Slottsviken (Villa Denninghoff)

Slottsviken (ursprungligen Villa Denninghoff) är en villa i Mölndals kommun, belägen vid Rådasjön mellan Mölndal och Pixbo på Gunnebo slotts forna ägor.

År 1888 förvärvade köpmannen Wilhelm Denninghoff det då omkring 100 år gamla Gunnebo slott. När hans dotter Hilda gifte sig med friherre Carl Sparre 1889 fick hon hela Gunnebo som hemgift, medan Denninghoff byggde villan vid Rådasjön som sommarresidens för sig och makan Jeanna. Villan ritades av Louis Enders och invigdes 1898.

Hilda Sparre ärvde egendomen efter moderns död 1922. 1929 tillträdde Maria och Victor Aurell (tidigare föreståndare för Wendelsbergs folkhögskola) som nya arrendatorer till Villa Denninghoff. Samma år startade Aurells pensionat och utvärdshus under namnet Slottsviken.

Sonen Ingvar Aurell förvärvade så småningom fastigheten och drev verksamheten vidare 1945–1949. 1951 köpets Slottsviken av SKF och efter omfattande renoveringar började byggnaden användas för representation 1955. Än idag används byggnaden för detta ändamål

Till Slottsviken hör även det knuttimrade Blockhuset, som mestadels används för utbildning.

Slottsviken

Slottsviken. Bild: Bengt Oberger. Licens: CC BY-SA 4.0

Text från Wikipedia.

Advertisements

Uno Forsberg

Uno ForsbergHans Johan Uno Forsberg föddes den 3 jan 1882 i Arbrå sn (Gävleborg), och dog den 23 mars 1941 i Gbg (Johannebergs församling). Han var son till smidesmästaren Anders Johan Forsberg och Thekla Karolina Ahlstedt.

Gift den 28 sept 1912 i Sthlm (Osc) med Anna Elsa Martha Lucia Stenberg, född den 15 mars 1884 i Sthlm (Maria) och död den 27 dec 1938 i Gbg (Johanneberg), dotter till grosshandlare Svante Axel Stenberg och Lucia Wendla Johanna Wennerström.

En tid efter hans födelse flyttade familjen till bruksorten Horndal där han växte upp. Elev vid Tekniska högskolan från 13 sept 1902, bergsingenjör där 31 jan 1907, assistent vid högskolansmaterialprovningsanstalt 1906—10, 1:e bruksingenjör vid Lövsta bruk 1910—12, chef för Svenska Kullagerfabrikens (SKF) laboratorium 15 febr 1912—14, överingenjö vid SKF 20 mars 1914, vistades tillsammans med direktör Björn Prytz i USA 1915—18, chefsdirektör (fabrikschef) vid SKF från 8 okt 1918, v. VD 1919 och VD från 20 maj 1937 (tillträdde dock först 1 jan 1938) till 1941. Ägnade också stort intresse åt utvecklingen av stålverket i Hofors som ingick i SKF-koncernen.

Han var också ledamot av Rikskommissionen för ekon försvarsberedskap från 1933, fullmäktig i Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) från 1920 och i Jernkontoret från 1934, v. ordf i Sveriges Industriförbund samt ledamot av dess arbetsutskott från 1939, ledamot av överstyrelsen för Sveriges verkstadsförening från 1920, ledamot av styrelsen för Järnbruksförbundet från 1934, styrelseledamot i bl.a. Skandinaviska Kredit AB, Trafik AB Grängesberg-Oxelösund, AB Bofors, Gamlestadens fabrikers AB och SKF. Ordförande i styrelsen för Elektrokkemiska AB och i AB Davy Robertsons maskinfabrik. Delägare i AB Davy Robertson Maskinfabrik (Daros) från 1926.

Hotell Göta källare

Göta källare var ett hotell vid Hotellplatsen i centrala Göteborg, som uppfördes av Laurentius Segerlind, 1810-1812. Byggnaden var den första i Göteborg att uppföras endast avsedd för hotellverksamhet. Bygget var en konsekvens av det kraftiga ekonomiska uppsving som kontinentalblockaden förde med sig.

I februari 1810 ansökte Segerlind om att ”å tomten N:o I i Stadens 5 rote få uppföra en nybyggnad till hotell- och näringsställe”, vilket Borgerskapets äldste beviljade med villkoret att huset ”ej finge bliva vanprydande”.

Han var dessutom den första att utnyttja situationen med de nyligen raserade fästningsvallarna, genom att köpa flera av de tomter som bildats ovanpå den rivna Drottningporten. Han beställde en ritning av hovarkitekten Jonas Hagberg och påbörjade bygget 1810. Hotellet byggdes i tre våningar samt försågs med en altan på taket. Hotellet fick namnet Göta källare, och innehöll 56 rum, restaurang och biljardhall. Man tog emot sina första gäster den 22 maj 1812. Själv bodde Segerlind en trappa upp i fem fasadrum. Periodvis användes byggnaden för andra ändamål, bottenvåningen var exempelvis husarkasern på 1820-talet.

Troligen skötte inte Segerlind restaurangrörelsen själv, eftersom en annan person redan i november öppningsåret stod för denna. Traktören och skådespelaren Carl Kjellström annonserar den 1 november 1812 i flera göteborgstidningar: ”Undertecknad, som emottagit källarrörelsen uti hr L. Segerlinds nybyggda hus, Götha källare benämndt, wid Nye port, serverar uti andra våningen såväl med viner och likörer som frukostar, middags och aftonspisning från den 1 november 1812.”

Takaltanen revs 1860, då ytterligare en våning byggdes. Det var järnvägens tillkomst som krävde större kapacitet. Dåvarande ägaren, byggmästare G. Jährig, lät bland annat ändra bottenvåningen och fasaden.

Hotellet övertogs 1862 av L.P. Haglund och hans son, som från 1872 också drev det intilliggande Bloms Hotel, som från 1876 hette Hotel Haglund och senare Grand Hotel Haglund. 1899 bildades  Aktiebolaget Göta Källare & Grand Hotel Haglund för att driva de två hotellenDe lät bygga om hotellet invändigt, och vid sekelskiftet 1900 fanns det cirka 100 rum samt restaurang och café.  Vid ombyggnaden tillkom även stadens första trottoarservering, under ljusa markiser och grönskande träd mot Hotellplatsen i väster. Den 28 januari 1909 förvärvade Emil Haglund aktiemajoriteten i Grand Hotel och Göta källare, som då ska ha varit majoritetsägt av norska intressenter.

Bolaget sålde hotellet år 1918 varvid hotellverksamheten lades ned. Köpare av fastigheten var SKF som där inrättade sitt huvudkontor. Tre år senare köptes fastigheten av Svenska Amerikalinjen, som på nytt lät huset delvis bli hotell. Stora skyltfönster mot Hotellplatsen togs upp och fyra kvinnostatyer av skulptören Johan Axel Wetterlund placerades i var sin nisch.

Hotell Göta källare

Huset vid Hotellplatsen i Göteborg där hotellet Göta källare hade sin verksamhet 1812-1944. Bild: Alicia Fagerving, Licens: CC BY-SA 3.0

Hotell Göta källare upphörde slutligt den 31 juli 1944 och anses då ha varit Nordens äldsta hotell i drift. En stor biljetthall inreddes detta år i bottenvåningen, med en cirka 40 meter lång expeditionsdisk som därmed blev ”Skandinaviens största biljettexpedition”. Arkitekt var Nils Einar Eriksson. År 1958 sålde Svenska Amerikalinjen fastigheten till Göteborgs kommun. Efter det har interiörerna byggts om för olika kontor och resebyråer. Expeditionsdisken är borta och under 1980-talet nyinreddes bottenvåningen helt. En vindsvåning över hela huset kom till 1988, då även fönstren byttes ut.

Texten delvis från Wikipedia.

Lyckans väg 2 – Wijks villa

Huset på Lyckans väg 2 i Lorensbergs villastad byggdes 1913 för Bertil Wijk och ritades av Arvid Bjerke tillsammans med Ragnar Ossian Swensson. Huset tillbyggdes 1932 och 1985 samt helrenoverades 1998.

Huset var länge bostadshus för SKF:s direktörer och under den tiden ägt av SKF. Har senare inhyst Hovrätten och Göteborgs universitet. Sen 1996 ägs huset av Marinvest (ägt av familjen Mossberg) och sen 2007 hyrs den ena delen (2 A) ut till gymnasieverksamhet. Idag finns Hermods gymnasium i lokalerna. Den andra delen av huset (2B) företaget SKIN som driver en hudklinik.

Lyckans väg 2A

Lyckans väg 2A

Lyckans väg 2B

Lyckans väg 2B

Marinvest har sitt huvudkontor i en annan fastighet i Lorensbergs villastad, Villa Olsson på Viktor Rydbergsgatan 10.

Göran Johansson

Göran Johansson

Göran Johansson, 2005

Göran Johansson, tidigare ibland kallad Göteborgs starke man, föddes 31 augusti 1945 i Gamlestadens församling i Göteborg och dog den 23 oktober 2014.

Han växte upp i en tvåbarnsfamilj i Gärdsås mellan Kortedala och Bergsjön. Pappan var snickare och mamman städare på SKF. Efter folkskolan gick Göran Johansson SKF:s fyråriga verkstadsskola där han utbildade sig till reparatör. Vid 26 års ålder, 1972, blev han ordförande för verkstadsklubben (Svenska Metallarbetarförbundet) vid företaget. Tre år senare blev Göran Johansson arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse, där han satt kvar till 2008, hela 33 år. 1988 lämnade han uppdraget som klubbordförande på SKF. Under många år vara han också ordförande i Metalls avdelning 41 i Göteborg (numera avdelning 36). Som medlem i klubstyrelsen på Saab-Scania i Göteborg hade undertecknad under 1980-talet en hel del heta debatter med honom på Metall 41:ans redskapsmöten. Det var mycket vi inte var överens om.

1970 blev Göran Johansson ordförande för Göteborgs SSU-distrikt:

– Som SSU-ordförande blev han tidigt uppmärksammad. Han var väldigt driven och engagerad och uppfattades som en coming man, berättar Sven Hulterström som då var förste ombudsman för Göteborgs arbetarekommun och som senare blev ordförande för arbetarekommunen, riksdagsledamot och statsråd.

Det blev sen snabbt olika förtroendeuppdrag. Inför valet 1970 stod Göran Johansson för första gången på kommunens valsedel. Han var då 25 år gammal. Trots att han var relativt ung blev han året därpå ledamot i kommunfullmäktige. 1974 fick han sitt första tunga uppdrag då han blev vice ordförande för Energiverken. 1976 kom han med i kommunstyrelsen och året därpå blev han ledamot i styrelsen för Liseberg.

I början av 1970-talet satt han även i SSUs förbundsstyrelse.

1971 blev han invald i Göteborgs kommunfullmäktige för Socialdemokraterna. Snart blev han även suppleant i kommunstyrelsen. 1980 hoppade han av de kommunalpolitiska posterna, men återkom redan 1982. 1988 fördes han fram som socialdemokraternas kandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande. Han accepterade efter en viss tvekan och ledde Göteborgs kommunstyrelse i första vändan till valet 1991 och i den andra från 1994 till 2009. Under denna tid kallades han ofta för ”Göteborgs starke man”.

Göran Johansson hade en lång rad uppdrag i och var ledamot i flera kommunala bolags styrelser, däribland Lisebergs AB, Göteborg & Co och Business Region Göteborg AB.

Han var ledamot i Socialdemokraternas partistyrelse under många år och i partiets högsta organ, det verkställande utskottet (VU) till 2005.

2001 spelade han en central roll vid EU-toppmötet i Göteborg och i samband med fler av möten och demonstrationeran genom att vara tillmötesgående mot fredliga demonstranter. I efterhand vägrade han delta i hyllningskörerna för polisen även om han inte hade nånting till övers för de som deltagit upplopp och förstörelse. Han var en av mycket få viktiga politiker som var kritisk till polisens agerande.

År 2005 lämnade Johansson sitt uppdrag som ledamot i socialdemokraternas partistyrelse och verkställande utskott (VU). I samband med det kritiserade han Göran Persson för toppstyrning av partiet:

– Göran är en av de som mest har personifierat facklig-politisk samverkan. Med en fot i sitt älskade SKF och en fot i kommunpolitiken fick han en unik ställning i arbetarrörelsen, säger Karl Petter Thorwaldsson.

Mellan 1997 och 2005 satt Göran Johansson också i Socialdemokraternas mäktiga Verkställande utskott, VU. Han lämnade i protest när amfibieregementet i Göteborg lades ner av Göran Perssons regering.

Anneli Hulthén beskriver Göran Johansson som en person som hade stor förmåga att skapa goda relationer och förtroende i olika läger i samhället.
– Hans engagemang för de svaga i samhället, också på andra platser i världen, var starkt, säger hon i kommentaren.
– Göran spelade också en stor roll för Socialdemokraterna nationellt och var under många år ledamot i verkställande utskottet.

2008 var sista året han var ordförande i kommunstyrelsen i Göteborg. I november valdes Anneli Hulthén till hans efterträdare och hon tillträdde i början av 2009. Johansson satt kvar i Göteborgs kommunfullmäktige till mandatperiodens slut (2011). Hans dotter Anna Johansson är infrastrukturminister (S) och ordförande för Göteborgs partidistrikt.