Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Rederi AB Transatlantic

Torkel Carlsson

Carl Torkel Carlsson, född 22 november 1923 i Göteborgs domkyrkoförsamling, död 16 januari 1994 i Askims församling i Göteborgs och Bohus län, var en svensk skeppsredare och direktör. Son till direktören Carl August Carlsson och Charlotta Smith. Han var också brorson till skeppsredaren Gunnar Carlsson samt kusin till dennes söner Per Carlsson och Rolf Carlsson.

Han gifte sig 1951 med Shirley Richardson (född 1927), dotter till H H Richardson och Barbara Richardson. De fick fyra barn: Barbara (född 1951), Mikael (född 1955), Max (född 1960) och Daniel (född 1961)

Efter studentexamen 1941 läste han vid Handelshögskolan i Göteborg och diplomerades (DHG) därifrån 1947. Han anställdes samma år vid Rederi AB Transatlantic i Kapstaden, fortsatte som vice verkställande direktör vid huvudkontoret i Göteborg 1960 och var verkställande direktör för Rederi AB Transatlantic 1972–1983. Han var styrelseledamot i Rederi AB Transex samt ordförande i Göteborgs Hamnarbetskontor.

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Advertisements

Peter Carlsson

Sidney Peter Gunnar Carlsson, född 30 juni 1937 i Sydney i Australien, är en svensk skeppsredare. Son till skeppsredaren Per Carlsson och Anna-Lisa Frick, samt äldre bror till Fabian Carlsson. Sen 1961 gift med Wiveca Lindström (född 1939), dotter till försäljningschefen Egon Lindström och Rut Nilsson. Peter och Viveka Carlsson har fyra döttrar.

Han blev reservofficer inom artilleriet 1960. Efter juris kandidat-examen i Lund 1961 verkade han hos advokatfirman Haight Gardner Poor & Havens i New York 1961–1962 innan han 1963–1965 gjorde sin tingstjänstgöring. Peter Carlsson knöts till Rederi AB Transatlantic 1965, var vice VD där 1979–1983 och VD 1984–1987. År 1989 blev han VD för Rederi AB Kratos och Rederi AB Transmark.

Han har också haft olika styrelseuppdrag. Han har varit styrelseordförande i Transatlantic Bulk Shipping AB, styrelseledamot i Fastighets AB Regnbågen, Argonaut AB, AB Wilhelm Becker, Bulten AB, Kanthal Höganäs AB, Ducto Contracting AB och Sveriges Redareförening.

I samband med Bilspeditions uppköp av Transatlantic på 1980-talet ägnade han sig enligt uppgift åt tveksam insiderhandel med rejäl vinst.

Delar av texten från Wikipedia.

Rolf Carlsson

Endast för medlemmar

Per Carlsson

Per Gunnar Carlsson, född 25 februari 1912 i Annedals församling i Göteborg och död ??, var en svensk skeppsredare. Son till skeppsredaren Gunnar Carlsson och Olga, född Hansen, äldre bror till Rolf Carlsson och kusin till Torkel Carlsson. Han gifte sig 1936 med Anna-Lisa Frick (född 1911), dotter till bataljonsläkaren Erik Frick och Elizabeth, ogift Johansson. De fick barnen Peter Carlsson (född 1937), Elisabeth (född 1939) och Fabian Carlsson (född 1944).

Han läste juridik i Uppsala, blev juris kandidat där 1934 och gjorde sin tingstjänstgöring 1934–1935. Han gick i sin fars fotspår och började på Rederi AB Transatlantic 1935, blev direktörsassistent där 1941 och biträdande direktör 1948. Han var verkställande direktör vid Rederi AB Transocean 1944─1960, vid Rederi AB Transatlantic 1953–1972 och gick 1972 över till att bli arbetande styrelseordförande.

Carlsson var engagerad i Sveriges Redareförening, där han var vice ordförande 1951–1962 och ordförande 1962–1966. Han var vice ordförande i AB Götaverken från 1971, styrelseledamot i Göteborgs bogserings- & bärgnings AB 1950–1975, Lloyd’s Registers svenska kommitté från 1958, Skandinaviska Banken från 1958, AB Volvo från 1961, Investment AB Asken från 1964 (ordförande från 1971), Gamlestadens AB från 1964 (ordförande från 1971) samt ordförande i Rederi AB Transmark från 1973.

Texten i huvudsak från Wikipedia, med några mindre rättelser

 

Gunnar Carlsson

Endast för medlemmar

Rederi AB Transatlantic

Del 2 av 25 i serien Rederier

Wilhelm Rogatius Lundgren föddes 1856 i Söderåkra strax söder om Kalmar. Redan som 13-åring mönstrade han på sitt första fartyg och därmed inleddes ett framgångsrikt liv i sjöfartens tjänst. Efter att ha tagit examen som ångfartygsbefälhavare vid Göteborgs navigationsskola inledde WR Lundgren så smått sin bana som redare. Han uppmanade köpmannen Justus Waller att bilda rederiet AB Concordia 1888. I detta bolag satsade Lundgren själv pengar och han blev befälhavare för detta rederis första fartyg.

1900 var Lundgren redo att på allvar ta klivet och bli redare. Tillsammans med G D Kennedy bildar han Rederi AB Nike vars första fartyg blev en italiensk ångare byggd 1883 som nu fick namnet S/S Nike. Året senare blev Lundgren utsedd till VD i ytterligare ett bolag, Ångfartygs AB Sirius.

Lundgren hade dock större planer för sin rederiverksamhet. Han planerade för en reguljär linje med större ångfartyg mellan Sverige och södra Afrika. 1903 åker han till England och beställer vid årsskiftet två ångfartyg på 5.500 dwt. Det första fartyget beställs för Red AB Nike, det andra fartyget beställs för ett under bildning varande bolag. Den 24/9 1904 var det klart för första resan för S/S Kratos, Göteborg-Kapstaden i trafik för Svenska Syd Afrika Linjen. Rederiets handläggare för fartygets utklarering var en nyanställd kontorist vid namn Gunnar Carlsson.

Skorsten och flagga som användes 1904-1936

Det andra fartyget kom att levereras till ett nybildat bolag som fick namnet Rederi AB Transatlantic med säte i Göteborg. 1908 går Red AB Nike upp i Transatlantic och året dessförinnan har Siriusbolaget gjort detsamma.

Sydafrikalinjen visade sig snart vara framgångsrik, problemet var dock svårigheten att få returlaster. För att avhjälpa detta problem kom man att söka sig bort mot Indien och Australien för att hitta returlaster. Detta ledde i sin tur till behov av fler och större ångare och på så vis kom Transatlantic att utveckla en reguljär linje även till Australien.

Lundgren kom nu att satsa merparten av sin energi på att få igång en reguljär linjetrafik också mellan Sverige och Nordamerika för passagerare och lasttrafik. WR Lundgren propagerade idogt för denna linje utan att finna tillräckligt gehör för att kunna genomföra dessa planer. WR Lundgren avlider 1914. Året efter startar passagerarlinjen Sverige-Nordamerika. Det är en ödets ironi att detta bolag kommer under Broströmfamiljens sfär, Broström hade tidigare varit motståndare till WR Lundgrens projekt.

WR Lundgrens efterträdare kom att bli Gunnar Carlsson. Han hade varit med sedan starten 1904 och skulle komma att vara med i rederiets ledning fram till 1967, samma år som han dog. Under Gunnar Carlssons ledning byggdes Transatlantic upp till ett av Sveriges ledande linjerederier. Det linjenät som byggts upp under rederiets pionjärtid kom att bestå med endast mindre förändringar. Gunnar Carlssons son Per övertog rollen som VD 1953, han efterträddes 1972 av kusinen Torkel som i sin tur överlämnade släktens stafettpinne till Peter Carlsson 1984. Peter var sonson till Gunnar Carlsson. Släkten Carlsson fanns i Transatlantics ledning från starten fram till 1989.

1922 anskaffar Transatlantic sitt första tankfartyg och 1927 bildas dotterbolaget Red. AB Transoil under ledning av Rolf Sörman. De flesta av Transatlantics tankfartyg kom att redas av Transoil eller något av detta rederis dotterbolag. Genom sitt dotterbolag Transoil ger sig Transatlantic 1947 in i oljebranschen. Tillsammans med Stora Kopparbergs Berslags AB bildar man Koppartrans Olje AB samt Koppartrans rederi AB. Detta bolag bygger ett eget raffinaderi och bygger upp en egen återförsäljarkedja av oljeprodukter. 1952 kom Transoil att bilda ett helt fristående rederi lett av Sörman. Kvar i Transatlantics flotta fanns efter detta endast ett fåtal tankfartyg.

1930-talets depression drabbar Transatlantic hårt och leder 1932 till att rederiet träder i likvidation men återuppstår efter rekonstruktion.

Under andra världskriget drabbas Transatlantic hårt med 10 totalförluster. I likhet med andra svenska rederier har Transatlantic tillgång till varvsbäddar som i stor utsträckning kan ersätta förlusterna vilket leder till att rederiet kan gå in i efterkrigstiden med en modern flotta.

Skorsten och flagga som användes 1936-1984

Under slutet av 50- talet inledde Transatlantic en satsning på bulkfartyg. Detta blev dock aldrig någon större verksamhetsdel för bolaget.

Under kriget gör Transatlantic ett försök att överta Svenska Amerika Linien och sitter under en tid på aktiemajoriteten för detta bolag. Familjen Broström uppskattar inte alls detta ovälkomna intrång vilket leder till att köpet går tillbaka. Dock till priset av ett för Transatlantic fördelaktigt samarbetsavtal på nordamerikatrafiken.

Returlaster från såväl södra Afrika som från Australien var kött och frukt som krävde kylda utrymmen i fartygen. Många av Transatlantics fartyg försågs därför tidigt med kylutrymmen och det var ett naturligt steg att satsa även på helkylda fartyg. Under 50talet byggdes en mindre kylflotta upp och 1962 inleds ett samarbete med den stora svenska kyloperatören Saléns under namnet Transal. Transatlantic och Saléns kom att beställa kylfartyg för detta samarbete där båda rederierna stod som delägare för fartygen men där rederiansvaret fördelades så att vissa av fartygen registrerades på Transatlantic och vissa på Saléns.

1980 återkom man till planerna på att slå samman Transatlantic med Broströms. Förhandlingarna var invecklade och segdragna och i slutändan blev intet av detta projekt Fenix. Först 1984 blev det allvar av dessa planer då Transatlantic övertar hela Broströms linjenät inklusive dess linjefartyg. Ett nytt bolag för de två sammanslagna rederierna bildades som fick namnet Transocean. Detta nya rederi fick ett skorstensmärke som även detta var en sorts sammanslagning mellan bolagens tidigare traditioner. Transatlantics gamla skorsten fick en smalare ljusblå topp och på det gula fältet placerades Broströms blå ring med tre kronor.

Skorsten och flagga efter 1984.

Från slutet av 70-talet fram över 80-talet är Transatlantics ekonomi hårt ansatt vilket leder till utförsäljning av fartyg och en ständigt pågående omstrukturering av verksamheten. Under 1986 säljs i stort sett hela fartygsflottan ut till olika kommanditbolag där olika börsnoterade företag köper andelar i ett fartyg. Fartygen togs sedan tillbaka på långtidscharter av Transatlantic.

Problemet för det nya rederiet var bara att både Broströms och Transatlantic seglade i kraftig motvind under flera år och därmed drog på sig stora förluster.

1988 övertar Bilspedition aktiemajoriteten i Transatlantic. Bilspedition har under en tid köpt upp flera svenska rederier och har för avsikt att bilda ett stort logistikföretag där alla typer av godstransporter ska ingå.

1989 köper Transatlantic ut de övriga ägarna ur Atlantic Container Line ACL och blir ensamägare till detta rederi. I den sjöfartskoncern som Bilspedition försökte bygga och där Transatlantic var tänkt som moderbolag ingick bl.a. Gorthons, Cool Carriers, SCA (nu namnändrat till Transforest Lines AB) utöver Transatlantic, ACL, samt Broströms linjenät.

Bilspedition orkade aldrig fullfölja dessa planer. 1992 börjar man att avveckla sin sjöfartsverksamhet och all Transatlantics personal både till sjöss och iland sägs upp. 1994 sätts den definitiva punkten för Transatlantic då det sista Transatlanticägda fartyget M/S Atlantic Companion säljs till det nu självständiga ACL.

Inom Transatlantic fanns genom åren en rad dotterbolag som te.x. Transmark, Transpacific, Trans-Ex, Transocean. Dessa bolag, och vilka fartyg som stog registrerade på dessa, redovisas inte i sammanställningen av Transatlantics fartyg.

MS Hallaren

MS Hallaren, byggd 1960 på Götaverken.

Källor:
Båtologen, Historik över Transatlantic, Nr 9 1999 – Nr 1 2002
av Tomas Johannesson med hjälp av Sven-Göran Adolfsson,Bengt-Göran Bengtsson, Stig Hedén,
Olle Hellberg, Sven Klasgren, August Konow, Rolf Lindahl, Nils de Paulis, Bengt Ringmark, Lars Thorner och Leif Winberg
Göteborgs Sjöfartsmuseum, Arkivet.
Båtologen, tidskrift utgiven av Klubb Maritim
Länspumpen, tidskrift utgiven av Klubb Maritim Västra kretsen.
Svensk Sjöfartstidning
Svensk Illustrerad Skeppslista
Browns Flags and Funnels
Sveriges skeppslista
Lloyds book of houses flags and funnels

Skeppsredare

Del 1 av 25 i serien Rederier
Endast för medlemmar

Kennedy – redare och godsägare

Del 20 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Thomas Kennedy (1772-1848) föddes i Skottland som son till Alexander Kennedy och Helen Poag. Han tycks ha flyttat till Uddevalla där han 1801 gifte sig med Cecilia Katarina Hegardt (1772-1802). De flyttade till Göteborg där hon dog redan året efter giftermålet. Han gifte då om sig med Sofia Kristina Pettersson, dotter till Peter Petterson, anställd i Ostindiska kompaniet. De fick flera söner, John William Kennedy (1806-?),  George Kennedy (1807-?), Alexander Peter Kennedy och Thomas Leopold Kennedy.

Den äldre sonen Johan William Kennedy blev militär och gifte sig med Celestina Fransisca Carolina Maria Albertina von Böhnen från Bayern. De fick två barn som överlevde till vuxen ålder, däribland James Thomas Kennedy (1848-1916) som var gift med Emilie Margareta De Geer af Finspång (1863-1926). Han innehade från 1899 fideikommissen Råbelöv (eller Råbelöf) och Odersberga genom arv via frun. Han köpte också Torsebro krutbruk varefter han innehade alla fallrätter till Torsebrofallen. Dessa såldes till Hemsjö kraft.

Hela Råbelöv brann katastrofalt 1909, 20 familjer och alla djur blev hemlösa. Slottet klarade sig med smärre skador den gången. 1906 tog hans äldste son Douglas Kennedy, den blivande fideikommissarien, sitt liv. Fyra år senare tog ytterligare en son sitt liv. James och hans hustru tog katastroferna hårt, de insjuknade. Den unge sonen Gilbert Kennedy fick 1908, blott 22 år gammal, ta ansvar för gården. Gilbert Kennedy tillträdde som fideikommissarie 1916. Han dog 1946 och efterträddes av sonen Douglas Kennedy.  Denne innehade gården 61 år innan han gick bort år 2007. Han blev den siste fideikommissarien. År 1943 avstyckades granngården Odersberga till hans yngre bror Bo Kennedy.

Douglas Kennedy var barnlös och systersonen, 73-årige John Murray, tidigare journalist och förläggare, ärvde vid hans död Råbelöv. Egendomen är nu ombildad till fideikommissaktiebolag, som ägs av John Murrays barn Caroline Murray Carlsson och Johan Murray. De nya ägarna har öppnat upp slottet för konferens- och eventverksamhet. Genom att Odersberga köpts tillbaka 2011 har det ursprungliga fideikommisset återskapats. Godset omfattar idag ca 4.400 hektar.

Den yngre sonen, George Kennedy blev rådman och handelsman i Göteborg. Han var gift med Eleonore Landgren, dotter till Ambrosius Landgren (1792-1845) och Volratina Charlotta Fredriksson. Ambrosius Landgren förvärvade kring 1820 först Varvet Viken och 1825 också Gamla varvet. 1856 övertogs ledningen av varvet av hans son Adolf Fredrik Landgren (1829-71). Denne ledde varvet till sin död.

Vid A.F. Landgrens död övertog George Douglas Kennedy (1850-1916), son till George Kennedy och Eleonore Landgren varvsverksamheten. Det sista fartyget som byggdes på varvet var Sigyn som sjösattes 1887. 1903 sålde G.D. Kennedy varvsområdet till Göteborgs stad och fick ett betydande kapital som han bland annat satsade i Rederi AB Nike, ett rederi som Wilhelm R. Lundgren (1856-1914) tog initiativ till. 1904 bildade W.R. Lundgren och G.D. Kennedy Rederi AB Transatlantic tillsammans med Gustaf Palmgren. 1907 efterträddes denne i företagets styrelse av Walter Dickson. 1910 var Transatlantic ett av Sveriges viktigare rederier.

G.D. Kennedy deltog också i bildandet av Göteborgs Handelsbank år 1873. Övriga grundare var Aug. Koch, Fr. Berndtson, E.E. Hagelqvist, Christian Röhss och Charles Bergström. Banken smarbetade från start med Stockholms Handelsbank. Efter G.D. Kennedys död efterträddes han av Gustaf Boman som ordförande. 1919 fusionerade Göteborgs Handelsbank med 1917 startade Industribanken. Den sammanslagna banken fick namnet Nordiska Handelsbanken. På grund av den riskfyllda utlåningspolitik som Industribanken haft hamnade den nya banken snart i prblem och fick 1922 och 1925 ombildas och rekonstrueras. Sistnämnda år bildades en ny bank vid namn Göteborgs Handelsbank och denna övertog Nordiska Handelsbankens tillgångar. Staten fick då majoritetskontroll i banken.

Utöver detta var G.D. Kennedy styrelsemedlem i Försäkrings AB Gauthiod, Bryggeri AB Kronan 1891-1902, Lindholmens Mek. Verkstads AB, Rederi AB Svenska Lloyd, AB Dickson & Co, AB Göteborgs Arkader, Göteborgs Repslageri AB, Majornas Pantlåne AB och i styrelsen för Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1904-16. Han var också ledamot i stadsfullmäktige och ordförande i Robert Dicksons stiftelse 1888-1902. Bryggeri AB Kronan ägdes huvudsakligen av familjen Röhss, men G.D. Kennedy och Henrik Pripp var delägare. 1902 köptes dock Kronan av AB J. A. Pripp & Son.

Vid Lundgren död övertog Gunnar Carlsson (1887-1967) hans roll i rederiverksamheten och han blev samm år VD i det nybilade Rederi AB Sverige-Nordamerika. Det senare företaget kom dock att snart bli majoritetsägt av familjen Broström och deras rederi AB Tirfing. Så småningom bytte det också nman till Svenska Amerika Linjen genom en sammanslagning mellan Rederi AB Sverige-Nordamerika och  Svenska Amerika Mexiko Linjen.

När G.D. Kennedy dog 1916 blev familjen Carlsson också huvudägare i Rederi AB Transatlantic (inte samma företag som det bolag som idag har det namnet).

Läs mer: NM,