Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Örgryte socken

En guide till Göteborgs stadsdelar – Krokslätt

Krokslätt är känt redan från medeltiden. Då tillhörde byn biskop Algot Brynolfsson i Skara. Redan från tidigt är det en märklig by då den är uppdelad på två socknar, Fässberg och Örgryte. Två av byns gårdar fanns i Fässberg socken och två i i Örgryte socken. Så var det i alla fall så tidigt som 1550 och kanske också innan dess. De förstnämnda var Hökegården och Sörgården. Det ena en gård som var ett militärt boställe och det andra en gård där innehavaren hade hand om post och andra transporttjänster.

I Örgryte socken låg Nordgården och Kongegården. Det senare var en skattegård där innehavaren betalade skatt till kronan och det förstnämnda var en så kallad frälsegård, dvs den var avsedd att tillhöra adelsmän. Krokslätts Nordgården ägde stora marker i Örgryte socken och var troligen den största gendomen efter kungliga (statliga) Älvsborgs Kungsladugård.

På Kongegårdens marker växte på 1700-talet upp en kåkbebyggelse precis utanför stadsgränsen vid Getebergsäng. Det var till stor del krogar som servade alla som vill bevittna eller hade bevittnat avrättningar på Göteborgs avrättningsplats som låg där Carlanderska ligger idag från 1702 fram till slutet av 1700-talet. Bebyggelsen gick under namnet Galgkrogarna och hade omkring 1774 cirka 50 invånare. När textilindustrin utvecklades och byggdes upp på 1800-talet växte denna kåkstad upp på Buråsberget och söderut så att också det gamla soldattorpet i Krokslätts by hamnade i området.

På marker som tillhörde Krokslätts Nordgården växte det tidigt upp arbetarstadsdelar i form av kåkbebyggelse precis utanför stadsgränsen till Göteborg i nuvarande, Albostaden i nuvarande Annedal och Landala. Dessa införlivades med Göteborg redan 1872 respektive 1883. Sistnämnda år inkorporerades också egendomen Gibraltar i Göteborgs stad vilket omfattade huvuddelen av det område som idag är Johanneberg.

Kring de olika textilfabrikerna och bryggerierna  längs med Mölndalsån växte det upp bostäder för de boende, först trähus i olika format, senare också landshövdingehus. Stadsdelar som Burås, Almedal, Elisedal, Mossen och Kallebäck växte fram. Förutom Kallebäck och Mossen låg dessa områden på Kongegårdens tidigare mark. 1884 bildades Krokslätts municipalsamhälle inom Örgryte landskommun. Municipalsamhället omfattade allt som var kvar av Örgryte väster om Mölndalsån. De delar av Almedal som låg öster om ån ingick inte i Krokslätt utan i Kallebäck och Skår medan delarna av dagens Liseberg och den gamla Saab-fabriken (på den tiden Bohus Mekaniska Verkstads AB) på östsidan av ån då låg i Jakobsdal.

På Krokslätt Nordgårdens (som då hette Fredriksdal) ägor växte också en villabebyggelse i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet fram på och nedanför bergen  precis på gränsen till Mölndal. På flera håll sträckte sig bebyggelsen över gränsen. Dessa områden kallas idag Fredriksdal ihop med den senare solgårdshusbebyggelse som senare byggdes där den gamla frälsegårdens huvudbyggnad låg ner mot Elisedal och norr om villabebyggelsen. Nordgårdsgatan som fortfarande finns kvar i Elisedal som en oanvändbar gatstump mellan ett par byggnader och över en parkering var uppfarten till gårdens huvudbyggnad. Väster nuvarande Örgryte äldreboende och Krokslätts sjukhem är 1700-talsvägen som gick till Kongegårdens uthemman Burås fortfarande använd och existerande som en icke-officiell gångväg.

1922 införlivades hela den kvarvarande delen av Örgryte socken med Göteborg. Krokslätts municipalsamhälle blev en stadsdel i Göteborg med namnet Krokslätt. För många som bor i området är detta dock ett icke-existerande namn. Istället bor en i Mossen (väster om Fridkullagatan inklusive Chalmers studenthem men inte villorna i Grågåsgatans omgivning), Burås, Getebergsäng, Almedal, Elisedal och Fredriksdal.

Burås omfattar allt från Buråskyrkan i söder till Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som ligger öster om Fridkullagatan, norr om Kullegatans hus och väster om Mölndalsvägen förutom Örgrytehemmet, Örgrytekolonin och Almedal. Almedal är området söder om Framnäsgatan men nedanför backen och omfattar idag också Lyckholms bryggeri, före detta Almedahls fabriker och andra industrier på östra sidan Mölndalsån. Burås inkluderar det gamla villaområdet, studenthemmet Olofshöjd, Barnrikehusen kring Framnäsgatan, miljonprogramsfastigheterna på Glasmästargatan med mer. Det är en av Göteborgs socialt mest diversifierade stadsdelar.

Elisedal omfattar Örgrytekolonin, ett nybyggt kvarter invid, ett studenthem samt industri- och kontorsområdet söder därom fram till Mölndalsgränsen vid Lana på västra sidan Mölndalsån. Östra sidan Mölndalsån är egentligen Kallebäck men får nog idag anses vara en del av Elisedal. Men de som bor där idag kallar troligen inte sitt område för Elisedal även om spårvagnshållplatsen heter så. Lana är inte och har aldrig varit en stadsdel, det var namnet på en fabrik som låg vid stadsgränsen.

Många studenter och nyinflyttade som bor området kallar Burås för  Johanneberg efter den mer kända stadsdelen i norr och eftersom det står på bussen som går till gränsen mellan Burås, Mossen och Johanneberg. Fredriksdal kallas i allmänhet Fredriksdal, Almedal kallas Almedal och Getebergsäng som omfattar  remsan mellan Liseberg och Mölndalsvägen samt parkeringen söder om Liseberg samt numera också de delar av Jakobsdal som hamnat väster om motorvägen. Dessutom inkluderas husen längs med Mölndalsvägen fram till Buråsliden oftast i benämningen

Idag ingår hela Krokslätt i Krokslätt primärområde tillsammans med delar av Kallebäck, Skår och Jakobsdal som numera ligger väster om motorvägen såväl som en del av Johanneberg som består av Carlanderska sjukhuset och bebyggelsen norr därom ner till Korsvägen. Humanisten och Renströmsparken ligger dock inte i Krokslätts primärområde.

Kyrkligt ingår Krokslätt i Johannebergs församling som bildades 1929 genom utbrytning ur Vasa församling. År 1951 överfördes Krokslätt från Örgryte församling och samtidigt återfördes ett större område till Vasa församling.

Källor: Kartor som jag har i min ägo, samtal med äldre släktingar till min fru, böcker av Sören Skarback och skrifter från den numera sannolikt insomnade stadsdelsföreningen Gamla  Galgkrogspojkar och töser. Dessutom Wikipedia och egen lokalkännedom.

 

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Majorna

Majorna är en stadsdel som är äldre än själva Göteborg som tätort. Detta har Majorna gemensamt med Gamlestaden. Majorna, dvs den del som kallas Klippan, är dock äldst.

Historien börjar med anläggandet av Älvsborgs slott på 1360-talet. Slottet byggde på en klippa i utkanten av Örgryte socken och Sävedals härad vid Göta Älv och området kallas idag för Klippan. Älven var viktig att skydda då det var den viktigaste färdvägen till Sveriges enda stad på Västkusten, Lödöse. 1473 ersattes denna stad av en ny stad, Nya Lödöse (Nylöse), som låg i vad som idag är stadsdelen Gamlestaden i Göteborg. Betydelsen av Göta älv minskade dock inte och Älvsborg var i praktiken Nya Lödöses uthamn.

Området kring slottet fungerade tidigt som en exporthamn för kött, hudar och skinn, Boskapen fördes hit och slaktades bl.a. vid den bergsknalle där Birgittakapellet ligger och som för länge sen kallades Skinnareklippan.

Som brukligt är växte det också upp bebyggelse i närheten av slottet där folk som arbetade med saker slottet behövde. Till slottet hörde förstås också egendom i form av mark och ekonomibyggnader för jordbruket, en kungsgård. Detta var Älvsborgs Kungsladugård. På 1570-talet växte denna statliga egendom starkt och hade en mängd anställd som del bodde i Majornas kåkstad men också Änggården, Fogelås, Smedstomten, Källartomten, Sannegården och Lindholmen på Hisingen som också var kungligt ägda och låg i Lundby socken, den svenska delen av Hisingen. Vid denna tid var också Underås på östra sidan av Mölndalsån. Efter att danskarna haft Älvsborg till år 1619 minskade gårdens verksamhet i storlek. Fogelås, Smedstomten, och Källartomten försvann.

År 1595 bodde det omkring 200 personer runt och i Älvsborgs slott, många av dem var invånare som flyttat till området från Nya Lödöse. I praktiken låg där en liten stad åren 1547-63, i litteraturen kallad Älvsborgsstaden. Staden låg sannolikt söder om slottsklippan. I början av 1600-talet minskade befolkningen kring slottet, sannolikt som en följd av att en ny stad, Karl IX Göteborg, anlades i nuvarande Färjestaden/Pölsebo på Hisingen. Det senare blev dock en kortlivad stad.

1695 var befolkningen vid Älvsborgs slott nere i ett 20-tal personer, men vid det laget hade ju Göteborg byggts.  Även Amiralitetsvarvet (Gamla Varvet) vid Stigberget hade skapats (skedde på 1650-talet) och i anslutning till detta växte det också upp en bebyggelse. Vid Amiralitetsvarvet och på dess mark bodde också omkring 20 personer kring år 1700.

I och med att Ostindiska Kompaniet skapades fick Klippan ett uppsving som uthamn. På kronans mark (statlig mark) som arrenderades av köpmän från Göteborg och så småningom av Ostindiska Kompaniet byggdes lagerhus, utrustningsverkstäder, smedjor, bostäder, krogar och annat. Klippan blev Ostindiska Kompaniets uthamn och område. Dessutom blev området viktigt för sillhanteringen och vid Röda Sten, Klippan, Majviken och Majnabbe byggdes sillsalterier och trankokerier.  Ett nytt varv, Kustens Varv, anlades i Majviken, den vik som låg där parkeringsplatserna för Stenas Tysklandsterminal ligger idag. Även andra industrier uppstod i Klippan och Röda Sten.

Området i nuvarande Hängmattan som tillhörde kronan (staten) såldes 1724 till familjen von Utfall och förblev därefter privat. Det hette på denna tid Hästhagen och på marken uppfördes Vädersågen (där Karl Johans kyrka ligger idag). Kring Vädersågen växte det upp industrier och bostäder Även kring Amiralitetsvarvet uppstod privat ägda marker liksom kring Majviken och Majnabbe.

1774 kan det sägas ha funnits fyra tätorter i Majorna, Amiralitetsvarvets bebyggelse kring nuvarande Stigbergstorget med mer än 200 invånare, Vädersågen med över 100, Majorna vid Majviken och Majnabbe med mer än 300 invånare och Klippan med mellan 50 och 100. Majorna tillhörde Örgryte socken men fick 1776 en egen församling, Mariebergs församling. 1824 slogs Amiralitetsförsamlingen och Mariebergs församling ihop och Karl Johans församling grundades. Majorna styrdes nu som en egen socken och kommun.

I början av 1800-talet bodde det 5 000 människor i Majorna, de flesta bodde i tre områden. Klippan, det egentliga Majorna där det moderna området mellan Jaegerdorffsplatsen och Karl Johans kyrka ligger idag samt kring Amiralitetsvarvet vid Stigberget. Befolkningsökningen skedde främst genom inflyttning. Majornas bebyggelse var i huvudsak kåkstäder med dåliga hygieniska förhållanden, men det fanns undantag som exempelvis det så kallade Gathenhielmska huset. Efter Ostindiska Kompaniets upphörande, sillens försvinnande och kontinentalperiodens slut kraschade ekonomin i Majorna som blev extrem fattigt.

1868 införlivades Majorna med Göteborg. Majorna delades upp i 7 rotar, 1:a roten omfattade Klippan och allt från Gråbergets östra sida västerut till gränsen mot Västra Frölunda socken inklusive det egentliga Majorna, 2:a roten som omfattade strandområdet från Kustens Varv (Majviken) till gränsen för Gamla varvets (det tidigare Amiralitetsvarvet) område och norr om Allmänna vägen vilket i huvudsak var privat mark. 3:e roten utgjorde området söder om Allmänna vägen, väster om Gråberget och med nuvarande Bangatan i öster inklusive Slottsskogen medan 4:e roten var Gamla Varvets, vid denna tid privatägt) område kring nuvarande Stigbergstorget. 5:e roten var Masthuggsbergen öster om Bangatan (senare stadsdelen Stigberget), 6:e roten var i stort sett det som sen blev stadsdelen Olivedal och 7:e roten det som senare blev Kommendantsängen. Förutom rote 2 och rote 4 var det övriga i huvudsak statlig mark. Annedal har aldrig varit en del av Majorna.

Rotarna behöll sina nummer intill 1923 då de 3 av dem fick namn, nämligen Kommendantsängen, Olivedal och Stigberget. Rotarna 1-4 är det som idag går under namnet Majorna. Det är ett mycket stort område och det finns en mängd namn på avgränsade mindre områden.  Kungsladugården som omfattade huvuddelen av marken i det inkorporerade området avyttrades av staten och förvärvades av staden vilket frigjorde en mängd mark för stadens utbyggnadsbehov.

Majorna rotar 1901

Traditionellt har området väster om Gråberget i rote 1 både kallats Majorna och Kungsladugård men söder om Godhemsgatans korsning med Kungsladugårdsgatan har det alltid kallats Kungsladugård. Villaområden i de sydöstra respektive västra delarna av detta Kungsladugård kallas ofta Skytteskogen (området närmast Slottsskogen) respektive Svalebo eller Svaleboskogen. I Svalebo ingår numera också den del av Högsbotorp som ligger norr om Högsboleden och där Svalebo äldreboende ligger. Det senare området låg innan 1945 utanför Göteborgs stad i Västra Frölunda församling. Längst västerut på höjden ligger funkisområdet Sandarna som också kallas Sanna.

Klippan kallas fortfarande Klippan och är området kring det gamla sockerbruket och Kungsladugårds gamla manbyggnad men en del ungdomar kallar området för Röda Sten efter konsthallen som ligger under Älvsborgsbron. Röda Sten är en sten men också namnet på det område som ligger från Älvsborgsbron och konsthallen västerut fram till Nya Varvet men inte innefattande bergen som kallas Sjöbergen. Stenen kan ha varit en gränsmarkering mellan Örgryte och Frölunda socknar. Sockerbruket ligger inte i Röda Sten och det industriområde som fortfarande finns heter i likhet med området där sockerbruket ligger inget annat än Klippan.

Det moderna området vid Chapmans torg kallas aldrig nåt annan än Majorna. Där Stenaterminalen ligger heter det traditionellt Majviken och Majnabbe, men det är få unga som känner till detta. Gråberget kallas fortfarande Gråberget.

Området mellan Karl Johans kyrka och Stigbergstorget som en gång i tiden hette Hästhagen och senare 2:a roten kallas numera för Hängmattan vilket ibland också inkluderar området söder om Allmänna vägen, men för de flesta sannolikt inte så långt som till södra sidan av Karl Johanstorget. Det moderna bostadsområdet mellan Bangatan och Djurgårdsgatan kallas Vita Björn. Resterna av kåkbebyggelsen från varvsepokens tid kallas Gathenhielmska (reservatet). Det finns säkert också andra lokala namn som jag inte känner till då jag inte bor i området.

Primärområdena av dag överensstämmer inte alls med den gamla roteindelningen utom i viss mån när det gäller primärområde Kungsladugård som i stort sett infattar allt som någon gång kallats Kungsladugård eller av många uppfattas som Kungsladugård plus Klippan som aldrig av någon uppfattas som en del av Kungsladugård. Dessutom ingår Slottsskogskolonin och den del av Högsbotorp som kallas Svalebo. Huvuddelen av rote 1 ingår i detta primärområde.

Den västra delen av första roten är idag primärområde Sanna som också innefattar industriområdet Kungssten (en del av detta låg fram till 1945 utanför Göteborgs stad), men inte bostadsområdet Kungssten. Dessutom innefattar det Svalebo äldreboende, Västra Kyrkogården,  Sjöbergen och Röda Sten. Västra Kyrkogården innefattar områden som låg i Västra Frölunda församling.

Resten av rote 1, dvs Gråberget ingår i primärområdet Majorna tillsamman med et somär det egentliga Majorna, dvs den moderna bebyggelsen kring Chapmans Torg, samt Majviken, Majnabbe och Hängmattan.

Området öster och norr om om Såggatan samt söder om Allmänna vägen ingår istället i ett primärområde som har det missvisande namnet Stigberget. I detta område återfinns också gamla 4:e roten runt Stigbergstorget. Husen på östsidan av Bangatan ingår däremot i primärområde Masthugget.

Slottsskogen och delar av Frölundaborg från Västra Frölunda församling ingår numera i primärområde Änggården.

PIrmärområden Majorna

101 är Kungsladugårds, 102 Sanna, 103 Majorna och 104 Stigbergets primärområden

Kyrkligt tillhör det mesta Karl Johans församling även om delarna närmast Bangatan tillhör Masthuggets församling. 1908 överfördes allt öster om Djurgårdsgatan till Masthuggets församling. Detta inkluderade hela fjärde roten samt delar av tredje. 1930 införlivades Nya Varvets församling i Karl Johan den 1 januari 1931.

Från Karl Johans församling och till Masthuggets församling överfördes 1951 delar av Majornas 2:a rote och merparten av Majornas 3:e rote. 1967 överfördes stadsdelen Nya Varvet till Älvsborgs församling. Församlingen omfattade 1972 stadsdelarna Majornas 1:a rote, delar av Majornas 2:a och 3:e rotar. Svalebo i Högsbotorp som ingår i primärområde Kungsladugård ingår i Högsbo församling.

Källor: Wikipedia, Majorna.nu, Hallén, Olsson, Rosengren & Sandberg, Majornas Historia, 2007