Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Robert Dickson

Robert Dickson & Co

Robert Dickson (1782-1858) fick 1802 anställning den US-amerikanske konsuln Gardiner och senare hos grosshandlaren David Airth (1764-1807). Han övertog Airths handelsverksamhet vid dennes död och bildade firman Robert Dickson & Co.

Firman ägande sig åt handel, främst järnexport. Under kontinentalsystemets gyllene tider i Göteborg gjorde firman bra affärer, bland annat genom järnexport till USA. 1815 var Rob. Dickson & Co Göteborgs femte största järnexportör med 6% av järnexporten.

I likhet med många handelshus i Göteborg gick dock firman i konkurs efter kontinentalblockadens slut, år 1816. Istället övertogs järnexportverksamheten av brodern James Dickson (1784-1855) och hans firma James Dickson & Co. I denna firma var Robert Dickson också delägare.

Advertisements

James Dickson & Co

Del 18 av 19 i serien 1800-talets handelshus

James Dickson & Co grundades 1816 av James Dickson (1784-1855) och hans äldre bror Robert Dickson (1782-1858). Redan från start kom firman att inrikta sig på trävaruexport även om firman genom övertagande av den järnexportverksamhet som tidigare bedrevs i Robert Dickson & Co under 1820- och 1830-talen var en av de större järnexportörerna i Göteborg. Kring 1850 upphörde firmans järnexportverksamhet.

1820 förvärvades andelar i DejeforsForshaga vattensågar vid Klarälven i Värmland och en såg i Trollhättan arrenderades. 1844 inköptes Edsvalla bruk med vidsträckta skogar vid Norsälven varefter vattensågarna byggdes ut.

Förutom uppköpen i Värmland köpte firman snart också skogar och sågar i Norrland. 1826 köptes Matfors såg och 1832 lastagpelatsen Svartvik vid Ljungan, 1838 Baggböle såg och lastageplatsen Holmsund vid Ume älv, Gideå såg och Husum lastageplats vid Gideälven 1846. De byggdes därefter ut kraftigt.  Slutligen anlades lastageplatsen Sandarne och ångsågen Askesta vid Ljusnan år 1852. Bolaget byggde också en 8,9 km lång normalspårig järnväg mellan Askesta och Sandarne, Marma-Sandarne Järnväg (MaSJ). Stickspår och industrispår utgjorde ytterligare 6,7 km. Järnvägen hade fram till 1923 ingen koppling till någon annan järnväg.

I Göteborg hade företaget en brädgård, mellanlager och omlastningplats vid Majviken i Majorna där det sågade virket väntade på att exporteras. Allt virke märktes efter 1832 med märket Svartvik oavsett var det sågats. Företaget hade också kontor i Atlanticahuset i centrala Göteborg. Förutom att vara ett sågverksföretag var James Dickson & Co också ett av Göteborgs större rederier, kanske det största i konkurrens med J.G. Grönvall & Co.

Vid mitten av 1800-talet hade firman skeppen Robert Dickson, Kronprinsen, Oscar I, Caroline, Elisabeth, Charlotte, Cecilia, Ocean, Danube, Miltiades och Bloomer samt briggarna Prinsessan Louise och Eleonore. rederiverksamheten avvecklades på 1860-talet.

Rederiverksamheten och järnexporten sköttes främst av Robert Dickson medan James Dickson främst var ansvarig för trävaruhandeln vid kontoret i Göteborg. James Robertson Dickson, son till den äldre brodern, var ansvarig på plats för sågverken i Norrland. Kontorshuset i Majviken finns kvar där än idag.

Dicksons kontor i Majviken

Dicksons kontor i Majviken

Efter brödernas död övertog James Dicksons två söner, James Jamesson Dickson (1815-1885) och Oscar Dickson (1823-97), ledningen för firman medan James Robertson Dickson (1810-73) lämnade firman när hans far dog 1855. Ansvarig för att anlägga företagets anläggningar vid Ljusnan var Oscar Dickson.

1856 såldes de värmländska sågarna Dejefors, Forshaga och Edsvalla med stor förtjänst. På 1870-talet anlades en ångsåg vid Svartvik varvid Matfors vattensåg lades ner. Firman sålde också anläggningarna i Gideå och Husum till en grupp företagare med göteborgsfirman Olof Wijk & Co i spetsen. Dickson var trots dessa försäljningar fortfarande Sverige största sågverks- och trävaruföretag med en skeppning av 45 000 standards per år på 1880-talet. Näst störst var Stora Kopparbergs Bergslags AB med 33 standards.

1877 ombildades företagets sågverksverksamhet i Sundsvallsområdet till ett aktiebolag, Svartviks AB. Från 1883 ägdes anläggningarna i Hälsingland och järnvägen MaSJ av Sandarne AB som ägdes av Dicksons.

1891 såldes Svartvik AB  till ett konsortium lett av G.P. Braathen. 1896 såldes Baggböle-Holmsund till ett konsortium med bl.a. G.P. Braathen samt bröderna Frans Kempe och Seth M. Kempe som därefter lade ner sågverket i Baggböle. 1897 såldes Sandarne AB till brittiskägda  Bergvik och Ala AB genom förmedling av Louis Fraenckel och Stockholms Handelsbank. Dickson hade därmed avvecklat hela sin sågverksverksamhet och firman nedlades också därefter. G.P. Braathen hade också intressen i Trävaru AB Dalarne i Göteborg.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Hallén, Olsson, Rosengren & Sandberg, Majornas historia, 2007
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus 1802-96, 1996

Överås

Överås ingick fram till början eller mitten av 1800-talet i Underås gods. Därefter avskiljt och ägt av James Dickson d.ä. för att senare övertas av dennes son James Jamesson Dickson. Det var han som lät uppföra den nuvarande byggnaden som uppfördes 1861-62 av byggmästare A. Krüger efter ritning av arkitekten V. Bulnois som vann den arkitekttävling James J Dickson utlyst.

James J Dickson lät också anlägga en praktfull trädgård genom att i ett par decennier forsla upp matjord till en trädgårdsanläggning kring huvudbyggnaden, men också uppe på Valåsberget. Ansvarig för skötseln blev trädgårdsdirektör Blomberg som även fick en direktörbostad uppförd på den tomt där den tidigare klockarebostaden stått, med nuvarande adress Danska vägen 16.

Trädgårdsmästarebostaden ritades av Adolf W. Edelsvärd och uppfördes år 1852. Byggnaden, uppförd i trä, hade takpapp, som då var ett helt nytt material. I ena sidobyggnaden inrymdes ett orangeri. Växthus uppfördes 1864-1865 mellan Danska vägen och Delsjöbäcken, där varje växthus inrättades så att fruktslaget skulle kunna skötas på sitt naturliga växtsätt. Alla fruktträden växte utan omplantering i samma kruka under ett tjugotal år och fick sin gödning endast uppifrån. Året runt odlades här päron, ananas, jordgubbar (King Seadling), äpplen, druvor (Black Hamburg, Alicante, Gross Collman, Muscat, Alexander med flera), persikor, fikon samt olika blommor.

Edelsvärd ska också ha fått i uppdrag att bygga en grindvaktstuga. Den sk ha flyttats till Köpstadsö på 1930-talet och byggts om.

1905 sålde Beatrice Dickson, dotter till James Jamesson Dickson fastigheten till sin kusin grosshandlare Robert Dickson för att den skulle få stanna i släkten. Det blev hejdundrande fester på Överås – och konkursauktion. Ett konsortium övertog sedan fastigheten och sålde den till Göteborgs stad år 1923 för 563 700 kr. Staden sålde i sin tur huvudbyggnaden och 18.000 m2 tomt till Metodistkyrkan sommaren 1923 för c:a 250.000 kr. Från 1924 fram till 2007 har Metodistkyrkan bedrivit teologiskt seminarium i huset. Resten av marken upplät Göteborgs stad till bygget av en ny villastad.

Överås

Överås

Föreningen Överås driver idag verksamheten i Överås på uppdrag av Equmeniakyrkan och fastighetsbolaget Derbo. Fastighetsägare är Equmeniakyrkan. Enligt stadgarna är föreningens ändamål att “på kristen grund i egen regi eller i samarbete med andra aktörer, bedriva utbildning, utveckling, uthyrning och därmed förenlig verksamhet”.

Överås

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg

William Airth

Endast för medlemmar

Lazarus om Charles Dickson

Del 20 av 22 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 5-8
Endast för medlemmar

Kommerserådet Olof Wijk

Del 13 av 21 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 1-2
Endast för medlemmar

Lazarus om Robert Dickson

Endast för medlemmar

Kommerserådet James Dickson

Endast för medlemmar

Firman James Dickson & C:o

Endast för medlemmar