Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Olskroken

En guide till Göteborgs stadsdelar – Olskroken och Bagaregården

1474 fick Nya Lödöse stad hela byn Härlanda som gåva. I byn fanns också en medletid kyrka som revs ner 1528 för att användas till byggmaterial i Nya Lödöse. När Göteborg byggdes och Nya Lödöse upplöstes som stad övergick Härlanda by till Göteborgs stad. Härlanda by omfattade ungefär det som idag är Olskroken, Bagaregården, Härlanda, Östra Kyrkogården, delar av villabebyggelsen söder om Härlandavägen (ungefär till Ribbingsgatan i söder) liksom bebyggelsen öster om Muneböcksgatan väster om en linje från Ribbingsgatan till Intagsgatan som idag nog av de flesta uppfattas som delar av Kålltorp samt delar av det som oftast kallas Vidkärr (ungefär fram till Kaggeledsgatan i öster) men för många är en del av det som kallas Munkebäck. Området där Munkebäcksgymnasiet låg och norrut låg dock på Sävenäs marker och var inte en del av donationsjordarna och låga alltså inte i Härlanda by.

På Härlandas marker skapades landerierna Stora Olskroken, Lilla Olskroken, Redberg, Härlanda (senare Bagaregården) och Härlanda Äng (senare Stora Härlanda eller bara Härlanda). Senare uppstod även Kaggelyckan (även Kaggeledet) och Lilla Härlanda på byns marker. Redbergsvägen-Härlandavägen utgjorde då landsvägen österut från Göteborg.

Göteborg 1855

Göteborg 1855

År 1842 sålde staden besittningsrätten till landeriet Stora Härlanda och Kaggelyckan till lantbrukare L G Lundström. 1903 uppläts ett område till kronan för bygget av ett nytt fängelse. Fängelset togs i bruk 1907. 1916 återköpte staden landeriet (såväl Härlanda som Kaggelyckan). Härlanda fängelse drevs till 1997 men är numera kontor, bostäder och använt till kulturella aktiviteter.

Lilla Olskroken och Stora Olskroken låg norr om nuvarande Redbergsvägen samt hade mark på var sin sida Gullbergsån.

1866 beslutades att en förstad anläggas vid Ånäsvägen och Olskroken med byggnader av trä och 50 fot breda gator. Men det dröjde ganska länge innan planerna kunde förverkligas, och först den 13 augusti 1880 fastställde Kungl. Maj:t stadsplanen för delar av landerierna Stora Olskroken, Ånäs och Redberget i Göteborgs 12:e rote. 1884 byggdes det första landshövdingehuset i Olskroken. Södra delen av Olskroken var fullt utbyggd i början av 1900-talet. I norra delen av Olskroken längs Ånäsvägen byggdes under åren 1910–1930 landshövdingehus. Tegelhusen vid Övre Olskroksgatan uppfördes 1930–1945.

Stadsdelen Olskroken omfattar området söder om Redbergsvägen som också går under namnet Gubbero, området mellan Redbergsvägen och järnvägen vilket är det område som uppfattas som det egentliga Olskroken. Numera upptar motorvägen en del av det som tidigare var kvartersmark med bostäder. Den tredje delen av Olskroken är området mellan Redbergsplatsen-Ånäsvägen och järnvägen. Det är inte alltid människor uppfattar det som  Olskroken men det finns inget annat namn för området. Gubbero tycks 1909 inte ha hört till Olskroken utan låg då i Örgryte socken. Något som är märkligt då Gubbero var ett landeri på mark som ägdes av Göteborgs stad. Det borde alltså ha varit en del av Göteborg redan 1909 eftersom det från 1807 tillhörde 12:e roten (landeriroten).

Olskroken och Bagaregården 1909 med Lilienbergs plan utritad.

Den centrala gatan i Olskroken är Redbergsvägen och en kallas också Redbergslid. Det finns däremot ingen stadsdel som heter Redbergslid. Öster om Ånäsvägen är det istället Bagaregården som tar upp de områden som tidigare hörde till landeriet Bagaregården och delar av de områden som tillhörde landeriet Ånäs. En del människor uppfattar dock landshövdingehusen norr om Redbergsplatsen och öster om Ånäsvägen som Olskroken och andra kallar kanske det området för Redbergslid.

Bagaregården är för många istället huvudsakligen namnet på den funkisbebyggelse som finns på berget öster om Ånäsfältet och det gamla landeriet Bagaregården. Men många yngre kallar det området för Strömmensberg. Bagaregården omfattar dock egentligen allt norr om Redbergsplatsens, norr och väster om Härlandavägen-Lilla Munkebäcksgatan, söder om järnvägen och öster om Ånäsvägen.

År 1911 fastställdes en medeltidsinpirerad stadsplan för hela det område som tillhört landeriet Bagaregården. Gatustrukturen skapades av Albert Lilienberg och har de för honom karakteristiska lätt krökta gatorna och små platsbildningar såsom Uddevallaplatsen, Gustavsplatsen och Viloplatsen. Platserna och gatorna är trädplanterade. Den västra delen av Bagaregården byggdes ut med landshövdingehus och villor åren 1914–30, och på sluttningen mot  Härlandavägen tillkom ”Vidkärrs trädgårdsstad” samt några landshövdingehus vilka var HSB:s första i Göteborg. Lilienbergs plan för de östra delarna fullföljdes däremot inte, utan istället upprättades en ny stadsplan 1942 och området som numera av många alltså kallas Strömmensberg bebyggdes med lamellhus och punkthus 1944–58.

Villaområdet mellan Härlandavägen-Torpagatan i norr, Munkebäcksgatan i öster och Ribbingssgatan i söder började byggas efter 1909 när Kålltorp införlivats med Göteborgs stad.

Idag är hela detta område indelat i fyra primärområden, Olskroken som omfattar det egentliga Olskroken, Gubbero och en bit av norra Gårda men också Partihallarna på andra sidan järnvägen i norr. Den västra delen av Bagaregården där det är landshövdingehusbebyggelse norr om Redbergsplatsen ingår i primärområdet Redbergslid medan den modernare bebyggelsen på berget i öster samt villorna nedanför åt väster vid Ånäsfältet ingår i primärområdet Bagaregården. Det gamla landeriet Bagaregården ligger i primärområde Redbergslid.

Östra Begravningsplatsen, fängelseområdet villabebyggelsen öster därom fram till Munkebäcksgatan i öster och Kyrkåsgatan i söder utgör primärområde Härlanda. Området där Härlanda kyrkoruin, Härlanda kyrka och där Stora Härlanda låg ligger inte i Härlanda primärområde. Nån stadsdel som kallas Härlanda existerar nog egentligen inte (i alla fall har jag aldrig hört nån använda et som beteckning på en stadsdel) utan med den beteckningen menas i allmänhet bara det gamla fängelset.

210 är primärområde Olskroken, 202 Redbergslid, 203 Bagaregården, 208 Lunden och 209 Härlanda.

Olskroken tillhör St. Pauli församling medan östra delen av Bagaregården (Strömmensberg) tillhör Härlanda församling.

Källa: Wikipedia

Advertisements

Renströmska badanstalten Olskroken

Den tredje av de Renströmska badanstalterna att byggas. Stod färdigt 1910 vid Gullbergsbron över ån mellan Stampen och Olskroken. Bygget finansierades av den Renströmska fonden.

Badhuset blev uppfört i två våningar samt källarvåning av byggmästare Axel Engström med ritningar av arkitekt Ernst Torulf och invigdes den 1 september 1910. Konstruktör för det sanitetstekniska var ingenjör William Fagerström och leverantör var A.J.G. Bissmark & Co. Byggnaden var 80 meter lång och 26 meter bred. Badets huvudingång fanns vid hörnet mot Gullbergsbron.

Då Olskroksmotet skulle byggas, upphörde verksamheten 1961. Byggnaden revs i mars-april 1963.

Läs också:

Renströmska badet Haga
Renströmska badet Majorna
Renströmska badet Lundby

Yxmorden i Göteborg år 2001

Del 5 av 9 i serien Historiska brott

Roger Karlsson och Lars Hansson drev enligt uppgifter i media en restaurang i Halmstad ihop (Harleys). Den startades 1995 men gick dock inte så bra, fick ekonomiska problem och gick i konkurs. Lars Hansson var också delägare i Harleys i Göteborg fram till 1999 då han sålde sin andel och istället satsade pengar i Gamle Port. Något som tillsammans med andra ekonomiska problem som följde senare, missbruk och sjukdom ledde till att den knarkmissbrukande och instabile Roger Karlsson så småningom flippade ur och gick bärsärkagång med en yxa vid hörnet  Sten Sturegatan och Skånegatan:

Polisen fick larm klockan 8.36 om en yxman som löpte amok längs Skånegatan. Flera polisbilar skickades till platsen. En man hade brutalt huggits ned med yxa. Offret, en Göteborgskrögare i 50-årsåldern, hittades vid ett övergångsställe i korsningen Sten Sturegatan-Skånegatan, bara ett stenkast från Scandinavium och Liseberg.

Enligt uppgifter från poliser på plats var offret i sällskap med sin hustru när gärningsmannen gick till attack.

Polisen bekräftar att offret och gärningsmannen kände varandra. De uppges tidigare ha haft affärer ihop.

– Motivet är ekonomiska mellanhavanden emellan männen, och det är möjligt att också kvinnorna kan passa in i det sammanhanget, säger Carl Bergström.

[…]

Vittnen har uppgett för polisen att den misstänkte sprungit omkring och huggit vilt omkring sig – bland annat på bilar och skyltfönster.

Den misstänkte greps vid Burgårdens utbildningscentrum, bara ett par hundra meter från brottsplatsen.

Det var mycket folk i rörelse på platsen i morse, och polisen arbetade på förmiddagen med att förhöra alla vittnen till mordet.

När Karlsson greps så erkände han dessutom morden på två kvinnor. Det första mordet skedde redan ett par dagar innan gripandet:

Måndagen den 29 januari i år började som vanligt. 33-åringen och flickvännen åkte ut till köket tidigt och lagade sushi och körde ut beställningarna. Under dagen får han dock två tråkiga besked: dels säger miljö- och hälsoskyddsmyndigheterna nej till deras verksamhet och dels säger banken nej till en garanti på ett lån de begärt för den nya lokal som står färdig för dem att flytta in i.

En vän till dem lovar dock att låna dem pengarna för lokalen. Och hälsomyndigheterna tror 33-åringen att han skall kunna beveka. Han ringer några samtal under dagen, stöter av en händelse på sitt juridiska ombud i Brunnsparken och berättar detta. Ombudet tror också att det ska fixa sig. De skils åt, 33-åringen verkar glad och mamman kommer till Brunnsparken med 700 kronor som han lånar för att gå akut till tandläkaren.

[…]

Han ringer och bjuder ut den 29-åriga kvinna han periodvis haft ett förhållande med. Hon lämnar sin treårige son hos en vän. De åker ut till golfklubben på kvällen, efter att han under restaurangbesöket än en gång har pratat om sin fängelsevistelse, som alltså är lögn.

En vidoerekonstruktion visas upp i rättssalen.
– Min första minnesbild är att vi är här inne i köket. Vi har sex på bänken här. Sedan vet jag att jag ringer taxi och inte får någon bil.
De går ut till gräsmattan.
– Sedan vet jag att jag stryper henne så här. Detta blir absurt, säger han till kvinnan som är figurant och tar ett lätt tag om hennes hals.
– Sedan kastar jag stenen på henne här… nej, förresten här, säger han ł­ och jag tycker mig höra en ångestsuck för första gången.

Kvinnan hette Maria Domingues och hennes kropp gömdes ute på golfbanan Albatross. Dagen efter mordet på henne köpte mördaren en yxa. På onsdagskvällen for han hem till sin tidigare flickvän och sambo Cecilia Berglund i Gubbero (ligger bredvid Olskroken eller kan kanske sägas vara en del av Olskroken). På kvällen mördade han henne med yxan.

Dagen efter mordet på den tidigare sambon åkte sen Karlsson till Sten Sturegatan och väntade utanför krögaren Lars Hanssons port. När denne kom ut tillsammans med sin fru Nancy Karlsson angreps de av Roger Karlsson svingandes sin yxa. Frun undkom med porten som skydd mellan henne och mördaren samt genom att springa in på gården. Lars Hansson tog sig ut på gatan där Roger Karlsson sprang efter honom och högg honom med yxan inför ögonen på en mängd människor kring och i korsningen.

Mördaren dömdes senare till rättspsykiatrisk vård och hans vård kom att bli mycket omdebatterad då det bland annat ingick långa vistelser utanför vårdinrättningar. Många trodde därför att han släppts fri redan efter två år, men så var egentligen inte fallet.

Texten ursprungligen publicerad på Svensson-bloggen 2012.