Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Jonas Kjellberg

Familjen Kjellbergs rederiverksamheter

Jonas Kjellberg blev 1782 ensamägare av firman Hollbeck & Kjellberg som därefter bar namnet Jonas Kjellberg. Vid övertagandet ägde firman 2 mindre fartyg en brigg och en galeas. Strax efter övertagandet köpte han tre briggar och en galeas. 1783 ägde han fyra fartyg på sammanlagt 202 läster. Brigantinen Anthelop som köptes 1782 var strax över 100 läster och ett av de 21 största fartygen i Göteborg vid den tiden.

1792 ägde han helt eller var huvudredare för 5 fartyg om sammanlagt 220 läster men han var delägare i ytterligare fyra fartyg, däribland ett på 306 läster. År 1800 hade han fortfarande 5 fartyg som han ägde helt eller var huvudredare för men det sammanlagda lästetalet var nu 251 läster.

Jonas Kjellberg handlade med lina, hampa, hudar och malt om han importerade på egna båtar från Östersjöområdet och exporterade sill från Sverige till Östersjöområdet, också det med egna fartyg.

1805 hade han fortfarande 5 fartyg, nu på sammanlagt 227 läster, men mellan 1808 och 1816 tillhörde han inte de större redarna i Göteborg. Han hörde alltså inte till de handlare och affärsmän som gjorde sig en hacka på riskfyllda affärer under kontinental. 1817 är familjen Kjellberg återigen bland de 20-25 största redarna i Göteborg med 4 fartyg på sammanlagt 144 läster i bolaget Jonas Kjellberg & Co som ägdes av Aron Kjellberg och J.A. Stangenett men 1818 är de återigen inte bland de större redarna.

Nästa gång en Kjellberg dyker upp som större redare är när den 1812 (då med namnet J.A. & C.F. Kjellberg & Co) bildade firman J.A. Kjellberg & Söner (från 1831 J.A. Kjellberg & Co samt från 1847 J.A. Kjellberg & Söner) som 1837 ägde ett skepp om 130 läster. 1833 blev Johan Olof Grén delägare i bolaget. Han lämnade firman 1847 och startade en egen firma. Rederiverksamheten följde med honom ut ur firman.

Från början av 1850-talet till mitten av 1870-talet hörde firman till de största rederierna i Göteborg men från 1873 var de istället delägare i Rederi AB Örnen, det största rederiet i Göteborg. Rederi AB Örnen ägde bara segelfartyg. J.A. Kjellberg & Söner ägde dock två segelfartyg till början av 1890-talet och dessutom enstaka ångfartyg.

Segelfartyg ägda av Jonas Kjellberg eller där han var huvudredare

  • Anthelop, brigantin på cirka 100 läster. Byggd i Söderhamn. Helägt.
  • Johanna Maria, jakt
  • Mercuru, jakt
  • Britha Christina, brigg

Segelfartyg där J.A. Kjellberg & Söner var huvudredare

  • Westervik, skepp på 130 läster. Ägt från mitten av 1830-talet till 1841 eller 1842. Befälhavare A. Clase, P. Clase och A. Dannberg.
  • Columbus, brigg på 112 läster. Införskaffat 1844 eller 1845. Övertogs 1847 av J.O. Grén när han lämnade firman. Befälhavare J.P. Stillström.
  • Lina, skonert på 54 läster, Inskaffat 1844 eller 1845. Övertogs 1847 av J.O. Grén när han lämnade firman. Befälhavare: P.B. Paulsson.
  • Christian, brigg på 131 eller 132 läster. Införskaffad 1847 eller 1848, ägd till 1856 eller 1857. Befälhavare J.R. Möllerström och A.P. Pettersson.
  • Thore Petré, skepp på 227 läster, senast byggt år 1845 för D. Elfbrink i Gävle. Köpt från Elfbrink, Norman & Co 1849 eller 1850. Sålt senast 1857. Befälhavare: L. Berg
  • Triton, brigg på 104 läster. Inskaffad 1851 eller 1852 och avyttrad 1854 eller 1855. Befälhavare D.B.S. Reuter.
  • Linnea, brigg på 80 läster. Ägd 1852 och kanske året innan och året efter. Befälhavare A. Olsson.
  • Minona Gudiva, brigg på 156 läster, senare 141 läster. Byggd 1852. Reparerad 1857. Såld till J. Kullberg (Cullberg), troligtvis 1865. Befälhavare O.F. Roempke.
Balder

Barken Balder.

  • Balder, 3-mastad bark på 189 eller 190 läster. Byggt 1852 i Söderhamn. Ägdes 1852-55 av rederi John Brolin & Son, Söderhamn. Såld 1855 till J.A. Kjellberg & Söner, Göteborg och 1892 till såld John E Olsson i Göteborg. Därefter såld 1894-12-21 till F.L. Pettersson, Ystad. Den 13 februari 1898 grundstötte fartyget vid Rön, norr om Nidingen, på resa från Newcastle till Karlskrona med last av stenkol. Fartyget blev vrak. Befälhavare L. Svensson, J.P. Wikström, O.F. Roempke, J.F. Björk, H.P. Wulff, A. Samuelsson, H.P. Wulff och A.P. Nilsson.
  • Petrus, skepp på 250 läster. Troligen inskaffat 1853 och sålt 1857. Befälhavare: B. Olsson.
  • Ariel, skepp på 150 eller 151 läster. Troligen inskaffat 1853 och sålt 1861. Befälhavare G. Godberson och B. Olsson.
  • Andreas, skepp på 197 läster. Byggt 1847 i Kristinestad, Finland. Inskaffat 1855 eller 1856. Sålt till Th. Ahrenberg mellan 1873 och 1877. Befälhavare L. Berg och A. Hallengren.
  • Långrör, skepp på 183 läster. Troligen ägt 1853-1857. Befälhavare A. Olsson och D.B.S. Reuter.
  • Lejonet, skepp på 220 läster. Byggt 1855. Ägt 1864. Befälhavare C.F. Berg.
  • Malta, skepp på 471 läster. Byggt 1862 i New Brunswick. Inskaffat 1865 eller 1866. Sålt till C.C. Barchmann mellan 1873 och 1877. Befälhavare C.F Berg och A.A. Dannberg.
  • Java, skepp på 189 läster. Byggt 1869 i Göteborg. Befälhavare H.D.B. Bergström och H.B. Wulff. Fortfarande ägt av firman år 1885.

Utöver detta var firman också delägare i briggen Adolph åren 1848-51 som förliste 1851 utanför Arecibo på Puerto Rico med Benjamin Olsson som kapten. Huvudredare var Gustaf Melin.

1885 ägde firman också ångfartyget Kramfors på 18 ton.

Andra källor:  Sveriges Skeppslista, Per Hallén, Handel & sjöfart under det stora sillfisket, i Unda Maris 2008.

 

Advertisements

Ramm om J.A. Kjellberg & Söner

Del 4 av 18 i serien Sveriges handel och industri 2
Endast för medlemmar

Var byggdes Ostindiska Kompaniets skepp?

I stort sett alla Ostindiska Kompaniets skepp var inköpta nybyggen. De flesta från varv i Stockholm. Varvet Terra Nova byggde flest, hela 10 stycken. Dessa skepp var Friedericus Rex Sueciae (byggt 1725 som Terra Nova), Suecia (1736, Mårten Persson har gett detta skepp namnet Stockholm på listan över fartyg byggda på Terra Nova, det är sannolikt ett misstag, han missar också att det är en ostindiefarare), Götheborg (1738), Freeden (1746), Prins Gustaf (1746), Hoppet (1747), Prins Friederic Adolph (1753), Riksens Ständer (1756), Cron Prins Gustaf (enligt en källa, enligt en annan källa byggt på Clasons varv, se nedan) (1767) och Terra Nova (1771).

Dessutom byggde varvet Terra Nova två skepp för det danska Asiatisk Kompagni, ett fick i Danmark namnet Prinsesse Louise, men byggdes med namnet Prins Carl år 1751 och det andra var Prins Fredrik som var färdigbyggt 1760. Totalt byggde alltså varvet Terra Nova 12 stycken Ostindiefarare om Cron Prins Gustaf byggdes på det varvet, 11 annars.

Ägare av varvet Terra Nova var familjen Grill som också hade intressen i Svenska Ostindiska Kompaniet.

Ytterligare ett svenskbyggt skepp kom att innehas av danska Asiatisk Kompagni. Det var den svenska fregatten Varberg med 40 kanoner som erövrades i samband med danskarnas angrepp mot Marstrand år 1719. Fick i danska flottan namnet Kronprisen av Danmark. 1730 överlämnades detta fartyg till danska Ostindisk Kompagni som dock gjorde konkurs. Skeppet köptes 1732 av Asiatisk Kompagni och fick namnet Kronprins Christian. Som ostindiefarare med 18 kanoner. Detta fartyg genomförde 1730-32 en resa till Kanton, den första ett dansk skepp gjorde. Byggvarv var Karlskronavarvet och byggår 1699. Som nytt hade skeppet 36 kanoner.

I Karlskrona byggdes också två andra fartyg som hamnade i Svenska Ostindiska Kompaniets tjänst, Prinsessan som byggdes som fregatten Illerim år 1756 på ett privat varav och 60-kanonerskeppet Wasa som byggdes 1778 på Karlskronavarvet och överläts till Svenska Ostindiska Kompaniet år 1803. Samtliga tre ostindiefarare som byggda i Karlskrona var alltså från början örlogsfartyg (militära skepp).

Ytterligare två ostindiefarare planerade att bli örlogsfartyg men togs över under byggtiden och blev istället ombyggda till Ostindiefarare. Det var Adolph Friederic och Lovisa Ulrica som byggdes på Djurgårdsvarvet och stod färdiga 1765. Bygget av Lovisa Ulrica hade påbörjats redan 1757. Djurgårdsvarvet byggde också Enigheten (1747) och Gustaf III (1778). Totalt 4 ostindiefarare byggda vid Djurgårdsvarvet. Även detta varv ägdes en period av personer knutna till Ostindiska Kompaniet då Gustaf Kierman och A. Clason var delägare från 1749. Innan dess ägdes varvet av Efraim Lothsack som anlagt det år 1753. Varvet kallades Lothsackska varvet och senare Kiermanska varvet. 1768 övertogs varvet av en ny grupp ägare bestående av bl.a. Fredric Henric af Chapman, Wilhelm Chapman, familjen Grill, familjen Küsel, Wahrendorff, Lars Bogeman samt Joachim Neuendorff. Såväl Küsel som Grill hade kopplingar till Svenska Ostindiska Kompaniet. Varvet drevs till mitten av 1800-talet.

Familjen Grill hade ägarintressen i ytterligare ett av Stockholmsvarven på 1700-talet, Stora Stadsvarvet som låg på söder vid nuvarande Stadsgårdshamnen. Detta varv byggde 6 ostindiefarare, Cronprinsen Adolph Friedric (1745), Prinsessan Sophia Albertina (1754), Stockholms Slott (1760), Finland (1761), Drottning Sophia Magdalena (1773) och Gustaf Adolph (1783). Varvet grundades 1687 och drevs till 1694 i stadens egen regi, men arrenderades sedan ut till enskilda intressenter. Bland dessa fanns redan från början Anthoni Grill (1640-1703), Claes Wittmack och Werner Groen. Senare under perioden ingick också det Grillska handelshuset bland intressenterna, representerat av Carlos Grill (1681-1736) och Johan Abraham Grill (1719-1799), med omkring 1/8 av kapitalet.

Ytterligare ett stockholmsvarv har byggt Ostindiefarare, det var Clasons varv som började anläggas 1725 av Johan Clason och därefter ärvdes av hans son med samma namn. Det låg på Blasieholmens sydöstra udde, ungefär där Nationalmuseum idag ligger. Vid detta varv byggdes Stockholm(1736), Riddarhuset (1739) och Prins Carl (1751) och kanske också Cron Prins Gustaf (enligt en källa, enligt en annan källa byggt på Terra Nova, se ovan) (1767).

Det finns dessutom ett fartyg, Drottningen af Swerige (1741), som är byggt i Stockholm, men där varvet inte är känt samt två där varv och ort är okända, Cronprinsessan Lovisa Ulrica (1745) och Götha Leijon (1745). Calmar byggdes 1740 i just Kalmar och Östergöthland i Norrköping 1798.

I Göteborgs byggdes endast tre fartyg trots att Svenska Ostindiska Kompaniet hade sitt säte där. De tre stora träbåtsvarven i Göteborg, Gamla varvet, Varvet Viken och Varvet Kusten tog istället hand om allt underhåll av Ostindiska Kompaniets fartyg. Vid Varvet Viken och Gamla varvet som låg intill varandra byggdes dock tre ostindiefarare. Sannolikt byggdes två vid Viken, Götheborg (II) (1787) och Drottningen (1797) samt ett vid Gamla varvet, Westergöthland (1798). Gamla varvet kallades också Amiralitetsvarvet.

Varvet Viken startades 1749 av Peter Samuelsson Bagge och Fredrik Henrik af Chapman mes syfte att underhålal och reparera Ostindiska Kompaniets skepp. Kallades också Baggens varv. Af Chapman sålde sin andel redan efter 5 år. Övertogs av Carl Bagge efter faderns död.

Även Varvet Kusten startades med anledning av Ostindiska Kompaniet verksamhet och låg alldeles intill Ostindiska Kompaniets lokaler i Klippan, i viken mellan Klippan och Majnabbe. Startår var 1784 och intressenter var köpmännen G. J. Beyer, Martin Törngren, Peter Bagge, A. P. Oterdahl, Olof Westerling, G. W. Santesson, Johan Geo. Ekmans änka, Nic. Matzens änka, P. P. EkmanJonas Kjellberg, Andreas Andersson, Anders Lesse och Philip Oterdahl. Av dessa hade Andreas Andersson, G.F. Beyer och Martin Törngren direkta intressen i Ostindiska Kompaniet. Alla tre plus de övriga var också ägare av diverse sillsalterier och trankokerier. Varvte Kusten byggde inga fartyg till Ostindiska Kompaniet.

Ostindiska Kompaniet köpte dessutom 4 fartyg från utlandet. Drottning Ulrica Eleonora var byggt i Deptford i London, Tre Cronor i Oostende medan Maria Carolina och Fredrica förmodligen båda två var byggda i Frankrike.

Byggda Ostindiefarare, på svenska varv, namn, antal

Terra Nova, 11 (12)
Stora Stadsvarvet, 6
Djurgårdsvarvet, 4
Clasons varv, 3 (4)
Gamla varvet/Varvet Viken, 3 (gemensam förvaltning från 1752)
Karlskronavarvet, 2

Endast varv med fler än en byggs Ostindiefarare medtagna. 4 låg i Stockholm, 2 (1) i Göteborg och ett i Karlskrona. Familjen Grill hade ägarintressen i tre av dem (Terra Nova, Stora stadsvarvet och Djurgårdsvarvet från 1768). De var huvudägare i varvet Terra Nova. Familjen Clason var ägare av Clasons varv och fram till 1768 delägare i Djurgårdsvarvet.

Stiftelsen Kjellbergska Flickskolans Donationer

Stiftelsen Kjellbergska Flickskolans Donationer har sitt ursprung i en donation som gjordes av köpmannen Jonas Kjellberg år 1826 på hans födelsedag den 22 oktober. Syftet var att man skulle starta en skola för utbildning av flickor. Då Stiftelsen Kjellbergska flickskolan började sin verksamhet 1835, var det den tredje flickskolan som inrättades i Sverige.

Kjellbergska flickskolan

Kjellbergska flickskolan

År 1908 tillkom ett lärarinneseminarium. 1943 blev skolan en kommunal flickskola och 1967 upphörde skolan. De medel som då fanns i stiftelsen liksom donationer som kommit till skolan under årens lopp finns i den nuvarande stipendiefonden. Stiftelsen har till ändamål ”att genom stipendier och premier eller på annat sätt främja utbildning under och efter skoltiden av flickor, som åtnjuter eller åtnjutit undervisning vid läroanstalter i Göteborg. Flickor hemmahörande i Göteborg skall ges företräde till stipendier”.

För närvarande delar stiftelsen huvudsakligen ut stipendier för eftergymnasial utbildning till kvinnliga studerande, som har avgångsbetyg från grundskola och gymnasium i Göteborgs kommun.

Styrelsen består av sju personer som representerar Svenska kyrkan, skola eller universitet och näringsliv. En medlem från familjen Kjellberg skall alltid ingå i styrelsen. Styrelsen har för närvarande följande medlemmar: Christina Stendahl (ordförande), Gunnar Engstrand, Staffan Kjellberg, Ulf Kjellberg, Stefan Roos, Marie Rådbo och Karin Ericson Ulfheden. Adjungerade är Ingvar Dahlberg i egenskap av stiftelsens sekreterare och Cecilia Sundberg, SEB.

Stiftelsens förmögenhet som var 79,1 miljoner SEK år 2014 förvaltas av SEB Institutioner & Stiftelser.

Varje år, på donatorns födelsedag den 22 oktober, delar stiftelsen ut stipendier. Summan har ökat kraftigt i takt med att stiftelsens tillgångar har vuxit. År 1975 var stipendiesumman 60.000 kr medan det år 2014 delades ut 3,2 Mkr. Under den senaste femårsperioden har stiftelsen i genomsnitt delat ut 94 % av det utdelningsbara resultatet. Stiftelsens utdelningsbara resultat år 2014, som utgör grund för stipendieverksamheten år 2015, beräknas bli 4 Mkr (4 Mkr år 2013).

Släkten Kjellberg

Göteborgssläkten Kjellberg, är en svensk släkt vars äldsta kända stamfader är Jöns Kielbergh, död 2 april 1733 i Otterstad. Hans föräldrar var troligen Swen Persson i Kjellstorp, gift omkring 1652 med Ingeborg Andersdotter. Swen Persson var son till Per [Olofsson], bonde i Kjellstorp i Broby socken i Skaraborgs län. Jöns Kielbergh gifte sig 24 maj 1688 i Otterstad med Catharina Waldon, född omkring 1658, död 1740 och dotter till trädgårdsmästaren på Läckö, Daniel Ersson Waldon och Bengta Windruf.

Omkring 1680 var Jöns Kielbergh byggningsskrivare på Läckö slott och bosatt på Berg Bengt Håkansgården i Otterstad, som han skatteköpte 1719. Med hans två söner Jonas Kjellberg (1722–1760) och kronolänsman Abraham Kjellberg (1725–1795) delade sig släkten i två huvudgrenar, senare benämnda som ”den andra” respektive ”den tredje”. De ”första grenen” har Johan Kjellberg (1713–1782) som stamfader. Senare utgrenade sig Storebergslinjen med stamfadern Jonas Henrik Reinhold Kjellberg (1823–1896) samt Göteborgslinjen med Carl Ossian Kjellberg (1825–1891) som stamfader.

Medlemmar ur andra grenen med anknytning till Göteborg

  • Jonas Kjellberg (1722–1760), kronolänsman. Gift 13 december 1751 i Sävared med Elsa Ebba Mellin (1727–1763), dotter till mönsterskrivaren vid Västgöta Kavalleri Jonas Mellin (1696–1751) i Sävared, i dennes l:a giftermål med Elsa Ebba Bjurberg
    • Jonas Kjellberg (1752-1832), grosshandlare i Göteborg
    • Sven Roland Kjellberg (1756–1800), grosshandlare i Göteborg. Gift 9 mars 1787 med Christina Lovisa Lidholm (1765–1824), dotter till kyrkoherden i Gökhem, Anders Lidholm (1720–1790) och Wilhelmina Friedenreich (1728–1791).
      • Jonas Anders Kjellberg (1788–1877), grosshandlare i Göteborg
        • Jonas Henrik (John) Reinhold Kjellberg (1823–1896), grosshandlare i Göteborg. Gift 22 maj 1849 i Göteborg med Henriette (Harriet) Sinclair (1824–1902), dotter till grosshandlaren i Göteborg, James Sinclair (1793–1871) och Henrika Peters (1799-1826).
        • Carl Kjellberg (1825–1891), grosshandlare i Göteborg
          • Ingeborg Kjellberg (1851-1936), gift med William Gibson (IV, 1848-1917)
          • August Kjellberg (1853–1925), grosshandlare, bankdirektör och riksdagsman. Gift med Elisabeth (Eliza) Gibson (1853-1934), dotter till brukspatron William Gibson (III) och Margret Thornton Holliday.
            • Carl Ossian Kjellberg (1875-1950), japansk konsul i Göteborg
            • Gunhild Kjellberg (f.1877)
            • William Gibson Kjellberg (1878-1950), lantbrukare, direktör
            • Valborg Kjellberg (1880-1956), först gift med Martin Levisson (1871‐1915). Efter hans död gifte hon om sig med advokaten Karl Westin (1873‐1957)
            • Margareta Eliza Kjellberg (1881-1951)
            • Jonas Anders Kjellberg (f. 1892)
          • Hildegard Kjellberg (1854-1918), gift med Harald Sternhagen (1846‐1927), grosshandlare och ledamot av stadsfullmäktige.
          • Ernst Anders Kjellberg (1856–1935), bruksägare. Gift 14 juli 1881 med Amalia Matilda Tranchell (1856–1936), dotter till disponenten och chefen för Sockerbruket i Landskrona, Justus Fredrik Tranchell (1818–1883) och Amalia Elvira Mattson (1824–1920).
          • Jonas Kjellberg (1858-1942), bankdirektör och riksdagsman.
            • Carl, född 1901. Bergsingenjör. Gift 26 april 1926 i Stockholm med Rut Sachs.
            • Sigrid (1905-1908).
            • Knut (1907-1960). Läkare. Gift 11 augusti 1934 i Lidingö med Barbara Martin.
            • Karin (1912-2005). Gift 6 januari 1933 i Stockholm med Gustaf ”Gösta” Heuman (1900-1978)
          • Amalia Kjellberg (1859-1948)
          • Gertrud Elisabeth Kjellberg (1861-1935), gift med redaren Adolf Bratt.
          • Sigrid Alexandra Kjellberg (1864-1938), gift med Gustaf Åhlund (1852‐1940), överste och ledamot av stadsfullmäktige
          • Knut Kjellberg (1867–1921), läkare, professor och riksdagsman.
            • Knut Gunnar Knutsson Kjellberg (1896–1982), assuransdirektör
            • Georg Otto Knutsson Kjellberg (1899–), pressattaché i Paris
            • Ernst Adolf Knutsson Kjellberg (1900–1980), direktör
            • Bertil Knutsson Kjellberg (1902–1984), banktjänsteman
          • Harriet Wilhelmina Kjellberg (1869-1922)

Tredje grenen 

Abraham Kjellberg (1725—95) i Husaby, var far till grosshandlaren Aron Kjellberg (1769—1826) i Gbg, av vars döttrar den ena i äktenskap med grosshandlaren Fritz Hasselblad var svärmor till författaren Viktor Rydberg. Aron Kjellbergs halvsyster Julia (1818‐59) var gift med tobaksfabrikören Adolph Prytz (1813‐70).

Aron Kjellbergs son, stadsmäklaren Aron Samuel K (1816—95), ägde en tid  början av 1850-talet hälften av Korndals pappersbruk i Mölndal. Han var far till stadsmäklaren Georg Hebden (”Laban”) Kjellberg (1854—1911) i Gbg.

Aron Samuel Kjellbergs äldre bror, grosshandlaren Victor Abraham Kjellberg , var för sin del far till grosshandlaren John Edvard Kjellberg (1847—95), som från 1876 till sin död var styrelseledamot i Graningeverken, och till Julia Augusta Kjellberg (1849—1923), gift med den tyske skriftställaren och politikern Georg Heinrich von Vollmar och känd som Ellen Keys väninna.

 

Jonas H R C:son Kjellberg

Jonas Henrik Reinhold C:son KjellbergJonas HR C:son Kjellberg, i riksdagen kallad Kjellberg i Stockholm, född 6 januari 1858 i Göteborgs Kristine församling i Göteborg, död 24 maj 1942 i Oscars församling (Strandvägen 53) i Stockholm, var en svensk direktör, finansman och riksdagspolitiker.

Kjellberg var son till riksdagsmannen och grosshandlaren Carl Kjellberg och Ingeborg Arnoldsson (1829-1885). Han var bror till August Kjellberg och Knut Kjellberg. Jonas Kjellberg gifte sig i Jönköping den 20 mars 1900 med Anna Maria Almqvist (född 27 mars 1875 i Jönköpings östra församling, Jönköping, död 4 mars 1917 i Rättvik men kyrkobokförd i Oscars församling, Stockholm), dotter till domänintendenten och riksdagsmannen Gustaf Almqvist och Jenny Maria Katarina Slettengren (1846-1909).

Paret Kjellberg fick fyra barn:

  • Carl, född 1901. Bergsingenjör. Gift 26 april 1926 i Stockholm med Rut Sachs.
  • Sigrid (1905-1908).
  • Knut (1907-1960). Läkare. Gift 11 augusti 1934 i Lidingö med Barbara Martin.
  • Karin (1912-2005). Gift 6 januari 1933 i Stockholm med Gustaf ”Gösta” Heuman (1900-1978)

Kjellberg tog 1878 examen som bergsingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan och arbetade 1879-91 som ingenjör vid AB Bofors-Gullspång, och var ekonomisk disponent där 1892-93 samt 1894-96 som ensam chef.

Hans familjs företag J.A. Kjellberg & Söner hade stora ägarintressen i AB Bofors-Gullspång. Kjellberg var suppleant i bolagsstyrelsen 1882-85 och ledamot 1886-1917. Han var verkställande direktör för det likaledes av fadern och efter dennes död av syskonen ägda AB Rämen-Liljendahl från 1885 intill dess försäljning 1906. Engagemanget i AB Bofors kom att bli kostsamt för familjeföretaget och ledde till avveckling av stora delar av dess verksamhet:

Jonas K fick 1879 anställning vid Bofors, först som ingenjör, senare som ekonomisk disponent o 94—96 som ensam chef, sedan den tekniske disponenten Carl Danielsson övergått till Uddeholm. Den angelägnaste uppgiften för Bofors ledning var under 80-talet att finna en marknad för den begynnande produktionen av stålgjutgods (kanoner o dyl) dels i konkurrens med Finspång som ännu höll fast vid tackjärnsprodukter, dels gentemot företrädare för den utländska stål- o vapenindustrin som Krupp, Le Creusot o Armstrongs. Trots utmärkta tekniska resultat vid Bofors dröjde det med större beställningar från den sv försvarsmakten. Vid utgången av 90 var Bofors närmast konkursmässigt trots de mycket stora kapitaltillskotten från J A K & söner. Efter Carl K:s död 91 måste Bofors skuld till affärsföretaget avskrivas, aktiekapitalet nedskrivas o bolagets trävaru- o jordintressen avvecklas. Sedan Alfred Nobel förvärvat Bofors skedde under K:s ledning i samarbete med Nobel som styrelseordf en konsolidering o ökad specialisering av produktionen. 95 gjordes framgångsrika försök med pansarplåt o s å förvärvades Björneborgs bruk med modern ånghammarsmedja, som kompletterade verkstaden vid Bofors. Då Nobel avled i dec 96, uppgick aktiekapitalet till 5 miljoner. Tack vare Ragnar Sohlmans o Theodor Mannheimers bemödanden blev det möjligt för ett rent sv konsortium bestående av Carl August o Jonas K, svågern William Gibson, Olof Wijk o T Mannheimer att köpa Bofors.

Åren 1897-99 var han kamrer på Jernkontoret och 1899 blev han styrelseledamot i Skandinaviska Kreditaktiebolaget, 1917-22 som styrelsens ordförande och blev samtidigt förste verkställande direktör vid dess kontor i Stockholm. Under hans tid i Skandinaviska Kredit utvecklade banken till den ledande affärsbanken i Sverige och övertog flera andra större banker. Banken spelade en central roll i uppbygget av rederier och varv i Göteborg såväl som för utvecklingen inom gruvbolaget Grängesberg.

Kjellberg innehade även posten som ledamot i en rad andra industriföretag som Trafik AB Grängesberg-Oxelösund 1897-98 och 1901-21, varav som ordförande från 1918 och ordförande i Uddeholms AB. Han var ledamot i Mora-Vänerns och Nora Bergslags Järnvägs AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, AB Mölnbacka-Trysil, Strömsnäs Järnverks AB med flera. Kjellberg var styrelseordförande i Svenska Bankföreningen 1914-22, i Jernkontorets fullmäktige 1919-28, i styrelsen för Svenska Vattenkraftföreningen 1918-28, Skandinaviska Trämasseföreningens svenska sektion, Stockholms konserthuskommitté och Karlskoga sockens kommunal och fattigvårdsstyrelser.

Han var ledamot av Järnvägsrådet 1908-32, Konungens Lagråd 1909-11, Riksdagens Första Kammare 1910-11, och av Statens Finansråd 1917-20, av fullmäktig för Pensionsförsäkringsfonden 1916-30, ledamot av styrelsen för Riksförsäkringsanstalten 1917-33, Statens Industrikommission 1914-18, Utrikesdepartementets Antagningskommission 1916-30, ordförande i Överstyrelsen för Livförsäkringsanstalten Trygg samt ledamot av Örebro Läns Landsting.

År 1920 blev Kjellberg förste Hedersledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och var hedersledamot av Iron & Steel Institute samt tilldelades 1928 Jernkontorets stora guldmedalj. Han innehade Kungliga Vetenskapsakademiens Linnémedalj.

Kjellberg gjorde flera betydande donationer, bland annat 500 000 kronor till Stiftelsen Anna Kjellbergs minne som äger ett hem för obotligt sjuka i Jönköping, samt 1 miljon kronor till grundadet av Göteborgs konstmuseum.

Texten huvudsakligen från Wikipedia

Carl Kjellberg

Carl KjellbergCarl Ossian Kjellberg, född 10 maj 1825 i Göteborg, död 29 oktober 1891 i Göteborg, var en svensk grosshandlare och riksdagspolitiker. Han var son till Jonas Anders Kjellberg och Amalia Kjellberg, född Tranchell (1804-1888). Han gifte sig 1 september 1849 i Karlskrona med Ingeborg Arnoldsson (1829-1885), dotter till förste expeditionssekreteraren, sedermera amiralitetsproviantmästaren i Karlskrona, Lars August Arnoldsson och Fredrika Wilhelmina Raphael. Barn: Ingeborg (1851-1936); August Kjellberg (1853-1925); Hildegard (1854-1918); Ernst Anders (1856-1935); Jonas Kjellberg (1858-1942); Amalia (1859-1948); Gertrud Elisabeth (1861-1935), gift med Adolf Bratt; Sigrid Alexandra (1864-1938); Knut Kjellberg (1867-1921) och Harriet Wilhelmina (1869-1922).

Efter skolgång i Falkenberg studerade Kjellberg vid Göteborgs Handelsinstitut 1840-41, blev anställd i sin fars firma 1842-46 erhöll han burskap som grosshandlare i Göteborg 11 december 1846, sedan han 1 december samma år blivit medlem i stadens Handelssocietet. Han upptogs l januari 1847, tillsammans med brodern Jonas Kjellberg (1823-96), som delägare i familjeföretaget, vilket då fick namnet J. A. Kjellberg & Söner. Under hans ledning utvidgades firmans exportaffärer betydligt.

Som huvuddelägare hade Kjellberg högsta ledningen för Kramfors, Bofors och Rämen-Liljendal, möjliggjorde skapandet av Boforsverket för inhemsk vapentillverkning och anlade den första ångsågen vid Ångermanälven (Kramfors, 1853). Firman hade sitt kontor på Östra Hamngatan 19, där även Carl Kjellberg med familj bodde.

Kjellberg var ledamot av styrelsen för Brand- & Livförsäkrings AB Svea från dess grundande 17 april 1866 – 1891 (vice ordförande 1883-84, ordförande från 1885) samt en av stiftarna av Tändsticksfabriks AB Vulcan, som han aktivt stödde under en kritisk tid, samt var ledamot av dess styrelse från starten 1868, varav som ordförande 1882-91. Han var även en av stiftarna av Rederi AB Örnen och var ordförande i dess styrelse från grundandet 1873.

I boken Kapten Lundgren – En skeppsredares historia (1944) skriver sjökapten Olof Traung, att Carl Ossian [Kjellberg] ”…som ordförande i styrelsen för det stora Rederiaktiebolaget Örnen förlorat en förmögenhet på sin tro på segelfartygens förmåga att kunna uthärda i konkurrensen med ångbåtarna”. Carl Kjellberg hade tillsammans med brodern tidigt, engagerat sig i Varvet Kusten, som faderns farbror Jonas Kjellberg (1752-1832) år 1784 varit med om att grunda, vilket 1865 ombildades till aktiebolag med bröderna som de största intressenterna. År 1873 såldes varvet till Rederi AB Örnen.

Carl Kjellberg var ledamot av direktionen för Göteborgs Sjömanshus 1853-82, kommittén för begravningsplatserna 1857-64, styrelsen för Göteborgs Sparbank 1859-63, en av Borgerskapets Äldste 1860-62 samt ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-82. Vidare var han ledamot av direktionen för Navigationsskolan 1866, av styrelsen för Skandinaviska Kredit AB 1867-91, av Handels- och sjöfartsnämnden 1873-90 (vice ordförande 1879-82 och ordförande från 1883), av styrelsen för Göteborgs vattenledningar från Delsjön och Kallebäck 1872-82, av AB Bofors-Gullspång från dess grundande 1873 till 1891, samt ledamot av Kjellbergska Flickskolan 1884-91 (ordförande från 1886), vilken han donerade 50 000 kronor till genom Ingeborg och Carl O. Kjellbergs donation.

Han var delägare i Kramfors Bruk 1877-86 tillsammans med brodern och ledamot av styrelsen för Kramfors AB 1886-91, av Handelsföreningens fullmäktige 1866-91 (vice ordförande 1879-83 samt ordförande från 1883). Han representerade Göteborgs stad i Riksdagens andra kammare 1870-72 tillsammans med Julius Lindström, Olof Wijk d.y., Carl Fredrik Winkrans och Viktor Rydberg.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Jonas Kjellberg

Jonas KjellbergJonas Kjellberg, född 22 oktober1752 på Kvarngården i Husaby socken vid Kinnekulle, död 14 april 1832 på godset Storeberg i Tådene socken i Skaraborgs län, var en svensk, djupt religiös handlande, donator och riksdagsman i Göteborg.

Han var son till kronolänsman Jonas Svensson Kjellberg (1722-1760) och Elsa Ebba, född Mellin (1727-1763). Gifte sig 5 september 1779 i Göteborg med Maria Elisabeth Flygare (1759-1819), dotter till superkargören Johan Paul Flygare (1720-1784) och Margaretha, född Bolm (1725-1778). Äktenskapet blev barnlöst. Jonas Kjellberg var bror till handlande Sven Roland Kjellberg (1756-1800), vilken blev hans kompanjon i handelsfirman 1786.

Efter sin fars död fick Kjellberg en viss undervisning i hemmet och senare i Skara skola, vilken avbröts då även hans mor gick bort. Vid 10 års ålder hade han mist båda sina föräldrar. Han omhändertogs då av sina släktingar som dock ej brydde sig om pojkens behov av lärande. Vid tolv års ålder fick han sin första uppenbarelse, då han under en gudstjänst i Thuns kyrka upplevde ”ett så kraftigt och ljufligt besök af den förekommande nåden, att han kunde däraf göra sig ett begrepp om Guds verk i själen.”

När han var närmare femton år inackorderade han sig på egen hand hos en bonde i trakten, med avtalad kost och logi samt började på den privata Thuns skola och fick strax därefter arbete som assistent på Häradsskrivarekontoret. År 1770 reste han till Göteborg till fots. Väl i Göteborg kom han i kontakt med fattighuspredikanten Johan Willin, som introducerade honom för en av herrnhutarnas beskyddare, grosshandlare Gustaf B. Santesson som bedrev en omfattande handels- och skeppsrederirörelse hos vem han fick anställning.

Vid denna tidpunkt hade han haft ett antal, mycket kraftiga uppenbarelser, vilket präglade honom under resten av hans liv. Tillsammans med handelsman Lars Hollbeck startade han ett handelsbolag 1775, Hollbeck & Kjellberg. Efter kompanjonens död 1779 fortsatte Kjellberg med verksamheten under eget namn och fick burskap samma år.

År 1779 blev han invald i Handelssocieteten i Göteborg och dess ordförande 1806. Vid Hollbecks bortgång 1783 drev han firman i eget namn. Redan 1780 hade han utsetts till en av Borgerskapets äldste och 1785-1800 var han föreståndare för stadens fattighus. Tillsammans med William Chalmers och Pehr Dubb verkade han för upprättandet av den så kallade Fattigförsörjningen. 1790 gjorde han regeringen en tjänst och blev då erbjuden kommerseråds heder och värdighet, men skrev det ödmjukaste afsägelsebrev, eftersom han ansåg en sådan titel vara bara fåfänga. Kjellberg representerade Borgarståndet i Göteborg vid riksdagen i Norrköpings riksdag år 1800. Kjellberg blev 1792 ägare till egendomen Majnabbe i Majorna under den stora sillfiskeperioden i slutet av 1700-talet. Det var intressenterna till varvet Kusten som sålde.

I början av 1800-talet tröttnade han på stadslivet, och köpte 1808 av direktören i Ostindiska kompaniet, Per Theodor König, egendomen Storeberg i Tådene socken i Lidköpingstrakten där han främst tillbringade somrarna och bosatte sig permanent 1813 sedan hans hus i Göteborg brunnit ner i en eldsvåda. Formellt utflyttade han till Tådene först 23 februari 1820.

Jonas Kjellberg bildade 1808 ett handelsbolag med handlanden och kusinen Aron Kjellberg (1769-1826) samt den mångårige medarbetare Johan Stangenett, under namnet Jonas Kjellberg & Co. I det nya bolaget ingick salterierna vid Majnabbe, Skutholmen och Brömsedammen samt den tredjedel av trankokeriet Lunnevik. Först efter denna affär kunde han köpa Storeberg.

Kjellberg var aktiv i flera styrelser och sällskap, exempelvis Göteborgs och Mariestads hushållningssällskap, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg samt i Göteborgs och i Stockholms Bibelsällskap. År 1806 valdes han till ordförande i Göteborgs Handelssocietet, men avböjde på grund av ”svag helsa och hindrande enskilda angelägenheter”.

Han var grundare av stiftelsen Kjellbergska flickskolan (1835) med mera genom donationer:

K:s kvarlåtenskap uppgick till en kvarts miljon rdr, en efter tidens förhållanden ovanligt stor förmögenhet. Till en del kan denna ses som en följd av de under revolutions- o Napoleonkrigen synnerligen fördelaktiga konjunkturerna för gbgsk handel o sjöfart, men den var säkerligen i lika hög grad ett resultat av K:s arbetsamhet o sunda affärssinne. Då de goda tiderna efter kontinentalsystemets upphävande började ge vika o det bohuslänska sillfisket samtidigt gick kraftigt tillbaka o inom kort upphörde, hade K redan skapat sin förmögenhet o kunde dra sig tillbaka till sitt gods, där han levde ytterst enkelt o flärdfritt, huvudsakligen upptagen av religiösa frågor.

I samband med sin 75-årsdag donerade K —¦ för att bidra till ungdomens moraliska fostran o till minne av sin hustru — medel till upprättandet av K:ska flickskolan i Gbg, där flickorna förutom en sann kristendom o levande gudsfruktan skulle lära ”språk o vetenskaper o allehanda nyttiga o prydliga fruntimmersslöjder”. Hans testamente omfattade även donationer till en skola i Tådene o en söndagsskola (grundad 13 av K) i Gbg för hantverksgesäller o lärlingar. Huvudparten av arvet delades mellan de fyra brorsbarnen Jonas Anders o Carl Fredrik K, Vilhelmina Charlotta Broddelius o Maria Elisabet Colliander.

Texten i huvudsak från Wikipedia.

Majnabbe

Endast för medlemmar

Kjellberg – sill, tran, trävaror och Bofors

Del 4 av 26 i serien Göteborgskapitalet

1775 grundades firman Hollbeck & Kjellberg av Jonas Kjellberg (1752-1832) och Lars Hollbeck för att slå mynt av den stora sillperioden. Firman var ägare till flera sillsalterier och trankokerier på Bohuskusten och en mycket stor exportör av tran och salt sill. Hollbeck dog 1777 och firman fick andra delägare, bland annat kusien Aron Kjellberg (1769-1826). Jonas Kjellberg var gift med Marie Elisabeth Flygare, dotter till superkargören i Ostindiska Kompaniet, J.P. Flygare. Jonas Kjellberg lade grunden till den Kjellbergska flickskolan och dess donationer.

Aron Kjellberg var gift med Katharina Sofia Ström (1779-1847) från den rika Ström-familjen (Ostindiska Kompaniet). Tidigare hade hon varit gift med Gabrel Grén af Rossö (1760-1811). De fick tre barn, Viktor Abraham Kjellberg (1814-1875) vars dotter i sin tur gifte in sig i familjen Hasselblad. Detsamma gjorde den ena av Arons döttrar, Susanna Kjellberg (1815-1900). Den andra dotter, Julia Augusta Kjellberg (1818-1859), gifte sig med Adolph Prytz (1813-1870), från en annan rik göteborgsfamilj.

1786 gick Jonas Kjellbergs bror, S.R. Kjellberg (1756-1800) in i firman och 1810 övertogs verksamheten av firma J.A. Kjellberg & C.R. Kjellberg, ägd av sönerna till S.R Kjellberg, Jonas Anders Kjellberg (1788-1877) och Carl Fredrik Kjellberg (1789-1850). Den äldre Jonas Kjellberg lämnade verksamheten och drog sig tillbaka till sin egendom Storeberg utanför Lidköping. 1831 lämande C.F. Kjellberg firman och den drevs vidare av J.A. Kjellberg och fick från 1847, då J.A. Kjellbergs söner gick in i firman, namnet J.A. Kjellberg & Söner. Företaget satsade nu på export av trävaor och import av skeppsbyggnadsmaterial och kolonialvaror. Jonas Anders Kjellberg var gift med Amalia Tranchell (1804-1888), arvtagare till en förmögenhet grundad i Ostindiska Kompaniet. Hennes ena bror var Theodor Wilhelm Tranchell intiativtagare till Lindholmens varv och hans dotter var gift med en person i familjen Herslow. En annan bror var sockerbaronen Justus Tranchell och en syster var ingift i familjen Leffler.

Jonas Kjellberg

Jonas Kjellberg

1837 gjorde firman sin första satsning i norrländsk skogsindustri då man inköpte Lo vattensåg. 1838 köptes Kramfors vattensåg och 1854 byggdes den första ångsågen, i Kramfors. 1857 lämnade fadern företaget och de båda sönerna Carl-Ossian Kjellberg (1825-1891) och Jonas Henrik R (1823-1896) drev firman vidare, med den förstnämnde som chef. 1887 ombildades Kramfors till aktiebolag med J.A. Kjellberg & Söner som huvudägare. Andra ägare var James Hammarberg och Arthur Seaton.

Redan på 1860-talet började den kjellbergska firman att exportera järnvaror. Man kom dock aldrig att bli en av de större exportöreran av järnvaror på samma sätt som man var det på trävarusidan och från slutet av 1800-talet också på pappersmassasidan. Däremot investerade man kraftigt i olika järnbruk, sålunda investerade man i Hellefors med start 1872, Bofors med start 1873 och Rämen med start 1874. Man blev dominerande ägare i både Bofors och Rämen-Liljendahl som det bolaget kom att heta.

1883 blev Carl August Kjellberg (1853-1925) och Jonas C:son Kjellberg (1858-1948) delägare i familjefirman. Det stora engagemanget i förlustföretaget Bofors kostade firman mycket pengar och kombinerat med ett stort ägande också i krisrederiet Örnen tvingades J.A. Kjellberg & Söner att sälja sin aktieinnehav i Kramfors AB och AB Bofors år 1893. Kramfors övertogs av ett konsortium med finländaren Johan Mannerheim och norrmannen F.M. Treschow och AB Bofors köptes av Alfred Nobel. När denne dog återgick dock aktiemajoriteten till familjen Kjellberg. 1907 köpte familjen Kjellberg också ett dominerande intresse i skogsbolaget Billerud AB. Carl-August var gift med Eliza Gibson, från en annan rik göteborgsfamilj.

1891, när Carl-Ossian Kjellberg avled blev istället Carl August Kjellberg chef för familjefirman. Jonas C:son Kjellberg var den som tog hand om familjen engagemang i AB Bofors fram till 1917 då man avvecklade ägandet i bolaget. Redan 1914 såldes också intressena i Billeruds AB till främst Christian Storjohann. Då hade också Rämen-Liljendahl förvandlats från järnbruk till massaindustri och köpts upp av Billeruds AB. familjefirman blev nu ett exportföretag, specialister på pappers- och pappersmasseexport, på samma sätt som Ekman & Co.

1915 köpte också ett konsortium med bland annat familjen Kjellberg Lindholmens Varv från företaget Motala Verkstads Nya AB. Redan 1918/91 fick emellertid Göteborgs Bank ett dominerande intresse i Motala Verkstad. Lindholmen övertog dessa aktier och bytte namn till AB Lindholmen-Motala. 1936 splittrades bolaget igen och 1938 såldes Lindholmen till Ax:son Johnson och 1944 såldes också Motala Verkstad. Familjen Kjellberg tillhörde också grundarna av Göteborgs Enskilda Bank, senare Göteborgs Bank. J.A. Kjellberg satt i styrelsen av banken från 1868 till 1872. Från 1881 var Carl August Kjellberg ledamot i styrelsen för Göteborgs Bank och från 1896 VD. 1900 efterträdde han dessutom Wilhelm Röhss som ordförande i styrelsen. 1905 avgick Carl August som VD, men kvarstod länge i styrelsen (till 1922).

Carl Augusts bror, Jonas C:son blev 1901 chef för Skandinaviska Kredits Stockholmskontor och de två bröderna var alltså samtidigt ledande företrädare för två av Sveriges största banker. Jonas Kjellberg kvarstod på denna post till 1917. Därefter var han styrelseordförande till 1921. Bägge bröderna hade i övrigt en mängd andra uppdrag inom det svenska näringslivet och var politiker. En annan bror, Knut Kjellberg (1867-1921 var läkare och politiker.

En son till Carl-August, William Gibson Kjellberg (1878-1958) var gift med Elsa Mark i sitt första gifte. Hon bör ha varit antingen kusin eller syster till Ann-Ida Mark som gifte sig med Dan Broström. Denna gren av familjen Kjellberg kom att bli ägare av speditionsföretaget Wilson & co, vars ursprung var ett ångfartygsrederi grundat av John West Wilson år 1844. Denne kom att gör sig en förmögenhet på att frakta emigranter till England för vidare befordran till USA. 1972 såldes bolaget dock till Bilspedition AB, men senare har det köpts av det stora franska bolaget Geodis, som sysslar med resor och spedition. Precis detsamma som Wilson & Co gjorde från början alltså.

Sonen till William Gibson Kjellberg, Carl Wilhelm Kjellberg (1920- ?) var 1971 ägare till hälften av aktierna i Wilson & Co, resten ägdes av Rederi AB Svea i Stockholm. Han syster Elisabeth (1922-?) gifte sig med en man vid namn Jonas Alströmer (1912-) (en ättling till den mer kände 1700-talsmannen med samma namn).

Familjeföretaget finns än idag med samma namn, och ägare verkar barnbarnen till William Gibson Kjellbergs bror Carl Ossian Kjellberg (1875-1950) vara, Carl-Gustaf Kjellberg (1951-) och Johan Kjellberg (1951-).

Familjen Kjellberg är en stor släkt som i likhet med många andra familjer från den gamla göteborgssocieteten inte längre tillhör den svenska storfinansen. Man har dock en släktförening.

Läs mer: Fjällsjögården, Kramfors, Affärsmannens årsbok 1920, GSJ, Bofors i Wikipedia, MittNerike, Nobelmuseet,

Andra källor:
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg
Jan Glete, Ägande
och industriell omvandling
, 1987
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige, 1963
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972