Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

SOAB

Gösta Osvald

Gustaf (Gösta) Osvald Osvald, civilingenjör, direktör, Gislaved, född i S:t Peder (Lödöse), Älvsborgs län, 27/2/95 som son till sjökapten Karl Olsson och Hulda Börjesson. Bror till till Hugo OsvaldIngrid Osvald, Karin Kihlman, Gunnar Sixten Osvald, Olof Osvald och Uddo V. Osvald. Gift 1922 med Anna Janson, f. 1893, dotter till sjökapten Mauritz Janson och Jenny Dannberg. Dog 1982.

Examen från CTH 916, driftsingenjör på AB Astra 1917-21 (dirassist. 1920-21), ch. f. AB Syntes, Nol, 1921-23, ingenjör i AB Wilh. Dahl & Co, Stockholm, 1923-29, driftsingenjör 1929-31, disponent 1932-43 och VD i Svenska Gummifabriks AB Gislaved från 1952. VD i Karlholms AB 50-51, styrelseledamot i KF och dess dotterföretag 43-54, i Sv. Oljeslageri AB (SOAB) från 1948, insp. f. kommun, mellanskola och samrealskola från 1942 i Gislaved.

Advertisements

Hakon Leffler

Hakon LefflerHakon Leffler, född 11 mars 1887 i Göteborg, död 31 juli 1972 i Göteborg, var en svensk industriman och tennisspelare.

Han var son till grosshandlaren Carl Leopold Nicolaus Leffler och Hanna Delbanco, och sedan 1913 gift med Märta Caroline von Bahr. Han var syssling till Janne Leffler och Edvin Leffler. Son till hakon Leffler och Märta Caroline von Bahr var Jan Leffler (1914-2004)

Leffler tog mogenhetsexamen i Göteborg 1905 och genomgick 1905-1908 Kungliga Tekniska högskolan där han studerade elektroteknik. Därefter studerade han vid Uppsala universitet, där han blev fil. kand. 1910. Mellan 1912-15 var han anställd i firma M.E. Delbanco och utsågs året efter till VD i Svenska oljeslageri AB (SOAB). 1929 blev han vice VD vid Gamlestadens Fabriker AB och 1935 VD och därefter styrelsordförande i samma bolag 1954—62.

Han hade utöver det som redan nämnts en lång rad förtroendeuppdrag i näringslivet i Göteborg och på andra håll i Sverige som exempelvis ledamot av styrelsen för Gbgs Sparbank från 1921, Ränte- o. Kapitalförsäkringsanstalten i Gbg från 1922, i Skandinaviska Kredit AB från 26, Boxholms AB från 1929, Sjöförsäkrings AB Gauthiod från 1931 och senare styrelsordförande där, v.ordf. i styrelsen för Brand- & Livförsäkrings AB Svea, Svenska Sockerfabriks AB, Sveriges Textilindustriförbund, styrelseordförande i Jonsereds Fabrikers AB 1950—57, och Försäkrings AB Svea-Nornan 1954—56

Hade också en del uppdrag för Göteborg stad och var en tid politiker. Han var ordf. i styr. f. Gbgs spårv. 22-27, ledamot av stadsfullmäktige 1921-22 och 1924-26 och v. ordf. i
handelskammaren 1949—60.

Leffler deltog i tennistävlingarna i herrsingel vid olympiska sommarspelen 1912.

Huvuddelen av texten från wikipedia.

Leffler – gammal göteborgssocietet

Del 4 av 7 i serien Direktörsfamiljer

Familjen Leffler från Göteborg är en släkt med många grenar. Flera av dess grenar har tillhört den göteborgska överklassen i 200 år. Familjen belv dock aldrig nån storfinansfamilj utan var bara småföretagare varav en gren som kom att utvecklas till en direktörsfamilj.

Ända sedan Johan Håkan Leffler (1745-1813) år 1781 grundade firman Aug. Leffler & Son har familjen tillhört societeten i Göteborg. Efter grundarens död övertogs rederi- och skeppsmäklarfirman av sonen Anders Leffler (1773-1855) för att därefter hamna hos August Leffler (1816-1887). Efter detta blev sonen Peter Leffler (1846-1892) och svärsonen Knut Dalman (-1920) ägare till företaget. 1894 blev Knut Dalman chef för firman och senare kom den att övertas av sonen Gösta Dalman (-1963). Gösta Dalman hade enbart döttrar, ingen verksam i företaget, men en brorson, Knut Dalman (1919-?) var verksam i Aug. Leffler & Son. På 1950-talet kom företaget i Otto Kihlströms ägo för att säljas till Broströms 1965. Idag är bolaget fortfarande ett dotterbolag till Broströms, men har sen länge alltså inget med familjen Leffler att göra.

August Leffler deltog också i bildandet av Ångfartygs AB Thule år 1870. 1882 fusionerades det bolaget med J.W. Wilsons rederi och 1916 såldes det till Broströms för att senare övertas av Svenska Lloyd.

Ekonomen Johan Leffler (1845-191″) tillhörde också denna gren av släkten och var kusin med ovan nämnde Peter.

Och nu till den del av släkten Leffler som blev en direktörsfamilj i den göteborgska överklassen. Anders Leffler grundade också handelsfirman Leffler på 1820-talet i vilket även sonen Anders Leffler (1808-1880) var verksam. 1847 övertogs dock firman av den sistnämndes kusin Gustaf Leopold Leffler (1824-1895) och dennes kompanjon N.P. Ekström. Firman fick då namnet Ekström & Leffler och utvecklades till ett större handelsföretag med stor import av kryddor. G.L. Lefflers son C.Edvard Leffler (1865-1927), som var gift med en Mary Waern (1869-1940) från en annan rik göteborgsfamilj, kom senare att överta bolaget vilket dock började avvecklas efter dennes död. Emellertid kom dock bolaget att omvandlas till AB Eol år 1938. Initiativtagaren till detta var svärsonen Emil Clemedtson. Företaget bildades för att fungera som inköpscentral för speceri- och lanthandlare i västra och södra Sverige. Bolaget blev en central del i det som kom att utvecklas till ICA.

Edvard Lefflers bror Carl Leffler (1854-1926) blev 1882 delägare i firman M.E. Delblanco som sysslade med oljeslageri- och kvarnrörelse i Mölndals Kvarnby. Carl Leffler, som gifte sig med Johanna Delblanco (1858-1925), dotter till den tidigare ensamägaren av bolaget, Edvard Delblanco, blev snart den ledande i företaget. Hans son Hakon Leffler (1887- ?) blev redan 1912 anställd i företaget, ett av ursprungsbolagen till det 1916 bildade Svenska Oljeslageri AB (SOAB) vars fanns centralt i Mölndal, i Kvarnbyn.

Hakon Leffler

Hakon Leffler

Hakon Leffler blev 1926 VD i SOAB efter sin far och vice VD i Gamlestadens Fabrikers AB 1930 för att sen bli VD 1934. Han kvarstod som VD i det av familjerna Mark och Carlander kontrollerade bolaget till 1954 och hade vid sidan av detta en mängd styrelseposter i det göteborgska och svenska näringslivet. När han avgick som VD ärvdes VD-posten av sonen Jan Leffler. Hakon själv kvarstod i styrelsen och blev från 1958 styrelseordförande i Gamlestadens Fabrikers AB efter Knut Mark. Nån gång på 1960-talet lämnar Hakon Leffler styrelsen i bolaget och Jan Leffler ersätts av Bengt Karlsson som VD i bolaget som då bytt namn till Investment AB Asken.

I två generationer var alltså en gren av släkten Leffler en direktörsfamilj med inflytande i det göteborgska och svenska näringslivet. Deras makt och inflytande tycks dock ha avtagit i nästan samma takt som den textilindustri i vilken de var verksamma försvann. Troligtvis tillhör den idag kända programledaren Josefin Craaford på sin mammas sida denna gren av släkten Leffler.

Till en tredje gren av släkten hörde den kände matematikern Gösta Mittag-Leffler (1846-1927) och han syskon, författaren Anne Charlotte Leffler (1849-92) och språkvetaren Frits Läffler (1847-1921). Gösta Mittag-Leffler grundade Institut Mittag-Leffler.

Andra personer som tillhör släkten Leffler är bland annat journalisten Tove Leffler, diplomaten Christian Leffler och läkaren och forskaren Hakon Leffler.

Läs mer: SVD, Ny Teknik,
Källor för övrigt:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Ivan Lind, Göteborgs handel och sjöfart 1637-1920, 1923
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923

Delbanco – linolja

Del 25 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Mendel Elias Delbanco (1780-1862) kom år 1809 till Göteborg där han snart bildade grosshandelsfirman W. M. Leman & Co tillsammans med Wolf Michel Leman (-1838) som också kom till Göteborg 1809.  Firman fungerade som kommissionär och ombud för det tyska handelshuset Michel Leman i Hamburg och sannolikt kom de till Göteborg just för att handelshuset i Hamburg skulle kunna gör god affärer i ett ekonomiskt mycket hett Göteborg som var centrum för all handel med Storbritannien vid denna tid, kontinentalblockadens tid.

Michel Leman var far till Wolf Michel Leman och Elise (Ella) Leman (1781-1849) som var gift med Mendel Elias Delbanco från 1811.

Michel Leman själv bodde åren 1812-13, på grund av att Napoleon ockuperat Hamburg, i Göteborg varifrån verksamheten i hans handelshus sköttes. Handelshuset hade filialer i London och Amsterdam. När Napoleonkrigens slut medförde ett slut för kontinentalblockaden innebar det ett svårt avbräck för handelsverksamheten och firma W.M. Leman & Co liksom många andra företag gick i konkurs. Wolf Michel Leman flyttade efter det till Stockholm, medan M.E. Delbanco stannade kvar i Göteborg.

1817 flyttade Delbanco till London och skötte där Hambros bank. 1818 var han tillfälligt tillbaks i Göteborg men bosatte sig på nytt i London i slutet av samma år. År 1821 återvände han till Göteborg. Han etablerade sig som grosshandlare och fortsatte till 1830. Mendel Elias Delbanco var också en av de ursprungliga aktietecknarna i Göteborgs Privatbank, senare Göteborgs Bank.

1823 köpte han också ett oljeslageri i Mölndal av målareänkan Liljedahl i Göteborg. För övrigt fanns också två till oljeslagerier som tillhörde firman Peter Dahl & Co. och från 1832 C. F. Hennig. Oljeslagerierna tillverkade linolja och framför allt oljekakor. De senare användes som djurfoder och utskeppades framförallt till England.

Redan 1826, då verksamheten började på allvar, tillverkade Delblanco med fem arbetare för 21,000 rdr, medan P. Dahl & Co. i sina två fabriker med sex arbetare producerade för 20,000 rdr och några smärre fabriker i det övriga Sverige tillverkade för ej fullt 10,000 rdr; 1832 hade Delbancos företag expanderat och han hade då två fabriker, med tillsammans fjorton arbetare, medan Hennig sysselsatte endast åtta arbetare. Ytterligare 15 år senare hade Delbanco tjugo arbetare och ett tillverkningsvärde av 114,000 rdr, medan Hennig tillverkade för 23,000 rdr och hela det övriga landet för 270,000 rdr. Sonen Eduard Delblanco blev delägare i företaget år 1845. 1848 lade Hennig ner sina oljeslagerier och från 1851 fanns bara Delbancos slageri kvar i Mölndal. 1861 fanns det trettioåtta arbetare i Delbancos företag och tillverkningsvärdet var 438,000 av hela rikets 1,280,414 rdr.

Eduard Delbanco

Eduard Delbanco

Efter Mendel Elias Delbancos död övertogs ledningen och hela ägandet av sonen Eduard Delbanco (1817-96) och  tillverkningsvärdet var år 1870 755,000 rdr, nästan hälften av hela landets. 1910 var tillverkningsvärdet 1,878,000 kr. 1882 blev svågern Carl Leffler (1854-1926), gift med Hanna Delblanco (1858-1925), delägare och 1887 också sonen Gustaf Delbanco (-1896). Vid Eduard Delbancos död och sonens död samma år övertogs ledningen för företaget av Carl Leffler. 1916 slogs Delbancos oljeslagerier ihop med Sommelius & Co:s oljeslageri i Stockholms län och  Trollhättans oljeslageri, som dock lades ner direkt, till Svenska Oljeslageri AB (SOAB).  Carl Lefflers son med Hanna Delbanco, Hakon Leffler (1887-1972) blev VD för det nybildade företaget.  Fram till 1916 bedrev även företaget en viss kvarnrörelse invid oljeslageriet.

SOAB fanns kvar i Mölndal till 2007 och hade från 1960-talet och några år framåt en rad olika ägare. Huvuddelen av SOAB:s fabriksbyggnader från olika tider är rivna.

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963