Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Politiker

Göthe Persson

Gustaf Ebbe Göthe Persson föddes 1917-08-14 i Karl Johans församling (Majorna) i Göteborg som son till Edvin Persson och Lilly Bredberg. Gift från 1940-10-26 med Irene Ruth Elchner (född 1922-06-28 i Tyskland).

Han vara rederitjänsteman 1933-45, tog socionomexamen 1946 vilket följdes av studieresor utomlands, Från 1945 anställd i Drätselkammaren i Göteborg där han sedan var ordförande mellan 1964 och 1967.

Invald i stadsfullmäktige 1959, ledamot i styrelsen för Stiftelsen Göteborg Studenthem från 1951 och ordförande där från 1956, i Styrelsen för Sigrid Rudebecks skola 1952-55, Barnavårdsnämnden från 1957, Charles FelixLindbergs donationsfond från 1959 med mera.

Var också styrelseledamot i socialdemokraternas lokalorganisation i Göteborg, Göteborgs Arbetarkommun.

Källa: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Advertisements

Erik Johannesson

Erik Ruben Johannesson föddes 1917-01-02 i Gamlestadens församling i Göteborg som son till Johan Johansson och Sofia Jonasson. Från 1944-05-13 gift med Rosalill Linnéa Samuelsson (född 1920-02-10).

Tog realskolexamen i Göteborg 1934, därefter kontorist på AB SKF 1934, kontorist på Svenska Murareföbundets avd 4 i Göteborg 1934-49, ombudsman för Svensk Riksbyggens lokalförening i Göteborg 1949-59 och VD för Göteborgs Byggnadsgille från 1959.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige från 1949-04-13 och därefter innehade han en lång rad förtroendeuppdrag i staden. Exempelvis var han ledamot av styrelsen för Göteborgs yrkesskolor 1951-54, Fastighets AB Göteborgshem där han var ordförande från 1953, fastighetsnämnden där han var ordförande från 1955, Fastighets AB Göta Lejon från 1960 och Göteborgs och Bohus läns sparbank från 1956 med mera.

Han var också ledamot av styrelsen för Göteborgs Arbetarekommun från 1945. Göteborgs Arbetarekommun är socialdemokraternas lokalorganisation i Göteborg.

Arne Berggren

Arne Timar Berggren föddes 1907-03-15 i Mölndal (Fässbergs församling) som son till Gustaf Wilhelm Berggren och Ada Cecilia Samuelsson. Från 1934-12-15 gift med Svea Frideborg Hallqvist (född 1904-12-05).

Arbetade som kontorsbiträde i AB Original-Odhner 1924-26, affärsbiträde i AB Pettersson & Katz, firma Carl O. Hellström och AB Valerius Hansson, lagerarbetare i AB Fyrtornet 1927-33, assistent på Göteborgs arbetslöshetskommitté 1933-35 och instruktör för ABF Göteborg 1935-44.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige från 1939 och innehade i egenskap av stadsfullmäktigeledamot en lång rad förtroendeuppdrag i styrelser för kommunala bolag, stiftelser och förvaltningar. Han var styrelseledamot i bland annat Robert Dicksons stiftelse 1939-40, ordförande i drätselkammaren 1959-63, Spårvägsstyrelsen 1944-58, Liseberg AB från 1944, AB Långedrag 1949-60, Styrsö Trafik AB 1949-60, Fastighets AB Göta Lejon från 1963 och många mer såväl som ledamot av en mängd kommunala utredningar (beredningar). anse vara en av dem som skapade den blocköverskridande samarbetspolitik som var kännetecknade för Göteborgs kommunala liv från 1960-talet början till 1976:

Bakgrunden var Göteborgs budgetproblem under 1950-talet. Då kom förvaltningarna in med sina budgetäskanden och den politiska ledningens uppgift blev alltid att hitta på något sätt att finansiera det underskott som äskandena genererade. Samma elände, som slutade med oundvikliga skattehöjningar, varje höst.

Men så kom Drätselkammaren under ledning av Arne Berggren och hans drätselkamrer med förslaget om rambudget som blev en enastående succé. Rambudgetprocessen innebar att politikerna samlades för överläggningar om upplåning, skatter och avgifter under våren (i Tylösand). Man träffade överenskommelse om de ekonomiska ramarna och först när ramarna var fastställda kunde man vara oense om de politiska prioriteringarna. Detta var Göteborgsandan! Att komma överens om spelreglerna (ekonomiska ramar) och därefter bedriva politik.

Berggren va också en av de drivande bakom den saneringspolitik som nästan helt höll på att ödelägga Göteborgs trähusstadsdelar men som, genom protester och det sammanbrott för den blocköverskridande politiken som inträffade på grund av Kungstorgsockupationen, kunde stoppas. En de som drev grundandet av Fastighets AB Göta Lejon som en del av denna politik:

Genom en motion i Göteborgs stadsfullmäktige den 23 februari 1958, initierades frågan om ett saneringsbolag av Erik Johannesson och Arne Berggren. Bland annat anfördes att det skulle ”medföra avsevärda sociala vådor” att skjuta saneringsproblemen på framtiden. Följderna kunde bli ”så stora kapitalkrävande insatser att de kommunala myndigheterna i en framtid skulle hesitera inför uppgiften att taga itu med att förändra och omstöpa dessa dessa centrala stadsdelar, där tusentals familjer bodde och där många företag var verksamma

Han var också ledamot av ABF:s förbundsstyrelse, ledamot av Resos styrelse och styrelsen för Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti (SAP, socialdemokraterna)

Andra källor: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Sven Ericson

Sven Hjalmar Emanuel Ericson föddes 1900-08-07 i Göteborg som son till Eric Hjalmar Ericson och Emma Ström. Från den 28 maj 1928 gift med Agda Wiola Svensson (född 1903).

Anställd på Värmelednings AB Celsius 1916-33, verkmästare på AB Gerhard Oving 1933-47, arbetschef 1947-52 och VD från 1952.

Ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige från 1931 och innehade som sådan en lång rad förtroendeuppdrag. Ordförande i drätselkammaren 1947-58 och styrelseledamot i en lång rad kommunala bolag, stiftelser och förvaltningar däribland Järnvägs AB Göteborg-Särö 1934-58, varav som ordförande 1940-58, Stiftelsen Göteborgs bostadsföretag 1936-52, AB Göteborgs Tomträttskassa 1943-48 varav ordförande från 1947, Eduard Magnus Musikfond 1935-37 och Stora Teatern från 1936.

Han var också ledamot av styrelsen för Svenska Metallindustriarbetarförbundets avdelning 41 i Göteborg 1926-33, varav som ordförande 1932-35.

Källa: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Axel Dahlström

Axel Dahlström

Axel Dahlström

Axel Dahlström, född 20 september 1880 i Brastad, död 15 november 1947 i Göteborg, var en svensk politiker och kommunal tjänsteman. Son till stenhuggare Anders Karlsson och Olena Maria Dahlström, född Mattsdotter. Han gifte sig 9 oktober 1903 med Alma Kvick (1884-1959), dotter till stenhuggare Anders Andersson Kvick och Kristina Persdotter.

Dahlström var stenhuggare, först i hemkommunen och därefter i Lysekil 1902-13 där han också tillhörde stadens stadsfullmäktige 1911-13. Han var expeditör för Göteborgs arbetarekommun 1913-33 samt överförmyndare i Göteborg 1928-47.

Dahlström var ledamot av styrelsen för Tryckeri AB Framåt i Göteborg 1917-43, varav som ordförande 1930-43, för Bergslagernas Järnvägs AB 1923-47, varav som ordförande 1938-47, ordförande i styrelsen för Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarne-Gävle 1938-47 och i styrelsen för Västergötland Göteborgs Järnvägs AB, ledamot av styrelsen för Riksbankens avdelningskontor i Göteborg 1932-47, varav som ordförande 1934-47 och av styrelsen för Rederi AB Göteborg-Frederikshavn-Linjen.

Han var ledamot av direktionen för Södra Sveriges Statsarbeten 1921-23 och av järnvägsrådet 1936-47, ledamot av stadsfullmäktige i Göteborg 15 november 1915-1947, varav som 2:e vice ordförande 1927-47, av nykterhetsnämnden 1916-19, av drätselkammarens l:a avdelning 1918-47, varav som ordförande 1926-47, av fattigvårdsstyrelsen 1919-43, varav som vice ordförande 1919-31 och ordförande 1932-43, samt ordförande i nämnden för den inre fattigvården 1919-43, av styrelsen för Göteborgs Welanderhem 1919-30, varav som vice ordförande 1925-30, av arbetslöshetskommittén 1921-26, ordförande i styrelsen för Dalheimers donation 1928-47, av stadskollegiet 1932-47, varav som ordförande 1934-47 samt ordförande i civilförsvarsnämnden 1944-47. Utöver detta hade han genom åren en stor mängd kommunala uppdrag i beredningar, utredningar, stiftelser med mera

Dahlström var ledamot av styrelsen för Svenska stadsförbundet 1927-47, varav som vice ordförande 1931-46 och ordförande under åtta månader 1946-47. Han var ledamot av styrelsen för Svenska stenarbetareförbundet 1902-05, ledamot av styrelsen för Göteborgs fackliga centralorganisation 1914-30, ledamot av styrelsen och kassaförvaltare i Bohusläns socialdemokratiska partidistrikt 1905-13, ledamot av styrelsen för Sveriges socialdemokratiska arbetarparti 1920-32.

Axel Dahlströms Torg i Göteborg är uppkallat efter honom.

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Henrik Almstrand

Henrik Almstrand

Henrik Almstrand

Henrik Almstrand, född 1 mars 1869 i Almundsryds socken i Kronobergs län, död 24 november 1925 i Stockholm, var en svensk jurist och kommunalpolitiker.

Son till hemmansägare Kristoffer Eskilsson, (1825-98), och Johanna Nilsdotter (1829-1906). Gift 1899 med Klara Heyman, född 1 juni 1874, dotter till grosshandlare Sally  Heyman (1831-85), och Clara Moritz, (1834-99). De hade barnen Agnes Almstrand, född den 7 juni 1900, gift 1921 med  professorn vid lantbrukshögskolan, Ultuna, fil. dr Karl Hugo Osvald, Ingrid Almstrand, född 14 juni 1901, gift 1921 med sekr. i Socialstyrelsen, Hugo Ivar Heyman, och Gunnar Almstrand (1905-1925).

Från födseln saknade Henrik Almstrand den vänstra handen. En av faderns vänner, kommunalordförande i socknen, rådde honom då att studera. Han var elev vid Växjö allmänna högre läroverk 1885-1889, blev inskriven som student vid Uppsala universitet 1889 där han tog juris utriusque kandidatexamen. Där lärde han bland andra känna Leonard Jägerskiöld som förblev hans vän livet ut. Han var ivrig medlem i studentföreningen Verdandi och ansågs mycket vänstersinnad, dock utan att ta steget fullt ut för att bli socialdemokrat.

Från 1897 var Henrik Almstrand praktiserande advokat i Göteborg. Anställd
på advokatkontor i Göteborg 97—98, delägare i advokatfirman Wijk & Almstrand från 1899. Han ägde och bebodde även villa Sjöboda på Stenungsön.

Almstrand kom tillsammans med sin vän Jägerskiöld att tillhöra det så kallade Lördagslaget i Göteborg, som samlades om lördagarna bland annat för att dryfta politiska frågor. Sällskapet räknade även bland andra Evald Lidén, Ernst Hagelin, Otto Sylwan, Ludvig Stavenow, Erik Björkman, Axel Romdahl, Otto Lagercrantz, Axel Nilsson, Erland Nordenskiöld, Gösta Göthlin, Albert Lilienberg och Peter Lamberg.

Han valdes 1909 in i Göteborgs stadsfullmäktige. 1918-25 var han ordförande i drätselkammaren.

Almstrand var även ordförande i AB Göteborgssystemet samt ledamot av processkommissionen från 1912, där han representerade advokaternas synpunkter. Därför kom han att vistas mycket i Stockholm, där han också avled i en hjärtattack.

Henrik Hedlund

Henrik Hedlund

Henrik Hedlund

Henrik Hedlund, född 14 oktober 1851 på Skytteholm på Ekerö, död 20 december 1932 i Gamlestan, Göteborg, var en svensk liberal politiker och vice ordförande i Frisinnade landsföreningen. Son till Carl Anders Hedlund (1814-1869) och Carolina
Rung (1812-1880). Gift år 1894 med Anna Gustava Aimée von Bahr (1864-1905). De fick barnen Maja Carolina Charlotta Hedlund, lärarinna, Otto Sven Hedlund, redaktör, Göteborg, och Hans Hedlund, jägmästare. Brorson till chefredaktören S. A. Hedlund och bror till arkitekten Hans Hedlund.

Hedlund blev student i Uppsala 1870, anställdes 1874 på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, blev 1896 dess ansvarige utgivare och efter S. A. Hedlunds död, 1900, dess huvudredaktör.

Han var under valperioden 1891–93 ledamot av andra kammaren för Göteborgs stads valkrets och tillhörde då Gamla lantmannapartiet, men blev vid valen hösten 1893 inte återvald, främst på grund av sitt motstånd mot 1891 års härordning. Han valdes åter för mandatperioderna 1900–02 och 1903–05 och tillhörde då Liberala samlingspartiet. Vid 1901 års riksdag tillhörde han den fraktion av detta, som medverkade till antagandet av det då genomförda härordningsförslaget. 1903 var Hedlund suppleant i konstitutionsutskottet, vid därpå följande riksdagar ordförande i tillfälligt utskott och vid 1905 års urtima riksdagar suppleant i de särskilda utskotten, som behandlade villkoren för unionens upplösning. 1905 undanbad han sig återval.

Hedlund var engagerade sig för arbetarfrågor och inkallades 1899 i förliknings- och skiljenämndskommittén. Hedlund intog en framskjuten ställning inom pressens organisationer och representerade sina kollegor med ett flertal förtroendeuppdrag. I frisinnade landsföreningen var han under en period vice ordförande.

Henrik Hedlund utnämndes till hedersdoktor vid Göteborgs högskola 1923.

Texten delvis från Wikipedia.

Carl Mathias Lamberg

Carl Mathias Lamberg föddes i Göteborg 1845 och dog i samma stad 1931. Son till Jonas Casten Lamberg och Henrika Kristina von Proschwitz. Gift 1878 med Theela Charlotta Meyer, dotter till Carl Fredrik Meyer och Theela Charlotta Andersson.

Stud. i Uppsala 63, med. kand. 68, med. lic. vid Karolinska institutet 72, Amanuens och underläkare vid Serafimerlasarettet 73—74, distriktsläkare i Göteborg 77—94, andre bataljonsläkare vid Göta artilleriregement 81, förste batalajonsläkare där 89, regementsläkare vid Bohusläns regemente 93, vid Första Göta artilleriregementet fr. 95;, fördelningsläk. vid 3:e arméfördeln. fr. 98, fördelningsläkare i fältläkarkårens reserv 1911-14, praktiserande läkare i Göteborg , överläkare vid Brand- och Livförsäkrings AB Svea 1898-1907.

Stadsfullmäktig 1895 och innehade en lång rad politisk uppdrag  fram till början av 1920-talet.

Knut Kjellberg

Knut KJellbergKnut Erik Ossian Kjellberg, född 9 april 1867 i Christine församling i Göteborg, död 25 mars 1921 i Åre, var en svensk läkare, professor, nykterhetsman och liberal riksdagspolitiker.

Han var son till grosshandlaren och politikern Carl Kjellberg och Ingeborg Kjellberg, född Arnoldsson (1829-1885). Han gifte sig 29 augusti 1892 i Uppsala med Helga Henrietta Charlotta von Bahr (1870-1960), dotter till Adolf Gustaf Erland Johan von Bahr (1839-1875) och friherrinnan Hedvig Ulrika Fleming af Liebeliz (1843-1933). Barn: Ingeborg (1894-1974); Gunnar (1896-1982); Georg (1899-1991); Ernst (1900-1980) samt Bertil (1902-1984)

Kjellberg tog studenten vid Göteborgs Realgymnasium 1886, och studerade därefter medicin vid Uppsala universitet, där han blev medicine kandidat 1894. Han blev 1898 medicine licentiat vid Karolinska institutet i Stockholm och medicine doktor i Uppsala 1901 och samma år amanuens i Medicinalstyrelsen. Kjellberg kallades 1908 till ledamot av medicinalstyrelse- och fältläkarkommittéerna samt utgav från 1903 ”Allmänna svenska läkaretidningen” (sedan 1907 tillsammans med Hjalmar Forssner). År 1911 utnämndes han till professor i anatomi vid Konstakademien. Han författade bland annat Bidrag till käkledens utvecklingshistoria (1901).

Kjellberg började tidigt delta i folkbildningsarbetet och valdes 1903 valts till ordförande i Folkbildningsförbundet. År 1910 blev han verkställande ledamot i dess styrelse och togs livligt i anspråk vid kommittéarbetet rörande olika folkbildningsgrenar, omorganisationen av medicinalväsendet med flera frågor. År 1908 efterträdde han Anton Nyström som föreståndare för Stockholms arbetareinstitut och var en av landets mest uppskattade föreläsare. Ett urval av hans föredrag utgavs 1922 under titeln Själskultur. År 1913 valdes han till sekreterare i Sällskapet Idun och 1914 till ordförande i nykterhetsundervisningskommittén.

Han var riksdagsledamot för Liberala samlingspartiet i andra kammaren åren 1906-1911 (för Stockholms stads valkrets) samt 1918-1920 (för Stockholms stads första valkrets). I riksdagen var han bland annat ordförande i andra kammarens tillfälliga utskott 1910. Han lämnade in riksdagsmotioner om bland annat nykterhetsfrågor samt ökad religionsfrihet, till exempel genom införande av borgerlig begravning samt konfessionslös undervisning i religionshistoria.

Kjellberg var ordförande i Medicinska Föreningen i Stockholm 1895-98 samt en av initiativtagarna till de allmänna svenska folkbildningsmötena i Stockholm 1904-07 och 1910 och i Göteborg 1912. Han var från 1908 sekreterare i kommittén för sommarkurser i Stockholm, stadsfullmäktig i Stockholm 1905-09 samt ledamot av Överstyrelsen för Folkskolorna 1906-11. Kjellberg var ledamot av kommittéerna för Fältläkarkårens och Medicinalstyrelsens omorganisation 1908, ordförande i kommittén för de statsunderstödda föreläsningsrörelsernas omläggning 1911, ledamot av kommittéerna för marinläkarekårens omorganisation och folkbiblioteksväsendets ordnande, ordförande i kommittén för nykterhetsundervisningen 1914 och i Centralförbundet för socialt arbete 1915, sekreterare i Sällskapet Idun 1913 samt Styrande Mästare i Samfundet SHT.

Texten från Wikipedia

Philip Leman

Philip LemanPhilip Leman, född 31 augusti 1837 i Göteborg, död 4 oktober 1905 i Göteborg, var en svensk advokat, kommunpolitiker och riksdagsman. son till den från Holland inflyttade köpmannen Isaac Leman, senare bankdirektör och en av Göteborgs privatbanks stiftare, och Dorothea Valentin. Gift med Zerlina Amalia Nissen (1850-1930) från Norrköping, dotter till bokhandlare Simon Jacob Nissen och Regina Josephina Lamm.

Leman blev student i Uppsala 1854, fil. kand. 1865, fil. dr. 1866 och avlade hovrättsexamen 1868, varefter han samma år blev kammarförvant vid Göteborgs drätselkammare till 1872, då han övergick till advokatyrket och inträdde i Aron Philipssons advokatbyrå, som under Lemans ledning och med namnet Dr Philip Lemans Advokatbyrå kom att bli en av landets förnämsta; efter fusioner lever den vidare än idag som den svenska delen av advokatbyrån Linklaters. Han var också i många år ordförande i Sveriges advokatsamfund. Otto Mannheimer blev delägare i Lemans advokatbyrå år 1896.

Som ledamot av stadsfullmäktige redan 1873, kom Leman att alltmer spela en betydelsefull och inflytelserik roll inom Göteborgs kommunala liv som verksam i en mängd kommunala kommittéer, beredningar och styrelser samt som stadsfullmäktiges vice ordförande. Han var ledamot av riksdagens första kammare för Göteborgs stad 12 september 1895-3 maj 1905, och ledamot av förstärkta lagberedningen 1886-87, av kommunalskattekommittén 1897-1900 och av riksdagens lagutskott 1900-04, varav i särskilda utskottet 1901 angående lag om inteckning i fartyg.

Till sin politiska ståndpunkt var han frihandelsvänlig och moderatkonservativ. Hans märkligaste motioner handlade om inskränkning i de kortvariga fängelsestraffen, om införande av nya arter affliktiva straff, om villkorlig straffdom och straffskärpningar för brott mot person (1898) samt mot dubbelbeskattning av aktiebolagsvinst och mot progressiv beskattning av aktiebolag (1902). Förutom en gradualavhandling (1866) om bildande av danska riksdagen och norska stortinget utgav Leman även editioner av inteckningslagarna. Han var ledamot av styrelsen för Göteborgs högskola sedan 1888.

Leman var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1873-76 och 19 mars 1878-11 maj 1905, varav som vice ordförande 1888-1904, av förlikningsnämnden 1876-1905, varav som ordförande 1894-1905, av styrelsen för Göteborgs museum 1879-1905, av styrelsen för Göteborgs undervisningsfond 1885-91, av styrelsen för Göteborgs högskola 1887-1905, av styrelsen för Göteborgs stadsbibliotek 1895, samt av beredningen för nytt artillerietablissement 1873-74. han var revisor för Göteborgs Utskänknings AB 1878-80.

Han blev ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1889.

Texten i huvudsak från Wikipedia