Hur blev kaffet en svensk dryck?

Kaffe beskrevs redan 1812 av en brittisk besökare, Thomas Thomson, i Göteborg som en dryck med stor spridning i det svenska folket. Dessutom var det svenska kaffet mycket gott i motsats till svenskt te:

It is but doing the Swedes justice to say that their coffee is excellent, greatly preferable to what is drunk in England. This is the more remarkable because the Swedes import all their coffee from Britain […] You can get coffee in the meanest peasant’s house, and it is always excellent […] Swedish tea is just as bad as their coffee is good. If an epicure could transport himself in a moment from one place to another, he would always drink his coffee in Sweden, and his tea in England.

Såväl tedrickande som kaffedrickande introducerade först i Göteborg där överklassen redan på 1750-talet drack te i stor utsträckning. Te kom egentligen aldrig att sprida sig till vanligt folk i Sverige i nån större utsträckning förrän långt senare,på 1970-talet. Det förblev huvudsakligen en dryck för de rikare.

Med kaffe blev det annorlunda. Den första dokumenterade kaffeimporten till Göteborg skedde år 1685 enligt GP vilket nog måste tas med en nypa salt för de påstår också att Karl XII och hans soldater tog kaffet till Sverige i slutet av 1700-talet (vilket ju är lite svårt då han vid den tiden varit död ett bra tag). Den verkliga historien om hur kaffet kom till Sverige och hur det kunde bli en folklig dryck är dock en helt annan, men den första lasten kom troligen någon gång i slutet av 1600-talet.

1750 var kaffe fortfarande mycket ovanligt i Sverige, även i Göteborg men på 1760-talet skedde ett genombrott för kaffe. Importen ökade kraftigt och kring år 1800 var konsumtionen i främst Göteborg omfattande. Ungefär hälften av alla hushåll i Göteborg beräknas ha druckit kaffe vid denna tid och drycken var spridd i alla samhällsklasser. Mellan 1800 och 1850 slog sedan kaffet igenom på bred front i Sverige då även landsbygdens invånare började dricka den svarta drycken. Kaffe dracks i motsats till te av alla grupper i samhället och en orsak till detta tycks ha varit att kaffet var billigare. Orsaken till detta tycks ha varit ökad odling och konkurrens.

År 1700 odlades kaffe bara på Arabiska halvön och Afrikas horn. En kort tid därefter lyckades nederländarna börja odla kaffe i såväl Ostindien som Västindien. Västindien och Sydamerika kom snart att bli det stora odlingsområdet. På 1700-talet importerades kaffe till Sverige främst från Nederländerna och Frankrike. Det producerades främst på slavplantager i deras västindiska kolonier. I samband med Napoleonkrigen och kontinentblockaden i början av 1800-talet gick Storbritannien och USA:s handel med kaffe via Göteborg vilket bidrog till att kaffepriserna sjönk kraftigt i Sverige.

Under kontinentalblockaden skapades också en direkthandel mellan Sverige och Sydamerika, framförallt Brasilien. Järn exporterades från Sverige och kaffe blev en naturligt returlast tillsammans med socker.  Med ökad produktion av kaffe i framförallt Brasilien och mer kaffe som returlast sjönk priserna. Förutsättningarna för att kaffe skulle bli en dryck för alla var med andra ord betydligt bättre än för te. Te importerades bara från Kina och där fanns ingen marknad för svenska produkter. Ostindiska Kompaniets avvecklades i början av 1800-talet därför att verksamheten inte var lönsam och därefter förekom ingen direktimport av te i Sverige. Te förblev dyrt.

Källa: Leos Müller, Kolonialprodukter i Sveriges handel och konsumtionskultur 1700-1800, Historisk Tidskrift 124.2, 2004

Advertisements

Yxmorden i Göteborg år 2001

Del 5 av 6 i serien Historiska brott

Roger Karlsson och Lars Hansson drev enligt uppgifter i media en restaurang i Halmstad ihop (Harleys). Den startades 1995 men gick dock inte så bra, fick ekonomiska problem och gick i konkurs. Lars Hansson var också delägare i Harleys i Göteborg fram till 1999 då han sålde sin andel och istället satsade pengar i Gamle Port. Något som tillsammans med andra ekonomiska problem som följde senare, missbruk och sjukdom ledde till att den knarkmissbrukande och instabile Roger Karlsson så småningom flippade ur och gick bärsärkagång med en yxa vid hörnet  Sten Sturegatan och Skånegatan:

Polisen fick larm klockan 8.36 om en yxman som löpte amok längs Skånegatan. Flera polisbilar skickades till platsen. En man hade brutalt huggits ned med yxa. Offret, en Göteborgskrögare i 50-årsåldern, hittades vid ett övergångsställe i korsningen Sten Sturegatan-Skånegatan, bara ett stenkast från Scandinavium och Liseberg.

Enligt uppgifter från poliser på plats var offret i sällskap med sin hustru när gärningsmannen gick till attack.

Polisen bekräftar att offret och gärningsmannen kände varandra. De uppges tidigare ha haft affärer ihop.

– Motivet är ekonomiska mellanhavanden emellan männen, och det är möjligt att också kvinnorna kan passa in i det sammanhanget, säger Carl Bergström.

[…]

Vittnen har uppgett för polisen att den misstänkte sprungit omkring och huggit vilt omkring sig – bland annat på bilar och skyltfönster.

Den misstänkte greps vid Burgårdens utbildningscentrum, bara ett par hundra meter från brottsplatsen.

Det var mycket folk i rörelse på platsen i morse, och polisen arbetade på förmiddagen med att förhöra alla vittnen till mordet.

När Karlsson greps så erkände han dessutom morden på två kvinnor. Det första mordet skedde redan ett par dagar innan gripandet:

Måndagen den 29 januari i år började som vanligt. 33-åringen och flickvännen åkte ut till köket tidigt och lagade sushi och körde ut beställningarna. Under dagen får han dock två tråkiga besked: dels säger miljö- och hälsoskyddsmyndigheterna nej till deras verksamhet och dels säger banken nej till en garanti på ett lån de begärt för den nya lokal som står färdig för dem att flytta in i.

En vän till dem lovar dock att låna dem pengarna för lokalen. Och hälsomyndigheterna tror 33-åringen att han skall kunna beveka. Han ringer några samtal under dagen, stöter av en händelse på sitt juridiska ombud i Brunnsparken och berättar detta. Ombudet tror också att det ska fixa sig. De skils åt, 33-åringen verkar glad och mamman kommer till Brunnsparken med 700 kronor som han lånar för att gå akut till tandläkaren.

[…]

Han ringer och bjuder ut den 29-åriga kvinna han periodvis haft ett förhållande med. Hon lämnar sin treårige son hos en vän. De åker ut till golfklubben på kvällen, efter att han under restaurangbesöket än en gång har pratat om sin fängelsevistelse, som alltså är lögn.

En vidoerekonstruktion visas upp i rättssalen.
– Min första minnesbild är att vi är här inne i köket. Vi har sex på bänken här. Sedan vet jag att jag ringer taxi och inte får någon bil.
De går ut till gräsmattan.
– Sedan vet jag att jag stryper henne så här. Detta blir absurt, säger han till kvinnan som är figurant och tar ett lätt tag om hennes hals.
– Sedan kastar jag stenen på henne här… nej, förresten här, säger han ł­ och jag tycker mig höra en ångestsuck för första gången.

Kvinnan hette Maria Domingues och hennes kropp gömdes ute på golfbanan Albatross. Dagen efter mordet på henne köpte mördaren en yxa. På onsdagskvällen for han hem till sin tidigare flickvän och sambo Cecilia Berglund i Gubbero (ligger bredvid Olskroken eller kan kanske sägas vara en del av Olskroken). På kvällen mördade han henne med yxan.

Dagen efter mordet på den tidigare sambon åkte sen Karlsson till Sten Sturegatan och väntade utanför krögaren Lars Hanssons port. När denne kom ut tillsammans med sin fru Nancy Karlsson angreps de av Roger Karlsson svingandes sin yxa. Frun undkom med porten som skydd mellan henne och mördaren samt genom att springa in på gården. Lars Hansson tog sig ut på gatan där Roger Karlsson sprang efter honom och högg honom med yxan inför ögonen på en mängd människor kring och i korsningen.

Mördaren dömdes senare till rättspsykiatrisk vård och hans vård kom att bli mycket omdebatterad då det bland annat ingick långa vistelser utanför vårdinrättningar. Många trodde därför att han släppts fri redan efter två år, men så var egentligen inte fallet.

Texten ursprungligen publicerad på Svensson-bloggen 2012.

Påhlsson – Pååls

1878 startade Anders och Matilda Påhlsson A. Påhlssons bageri på Tallgatan i Malmö. Eftersom de inte fick lov att sälja bröd i de mjölkbutiker som fanns, startade de i början av 1900-talet ett antal egna mjölkbutiker runt om i Malmö för att på så sätt distribuera och sälja sitt bröd.

1895 anlade C.E. Segerdahl ett nytt bageri Majorna i Göteborg, Majornas Ångbageri. Detta bageri togs på 1920-talet över av Frans Påhlsson med familj som ju redan ägde ett bageri i Malmö. Frans Påhlsson var son till Anders Påhlsson.

1949 hade Majornas Ångbageri 200 anställda. 9 år senare, 1958, köptes göteborgs största bageri, Olof Asklunds bageri, och gjordes till dotterbolag till Majornas Ångbageri AB som nu fick namnet Pååls Bröd AB. Det sammanlagda antalet anställda var nu 450. På 1960-talet byggde Pååls sitt nya stora bageri i Högsbo i sydvästra Göteborg.

1965 fick bageriet i Malmö namnet Pågens Familjebageri AB, numera bara Pågens AB.

Vid Frans Påhlssons död övertogs Pågens Familjebageri AB i Malmö av sonen Tor Påhlsson och bageriet i Göteborg övertogs av den andre sonen Lars Påhlsson. De bägge bröderna omskrivs i Gustaf Olivecronas bok De nya miljonärerna från år 1970.

I början av 1970-talet sålde Lars Påhlsson sitt bageri i Göteborg till brodern Tor Påhlsson med familj i Malmö. Lars Påhlsson ville ägna sitt liv åt sin religiösa tro och bageriverksamheten var då inte så intressant. Han var medlem i Jehovas vittnen och många anställda på Pååls har genom året tillhört denna religiösa grupp. Därefter blev Pååls Bröd AB ett dotterbolag till Pågens Familjebageri AB. 1971 fanns ungefär 700 anställda i  koncernen. Andra företag som Pågens köpt upp under sin historia är Lockarps Bageri AB, Hägges, andra småbagerier och Lilla Harrie Valskvarns AB.

I slutet av 1970-talet övertogs ägandet i Pågens Familjebagerier AB (numera Pågengruppen AB) av ett holdingbolag i Nederländerna, Pogen International BV. Formellt tycks det bolaget ägas av en stiftelse i Schweiz som alltså i sin tur troligen kontrolleras av familjen Påhlsson, numera Finn Påhlsson. Konstruktionen gjordes för att minimera skatterna vid arvskiften och utdelningar och påminner en hel del om hur Ikea är organiserat. En del av Pågens och Pååls internationella dotterbolag överfördes till Pogens. I Tyskland startades ett nytt producerande bolag ägt av Pogens som övertog försäljningsbolaget i samma land.

Pogen International sysslar enligt uppgifter på nätet med frysta och djupfrysta livsmedel. Men enligt vad jag förstod på den tid jag arbetade fackligt i företaget så sköttes också en del av Pågens export via detta företag och koncernens varumärken ägs i många länder av det nederländska moderbolaget. Hur många anställda det eventuellt kan finnas i utländska företag som kontrolleras av familjen Påhlsson är okänt. Fram till 1992 ägde man i alla fall ett bageri i USA som bakade och sålde Pågensprodukter under namnet Pogen om vilket Frank Zappa har skrivit i en låt.

När koncernen omorganiserades år 2003 övertogs flera av småbagerierna av Håkan Sigvant. Lockarps, Växjöbagarn och Kullens bröd var tre bagerier som togs över av honom.

År 2000 fusionerades Pågens med dotterbolaget Pååls. Varumärket Pååls gick över tlll de småbagerier som tidigare gått under namnet Brödmästarna men försvann helt några år senare.

Numera står det alltså Pågens på bageriet ute i Högsbo där jag arbetade från 1991 till 1997. Under den perioden hann jag vara facklig förtroendeman, styrelsemedlem i bolaget (suppleant egentligen) som representant för de anställda och skyddsombud. 1994 fick jag sparken för att jag var obekväm. Senare samma år fick jag tillbaka jobbet och två chefer som ville få bort mig fick i sin tur sluta. Jag fick också skadestånd. Jag hann också med att delta i möten i Malmö med koncernens ägare Finn Påhlsson som övertagit kontrollen i företaget från sin far Tor Påhlsson.

Tydligen påstår Håkan Hellström i en låttext att han ska ha arbetat på Pååls under 1994, men det har jag inget minne av. Det behöver ju inte heller vara sant. Däremot så arbetade Louis Herrey på bageriet under 1996 och 1997 (tror jag det var) och kanske efter det också men då hade ju jag slutat. Andra kända personer som arbetat där är Ulf Ekberg i Ace of Base samt ishockeyspelaren Patrik Carnbäck (vi har spelat korpfotboll ihop, bland annat den match där mitt korsband gick av, fast då arbetade han förstås inte längre på Pååls).

Finn Påhlsson hörde år 2006 till Sveriges 100 rikaste personer men är naturligtvis inte lika rik som en del av de andra arvingar till de som omnämns eller personer som omämns i Gustav Olivecronas tidigare nämnda bok. Inte lika rik som Erling Perssons ättlingar eller Ingvar Kamprad och hans familj alltså.

Pågenskoncernen har idag omkring 1 400 anställda. I en del av bolagen i familjekoncernen är också Finn Påhlssons syster Anne-Elise Påhlsson aktiv.

Läs mer: SDS1, 2, 3, 4, 5, 6, Arkitekt, Motvallsbloggen, Newsdesk1, 2, EA, Mål & medel1, 2, UID Future Map, TA, AB, Konkurrensverket,

Andra källor:
Gustav Olivecrona, De nya miljonärerna, 1970
Sveriges 1000 största företag, 1972
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i Svenskt näringsliv, 1976
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963

Ursprungligen publicerat på Svenssonbloggen 2010

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,, , , , , , ,, , , , , , ,, ,

Silfverschiöld – arvtagare till Niclas Sahlgren

Silfverschiöld och Silfverskiöld är två svenska adelsätter med samma ursprung som de utslocknade ätterna Silfvercrantz och von Hylthéen. Ätternas stamfader är torparen Jöns i Hylta i Småland som levde under senare delen av 1500-talet. Hans son Andreas Jonae (1598-1666) blev kyrkoherde i Ölmstad och riksdagsman. Han tog sig namnet Hyltenius, vilket hans söner ändrade till Hylthén och Hyltén. Andreas Hyltenius var gift med Anna Jönsdotter Gahm, och fick tre söner med henne, Johan (Silfvercrantz), Lars (von Hylthéen) och Nils Hyltenius. Den senare adlades 1686 med namnet Silfverskiöld. Hans första hustru var Abela von Kempten och den andra hustrun Juliana Gripenflycht var dotter till Peter Gripenflycht. Äldsta dottern gifte sig med Richard Ehrenborg. Ätten delades i första generationen i två grenar, utgående från en son ur vardera äktenskapet.

Äldsta grenen härstammar från Nils Silfverskiöld d.y. som var landshövding i Kristianstads län, och gift med friherrinnan Lilliecreutz. Deras tredje son, Arvid Silfverskiöld var landshövding och president i Göta hovrätt, samt gift med grevinnan Ulrika Magdalena von Seth, vars mor var född Gripenstedt. Han upphöjdes till friherrlig värdighet 1771 med namnet Silfverschiöld. En äldre bror till Arvid Silfverskiöld, Peter Silfverskiöld är stamfar till huvudmannagrenen av den adliga ätten. Den friherrliga grenen är den gren som kom att bli rik då de fick ärva Niclas Sahlgren (1701-1776), direktör i Ostindiska Kompaniet.

Detta eftersom Niclas Sahlgrens döttrar Anna Margareta Sahlgren (1747-67) och Sara Catharina Sahlgren (1748-1818) gifte sig med varsin Alströmer, August Alströmer (1735-73) resp. Claes Alströmer (1736-94). Det förstnämnda parets dotter Anna Margareta Alströmer (1766-92) gifte sig med Nils Silfverschiöld (1753-1813) och fick de bägge egendomarna Koberg och Gåsevadholm med sig i boet. Egendomar som Niclas Sahlgren inköpte 1758 och som blev fideikommiss för honom och hans familj år 1772. En annan Silfverschiöld, Carl Silfverschiöld -(1836) gifte sig med en annan arvtagare till en förmögenhet från Ostindiska Kompaniet, Laura Tarras (1805-1865).

Koberg och Gåsevadholm tillhör fortfarande familjen Silfverschiöld och nuvarande fidekommissarie är Niclas Silfverschiöld (1934-) gift med prinsessan Desirée (1938-). Hans syster Ulla Silfverschiöld (1932-) är (var?) gift med Carl Swartz (1920-), från den rika Norrköpingsfamiljen och hans brorsöner Nils Silfverschiöld (1961-) och Jonas Silfverschiöld (1963-) är ägare till Klågerups gods på 1 000 ha i Skåne. Klågerup inköptes av brödernas far Otto Silfverschiöld år 1964. Niclas Silfverschiölds faster Margareta Silfverschiöld (1904-?) var gift med Sven Allard (1896-?), känd svensk diplomat.

Kobergs Fideikommiss och Gåsevadsholms Fideikomiss AB (sen 1999) omfattar totalt omkring 11 500 ha i Sverige och äger dessutom 5 000 ha mark i Lettland, huvudsakligen skogsmark. Jordbruket på Gåsevadholm, strax söder om Kungsbacka är utarrenderat men jordbruket på Koberg i Västergötland sköts av driftbolaget Bjärke Jordbruks AB som ägs tillsammans med Uplo Egendom (Sven Anders Dicander). Bjärke Jordbruks AB odlar främst spannmål. Niclas Silfverschiöld är ökänd för sitt snåla och ogina sätt mot sina arrendatorer som har mycket dåliga villkor på fideikomisset.

Den tidigare Investordirektören Claes Dahlbäcks (1947-) mor var född Alströmer och uppväxt på det av en stiftelse ägda Östads Säteri utanför Alingsås. Sen starten av stiftelsen har huvdmannen i stiftelsen alltid burit namnet Alströmer, idag heter han Patrik Alströmer. Övriga styrelsemedlemmar är från andra prominenta familjer med ursprung i Göteborg, sålunda sitter Gustaf Ekman på Årnäs bruk (Årnäs AB, på 1950-talet omkring 1 000 ha, förmodligen mindre idag) i styrelsen liksom Fredrik Waern (Vänersnäs) och Carl Silfverschiöld (1965-), son till Niclas Silfverschiöld. Östads säteri är på totalt 5 000 ha och är också en del av arvet efter Niclas Sahlgren. Claes Dahlbäck själv äger Räfsnäs (Räfsnäs Kungsgårds AB) i Södermanland med en totalareal på cirka 1 600 ha.

Läs mer: GT, DPS,

Andra källor:
Adelskalendern
Björn af Kleen, Jorden de ärvde, 2009

Adlerbertska stiftelserna

De Adlerbertska stiftelserna är 9 stycken till antalet. Två är mindre och knutna till Chalmers respektive Göteborgs Universitet och en har som ändamål att ge sin avkastning till en av de 6 ännu ej nämnda stiftelserna. Stödstiftelsen och de sex andra stiftelserna förvaltas av SEB och de har ett förvaltat kapital på 1,9 miljarder SEK. De sex allmännyttiga och mer offentliga stiftelserna är:

Störst är Adlerbertska Stipendiestiftelsen som förvaltar ett kapital som för närvarande har ett värde på cirka 790 miljoner SEK. I styrelsen för denna sitter Göran Bengtsson som ordförande, Lars Åhrman som vice ordförande, Bengt-Ove Boström, Anders Carlsson och Axel Adler som är verkställande direktör. De två förstnämnda är ordförande och vice ordförande i samtliga sex mer offentliga stiftelser, men de andra tre kan vara lite olika i de olika stiftelserna. I styrelsen för Adlerbertska Hospitiestiftelsen är det Mats Viberg, Helena Lindholm Schulz och Axel Adler (också här VD) som kompletterar styrelsen, i Adlerbertska Studentbostadsstiftelsen har Axel Adler ersatts av Eva Rinnan Berg och i Adlerbertska Premiestiftelsen är Erik Adlerbert VD och Viberg har ersatts av Mikael O Karlsson medan Susan Ernest är VD i Adlerbertska Elevbostadsstiftelsen och istället för Viberg eller Karlsson hittar vi Torbjörn Claesson i styrelsen. Slutligen har vi styrelsen i Alderbertska Fastighetsstiftelsen i vilken, förutom Bengtsson och Århman, vi hittar Beata Agrell, Martin Fritz och Erikka Adler som VD.

Samtliga personer som innehar VD-poster är släktingar till donatorn.

Donatorn var Axel Adler (1878-1966) och pengarna kommer ursprungligen från mjölkförsäljning och mjölkdistribution. Företaget han byggde upp till dominerande företag i Göteborgstrakten hade namnet Arla. Idag är det namnet på Jordbrukskooperationens företag som en gång i tiden köpte Adlers skapelse:

Axel Ivar Bonde Adler, senare Adlerbert, föddes 1878 och dog 1966. Axel var äldst av fem syskon.

Han studerade vid Göteborgs privata gymnasium och anställdes 1893 som kontorist i föräldrarnas mejeriföretag. Det växte snabbt och kom att omfatta många mejerier och mjölkbutiker. Axel Adler blev direktör för firman när han var 24 år, men lämnade posten och reste runt i Europa. Han återvände till Sverige och tog agronomexamen vid Alnarps lantbruksinstitut. Där träffade han sin blivande hustru Rut. De bosatte sig 1909 på gården Ekered i Dvärred, Lindome. Paret utvecklade gården till ett idécentrum och informell folkhögskola.

1910 blev Axel Adler åter direktör för familjeföretaget. Han köpte ut sina syskon och utvidgade verksamheten, köpte fler mejerier, mjölkbutiker och ett ångbageri. Hela verksamheten samlades under bolagsnamnet Arla, som fick monopol på mjölkdistributionen i Göteborgsområdet.
Adler valde att studera vidare på Göteborgs handelshögskola och diplomerades1929. Han blev med tiden även handelshögskolas hedersdoktor.

1935 sålde Adler sitt bolag till Lantbrukarnas Mjölkcentral och intäkterna investerades bland annat i Rederi AB Transatlantic och i Göteborgs Handelsbank. Axel Adler beundrade den socialdemokratiske finansministern och ideologen Ernst Wigforss. Det var dennes idéer som inspirerade Adler att donera pengar och aktier, som ledde till bildandet av de sex stiftelserna. Namnet Adlerbert hade tidigare förekommit i släkten och Axel Adler bytte efternamn sent i livet.

Axel Adlerbert ägde en kort tid i början av 1900-talet också gården Sämsholm som han övertog efter fadern Jöns Adler Andersson genom att köpa ut syskonen.

I motsats till många stiftelser av familjekaraktär så fungerar inte de Adlerbertska stiftelserna som maktbas för en familj och deras finansintressen. Däremot är stiftelserna viktiga finansiärer av forskning och studenter vid Göteborg Universitet och Chalmers Tekniska Högskola.