Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Oscar Ekman

Stiftelsen Louise Ekmans, född von Düben, Donationsfond för behövande Sjuka

Louise Ekmans, född von Düben, donationsfond för behövande sjuka grundar sig på ett av konsuln Oscar Ekman 1862-09-22 utfärdat gåvobrev å 15.000 Rdr Rmt till minne av hans avlidna hustru Louise Ekman, född von Düben. Stadsfullmäktige godkände stadgar för donationen 1864. Nya stadgar godkändes av fullmäktige 1897, vilka jämte ändringar 1976, utgör stiftelsens nu gällande stadgar.

Stiftelsen hade en förmögenhet på  4,6 miljoner SEK år 2014. Förvaltare är SEB Institutioner & Stiftelser men styrelsen utses av Göteborgs stad. I styrelsen sitter en representant för familjen Ekman, Annika Ekman.

Advertisements

Stiftelsen Oscar Ekmans stipendiefond

En av Oscar Ekmans (1812-1907) många donationer till Göteborgs Högskola som kanske aldrig hade kommit till stånd utan Oscar Ekman.

Stiftelsen som förvaltas av Göteborgs Universitet hade en förmögenhet på 8,1 miljoner SEK år 2014. Fondens avkastning skall, sedan en tiondel lagts till kapitalet, användas till beredande av stipendier vid Göteborgs Universitet.

Stiftelsen Oscar Ekmans donationsfond till Göteborgs Högskola

En av Oscar Ekmans (1812-1907) många donationer till Göteborgs Högskola som kanske aldrig hade kommit till stånd utan Oscar Ekman.

Oscar Ekman var den som drev på och stod bakom David Carnegie d. y.s stora donation till Göteborgs Högskola år 1886, ”David Carnegies donationsfond till Göteborgs Högskola”  David Carnegie som då bodde i Skottland förklarade sig villig att till Göteborgs stad, inom sex månader efter det att stadsfullmäktige fattat beslut, överlämna ett belopp av 500 000 kronor, under förutsättning att fullmäktige innan 1887 års utgång beslutade om att använda de Lundgrenska (400 000 riksdaler som skänktes får 1872 för att skapa en högskola) och Magnusska donationerna (200 000 år 1877) , med vissa förbehåll.

Själv gav Oscar Ekman en rad donationer alltifrån 1888 till Högskolan. Småningom och inalles gav E. bortåt en miljon kr., därav 450 000 till uppförande av Högskolans byggnad i Göteborg. 1888 gav han den donation på 200 000 kronor som blev Stiftelsen Oscar Ekmans donationsfond till Göteborgs Högskola.

Stiftelsen som förvaltas av Göteborgs Universitet hade en förmögenhet på 8,1 miljoner SEK år 2014.

Chalmerska huset

Chalmerska huset är en trevåningsbyggnad i 5:e roten, 16:e kvarteret Kommerserådet nr. 2 vid Södra Hamngatan 11 i Göteborg. Huset är namngivet efter William Chalmers och uppfördes 1805-1807 efter ritningar av Carl Wilhelm Carlberg. Chalmerska huset anses som ett av Carlbergs viktigaste verk och huset förklarades som byggnadsminne 28 januari 1980 avseende exteriör samt del av interiör.

Chalmerska huset

Chalmerska huset

Tolagsskrivaren Johan Casparsson Poppelman hade 1645 ett hus på tomten för dagens Södra Hamngatan 11. Troligen låg huset mot Drottninggatan, eftersom det mot norr bara fanns en stig längs stranden. Här låg endast magasin och uthus, som man kom till via strandens bryggor. Först efter branden den 14 april 1721 fick Södra Hamngatan sitt nuvarande utseende. Nästa tomtägare blev borgmästaren i Borås, Anders Gunnarsson Stillman, som gift sig med Poppelmans dotter Emerentia. När Emerentia blivit änka sålde hon 1682 tomten till handlanden och rådmannen Henrik Eilking d.y., som 1695 i sin tur överlät den för 2 800 daler silvermynt till handlanden Jacob Radhe, gift med Catharina Tham (1675-1746). Efter att Radhe avlidit 1706, gifte hans änka om sig 1710 med överinspektören över sjötullarna Hieronymus Berger (1649-1713), adlad Gripenstedt. Tomten blev kvar i Catharina Thams ägo åtminstone in på 1720-talet.

År 1732 lät vingrosshandlaren och konvojkommissarien Johan Christian Selle (1702-1783) bygga ett tvåvånings trähus med sadeltak och takkupor på tomten, som 1783 såldes till grosshandlaren Johan Petter Holterman (1757-1793) och dennes bror, köpmannen Niclas Holterman (1758-1824). Kanslirådet och direktören i Svenska Ostindiska Companiet William Chalmers köpte den ombyggda och kraftigt upprustade fastigheten i början av 1795 för 8 000 riksdaler riksgälds.

Den 20 december 1802 klockan 02.30 på morgonen började det att brinna på tredje våningen i buntmakare Langes trähus vid Kyrkogatan i kvarteret Bokhållaren. Göteborgs domkyrka samt omkring 180 hus och gårdar förstördes, däribland William Chalmers. Efter eldsvådan lyckades Chalmers få hyra en våning av trähandlare Niclas Arfvidsson (1747-1813) i huset Södra Hamngatan 29. Det var ett stenhus – det enda som fanns vid denna del av Södra Hamngatan.

Efter eldsvådan köpte Chalmers även den avbrända baktomten 4 roten nr. 104, vid dagens Drottningatan, av frimurarna. Stadsarkitekten i Göteborg Carl Wilhelm Carlberg fick uppdraget att rita ett nytt hus på de två sammanslagna tomterna.

William Chalmers dog 1811 på egendomen Gårdsten utanför Göteborg. Huset på Södra Hamngatan värderades till 40 000 riksdaler banco. Efter William Chalmers död övergick huset till hans två bröder och arvingar, superkargören James Chalmers och handlanden i London, Charles Chalmers. Men redan 12 februari 1813 inropades fastigheten på auktion av kommerserådet Bernt Harder Santesson (1776-1862). Priset var 66 666 riksdaler 32 skilling banko. Han bodde själv i huset under tio år, men eftersom han var riksdagsman i 25 år tillbringade han sin mesta tid i Stockholm och hyrde under tiden ut huset.

Grosshandlare David Carnegie d.y. blev nästa ägare. Han köpte huset den 18 mars 1839 för 55 000 riksdaler banko. Huset användes också som bostad för några av brukets högre tjänstemän. Chalmerska huset fick nu heta det ”Carnegieska huset” under många år. Carnegie återvände dock till Skottland 1841, och det blev hans kompanjon Oscar Ekman som tog över skötseln av deras verksamhet och dessutom flyttade in i huset på Södra Hamngatan 11 1849, vilket han även köpte 1862 för 130 000 kronor. Ekman bodde i fastigheten fram till 1863 då han flyttade till ett hus som han köpt vid Stora Nygatan, men stod kvar som ägare fram till 1900 då fastigheten togs över av firman AB D. Carnegie & Co för 325 000 kronor. År 1907 övergick den till Fastighetsaktiebolaget D. Carnegie & Co. för 335 500 kr. Sedan porterbruket och sockerbolaget 1910-15 flyttat sina kontor ut till fabrikerna, blev husets mellanvåning reparerad, vilket tillsammans med tredje våningen fungerade som bostad för Gustaf Ekman med familj till dennes död 1930. Under sitt Nobel-besök i Göteborg 1923 bodde Albert Einstein som gäst i huset.

Oscar Ekman med flera startade den 1 april 1864 Skandinaviska Kreditaktiebolaget i ett rum på cirka 40 kvadratmeter i husets bottenvåning. Hyran för rummet var satt till 1 350 riksdaler om året. Genom en spiraltrappa var det i förbindelse med Chalmers tidigare rum, den ”Stora Salen” i mellanvåningen, där nu bankens förste verkställande direktör, Theodor Mannheimer, höll till. Med tiden måste banken expandera sina lokaler, vilket först skedde genom att man kunde nyttja några rum i mellanvåningen, och vid styrelsesammanträdena använde man Chalmers stora salong. Vid ingången av 1866 hade banken 12 anställda.

Företaget fanns kvar här till 1882 då det fick ett eget, nytt bankpalats på en av granntomterna, Västra Hamngatan 6/Drottninggatan 10 som ritades av arkitekterna Axel och Hjalmar Kumlien (1837-1897) (nuvarande Antikhallarna). Banken hade då övertagit fastigheten redan den 27 december 1928.

Det var på förslag av bland annat dåvarande verkställande direktören i Göteborg, Erik Lundh, och under ledning av museicheferna Göran Axel-Nilsson och Stig Roth kunde restaureringen av Chalmerska våningen genomföras 1950. Det Chalmerska husets paradrum återställdes och möblerades med nya möbler gjorda efter Carlbergs ritningar för Gunnebo.

År 1992 öppnades ”Bankmuseet”. Det har lokaler i Chalmerska huset på Södra Hamngatan 11 och i före detta Skandinaviska Bankens valv på Västra Hamngatan 4. Byggnaden har en passage som leder till bankvalvet i källaren vid Västra Hamngatan 4. I det Chalmerska huset finns en utställning om S-E Bankens historia och en bankinteriör med 1800-talskaraktär, inrett 1974. Bankvalvet med sina bankfack och inredning är mycket välbevarade. Här visas mynt, sedlar och medaljer.

SEB donerade 2006 det Chalmerska huset till Chalmers tekniska högskola. Bankens verkställande direktör, Annika Falkengren, överlämnade personligen gåvan till Chalmers då nya rektor Karin Markides och Kurt Eliasson, ordförande i Stiftelsen Chalmers tekniska högskola. Det uppskattade värdet av byggnaden var då närmare 30 miljoner kronor.

Text från Wikipedia, editerad och uppdaterad.

Släkten Ekman

Göteborgssläkten Ekman härstammar från Värmland men har fått sitt vedertagna namn efter den gren som sedan 1731 har haft medlemmar boende i Göteborg. Utom denna Göteborgsgren finns det en yngre gren, som ibland benämns Åmålsgrenen. Släktens bemärkta medlemmar har varit affärsmän, företagsledare, tekniker och naturvetenskapsmän. De två mest kända är kanske metallurgen och bruksägaren Gustaf Ekman (1804–1876), vars insatser omdanade svensk järnindustri vid mitten av 1800-talet, och hans kusin affärsmannen och donatorn Oscar Ekman (1812-1907).

Släktens äldste kände medlem hette Joen Larsson, vars söner i första äktenskapet tog sig namnet Ekman:

Bland Joen Larssons och Anna Bratts söner var handlanden och rådmannen i Vänersborg Daniel Jonsson Ekman (f. omkr. 1632, d. 1695). Han påträffas 1660 som affärsman i Göteborg, där han 1662 äktade Elisabeth Marcus, dotter av bagaråldermannen Anders Marcus. Redan före 1667 hade Daniel flyttat till Vänersborg, där han drev betydande handel, bl. a. med järn och trävaror. Med tvenne hans söner, Peter och Anders E., delade sig släkten tidigt i en äldre och en yngre huvudlinje.

[…]

Stamfader för den äldre huvudlinjen (Göteborgsgrenen) E. är Daniel E: s nämnde son handlanden och rådmannen i Vänersborg Peter (I) E. (E. 1; d. 1716). Från två hans söner, Erik och Peter (II) E., stamma två grenar, av vilka den äldre snart utdog. Erik E. (d. omkr. 1752), som var löjtnant, hade sonen Johan Georg E. (f. 1731, d. 1782), vilken som handlande i Göteborg (burskap 5 juli 1765) stiftade firman J. G. Ekman & son där samt intogs i Handelssocieteten 1765. Han var skeppsredare, sill- och tranhandlande, importerade manufakturvaror och sålde kryddor; 1772 blev han direktör för sjömanshuset i Göteborg. Hans änka, Elisabeth Wenngren (d. 1816), idkade handel under firma J. G. Ekmans enka & son. Vid hennes bortgång levde bl. a. sonen Sven Eric E. (f. 1765), vilken, ehuru mer än femtioårig, då var ställd under förmynderskap; med honom synes denna släktgren ha utgått på manssidan. En bror till Erik och Peter (II) E. var fänriken och handlanden Carl Fredric E. (f. 1700, d. 1755), som samarbetade med Peter E; denne Carl E. hade blott döttrar.

Den fortlevande äldre linjen utgår från Peter (I) E:s ene son, Peter (II) E. (d. 1783;), som redan före kusinen Johan Georg E. slagit sig ned i Göteborg. Genom denna Peter E:s gren blev släkten E. fäst vid nämnda stad såsom en av Sveriges förnämsta och mest kända gamla köpmansdynastier. En dotterson till Peter (II) E. var skalden Johan David Valerius. Peter (II) E:s son, i familjehistorien känd som Peter (III) E., skrev sig själv Peter P(etersson) E. (d. 1807; E. 3), grundade göteborgsfirman P. P. Ekman och var den förste ägaren av det 1798 inköpta släktgodset Kilanda (Kilanda sn, Älvsb.). Av dennes barn märkas sönerna läkaren Johan Jacob E. och kommerserådet Gustaf Henric E. , som (jämte G. R. Prytz) 1802 grundade den ännu bestående, berömda familjefirman Ekman & Co. i Göteborg — som i sig upptog även firman P. P. Ekman — och var bruksägare på Lesjöfors. Systrar till J. J. E. och G. H. E. voro Anna Margaretha Wahlberg, född E. (moder till de två naturforskarna professor P. F. Wahlberg och Afrikaresanden J. A. Wahlberg) samt Hedvig Elisabeth E., g. m. riksståthållaren och grundaren av Göta kanal greve Baltzar Bogislaus von Platen.

Läkaren Johan Jacob E. , stamfader för den nuvarande Göteborgsgrenen, blev fader till den kände affärsmannen, filantropen och donatorn, konsul Johan Oscar E., knuten både till Göteborg och Stockholm. Denne var chef för firman D. Carnegie & Co:s sockerbruk och porterbryggeri. Hans andra maka, Maria Amelie Albinia E., född Lavonius (E. 7) utmärkte sig likaledes genom storartad välgörenhet. Bland J. O. E:s barn märkas en dotter i första giftet, mecenaten friherrinnan Louise Sara Antoinette Falkenberg af Trystorp, född E. (om henne se Falkenberg), samt sonen i andra giftet, godsägaren på det av Oscar E. 1868—72 inköpta storgodset Bjärka-Säby (Ög.) Carl Oscar Alexander Carnegie E. (f. 1873, d. 1949); den senare har även framträtt som donator samt bekostat utgivandet av ett serieverk (»Bjärka-Säby i monografier») om sitt gods. Oscar E:s bror kommendörkaptenen Jacob Emil E. är känd som affärsman i Göteborg, verksam inom firman D. Carnegie & Co. Den av Oscar E. 1828 inköpta egendomen Gubbero (i Örgryte) vid Göteborg överlämnades av denne till brodern Emil E. 1861 och tillhörde senare släktbolaget Gubbero a.-b. till 1939, då egendomen styckats och huvudbyggnaden rivits. Av Emil E:s barn märkas kemisten, hydrografen och industrimannen, fil. dr Fredrik Gustaf E. samt affärsmannen och politikern konsul Johan E., båda i Göteborg, den senare chef för den gamla firman (jfr ovan och nedan) Ekman & Co. Gustaf E. inköpte 1900 säteriet Råda i Råda sn utanför Göteborg; gården äges nu gemensamt av hans barn och bebos av en av dem, direktören i a.-b. Göteborgs tågvirkesfabrik Leif E. (f. 1893, d. 1967). En annan son till doktor Gustaf E. är affärsmannen Håkan E. (f. 1889, d. 1961), verkst. direktör i Göteborgs kemiska fabriks-a.-b. och 1922— 39 i Gubbero a.-b. samt innehavare av firman Håkan Ekman & Co. Son till Johan E. är den nuvarande verkst. direktören för firman Ekman & Co., fd. italienske konsuln Carl Johan Jacob Emil E. (f. 1883, d. 1957). Kusin till Håkan och Carl E. är nederländske konsuln i Göteborg Claes Emil Percival E. (f. 1898, d. 1978), verkst. direktör i a.-b. Fosselius & Alpen.

Släkten Ekman består av ytterligare en rad grenar som dock inte har någon direkt anknytning till Göteborg. Familjemedlemmar i de äldre generationerna med anknytning till Göteborg är

Peter I Ekman (1663-1716), rådman och handlande i Vänersborg. Gift med Regina Lind (7 barn).

  • Peter II Ekman (1704-1783), handlande i Vänersborg, från 1731 i Göteborg. Gift 1736 med Johanna von Minden (8 barn).
    • Peter III Ekman (1740-1807), handlande i Göteborg. Gift 25 oktober 1767 med Hedvig Boëthius (1739-1811), dotter till stadsfysicus Jacob Boëthius och Anna Margareta Lundelia. Han ägde 1/3 av landeriet Kviberg, Utby i Partille socken och Kilanda säteri i Kilanda socken.
      • Johan Jacob Ekman (1771-1814), med dr. Gift 7 september 1809 med Sara Minten (1785-1850), dotter till rådmannen i Göteborg, Johan Minten och Sara Maria von Öltken, samt omgift 4 april 1816 med ryske konsuln i Göteborg Konrad Fredrik Lang (1775-1850).
        • Oscar Ekman (1812-1907), konsul, grosshandlare. Gift första gången 11 maj 1848 med friherrinnan Lovisa Carolina von Düben (1822-1861), dotter till godsägaren, friherre Joachim Ulrik von Düben och friherrinnan Antoinette Eleonora Sture. Gift andra gången 15 maj 1872 med Marie Amelie Albinia Lavonius (1846-1915), i hennes andra gifte, dotter till guvernören över Uleåborgs län i Finland, Alexander Lavonius, rysk-finsk adelsman och Sophia Rosina von Haartman. Barn i första giftet: Sara Louise Antoinette (född 1849) och i andra giftet: fil kand Carl Oscar Alexander Carnegie (1873-1949), gift 23 augusti 1909 med Anna Sondén (1886-1975).
        • Jacob Emil Ekman (1815-1900), kommendörkapten. Gift 1851 med friherrinnan Sophia Ulrika Johanna Kurck. Söner:Johan Ekman (född 1854), gift 1881 med Hedvig Richert (född 1861), dotter till överste J. G. Richert och Magdalena Richert, född Netzel
          • Fredrik Gustaf Ekman (1852-1930), ingenjör, filosofie hedersdoktor. Gift 1885 i Växjö med Gerda Elisabeth Gödecke (1861-1927).
            • Ingegärd Ekman (1885-1?)
            • Signhild Ekman (1887-1?)
            • Håkan Ekman (1889-1961), gift med kusinen Brita Ekman.
            • Leif Ekman (1893-1967)
            • Sigurd Ekman (1894-1?)
            • Astrid Ekman (1901-1?)
          • Johan E Ekman (1854-1919), affärsman och politiker, gift med Hedvig Richert.
      • Gustaf Henric Ekman (1774–1847), kommerseråd, bildade 1802 handelshuset Ekman & Co tillsammans med Gustaf Rudolf Prytz (1776–1861), köpte 1813 Lesjöfors bruk
        • Gustaf Ekman (1804–1876), metallurg och bruksägare, Lesjöfors
        • Peter Wilhelm Ekman (1806–1863), godsägare, Kilanda
        • Hedvig Maria Ewert, född Ekman (1808–1842), gift med rådmannen, senare borgmästaren Carl Henrik Ewert (1802–1882), Göteborg
        • Johan Jacob (Janne) Ekman (1815–1908), grosshandlare, verksam i handelshuset Ekman & Co.

På Det Gamla Göteborg har vi publicerat en rad inlägg som berör släkten Ekman:

Oscar Ekman och nykterhetsrörelsen

Endast för medlemmar

Göteborgs Arbetarebostads AB

Företag som bildades på initiativ av Oscar Ekman och Oscar Dickson år 1867. Redan innan bolaget var färdigbildat inköpte de två herrarna tillsammans med August Kobb ett område utanför stadsgränsen i söder. Området överläts därefter till staden som upplät det till byggande för Göteborgs Arbetarbostads AB. Området var Annedal och inkorporerades med Göteborg år 1872. Byggandet påbörjades 1873.  De uppläts åt arbetare mot en avbetalningsplan:

De större värderades före  kriget till 20,000 kr., de mindre till 8,500 kr. stycket.

Vid överlåtelsen av ett uppbyggt hus erlades genast 400 kr. och skulle  den tillträdande förbinda sig att under 20 år varje månad erlägga en viss  summa, som på samma gång var hyressumman för husets alla lägenheter.

Hyresmannen var skyldig att själv bebo en lägenhet i huset. De övriga lägenheterna fick han efter behag uthyra. Likväl bestämdes hyrans maximibelopp av bolagets styrelse, liksom hyresvärd var förbjuden att hyra ut till “löst eller vanfrejdat folk”. Likaledes fick ingen hyresgäst på stället “idka krog- eller värdshusrörelse”. Även ålåg hyresman att underhålla
hus och tomt med därtill hörande brunnar, dränerings- och vattenledningsrör, stängsel och planteringar.

Brast hyresman i kontraktets fullgörande, kunde styrelsen förklara detta brutet och uppsäga honom, då han likväl fick tillbaka sin erlagda städja med 5 proc. årlig ränta. Denna ränta tillkom även varje hyresvärd å det månatligen inbetalda beloppet.

Hyresvärd ägde icke överlåta sina rättigheter på annan person. 1 händelse av dödsfall kunde styrelsen besluta, huruvida hustru eller bröstarvingar fingo inträda i avliden hyresvärds rättigheter. Däremot ägde hyresgästens fordringsägare ingen rätt till kontraktet, som i händelse konkurs var ovillkorligt hävt.

Följande hyror voro i början fastställda: för spisrum 10 kr., för 1 rum och kök 15 kr., för ett rum och kök å vind 11, 12, 16 kr., för 2 rum och kök 20—25 kr. och för 3 rum och kök å vind 16—21 kr.

Hugade spekulanter fingo insända ansökningar och bland dessa anställdes lottning, när huset var färdigt.

Vederbörande inom såväl Sparbankens som Arbetarbostadsaktiebolagets styrelser höllo emellertid starkt på att endast personer ur arbetareklassen skulle bli ägare av husen. Och för att belysa tillvägagångssättet vid husöverlåtelserna skall jag berätta en liten anekdot, vilken på samma gång är ett kulturdrag så gott som något från denna klassfördomarnas och klasskillnadens tid.

Alla husen, som låg längs med Haga Kyrkogata, Brunnsgatan och flera andra gator innehöll flera lägenheter. år 1889 hade en tredjedel av de 89 byggda husen redan övergått i de boendes egen ägo

Det enstaka huset på Brunnsgatan 14 i Annedal (7 kv. Persikan nr. 3) från 1876 byggdes också av Göteborgs Arbetarebostads AB. I detta hus finns nu föreningslokal för Gamla Annedalspojkar och bostadslägenheter inredda som museum. Byggnaden är ett fritt liggande ”parhus” som tidigare ingick i ett bostadskvarter med liknande hus. Det är i 2 våningar med sadeltak. Fasaderna är av rött tegel och har detaljer av gult tegel.

Brunnsgatan 14

Brunnsgatan 14

Göteborgs Arbetarebostads AB hade en när koppling till ett annat bostadsföretag som byggde åt arbetare. Det var Göteborgs sparbanks byggnadsfond i vars styrelse Olof Wijk, Eduard Delblanco och August Kobb satt. Göteborgs sparbanks byggnadsfond uppförde hus på Carl Grimbergsgatan i Annedal och det gjorde även Robert Dicksons stiftelse. Byggandsfondens hus finns kvar och de förväxlas ofta med de hus som byggdes av Göteborgs Arbetarbostads AB, av vilka de flesta inte finns kvar.

1878 köpte byggnadsfonden upp alla aktier i Göteborgs Arbetarbostads AB. 1910 likviderades detta bolag.

Gubbero

Del 22 av 32 i serien Landerier

Gubberon och Gubberoberg låg på den häradsallmänning som donerats till Göteborgs stad, och var tillsammans med Ranängarna betesmark för de omkringliggande örgrytegårdarna. Huvudbyggnaden – i nuvarande Kvarteret 69 Gubbero (då Landeriet nr 18 i 12:e roten) – uppfördes på 1750-talet av direktören i Svenska ostindiska kompaniet Magnus Lagerström och bevarades länge så väl till det yttre som till det inre av senare ägare. Från nuvarande Redbergsvägen gick en drygt 100 meter lång allé fram till huvudbyggnaden.

Den smålandsfödde garvaren Johan Fredrik Bauer (1729-1805) blev nästa ägare till Gubbero, och 1771 ansökte han hos tingsrätten om att få bebygga och odla upp en del av Gubberoberg. Bauer var dessutom jordbrukare i Kålltorp och Stora Rödjan, trankokare samt tegelfabrikör som arrendator av stadens tegelbruk. Han hade dessutom stadens fullmakt att från 1751 bedriva garverirörelse på andra sidan Gullbergsån, mitt emot Gubbero.

Sonen Johan Reinhold Bauer (1763-1801), kamrer vid militiestatens änke- och pupillkassa, tog efter faderns död över landeriet. Han var även innehavare av landeriet Kvibergsnäs 1778-1799. Johan Reinhold Bauer fungerade 1794 som ordförande i Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg. År 1807 köptes Gubbero av Johan Gradman, och då Gradman gjorde konkurs 1819 köpte hans hustru Gubbero från konkursboet för 13 500 riksdaler.

Under Johan Gradmans tid uppfördes på området en tobaksfabrik, där råvaran kom från Stampens tobaksplantager. Fabriken var i drift 1816-62. Gradman hade fått Kungl. Maj:ts tillstånd att anlägga ”Tobaksspinneri och Snusfabrik”. Under cirka 25 år var det stadens största fabrik i sin bransch. Verksamheten omsatte 13-15 000 riksdaler årligen. Efter Johan Gradmans död 1826 innehades den av hans änkefru J.E. Gradman, men redan den 16 september 1828 överlät hon privilegiet till sin bror Volrath Minten. Den 1 januari 1835 blev Oscar Ekman ny innehavare av fabriken, och han drev den fram till 1860. Därefter övertog C.D. Eggers fabriken, men drev den bara under cirka ett år.

Ekman hade redan från början – anonymt under sin omyndighet – varit delägare i verksamheten. Grosshandlare Johan Fredrik Silvander, kusin till fru Sara Lang som var gift med Oscar Ekmans styvfar, ansvarade för försäljningen av Gubberofabrikens produktion, och det föll sig därför naturligt att Ekman blev engagerad.

År 1828 såldes landeriet till den ryske konsuln i Göteborg, Conrad Friedrich Lang (1775–1850) och övergick sedan i styvsonen Oscar Ekmans ägo. Denne skänkte 1861 Gubbero till sin bror kommendörkapten Emil Ekman (1815-1900), som i sin tur skänkte en tomt från Gubbero – Höga Lyckan kallad – till byggandet av Sankt Pauli kyrka ovanför landeriet.

Under flera somrar på 1860-talet rådde det akut brist på dricksvatten i Olskroken och Bagaregården. För skattemedel grävdes därför en bra brunn på Gubbero år 1868. Vanligt folk tvingades dock att göra dagsverken hos Ekman för att få vatten. Fem år senare fick stadsdelen sitt första allmänna vatten. Gubbero hade 1869 ett taxeringsvärde på 8 000 riksdaler. År 1919 var taxeringsvärdet 55 000 kronor. Emil Ekman bodde kvar på Gubbero till år 1900 och hans fru till sin död 1907.

Landeribyggnaderna revs 1931-1934, och en stadsplan upprättades av Sten Branzell och Uno Åhrén. På området uppfördes 1937-1945 femvånings bostadshus i gult tegel. Arkitekter var bland andra R. Dahlberg, D. Grip och Erik Holmdal.

Av stadsfullmäktiges handlingar 1930 framgår vad som ingick i egendomen ”Gubbero” utöver landerimarken: ”Gubbero AB i egenskap av ägare till från 1 mantal Kärralund avsöndrad jord, kallad Gubbero, dels till 59/720-dels mantal Kålltorp Övergården, kallad Lilla Gubbero, och dels till 1.014 hektar, avsöndrad från 1/2 mantal Stora Torp, kallad Ranängsskiftet.

Stora Torp

Stora Torp var ett 1/2 mantal frälse, en ganska stor gård. Gården hade under hela sin kända äldre historia en och samma ägarfamilj. De var tidigt mycket aktiva när det gällde att skaffa sig god åkermark inom Delsjöområdet. Fram till mitten av 1700-talet ägdes Stora och Lilla torp av en och samma ägarfamilj men därefter hade de ägare.

Inköptes vid mitten av 1700-talet av Magnus Prytz som lät plantera skog, däribland många av de stora träd com fortfarande finns i området. Magnus Prytz vara landskamrerare i Göteborgs- och Bohus län. Stora Torp övertogs efter honom av sonen Anders Magnus Prytz som föddes 1775 och dog 1837. Denna var delägare i handelsfirman Santesson som bland annat ägde sockerbruk vid Underås och i Brunnsparken. Hans dotter Hilda Prytz var gift med Olof Wijk d.ä.

Redan 1775 fick Prytz tillstånd att odla upp ett område som kallades Kolmaden. Stora Torp fortsatte att expandera under sent 1780-tal då bl.a. de områden där torpet Kolmaden senare byggdes. Dessa nya markområden var dock så stora att Skårs och Kallebäcks byar protesterade. Genom en uppgörelse i början av 1800-talet avstod Stora Torps ägare ett stort område ”Dymle Säv” och tilldelades istället marken närmast Stora Delsjön, däribland Stora Torps tånge.

Under 1780-talet byggdes även ett nytt imponerande boningshus på Stora Torp. Det kom att stå kvar till år 1847 då det revs och ersattes med ett ”modernare” hus åt David Carnegie d.y. som köpte egendomen år 1844.

Stora Torp

Stora Torp kring 1860

Han sålde i sin tur till Oscar Ekman år 1865 som byggde det nuvarande huset år 1872-73 efter ritning av arkitekten Axel Kumlien. Detta efter att det gamla huset förstörts i brand år 1871. Oscar Ekman skrev om detta i ett brev till sin fru:

”Du vet att det var fredagen den 19 maj, som elden började. Jag var den kvällen tillsammans med Magnus och Axel Dickson på Lorensberg för att se på några akrobater, som inom parentes sagt voro mycket dåliga. Då vi begåvo oss därifrån, efter att hava ätit, var klockan omkring 1/2 11. Jag märkte då ett eldsken över trakten vid Torp./…/ Du kan själv göra dig en föreställning över mina känslor, då jag såg vårt gamla hem förtäras av lågorna, och som jag såg att det var alldeles omöjligt att kunna bärga något, stannade jag en lång stund i mina tankar på bergshöjden.”

Oscar Ekman eller hans arvingar lät senare familjens företag, Carnegie & Co, överta ägandet av Stora Torp. 1945 såldes egendomen av Fastighets AB D. Carnegie & Co, som bolaget hette då, till Göteborgs kommun för 875 000 kronor.

Därefter vidtog en större ombyggnad av arkitekten R.O. Swensson i Göteborg, finansierad genom donationer av främst direktör Hjalmar Larsson i Göteborg. Byggnaden innehöll då 14 kontorsrum, därav tre stora salar. VD-rummet var det enda där 1870-talsdekoren kunde bibehållas. På väggarna i entrén finns på den ena sidan Skogssällskapets donatorer och på den andra alla som skänkt pengar och materiel till ombyggnaden. Invigningen skedde i samband med ett årsmöte och med sällskapets medlemmar den 29 november 1942.

År 1986 köpte Skogssällskapet fastigheten från Göteborgs kommun för 2,3 miljoner. Man gjorde en tillbyggnad norr om herrgården 1987 efter en livlig debatt om det verkligen var lämpligt med ett storskaligt ingrepp som detta i det gamla kulturhistoriska området. Hela huset är idag kontor, en av hyresgästerna är Friluftsfrämjandet.

År 2010 såldes Stora Torp för cirka 60 miljoner till Varbergs Stenfastigheter huset av Skogssällskapet.

Stora Torp idag

Stora Torp idag

 

Cecilia Milow

Cecilia MilowCecilia Milow (1856-1946) var en svensk författare, pedagog och politiker. Hon föddes i Göteborg som dotter nummer 5 i familjen. Fadern Johan (James) Fredrik Milow (1814-?) var affärsman ursprungligen från Tyskland, modern Mary Lindgren (1825-1906) var från en svensk familj i England och utbildad lärarinna. Fadern gjorde konkurs på 1850-talet och emigrerade till USA. Det gick inget vidare och familjen levde på mammans inkomster.

Mary Lindgren flyttade till Stockholm och inrättade snart en privat skola där också de fem döttrarna Milow fick sin huvudsakliga utbildning. När Cecilia Milow var 18 år fick hon arbete som guvernant i olika familjer – en vanlig försörjning för bildade unga kvinnor. Efter detta fick hon möjligheter att studera i England och vid återkomsten därifrån etablerade hon en flickpension i Skövde med ekonomiskt stöd från Oscar Ekman, som hon ledde under 15 år.

Under den här tiden publicerade hon också varje år en barn- och ungdomsbok under pseudonymen Tante Cissy. Dessutom översatte hon engelska författare till svenska och hon skrev en engelsk litteraturhistoria i två delar.

1902 reste hon ensam till USA med hjälp av pengar från Oscar Ekman för att studera hur man ordnade med klubbar för pojkar i amerikanska fabriksstäder. Denna gång gällde det hur man kunde ordna för pojkars och unga mäns fritid mot bakgrund av de ungdomsproblem som fanns i snabbt växande städer i synnerhet i Stockholm. Cecilia Milow publicerade en intressant redogörelse över sina i USA förvärvade erfarenheter.

Cecilia Milow reste bl.a. till New York, träffade Cornelius Loder, som ledde pojkklubbar inom YMCA (KFUM) framför allt för att ge arbetarklassungdomar en utbildning och en meningsfull fritid. Hon åkte också till Fall River, en industristad några mil utanför Boston, där Thomas Chews hade organiserat en pojkklubb. Klubben drevs av pojkarna själva. Pojkarna hade tillgång till lokaler för gymnastik och idrott, till föreläsningar och ett gott bibliotek. De erbjöds yrkesutbildning i olika hantverk. För klubbens ledning fanns administration, lärare och instruktörer.

Oscar Ekman som finansierat hennes tidigare flickpension i Skövde och hennes resor till USA, förband sig att finansiera en pojkklubb – om Cecilia Milow åtog sig att leda verksamheten. Anledningen till att han ville det var att han var upprörd över ett ungdomsbråk på Biblioteksgatan våren 1904. Det gjorde hon. Yrkesutbildning blev viktig, dessutom förekom kurser i teoretiska ämnen vid sidan av gymnastik, idrott och annan fritidsverksamhet. Denna verksamhet växte sig senare allt större med aktiviteter på Kungsholmen och i Åkeshov. Familjen Ekman fortsatte finansiera verksamheten även efter Oscar Ekmans död 1907. Inom klubben bildades Sverige först scoutkår efter att Milow träffat Baden Powell vid besök hos James Carnegie i Skottland. 1922 upplöstes dock pojkklubben av ekonomiska skäl.

Politiskt befann sig Cecilia Milow i Landsföreningen för Kvinnlig Politisk Rösträtt (LKPR) och i Moderata Kvinnoförbundet. Sin huvudsakliga politiska aktivitet utvecklade hon dock i Svenska Folkförbundet (SF), där hon var en av initiativtagarna. Cecilia Milow var också redaktör för folkförbundets tidning Folkviljan.

Vid denna tid var kvinnorna utestängda från Allmänna Valmansförbundet och de bildade därför en egen förening, Stockholms Moderata Kvinnoförbund i Stockholm 1911. Bland de fyra initiativtagarna märks Cecilia Milow och hon ingick från allra första början i styrelsen. Hon var också utgivare under år 1922 — 30 för deras tidskrift Medborgarinnan.

Allmänna Valmansförbundet, sedermera Högerpartiet moderniserade sitt program i stort efter Folkförbundets åsikter och när den allmänna rösträtten hade genomförts hade SF i den delen spelat ut sin roll.