Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Överås

En guide till Göteborgs stadsdelar – Örgryte

Örgryte är precis som Majorna ett samlingsnamn för flera stadsdelar. I Örgrytes fall handlar det om delar av den östra delen av gamla Örgryte socken och Majornas fall om delar av den västra delen av Örgryte socken. Även området där den ursprungliga fästningstaden Göteborg idag ligger var en del av Örgryte socken.

Göteborgs stad bröts ut ur Örgryte socken år 1619 inklusive de så kallade donationsjordarna som sen utvecklades till landerierna. De områden som ingick var Masthugget, Haga, nuvarande Vasastaden, Lorensberg och Heden, Stampen, Härlanda by (Olskroken, Bagaregården) och Gamlestaden. Från 1700 bröts Amiralitetsvarvets område ut från Örgryte och blev en egen enklav som också innefattade Nya Varvet. Nya Varvet var 1876-1931 en egen landskommun efter att ha varit en del av Karl Johans landskommun. Amiralitetsvarvets område var dock fortsatt en del av Karl Johans landskommun (Majorna). 1862 delades socknens uppgifter upp på Örgryte landskommun och Örgryte församling. Majorna blev också en egen landskommun (Karl Johan) som dock införlivades i Göteborg 1868.  Majornas landskommun blev senare stadsdelarna Kommendantsängen, Olivedal, Stigberget, Majorna och Kungsladugård.

Efter Majornas inkorporering i Göteborg inkorporerades bit för bit av det kvarvarande Örgryte i staden, 1871 Annedal, 1883 Landala och Gibraltar, 1904 västra delen av Änggården, 1909 Kålltorp, 1918-19 resten av Änggården och 1922 resten av Örgryte landskommun inklusive de tre municipalsamhällena Krokslätt (bildat 1884), Gårda (1900) och Lunden (1900).

Resterande delar av Örgryte delades vid införlivningen i flera formella och informella stadsdelar såsom Sävenäs, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Kärralund, Torp, Bö, Överås, Jakobsdal, Skår och Kallebäck uppkallade efter gamla byar och gårdar samt Delsjön. De områden som idag ingår i det som kallas Örgryte är Jakobsdal, Skår, Bö, Överås, Torp och för de flesta också Kärralund. För en del människor ingår också Prästgårdsängen.

Jakobsdals (från början Örgryte Stom) ägor omfattade hela området öster om Mölndalsån mellan Getebergsled i söder och Örgrytevägen-Örgryte kyrka i norr och österut med en tarm söder om Stora Gårdas ägor. utom ett litet område längst söderut som tillhörde Böö där egendomen Carlslund och Bohus Mekaniska Verkstad sen avstyckades. Jakobsdals ägor var de första i nuvarande Örgryte som styckades upp och såldes som tomter. 1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Idag är Jakobsdal namnet för området mellan Motorvägen och St. Sigfridsgatan från Örgrytevägen i norr till Skårs lund i söder.

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Albert Lilienberg gjorde en stadsplan som omfattade all mark som ingick i egendomarna, Jakobsdal, , Överås och Skår. Men planen genomfördes bara i delar av Jakobsdal, Bö och Överås där Örgryte trädgårdsstad växte fram på Överås ägor medan Bö villastad växte fram på de norra delarna av Bös ägor. Örgryte Trädgårdstads område söder om Delsjöbäcken och St. Sigfridsplan har inget annat namn än Örgryte.

Överås och Bö 1908

Överås och Bö 1908

Bö villastad började växa fram redan på 1890-talet men utvecklingen tog inte ordentlig fart förrän efter inkorporeringen i Göteborg 1922 då det även byggdes radhus i området. Namnet Bö omfattar idag all bebyggelse norr om Delsjöbäcken och fram till Danska vägen och Prästgårdsgatan med Bögatan och Skillnadsgatan som gräns i väster. Även på västra sidan av Överåsberget byggdes villor i början av 1900-talet. Detta område kallas idag Prospect Hill. Överås är idag i allmänhet namnet på ett område i Lunden med solgårdshus men också namnet på ett villaområde norr om Överås slott på mark som tillhörde Lundens gård.

Mellan de områden som bebyggdes låg Stora Gårdas marker kvar. Delar av dessa avstyckades långt senare och bebyggdes på 1970-talet med radhus.

Torp (Stora Torp och Lilla Torp) kom aldrig att bebyggas under 1900-talets början förutom en del av den gamla stadsdelen Torp som egentligen är en del av Örgryte som tillhörde gården KärralundKärralunds villastad började byggas redan 1902 av Fastighetsbolaget Kärralund. Stora Torp köptes av Göteborg stad 1941 och TV-huset som uppfördes på markerna stod klart 1970. Detta har numera ersatts av ett radhus som stod färdiga 2016. Lilla Torp bebyggdes med solgårdshus. Lilla Torps solgårdshus öster om Delsjövägen och Torps nya radhus ingår i det som kan kallas Torp, men få gör det.

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stadsplanen för området ändrades senare av Uno Åhrén och i Skår som byggdes ut från omkring 1930 som en fortsättning på villabebyggelsen i Bö villastad och Örgryte trädgårdstad utformades bebyggelsen därför enligt funktionalismens ideal. Skår är idag namnet på de delar av Örgryte som är bebyggda med funkishus och som ligger runt Skårs gamla herrgård. På Skårs marker växte också Almedals industriområde fram i slutet av 1800-talet med företag som Lyckholms, Forshaga och Almedahls.

Skår 1908

Skår 1908

Det område som uppfattas som Örgryte plus Delsjön, är idag uppdelat på fem primärområden. Prospect Hill, Överås villaområde (också Skogshyddan) och Bö inklusive solgårdsområdet öster om Ekmanska sjukhuset ingår i primärområdet Överås. Jakobsdal, Örgryte villastad, Stora Gårda och Skår ingår i  primärområde Skår. I primäromådet Skår ligger också Delsjöns badplats och området kring den medan det gamla vattenverket och kanotuthyrningen ligger i Delsjöns primärområde.

Kamratgården ligger i primärområde Kärralund i likhet med södra och östra Kärralund med solgårdshus norr och väster om Delsjövägen tillsammans med Torp. Kärralunds villastad ligger dock i primärområde Lunden. Welandergatans solgårdar söder om Apslätten som ingår i primärområde Kålltorp hör nog egentligen till Lilla Torp, dvs Torp.

Västgränsens för primärområdena Överås och Skår är motorvägen och inte Mölndalsån. Områdena på västra sidan av motorvägen hör till Gårda primärområde norr om Örgrytevägen, Hedens primärområde när det gäller Lisebergs östra del och Kanolds gamla chokladfabrik och Krokslätt söder om Liseberg till Mölndalsgränsen.

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212.

Kyrkligt är det Örgryte församling.

 

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Lunden

Namnet Lunden finns nedtecknat första gången 1550, då en frälsebonde ”Oluff i Lunden” omnämns. Egendomen övergick 1586 till att bli en sätesgård under riksrådet Bielke, Hogenskild Nilsson, och efter dennes död 1605 gick godset över till fogden Mårten Jönsson. Gården var under 1600-talet ömsom adelsgård (frälsehemman, länge under släkten Ulfsparre) och kronogård (statligt ägd, kronohemman). Lunden kom sedan under Råda säteri, och under större delen av 1600-talet låg gården därefter under Nääs. 1680 var Lunden dock kronohemman igen. Fram till 1802 bytte gården innehavare ett dussintal gånger.

I slutet på 1870-talet växte en kåkbebyggelse fram söder Östra Kyrkogården och öster om Danska vägen, vilket då var utanför stadsgränsen. Den första som byggde i området var från Tjörn och därför kallades bebyggelse Tjörbostaden. Detta område bör ha tillhört egendomen Lunden

Med start 1877 började det också byggas planerat i de västra delarna av Lunden, som avstyckats från Böö egendom, norr och väster om nuvarande St. Pauligatan och ovanför branten ner mot Norra Gårda och Ranängarna (tillhörande Gubbero landeri och Kålltorps egendom). Mellan St. Pauligatan och Danska vägen norr om Tåns kyrkogård fanns också en kåkbebyggelse. De västra delarna av stadsdelen Lunden bebyggdes med landshövdingehus.

Lunden 1908

Lunden 1908, inklusive planer.

År 1900 bildades Lundens municipalsamhälle som omfattade hela västra Lunden och ett område söder om nuvarande Räntmästargatan, men inte Tjörbostaden eller resten av det som idag är östra Lunden.  1921 upplöstes municipalsamhället och 1922 införlivades Lunden tillsammans med alla resterande delar av gamla Örgryte socken (vid tillfället Örgryte landskommun) i Göteborgs stad

På 1920- och 1930-talen revs delar av kåkbebyggelsen runt Danska vägen och ersattes med landshövdingehus som också kom att dominera hela västra Lunden för att i sin tur till stor del ersättas med moderna hus på 1960- och 1970-talet. De sista träkåkarna i Tjörbostaden och kring Danska vägen revs på 1950- och 1960-talen. De östra delarna av Lunden där Tjörbostaden legat bebyggdes mot Danska Vägen med landshövdingehus men med tiden övergick byggandet till lamellhus, så kallade solgårdshus som dominerar de högre belägna delarna av östra Lunden norr om Örgryte kyrkogård. Även söder om nuvarande St. Pauligatan byggdes solgårdar väster om nuvarande Överåsvallen i det område som idag brukar kallas Överås. Det senare området tillhörde Överås egendom.

På det område som tillhörde Lundens gård söder om Överåsvallen och Skogshyddegatan fram till Danska vägen och Överås i öster och söder byggdes istället villor. Detta område kallas ibland Skogshyddan men också Överås.

Lunden

Lundens primärområde (208)

Söder om Örgryte kyrkogård och nuvarande Kärralundsgatan fanns Lundens gård kvar. Den fungerade som prästboställe. Området bebyggdes sent, först med Nya Lundenskolan på 1940-talet och med Prästgårdsängens miljonprogramshus (både stora lägenhetshus, radhus och villor) på 1960-talet. Huvuddelen av området är obebyggt än idag.

Förutom Skogshyddans/Överås villaområde hör alla delar av Lunden, inklusive det som en gång var Tjörbostaden och det som kallas Överås och Prästgårdsängen till Lundens primärområde. Vidare ingår en del av vad som en gång var Kålltorps egendom och som va de flesta uppfattas som en del av Kärralund mellan söder och väster om Kyrkåsgatan, söder om Östra Kyrkogården, norr om Welandersgatan och Lövängsgatan samt väster om Delsjövägen.  Dessutom ingår ett område mellan Welandersgatan och Skillndsgatan som tillhört Kärralunds gård och som också av de flesta betraktas som Kärralund. Primärområdet motsvarar inte det tidigare municipalsamhället Lunden som det står på Wikipedia utan omfattar ett betydligt större område. Lunden är delat mellan St. Pauli och Örgryte församlingar.

Andra källor: Wikipedia

En guide till Göteborgs stadsdelar – Gårda

I likhet med Krokslätt och andra delar av Örgryte socken (Örgryte landskommun från 1862) inkorporerades Gårda i Göteborg stad 1923. Innan dess var det det först åkrar och marker tillhörande de många storgårdarna och herrgårdarna i socknen, Örgryte Stom (senare Jakobsdal), Böö, Stora Gårda (ofta bara Gårda), Kålltorp, Överås och Underås. Under 1800-talet bebyggdes Gårda med fabriker och bostäder för arbetare.

Bostäder fanns längst i norr, på Norra Gårda norr om dagens Ullevigatan, på den tiden Dämmegatan. Där spårvägshallarna ligger idag fanns det flera kvarter med landshövdingehus och ett torg, Rantorget. Där det idag finns bostadshus fanns tidigare fabriker och spårvägshallar. Även där det idag finns kontor fanns det på den tiden småindustrier. Öster om nuvarande motorväg och järnväg låg ytterligare ett antal kvarter. Nordgränsen gick ungefär där Alströmergatan ligger idag Området norr därom var en del av Göteborgs stad från starten, en del av de så kallade donationsjordarna. Gubbero som låg i det som 1923 blev stadsdelen Gårda var ett landeri vilket betyder att deras marker från var donationsjord och att det borde varit en del av Göteborgs stad även innan 1923. Men det ser ut att ha legat utanför stadens område 1855 och även 1909. Anledningen till det är inte känd.

Mellan Gubbero och nordgränsen för Gårda låg ett område som tillhörde Kålltorps gård. Detta område införlivades i Göteborgs stad 1909. Gränsen har nog så länge folk minns dock ansetts ha gått vid järnvägen, senare motorvägen, i norr. Västgränsen är förstås och har alltid varit Mölndalsån. Gubbero tillhör idag, både i folks medvetande och formellt, i Olskroken.

Direkt söder om Dämmegatan, i Södra Gårda, fanns en blandad bebyggelse med villor och små hyreshus längst mot öster som mot söder övergick i kvarter med landshövdingehus. Ungefär hälften av dessa kvarter upptas idag av motorvägen. Förutom längst i söder är alla dessa hus rivna och ersatta med kontorsbyggnader, och parkeringshus. Allra längst söderut fanns det återigen villor, men mycket större enfamiljsvillor än de i norr. Idag är dessa ersatta av parkeringshuset och varuhuset Focus samt en biltrafikapparat. Gränsen för Gårda i söder gick och går i Örgrytevägen. Gränsen i öster gick vid bergskanten (Ranängsbergen).

Gårda

Gårda, Underås, Överås och Bö år 1908. Kartan innefattar också planer så allt som syns byggdes aldrig.

Mot Mölndalsån låg hela vägen en rad industrier. Många av dessa byggnader finns kvar idag men är ombyggda till bostäder och kontor.

År 1900 bildades Gårda municipalsamhälle inom Örgryte Landskommun, men det upplöstes igen år 1921. Municipalsamhället omfattade inte området norr om nuvarande Alströmergatan (då Ceresgatan) och Gubbero. 1922 införlivades de kvarvarande delarna av Örgryte socken med Göteborg stad. Förutom Gårda omfattade detta också nuvarande Krokslätt, Överås, Bö, Skår, Kallebäck, Jakobsdal, Lunden, Kärralund, Stora Torp, Lilla Torp, Delsjöområdet, Skatås, Härlanda tjärn, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Sävenäs och Björkekärr. Idag ingår Överås, Bö, Skår, Jakobsdal, Stora Torp, Lilla Torp och ibland också Kärralund i det som idag brukar kallas Örgryte.

Gårda idag

Numera ingår Södra Gårda (söder om Ullevigatan) i primärområdet Heden medan Norra Gårda ingår i primärområde Stampen. Kyrkligt ingår delar av Gårda i Örgryte församling tillsammans med delar av Lunden samt hela Delsjön, Jakobsdal, Överås, Kärralund, Torp, Bö, Skår och Kallebäck. Norra Gårda ingår istället i St. Pauli församling.

Gubberområdet nordöst om järnvägen uppfattas nog idag som en del av Olskroken och hör till Olskrokens primärområde tillsammans med kvarvarande husrad från kvarteren öster om motorvägen och järnvägen men nedanför berget.

 

Beatrice Dickson

Beatrice DicksonCecilia Elise Beatrice Dickson, född 31 mars 1852 i Göteborg, död 18 januari 1941, var en av den svenska nykterhetsrörelsens pionjärer. Hon var dotter till James Jamesson Dickson (1815-85) och Eleonore Willerding (1821-1900) samt syster till James Fredrik Dickson (1844-98) med flera.

Åren 1882-1883 vistades Beatrice Dickson med sin mor i London, där hon kom i kontakt med Blåbandsrörelsen. Hösten 1883 startade redaktör Oskar Eklund tidningen Blå Bandet i Sverige.
Familjen Dickson finansierade utgivningen av tidningen genom att teckna många gåvoprenumerationer.

Den 2 januari 1884 höll man ett möte för trädgårdsarbetarna på familjeegendomen Överås i Göteborg och bildade Öfverås Blåbandsförening, den första i Sverige. Denna växte mycket snabbt och snart hade man över 400 medlemmar och beatrice Dickson spelade en central roll för dess verksamhet:

För nykterhetsarbetet torde B. D. ha varit en inspirerande och stödjande kraft. Det inträffade inom Överåsföreningen utbredda och upprepade avfall från nykterhetslöftet, vilka togo hårt på B.D:s jämvikt och gjorde sträng räfst nödvändig. Efter hennes, återkomst från en utrikes resa, som företagits på läkares krav, uteslötos mer än tre fjärdedelar av föreningsmedlemmarna. B. D. kvarstod sedan under ett femtontal år som sekreterare i sammanslutningen. Men hon överlät ledning och kontroll till en nyengagerad, manlig ordförande och sju husbesökare, som tillika verkade för ny och pålitlig rekrytering. Som rörelsens mecenat mottog B. D. nykterhetskongresser i sitt hem och beredde sina meningsfränder i Blå bandet egna lokaler inom Örgryte, sin hemkommun. Hon skänkte slutligen på 1930-talet den fastighet, där dessa lokaler voro inrymda. Den riksorganisation av Blå bandet, som jämsides med hennes eget initiativ vuxit fram i Stockholm, ägde likaledes hennes stöd, bl. a. under genombrottsåren för utgivandet av organisationens tidning.

Föreningen flyttade senare från Överås till lokaler i centrala Göteborg och bytte då namn till Sveriges första blåbandsförening. Beatrice Dickson var föreningens sekreterare i 15 år och höll de flesta föredragen vid mötena, som hölls två gånger i månaden.

År 1886 bildade Dickson även en blåbandsförening för fabriksarbeterskor, Föreningen Unga arbeterskors vänner, som hon själv blev ordförande för, och 1894 var Dickson med om att bilda Svenska kvinnors evangeliska nykterhetsförbund, vars ordförande hon var fram till 1926. Ur föreningen Unga arbeterskors vänner uppkom 1891 Göteborgsfilialen av Sveriges KFUK. Hon var ordförande i Göteborgs KFUK 1891-1916. Dickson var styrelseledamot i AB Göteborgssystemet 1907-1917.

Vid det nordiska nykterhetsmötet i Stockholm 1902 var Beatrice Dickson en av talarna. Rubriken på hennes tal var ”Den svenska kvinnan och nykterhetsrörelsen”.

Dickson startade en rad verksamheter för kvinnliga arbetare och deras barn:

På en gång praktisk och förutseende var hon vid 40 år omsider färdig att träda fram som organisatör, fördela arbetsgrenar, .anskaffa lokaler, uppsöka medhjälpare. ordna samkväm och söka kontakt med unga vänner. B. D. hade ett naturligt, realistiskt, stundom dramatiskt sätt att berätta och att vädja. Olika aftnar i veckan anslogos till uppbyggelse, bibel- och missionsstudium, föredrag, bildförevisning, sång, musik och annan underhållning. Ett i dåtidens Göteborg och Sverige föga brukligt samarbete mellan präster, frikyrkliga och lekmän, både kvinnliga och manliga, växte här fram. Därtill kom ungdomarnas självverksamhet, som för B. D. var ett önskemål. Ett inackorderingshem för arbeterskor i Gårda tillkom (1903) vid Gårdabo, som senare blev skola för sömnad och husligt arbete. Det följdes av matsalar för billig middags servering i skilda fabrikskvarter,. semesterhem för arbeterskor på Björkåsen (Landvetter), sommarhem för KFUK-medlemmar på Saltvik (Aekim), Kållereds skyddshem för unga flickor, barnträdgård och scoutanordningar. Det framhålles starkt från olika håll, att B. D:s personliga omtanke fortsatte att sammanhålla och besjäla hela verket. Skyddslingama kunde tidvis uppgå till 1,500 k 2,000. Det förekom »i femtio år» blott undantagsvis, att B. D. uteblev från måndagsmöten för arbeterskor. Hennes personliga inflytande utsträcktes till olika delar av den. svenska landsorten, som hon under ett kvartsekels resor besökte. Tillika anses B. D: s både praktiska kristendom och medverkan vid olika kongresser ha bidragit till den internationella färg, som utmärker den svenska KFUK-rörelsen framför grannländernas.

Överås

Överås ingick fram till början eller mitten av 1800-talet i Underås gods. Därefter avskiljt och ägt av James Dickson d.ä. för att senare övertas av dennes son James Jamesson Dickson. Det var han som lät uppföra den nuvarande byggnaden som uppfördes 1861-62 av byggmästare A. Krüger efter ritning av arkitekten V. Bulnois som vann den arkitekttävling James J Dickson utlyst.

James J Dickson lät också anlägga en praktfull trädgård genom att i ett par decennier forsla upp matjord till en trädgårdsanläggning kring huvudbyggnaden, men också uppe på Valåsberget. Ansvarig för skötseln blev trädgårdsdirektör Blomberg som även fick en direktörbostad uppförd på den tomt där den tidigare klockarebostaden stått, med nuvarande adress Danska vägen 16.

Trädgårdsmästarebostaden ritades av Adolf W. Edelsvärd och uppfördes år 1852. Byggnaden, uppförd i trä, hade takpapp, som då var ett helt nytt material. I ena sidobyggnaden inrymdes ett orangeri. Växthus uppfördes 1864-1865 mellan Danska vägen och Delsjöbäcken, där varje växthus inrättades så att fruktslaget skulle kunna skötas på sitt naturliga växtsätt. Alla fruktträden växte utan omplantering i samma kruka under ett tjugotal år och fick sin gödning endast uppifrån. Året runt odlades päron, ananas, jordgubbar (King Seadling), äpplen, druvor (Black Hamburg, Alicante, Gross Collman, Muscat, Alexander med flera), persikor, fikon samt olika blommor.

Edelsvärd ska också ha fått i uppdrag att bygga en grindvaktstuga. Den ska ha flyttats till Köpstadsö på 1930-talet och byggts om.

1905 sålde Beatrice Dickson, dotter till James Jamesson Dickson fastigheten till sin kusin grosshandlare Robert Dickson för att den skulle få stanna i släkten. Det blev hejdundrande fester på Överås – och konkursauktion. Ett konsortium övertog sedan fastigheten och sålde den till Göteborgs stad år 1923 för 563 700 kr. Staden sålde i sin tur huvudbyggnaden och 18.000 m2 tomt till Metodistkyrkan sommaren 1923 för c:a 250.000 kr. Från 1924 fram till 2007 har Metodistkyrkan bedrivit teologiskt seminarium i huset. Resten av marken upplät Göteborgs stad till bygget av en ny villastad.

Överås

Överås

Föreningen Överås driver idag verksamheten i Överås på uppdrag av Equmeniakyrkan och fastighetsbolaget Derbo. Fastighetsägare är Equmeniakyrkan. Enligt stadgarna är föreningens ändamål att “på kristen grund i egen regi eller i samarbete med andra aktörer, bedriva utbildning, utveckling, uthyrning och därmed förenlig verksamhet”.

Överås

Andra källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg

Eleonore Dickson

Del 16 av 22 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 5-8
Endast för medlemmar

Lazarus om Olof Wijk

Del 11 av 22 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 5-8
Endast för medlemmar

Lazarus om James Jamesson Dickson

Endast för medlemmar

Beckman – från segelmakare till konsuler

Gregorius Beckman var gift med Catharina Wohlfahrt (1701-65) från en annan betydande göteborgssläkt under 1700-talet. Han var segelmakarmästare och paret hade minst två söner och en dotter, Christian Beckman (1732-1798), Margareta Beckman (1733-82), gift med kofferdikapten Anders Siögård, och Hans Jacob Beckman (1736-1811).

Christian Beckman var segelmakaremästare precis som fadern och ägde Katrinelund. Hans dotter Catharina Margareta Beckman (1770-95) var gift med rådmannen och assessorn Hans Edvard Pettersson (1756-1822).

Hans Jacob Beckman blev en framgångsrik handelsman och fick en rad barn med två fruar. I sitt första gifte var han gift med Christina Eleonora Åhman och de fick tre söner och fyra döttrar. I andra äktenskapet med Anna Christina Petersson föddes en dotter. Alla döttrarna gifte sig med betydande göteborgsköpmän. Äldsta dottern Catharina Elisabeth (Elise) Beckman (1766-1840) var gift med kommerserådet Carl Bagge (1754-1818), dottern Sofia Jacobina Beckman (1771-1844), var först gift med Laurens Tarras (1760-1814), direktör i Ostindiska kompaniet och i andra giftet med landshövdingen i Örebro län, Carl Didrik Hamilton af Hageby (1766-1848). Hans Jacob Beckman ägde såväl Underås som Överås. Landerierna såldes dock innan han dog. Dottern Gustava Charlotta Beckman (1773-1813) var gift med Johan Fredrik August Sanne, konsul i Stettin, Anna Christina Beckman (1778-1840) med David Carnegie Sr, och Christina Eleonora Beckman (1797-1849) med grosshandlaren Christian Wilhelm Damm (1782-1848).

Laurens (Laurent, Lorentz) Tarras var som sagt direktör i Ostindiska Kompaniet. Detta var under den 4:e oktrojen mellan 1799 och 1806. Han var också ägare av flera sillsalterier och trankokerier, däribland en stor anläggning på ön Rammen innanför Rörö. En kort tid var han även en järnexportör av viss rang. Hans far var John Tarras (1732-90) som invandrade till Göteborg från Banff i Skottland år 1752 och blev handlande. Även John Tarras två halvbröder Robert Innes och Alexander Innes invandrade till Göteborg. Laurens Tarras dotter Laura Tarras (1805-65) gifte sig med Carl Silfverschiöld (1797-1836). John Tarras (1760-1805), bror till Laurens Tarras tycks ha blivit köpman i London. Laurens Tarras ägde också landeriet Gamlestaden och del av landeriet Kviberg. Sonen John Tarras (1795-1845) övertog faderns handelsfirma men den avvecklades 1820.

Av sönerna blev Olov Beckman (1767-1837) preussisk konsul i Göteborg. Hans son Edvard Beckman (1805-?) gav ut en skrift ”Göteborgs grädde” år 1851 som enligt överklassen i den tidens Göteborg smutskastade och smädade dem. Edvard Beckman var gift med Christina Hall (1807-?), dotter till John Hall d.ä. och syster till John Hall d.y.. Den andre sonen till Olov Beckman, Alfred Beckman (1815-1893) var advokat och gift med Anna Christina Strindberg (1841-?), kusin till August Strindberg.

Hans Jacob Beckmans son Gregorius Beckman (175-1835) var bokhållare och sonen Christian Beckman (1779-1843) som gifte sig med Anna Margareta Björnberg (1783-1843), dotter till den svinrike Niclas Björnberg, blev brukspatron.

Om det finns någon släktskap mellan denna familj Beckman och den på 1700-talet mycket framgångsrike handelsmannen Vincent Beckman (-1772), en av Göteborgs större järn och brädexportörer under åren 1750 till 1770 är okänt, men det verkar osannolikt. Handelsmannen Vincent Beckman tycks ha varit son till en handelsman med samma namn, Vincent Beckman (II) som dog 1706 och han i sin tur var son till Vincent Beckman (I) som tycks ha invandrat från Holland innan 1634. Den förste Vincent Beckman var skeppare.