Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Morris Jacobson

L.E. Magnus & Co

L. E. Magnus fick skyddsbrev för handelsidkande i öppen bod i Göteborg år 1795 och kom i samband med detta att starta handelsrörelsen L. E. Magnus & Co. År 1804 ändrades namnet till Magnus Associés. Firman drev handel med kolonialvaror och textiler samt ägnade sig åt en viss bankirverksamhet. Med tiden utvecklades företaget till en omfattande handelsrörelse där socker, tobak och kaffe utgjorde hörnstenarna.

År 1806 startade L. E. Magnus ett sockerbruk, Katrinedal. Sockerbruket blev ett av stadens största. 1840 stod . D. Carnegie & Co för 24,7% av den svenska sockerproduktionen medan L.E. Magnus & Co stod för 12,1%. 1849 brann fabriken ner och istället blev delägarna Magnus och Morris Jacobson delägare i D. Carnegie & Co med 1/7 var. 1851 dog L.E. Magnus och Eduard Magnus övertog hans del i firman såväl som i D. Carnegie & Co. Övriga delägare i D. Carnegie & Co var David Carnegie d.y med 3/7, Oscar Ekman 1/7 och John Barclay 1/7. Jacobssons andel  i D. Carnegie & Co såldes 1875 och Magnus andel år 1879.

Vid sidan av sockerbruket startade L. E. Magnus år 1812 en tobaksfabrik. Företaget blev år 1815 troligen det första i Sverige som tillverkade cigarrer. I likhet med socker utgjorde tobak en av de konsumtionsvaror som ökade kraftigt och övergick från att betraktas som en lyxvara till att ses som en nödvändighetsvara. Cigarrfabrikationen upphörde redan 1820 på grund av dålig avsättning. Magnus övriga tobaksfabrikation avtog också rätt snart och produktionen upphörde 1837, då andra handels- och fabriksfrågor fick större prioritet.

Firman L. E. Magnus & Co hade också intressen i andra judiska företag. När handlanden Levi Fürstenberg anlade sin textilindustri Oscarsdal 1832–33 gick firman L. E. Magnus & Co in som förläggare och finansiär. Familjerna Fürstenberg och Magnus kom senare att knytas närmare varandra genom äktenskapsförbindelser. Från 1851 var Eduard Magnus och Morris Jacobsson delägare i L.E. Magnus & Co.

Ett ytterligare exempel är att Magnus var med och finansierade det kattuntryckeri som drevs av Isaac Pineus änka, Betty.

Förutom att detta visar på ett samarbete inom den judiska gruppen är det ett intressant exempel på änkors möjlighet att driva familjens företag vidare efter makens död. Betty kom dessutom att bli mer framgångsrik än sin man.

Familjen Magnus var inte enbart engagerad i företag drivna i judisk regi. D. Carnegie & Co har redan nämnts. Eduard Magnus och Morris Jacobson gick dessutom in som finansiärer och delägare i Holmens bruk i Norrköping.

L. E. Magnus & Co spelade också en betydande roll på Göteborgs kreditmarknad. De var både inblandade i Göteborgs första sparbank och Göteborgs Privat Bank (senare Göteborgs enskilda bank, Göteborgs bank och Götabanken).

Advertisements

Eduard Magnus

Eduard MagnusEduard Magnus, född 27 oktober 1800 i Göteborg, död 5 februari 1879 i Göteborg, var en svensk grosshandlare och politiker. Han var son till Lazarus Elias Magnus och Göthilda Henriques. År 1825 gifte han sig med sin kusin Rachel Jacobson, dotter till Jacob Moses Jacobsson och Rebecca Magnus. Hans enda dotter, Göthilda Magnus (1837-1901), var gift med Pontus Fürstenberg (1827-1902).

År 1833 erhöll Magnus burskap som grosshandlare i Göteborg efter att arbetat några år som bokhållare. Mellan 1832-70 var han delägare i firma L.E. Magnus & Co, 1870-79 stod han som ensam ägare. Under åren 1851-79 var han också delägare i D. Carnegie & Co.

Han utvecklade en omfattande diskonteringsrörelse, varigenom han tillsammans med sin svåger Morris Jacobson behärskade en stor del av stadens kreditmarknad. Magnus deltog även i grundandet av Göteborgs privatbank och var även verksam i andra företag:

I faderns firma fick M kontakt med textilindustrin genom de ekonomiska kontakterna med handlanden L Fürstenberg och det av denne anlagda Oscarsdals bomullsväven. Dessa intressen utvecklades vidare, när firman L E Magnus & co ingick som grundare och delägare i Holmens bruks och fabriks ab i Norrköping, vars bolagsregler fastställdes av regeringen 14 juni 1854. Målsättningen var att vidareutveckla de i Norrköping befintliga anläggningarna för järnförädling och papperstillverkning samt att anlägga ett större bomullsspinneri. För Holmens bruk spelade M:s goda internationella förbindelser en viktig roll. Av betydelse för hans engagemang i Norrköping synes, utöver de ekonomiska intressena, ha varit de intima förbindelserna mellan de judiska släkterna Magnus i Gbg och Jeremias och Philipson i Norrköping.

Magnus var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-78. Vidare hade han olika styrelseuppdrag, exempelvis för Göteborgs museum och Renströmska fonden. Han donerade också medel till Göteborgs högskola samt understödde konstnären Johan Peter Molin.

Huvuddelen av texten från Wikipedia

Morris Jacobson

Del 12 av 21 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 1-2
Endast för medlemmar

Carnegie – flyktingfamilj

Del 15 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Den förste ur familjen Carnegie som kom till Sverige från Skottland var George Carnegie (1726-99). Han kom som flykting precis på samma sätt som många människor kommer än idag. För George Carnegie var en av de skottar som stödde familjen Stuarts uppror mot den brittiska kronan. Ett uppror som slutligt krossades i slaget vid Culloden. Han var inte ensam om att vara skotsk flykting i Göteborg utan staden var nerlusad med dem och andra skotska invandrare.

George Carnegie grundade 1746 en firma som exporterade järn och trävaror samt importerade stenkol, smör och korn i vilken han som anställd bokhållare hade John Hall d.ä. (1735-1802). Denne fortsatte verksamheten i en egen firma när George Carnegie lade ner sin firma år 1766. John Hall var engelsman och skulle senare bli en av Göteborgs rikaste män. I hans firma var den engelske konsuln Thomas Erskine delägare mellan 1772 och 1794. Firman hette då Hall & Erskine. George Carnegie återvände till Skottland 1769 när det politiska läget lugnat ner sig.

Sonen till George, David Carnegie (1772-1837), som brukar kallas senior för att skilja honom från brorsonen med samma namn åkte till Göteborg 1786 för att förkovra sig i handelsyrket. Han fick då arbete i Erskine & Hall hos faderns tidigare bokhållare. 1803 övertog han, tillsammans med Jan Lamberg, istället den av Thomas Erskine och David Mitchell år 1798 grundade firman Erskine & Mitchell. Denna firma ägdes sen 1799 av David Mitchell ensam och sysslade med sill och tran liksom med rederiverksamhet. När David Carnegie Sr tog över firman bytte den namn till D. Carnegie & Co. Det är denna firma som utgör grunden till det som idag är det skandalomsusade företaget Carnegie.

David Carnegie Sr var gift med Anna Christina Beckman (1778-1840), från en rik göteborgsk grosshandelsfamilj. En syster till henne var gift med Laurent Tarras som var verksam i Ostindiska Kompaniet och en annan syster var gift med Christian Wilhelm Damm, från en annan betydande göteborgsfamilj. David Carnegie Sr ägde också gården Fräntorp.

David Carnegie var den som 1807 begärde John Hall & Co i konkurs och det blev inledningen till en rättsprocess mellan John Hall d.y. och David Carnegie Sr som kom att pågå till 1826. Den hallska firmans konkurs innebar att järnexporten som tidgare dominerats av denna firma kunde upptas av fler firmor. D.Carnegie & Co blev ett av dessa företag, liksom Olof Wijk & Co, Alex. Barclay & Co. Low & Smith och Jam. Dickson & Co.

David Carnegie Jr

David Carnegie Jr

1836 kom David Carnegie Jr (1813-1890), brorson till David Carnegie Sr till Göteborg och blev delägare i firman istället för Jan Lamberg. Samma år köptes också de Lorentska socker- och porterbruken i Klippan upp. 1837 dog David Carnegie Sr och exportverksamheten såldes 1845 till Fredrik Malm och företaget blev nu huvudsakligen ett industriföretag. Samma år gifte sig David Carnegie jr för andra gången, nu med sin kusin Mary Ann Carnegie, dotter till David Carnegie Sr. Första gången han gifte sig var 1839, men hans första fru plus ett litet barn dog 1841. Något som föranledde David Carnegie Jr att flytta till Skottland där han förblev till sin död. Som chef för sockerbruket behölls vid köpet bröderna Lorents kusin John Nonnen intill 1845 och därefter blev Oscar Ekman det.

När man köpte upp de lorentska bruken var det William Robertson, kusin till David Carnegie Jr, som stod för huvuddelen av kapitalinsatsen (55%). Men 1850 köptes hans arvingar ut ur företaget som 1851 förvandlades till ett handelsbolag med David Carnegie Jr som ägare till 3/7 och Oscar Ekman, Eduard Magnus, Morris Jacobson och John Barclay som ägare till 1/7 var. 1865 ombildades företaget till ett aktiebolag, 1877 köptes familjen Barclay ut ur bolaget och 1879 familjen Magnus och Morris Jacobson. Från 1890 övertogs även David Carnegies andel av bolaget av familjen Ekman som nu var helägare av företaget.

Det av Carnegie grundade företaget har genom årens lopp utgjort centrum eller delar av centrum för flera svenska finansgrupper och finansfamiljer. Exempelvis familjen Ekman, Penser och Custos. Dessutom finns det en rad familjer som gjort sig en förmögenhet utifrån ägande och verksamhet i D.Carnegie & Co. Förutom de redan nämnda också Langenskiöld (släkt med Ekmans), Magnus och Jacobson. Idag ingår delar av företaget (Carnegie Investment Bank) bland de företag som riskkapitalbolaget Altor Equity Partners kontrollerar.

Läs också om familjerna Tranchell och Herslow.

Läs mer: Ny Teknik intervjuar David Carnegie jr, Skottar i Västsverige, AV, RT, DN, Lorentska bruken,

Magnus och Fürstenberg – socker och textilier

Del 13 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Lazarus Elias Magnus (1770-1851) kom till Sverige från Mecklenburg år 1775. År 1784 fick han tillstånd att bedriva handel och 1798 startade han firman L.E. Magnus & Co som sysslade med bankirverksamhet och importaffärer. 1804 byggde man dessutom ett sockerbruk vid Katrinedal vid Mölndalsån. Bruket blev det ledande i Göteborg tillsammans med sockerbruket vid klippan som drevs av D.Carnegie & Co. 1833 upptogs Eduard Magnus (1800-1879) och Morris Jacobson som delägare i bolaget.

Eduard Magnus var son till L.E. Magnus och Morris Jacobson var bror till Rakel Jacobson (1803-1871), fru till Eduard Magnus och själv gift med Rakel Magnus, syster till Eduard. Morris Jacobsons mor var dessutom syster till L.E. Magnus. Rakels och Morris kusin Hanna Jacobson var i sin tur gift med Jakob Ellliot (1808-1881) affärsman och politiker i Göteborg, son till Abraham Josephson Elliot och Blomma Magnus, kusin till Lazarus Elias Magnus.

1849 brann Katrinedals sockerbruk ner och byggdes inte upp igen. Istället blev Morris Jacobson och Eduard Magnus från 1851 delägare i D. Carnegie & Co. Detta förblev de till 1879 då Eduard Magnus avled. Då löste familjen Ekman in deras andelar i företaget.

Eduard Magnus blev genom ägandet i handelsfirman och D.Carnegie & co en av Göteborgs rikaste personer. Hans dotter, Göthilda Magnus (1837-1901) ville gifta sig med den fattigare och betydligt Pontus Fürstenberg (1827-1902), men fick inte för fadern. Vid faderns död blev giftermålet dock av och genom den samlade förmögenhet de två då fick blev de några av de rikaste i Göteborg.

Pontus Fürstenberg och hans fru bosatte sig i det som numera heter Palacehuset, Göthildas barndomshem, där han byggde upp en av Sverige största konstsamlingar. Vid sin död skänkte han den till Göteborgs konstmuseum, där den hänger än idag, i form av en replika av hans rum i palatset vid Brunnsparken. Palacehuset som var ett tidigare sockerbruk köptes 1837 av familjen Magnus och gjorde sen i ordning till ett palats för familjen att bo i. De rika familjerna hade också mycket inflytande när det gällde bygget av Göteborgs vackra synagoga och en hel del hus längs med Stora Nygatan.

Pontus Fürstenberg var förstås inte speciellt fattig. Han var, tillsammans med sin bror Ludvig Philip Fürstenberg arvtagare till den handelsfirma som deras far Levy Fürstenberg (-1860) grundade i början av 1830-talet. En firma som vid Levy Fürstenbergs död drevs vidare av barnen och änkan. Mellan 1833 och 1900 ägde man också den lilla textilfabriken Oscarsdal med som mest 200 anställda. Sistnämnda år nedlades textilfabriken och vid Pontus Fürstenbergs död 1902 nedlades handelsfirman. Den Fürstenbergska firman utnyttjade under många år fångar som arbetskraft vid textilfabriken Oscarsdal. Ludvig Philip Fürstenberg blev 1885 delägare i textilhandelsföretaget Hertz & Co som grundts av Philip S. Hertz år 1836, med Philip Delmonte som delägare från 1855.

Pontus Fürstenberg

Pontus Fürstenberg, målad av Ernst Josephson.

Levy Fürstenberg var gift med Rosa Warburg, syster till Jeanna Warburg, (1805-1879), i sin tur gift med Emanuel Lazarus Magnus (1803-1876) , bror till Eduard Magnus. De två systrarna Warburgs far Simon Elias Warburg (1760-1828) var i sin tur gift med Zipona Henriques, syster till Göthilda Henriques (1766-1825), fru till Lazarus Elias Magnus, grundaren av familjefirman. Dottern till Emanuel Lazarus Magnus, Göthilda Magnus (1831-1905) var gift med John Philipson (1829-1899), vars bror Carl-David Philipson (1827-1899) var gift med Amalia Jacobson, dotter till ovan nämnde Morris Jacobson.

En son till Emanual Lazarus, Adolf Magnus (1836-1914) bildade år 1879 firman Adolf Magnus & Co. Innan dess hade han varit delägare i broderns firma Otto Magnus & Co mellan 1861 och 1865. År 1881 blev Wilhelm Henriques (1853-1931) delägare i firman och efter Adolfs död 1881 ensamägare av företaget. 1910 tog hans son Einar Henriques (1889-?) över företaget som lär existera än idag.

Familjefirman L.E. Magnus & Co var också bland de investerare som tog över och expanderade Holmens Fabriker i Norrköping, ett textilföretag som kom att bli ett av Sveriges största. Carl David Philipson blev VD för företaget vars namn idag bärs av det skogsföretag som en gång hette Modo.

En annan son till Emanuel Lazarus, nämligen Ernst Samuel Magnus (1841-1919) var gift med Henriette Meyer (1851-1939) och far till Lisa Magnus (1876-1957) som gifte sig med Herman Mannheimer, som ju var den som gjorde Skandinaviska Kredit/Skandinaviska Banken till en av de viktigaste bankerna i Sverige. John Philipson var på samma sätt bolagets direktör i Norrköping i många år. Han var även svenska riksdagspolitiker och lokalpolitiker i Norrköping. Lisa Magnus syster Jeanna Göthilda Magnus (1879-1973) var gift med JVS (Samuel) de Maré (1864-1955), som i sin tur var bror till Maria de Maré (1872-1972) som var gift med Carl Mannheimer, bror till Herman Mannheimer. Även ovan nämnde Jakob (Jac) Elliot deltog i bildandet av Skandinaviska Kredit och satt i styrelsen fram till 1881. Han hade även andra styrelseuppdrag i det göteborgska näringslivet och var lokalpolitiker.

Samuel de Maré var från 1925 under en rad år styrelsemedlem i Göteborgs-Posten och hans son Ernst de Maré (1904-1994) och chef för Skandinaviska Bankens Stockholmskontor 1963-68 (innan dess tycks han ha varit chef i Göteborg) och styrelsemedlem i samma bank 1963-1970.

Den tredje brodern till Emanuel Lazarus Fürstenberg, Moritz L. Magnus (1803-1841) gifte sig med Emelie Henriques och deras dotter Hilda (1836-1863) gifte sig med Elias Heyman (1829-1889) från den rika och inflytelserika göteborgsfamiljen Heyman med intressen inom handel och textilindustri. Morits L. Magnus hade en firma tillsmmans med J. Hartvig, Moritz L. Magnus & J. Hartvig. Denna firma ägdes från 1840-talets mitt av Jac Elliot.

Erik Magnus (1884-1969), son till Ernst Samuel Magnus, var verksam i företag som Barnängens och Tomtens Fabriker.

Läs mer: Gbgtomter, GP, Ostindiska, Expo,

Andra källor:
CRA Fredberg, Det gamla Göteborg I – III, 1919-23
A. Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
Ivar Lind, Göteborgs Handel & Sjöfart 1637-1920, 1923