. Hellström och AB Valerius Hansson, lagerarbetare i AB Fyrtornet 1927-33, assistent på Göteborgs arbetslöshetskommitté 1933-35 och instruktör för ABF Göteborg 1935-44.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige från 1939 och innehade i egenskap av stadsfullmäktigeledamot en lång rad förtroendeuppdrag i styrelser för kommunala bolag, stiftelser och förvaltningar. Han var styrelseledamot i bland annat Robert Dicksons stiftelse 1939-40, ordförande i drätselkammaren 1959-63, Spårvägsstyrelsen 1944-58, Liseberg AB från 1944, AB Långedrag 1949-60, Styrsö Trafik AB 1949-60, Fastighets AB Göta Lejon från 1963 och många mer såväl som ledamot av en mängd kommunala utredningar (beredningar). anse vara en av dem som skapade den blocköverskridande samarbetspolitik som var kännetecknade för Göteborgs kommunala liv från 1960-talet början till 1976:

Bakgrunden var Göteborgs budgetproblem under 1950-talet. Då kom förvaltningarna in med sina budgetäskanden och den politiska ledningens uppgift blev alltid att hitta på något sätt att finansiera det underskott som äskandena genererade. Samma elände, som slutade med oundvikliga skattehöjningar, varje höst.

Men så kom Drätselkammaren under ledning av Arne Berggren och hans drätselkamrer med förslaget om rambudget som blev en enastående succé. Rambudgetprocessen innebar att politikerna samlades för överläggningar om upplåning, skatter och avgifter under våren (i Tylösand). Man träffade överenskommelse om de ekonomiska ramarna och först när ramarna var fastställda kunde man vara oense om de politiska prioriteringarna. Detta var Göteborgsandan! Att komma överens om spelreglerna (ekonomiska ramar) och därefter bedriva politik.

Berggren va också en av de drivande bakom den saneringspolitik som nästan helt höll på att ödelägga Göteborgs trähusstadsdelar men som, genom protester och det sammanbrott för den blocköverskridande politiken som inträffade på grund av Kungstorgsockupationen, kunde stoppas. En de som drev grundandet av Fastighets AB Göta Lejon som en del av denna politik:

Genom en motion i Göteborgs stadsfullmäktige den 23 februari 1958, initierades frågan om ett saneringsbolag av Erik Johannesson och Arne Berggren. Bland annat anfördes att det skulle ”medföra avsevärda sociala vådor” att skjuta saneringsproblemen på framtiden. Följderna kunde bli ”så stora kapitalkrävande insatser att de kommunala myndigheterna i en framtid skulle hesitera inför uppgiften att taga itu med att förändra och omstöpa dessa dessa centrala stadsdelar, där tusentals familjer bodde och där många företag var verksamma

Han var också ledamot av ABF:s förbundsstyrelse, ledamot av Resos styrelse och styrelsen för Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti (SAP, socialdemokraterna)

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Axel Dahlström

Axel Dahlström

Axel Dahlström

Axel Dahlström, född 20 september 1880 i Brastad, död 15 november 1947 i Göteborg, var en svensk politiker och kommunal tjänsteman. Son till stenhuggare Anders Karlsson och Olena Maria Dahlström, född Mattsdotter. Han gifte sig 9 oktober 1903 med Alma Kvick (1884-1959), dotter till stenhuggare Anders Andersson Kvick och Kristina Persdotter.

Dahlström var stenhuggare, först i hemkommunen och därefter i Lysekil 1902-13 där han också tillhörde stadens stadsfullmäktige 1911-13. Han var expeditör för Göteborgs arbetarekommun 1913-33 samt överförmyndare i Göteborg 1928-47.

Dahlström var ledamot av styrelsen för Tryckeri AB Framåt i Göteborg 1917-43, varav som ordförande 1930-43, för Bergslagernas Järnvägs AB 1923-47, varav som ordförande 1938-47, ordförande i styrelsen för Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarne-Gävle 1938-47 och i styrelsen för Västergötland Göteborgs Järnvägs AB, ledamot av styrelsen för Riksbankens avdelningskontor i Göteborg 1932-47, varav som ordförande 1934-47 och av styrelsen för Rederi AB Göteborg-Frederikshavn-Linjen.

Han var ledamot av direktionen för Södra Sveriges Statsarbeten 1921-23 och av järnvägsrådet 1936-47, ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg 15 november 1915-1947, varav som 2:e vice ordförande 1927-47, av nykterhetsnämnden 1916-19, av drätselkammarens l:a avdelning 1918-47, varav som ordförande 1926-47, av fattigvårdsstyrelsen 1919-43, varav som vice ordförande 1919-31 och ordförande 1932-43, samt ordförande i nämnden för den inre fattigvården 1919-43, av styrelsen för Göteborgs Welanderhem 1919-30, varav som vice ordförande 1925-30, av arbetslöshetskommittén 1921-26, ordförande i styrelsen för Dalheimers donation 1928-47, av stadskollegiet 1932-47, varav som ordförande 1934-47 samt ordförande i civilförsvarsnämnden 1944-47. Utöver detta hade han genom åren en stor mängd kommunala uppdrag i beredningar, utredningar, stiftelser med mera

Dahlström var ledamot av styrelsen för Svenska stadsförbundet 1927-47, varav som vice ordförande 1931-46 och ordförande under åtta månader 1946-47. Han var ledamot av styrelsen för Svenska stenarbetareförbundet 1902-05, ledamot av styrelsen för Göteborgs fackliga centralorganisation 1914-30, ledamot av styrelsen och kassaförvaltare i Bohusläns socialdemokratiska partidistrikt 1905-13, ledamot av styrelsen för Sveriges socialdemokratiska arbetarparti 1920-32.

Axel Dahlströms Torg i Göteborg är uppkallat efter honom.

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Sören Mannheimer

Carl Sören Mannheimer, född 2 februari 1934 i Göteborg, död 12 augusti 2016, var en svensk jurist och kommunpolitiker. Son till advokaten Love Mannheimer och adjunkten Irma Nordwall. Han var åren 1957–1977 gift med regissören Carin Mannheimer. De fick barnen Joakim Mannheimer (1959–2006) och Anna Mannheimer (1963-). Från 1981 gift med Kerstin Bratt, född Holmer.

Han läste på Göteborgs högre samskola och efter militärtjänsten hamnade han på kadettskola. Därefter läste han juridik i Lund, och blev också där Studentkårens ordförande. I Lund träffade han även Carin Jacobson. De flyttade efter studierna till Göteborg, där Sören Mannheimer blev medlem i Tjänstemännens Socialdemokratiska Förening. Att han valde socialdemokratin förklarar han själv med att han läste mycket, och påverkades av Ernst Wigforss, Herbert Tingsten och inte minst av Bertrand Russell.

I Göteborg arbetade han som jurist på Mannheimer & Zetterlöfs advokatbyrå 1961–1970. Åren 1965-70 som delägare. År 1970 startade han egen advokatbyrå, men efter två års verksamhet blev han istället förbundsjurist hos Metall. Han var också styrelseledamot i  Götabanken, Rederi AB Nordstiernan 1975-79, Svenska Mässan, Rederi AB Zenith, Statsföretag AB, Folkteatern och AB Göteborgshem.

Mannheimer satt i Göteborgs kommunstyrelse från 1971 till 1988, i fullmäktige från 1971 till 1991 och i socialdemokraternas partistyrelse mellan 1969 och 1991 och styrelseledamot i Göteborgs Arbetarkommun från 1968 (2e v ordf från 1977) Åren 1982 till 1985 var han kommunalråd med ansvar för bolagssektor och näringspolitik och därefter fram till 1988 finanskommunalråd och kommunstyrelsens ordförande:

Under 1970-talet var han mycket engagerad i kulturfrågor och ville bland annat satsa på gräsrotsevenemang.
– Jag kommer ihåg att det blev stora rubriker när han sa ”Sälj Konstmuseets Rembrandttavlor och lägg pengarna på kultur i förorten”. Det blev kraftiga diskussioner om det där, Sören såg inte ”finkulturen” som särskilt fin, minns Ingela Tuvegran.

Efter kulturpolitiken var näringslivsfrågor Sören Mannheimers största intresse, och inte bara på det politiska planet. Han satt i AB Volvos styrelse och var ordförande i Fjärde AP-fonden. 1982 blev han kommunalråd med näringspolitik och bolagssektor som rotelansvar. Efter valet 1985 valdes han till kommunstyrelsens ordförande efter Sven Hulterström (S).

– Sören var benhård med att han bara tänkte sitta en mandatperiod som kommunstyrelseordförande. Vi försökte övertala honom att tänka om men han ville inte lyssna på det örat. Han visste att familjen skulle komma i andra hand eftersom han var så starkt engagerad i det han gjorde. Och då hade han redan ett kraschat äktenskap bakom sig, berättar Lars Johansson, före detta kommunalråd i Göteborg och riksdagsledamot.

Under tjugo år satt Mannheimer i styrelsen för Volvo. Han var även ordförande i fjärde AP-fonden.

Torsten Henrikson

Torsten HenriksonCarl Torsten Henrikson, född 3 augusti 1906 i Haga, Göteborg, död 5 september 1983 i Härlanda, var en svensk politiker (socialdemokrat) från Göteborg. Ordförande i Göteborgs arbetarekommun 1947–1972. Kommunalråd (tidigare kallat stadssekreterare) för stadsbyggnadsavdelningen i Göteborgs stad (senare Göteborgs kommun). Han hade talrika kommunala och statliga uppdrag och var ordförande vid Socialdemokraternas partikongress 1969 när Olof Palme valdes till partiledare. Torsten Henrikson gifte sig 1935 med Ester Johansson (1910-1972).

Henrikson var ledamot av riksdagens andra kammare 1933-1936, av hyresregleringskommittén 1951-1954, av idrottsutredningen 1955-1957, av studentbostadsutredningen 1957 och av parkeringsutredningen från 1960. Han var ledamot av stadsfullmäktige från 1943, varav som andre vice ordförande 1951-1954, av taxeringsnämnden i stadens 41:sta distrikt 1932, av styrelsen för Renströmska badanstalterna 1944-1954, varav som ordförande 1947-1954, av folkskolestyrelsen 1944-1945, av skolnämnden i Frölundadistriktet som ordförande 1945, av folkskolestyrelsens hälso- och sjukvårdsnämnd 1945, av styrelsen för Göteborgs stads bostads AB från 1945, varav som ordförande från 1947, av styrelsen för föreningen Härskogens friluftsgård som vice ordförande 1946-1954, av stadskollegiet 1947-1954, av drätselkammarens andra avdelning 1947-1954, varav som ordförande 1952-1954, av Göteborgs stads reklamnämnd som ordförande 1947-1950, av drätselkammarens gatunamnsberedning 1948-1954, varav som vice ordförande 1949-1954, av styrelsen för stiftelsen Familjebostäder i Göteborg 1950-1954, av skogsnämnden 1952-1954, av styrelsen för Göteborgs och Bohus läns turisttrafikförbund från 1952, varav som vice ordförande från 1960, av förbundsdirektionen för regionplaneförbundet för Göteborg med omgivning 1954, av styrelsen för Göteborgs idrottsförbund som ordförande från 1957, av styrelsen för Göteborgs distrikts idrottsförbund från 1960, av styrelsen för Sveriges riksidrottsförbund från 1960, av styrelsen för Svenska stadsförbundet från 1960 och av styrelsen för Stiftelsen för Västsvenska fritidsområden från 1962.

Han var ledamot av beredningen för frilufts- och bastubad (motionär) som ordförande 1943-1945, av valkommittén 1946, av byggnadskommittén för Valhallabadet som ordförande 1949-1958, av beredningen för de ensamståendes bostadsfråga 1949-1952, av beredningen för förläggande av ett segelfartyg i Göteborgs hamn 1951-1952, av beredningen för anlitande av olika organisationer som remissorgan 1951-1952, av planeringsberedningen 1954-1955, av Stor-Göteborgskommittén från 1958, revisor för Gårda skolbarnhem 1932-1933 och för Örgryte barnavårdssällskap 1932-1933. Henrikson var ledamot av styrelsen för stadsfullmäktiges socialdemokratiska grupp från 1947, hela tiden som sekreterare, ledamot av styrelsen för stadsfullmäktiges diskussionsklubb från 1952, hela tiden som skattmästare.

Han var ledamot av kyrkofullmäktige i Örgryte församling 1933-1934, ledamot av styrelsen för Svenska sågverksindustriarbetareförbundets avdelning nr 55 i Göteborg 1926-1930 och av styrelsen för Svenska Metallindustriarbetareförbundets avdelning nr 41 i Göteborg 1940-1942, ordförande i SKF:s studiekommitté 1938-1944, ordförande i den socialdemokratiska ungdomsklubben Aktiv 1929-1932, ledamot av styrelsen för Göteborgs arbetarekommun från 1944, varav som kassaförvaltare 1944, förste vice ordförande 1945 och ordförande från 1946. Henrikson var ledamot av styrelsen för Sveriges socialdemokratiska parti från 1948.

Torsten Henrikson var son till Carl August Henrikson och Augusta Bräck. Han växte upp i en fattig och barnrik arbetarfamilj. Hemmet låg i Sävenäs i östra Göteborg. Han slutade skolan vid 13 års ålder och började som sågverksarbetare vid AB Campoboardfabriken i Göteborg 1919-1921 och därefter vid AB Värmlands Träindustri i Göteborg 1922-1930. Kring 1930-talet hamnade han i en längre period av arbetslöshet, och ägnade sig då (1932-1933) åt studier vid Viskadalens folkhögskola, samt åt en redan tidigare inledd verksamhet som politiker.

Han engagerade sig aktivt bland annat i uppbyggnaden av den socialdemokratiska ungdomsrörelsen i västra Sverige. Arbetet inom ungdomsrörelsen fortsatte ett tag, men kompletterades senare med ett antal kommunala uppdrag och ledde därefter till att han fick ett mandat som riksdagsman (den dittills yngste) under perioden 1933–1936. På 1930-talet lämnade Henrikson socialdemokraterna och gick med i Socialistiska Partiet. Tillsammans med Albin Ström skapade han veckotidningen Arbetareposten år 1934. Han var chefredaktör för tidningen fram till 1938 då han ersattes av Albin Ström. Han återvände dock snart till socialdemokraterna.

Efter perioden i riksdagen arbetade han under några år på SKF i Göteborg där han var anställd mellan 1934 och 44, där han tog aktiv del i det fackliga arbetet och grundade en tidning för de anställda ”Vi på kulan”. Parallellt med SKF-arbetet stärkte han successivt sin ställning inom det socialdemokratiska partiet och blev ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige år 1943 och av styrelsen för Göteborgs arbetarekommun år 1944. Under kriget var Torsten Henrikson vid sidan av sina fackliga och politiska uppdrag engagerad i Norge-hjälpen och i försvarslånearbetet. Under det sista krigsåret lämnade han SKF för posten som redaktör för tidningen Hyresgästen, vilken han innehade fram till 1954.

År 1946 blev Torsten Henrikson ordförande för Göteborgs arbetarekommun och ett par år senare ledamot av styrelsen för Arbetarepartiet socialdemokraterna (SAP). 1955 blev han stadssekreterare och chef för stadsbyggnadsavdelningen (senare kallades stadssekreteraren istället kommunalråd). I den funktionen tog han initiativ till och genomdrev byggandet av bland annat Valhallabadet och Nya Ullevi, samt trafiklederna Tingstadstunneln och Älvsborgsbron. Han genomförde också de stora markköpen i Angered och Bergum. Henriksson kan sägas vara mannen bakom rivningen av stora delar av centrala Göteborg inklusive delar av stadens landshävdingehusområden Han var den politiske arkitekten bakom det Göteborg vi ser idag. En göteborgsk Robert Moses kan han kallas. Han var klart mäktigare på sin tid än vad Göran Johansson var på sin.

Torsten Henrikson bidrog aktivt till att utforma och lokalt förankra svensk bostads- och miljöpolitik. Han prioriterade också fritids- och idrottsfrågor. På de nämnda områdena tog han initiativ till och var ordförande för Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO). Han blev ledamot i styrelserna för ämbetsverken Naturvårdsverket och Institutet för vatten och luftvård; det senare tillkom på hans initiativ. På området fritid och idrott var han ordförande i den statliga Fritidsutredningen, samt ledamot av Riksidrottsförbundets styrelse.

På 1960-talet hade Göteborgs kommun brist på mark för sitt planerade bostadsbyggande. Mark hade exproprierats i Högsbo och Västra Frölunda till stora kostnader. Henrikson utarbetade därför en hemlig plan om att köpa upp jordbruksmark i Angered och Bergum genom bulvaner. Han såg till att chefredaktören för Göteborgs-Posten, Harry Hjörne (FP), var införstådd med planen. I mitten av 1960-talet hade man förvärvat 2600 objekt till ett pris av 60 miljoner kronor. Det innebar att staden genom bulvaner ägde 45 procent av landarealen i Angered och 30 procent i Bergum. Marken köptes i hemlighet till lägre priser än vad som skulle blivit fallet om köpen genomförts öppet. Markägare och småbönder i Angerad lurades helt enkelt av Henrikson, hans bulvaner och samarbetsmän som Harry Hjörne. Angered och Bergum införlivades 1967 med Göteborg.