Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Jonas Hagberg

Telegrafverkets hus

Endast för medlemmar

Radheska huset

Radheska huset ligger i hörnan Norra Hamngatan 10 och Smedjegatan 7-9 och husets äldsta delar är från 1669 då Bryngel Radhe efter en brand lät bygga stenhuset och där inrättade krogen Kronan. Efter faderns död övertog Jonas Radhe krogen och drev den till 1706. Därefter övertogs huset och krogen av Lars Båthman (1670-1724) som gift sig med Jonas Radhes änka. Lars Båthman adlades Palmencrona år 1718. Krogen var år 1717 bar en av många krogar i Göteborg som enligt författaren Hugo Fröding hade hela 189 stycken.

År 1725 köpte staden huset från Palmencronas dödsbo för 7 500 daler silvermynt. Arkitekten och fortifikationsofficeren Johan Eberhard Carlberg fick därefter i uppdrag att bygga om huset till tull- och packhus. Han lät innan ombyggnaden mäta upp och göra ritningar på det befintliga huset.

Radheska huset

Radheska huset, uppmätningsritning från 1726 av Johan Eberhard Carlberg.

Ritningarna visar ett fyrkantigt stenhus i två våningar med brutet sockertoppstak. Norra Hamngatsfasaden är mycket proportionerlig med fyra fönsteraxlar och en liten frontespis med ett rundfönster. Under takfoten finns en stram, kraftig takkornisch. Den övriga tomten mot Norra Hamngatan upptar en stallbyggnad av trä i två våningar. Mot Smedjegatan låg en trång träbyggnad i en våning, som bland annat inrymde en stor sal med fyra fönster och en stor öppen spis på ena kortväggen. Anslutna till salen låg två små identiska rum likaledes försedda med öppna spisar. I anslutning till stenhuset fanns en stor köksspis med bakugn.

Utmärkande för stenhusets bostadsplan var den smala mittkorridoren, som delar våningen i två delar. En liknande mittkorridor finns i det år 1649 byggda Torstenssonska palatset, nuvarande länsresidenset. Andra 1600-talsbyggnader med mittkorridor är Häringe (1657) i Södermanland och Salnecke (1640-tal) i Uppland.

Ombyggnaden innebar att stallbyggnaden revs samt att huset i tomtens fulla längd längs med Norra Hamngatan. Tillbyggnadens bottenvåning kom helt att upptas av packhuset ett kvardratiskt rum med tre fönster och direkt ingång från gatan. Trappan till övervåningen placerades i 1600-talsdelens spetsiga hörnvinkel. Till bottenvåningen förlades ett epnningvalv och kontor för packhusinspektor, packhuskontrollör och tullskrivare. Övervåningen upptogs av en genomgående korridor, trapphus, kontor för bland andra stämpelmästaren, sjötullsinspektoren, sjötullsbokhållaren och accismästaren, en sal för sjötullsrätten, två logement för betjänter och ett smalt fönsterlöst rum för sjötullsböcker.

Radheska huset

Radheska huset, fasaden mot Norra Hamngatan, ritning av Johan E. Carlberg 1726

Den utsedde byggmästaren Johan Adam Blaesing byggde huset i tegelsten från Flensburg. Byggnaden rappades och putsades i gult, medan fönster, portar, omramningar och portaler samt takkornisch målades i ljusgrå oljefärg. I november 1728 stod huset färdigt att tas i bruk för sitt nya ändamål.

Natten mellan den 13 och 14 januari 1746 ödelade en eldsvåda så gott som hela femte roten – nuvarande västra Nordstaden. Endast ett fåtal byggnader undgick skador. Dit hörde det Radheska huset. Dock befann sig byggnaden inte i särskilt gott skick. Byggnaden behövde renoveras.Så skedde också varvid den stora packhussalen på nedre botten förstärktes med nya valv och två stora stöttepelare. Vidare borttogs utsmyckningar kring fönster och portar. Det är en tydlig smakförskjutning, som ägt rum sedan Bengt Wilhelm Carlberg efterträtt sin bror.

Radheska huset

Radheska huset, ritning av Jonas Hagberg 1816

År 1816 fick det Radheska huset i stort sett sitt nuvarande utseende genom stadsarkitekten Jonas Hagbergs försorg. Huset byggdes på med en våning och det förändrades utseendemässigt huset till nyantik stil. Bengt Wilhelm Carlbergs portinramningar ersattes av två strama rusticerade portaler huggna i grå kinnekullesandsten. Fasaden blev helt slätputsad. Den grå bottenvåningen skildes från de gula övervåningarna av en slät sandstenslist. Fönstren fick släta smala omramningar och huset avslutades upptill av en gråmålad kraftig takkornisch.

1874 kom en ny ombyggnad. Trapphuset flyttades från hörnet till mitt i huset. Hörnet skar också av då det ansågs utgöra ett hinder för trafiken och försvårade husets planlösning. Tio år senare inrättades en butik i hörnet. Huset byggdes på med en vindsvåning och fasaderna försågs med dekorationer av olika slag.

År 1921 beslöt stadsfullmäktige, att huset skulle upplåtas till administrationsbyggnad för Göteborgs hamnstyrelse. Flera ändringar genomfördes i husets inre och mittporten mot Norra Hamngatan togs upp. År 1929 utökades kontorsutrymmet genom att vindsvåningen inreddes.

År 1960 revs Norra Hamngatan 8 och Hamnstyrelsen byggde där en ny kontorsbyggnad. I samband med detta moderniserades också hörnhuset. I den Radheska delen inreddes lunchrum för personalen i delvis gamla valv. Här öppnades 1990 restaurangen Gustava och på vinden inrättades ett arkitektkontor. Restaurang Bhoga huserar numera i dessa lokaler.

Radheska huset

Radheska huset. Bild: Ankara. Licens: CC BY-SA 3.0

Hotell Göta källare

Göta källare var ett hotell vid Hotellplatsen i centrala Göteborg, som uppfördes av Laurentius Segerlind, 1810-1812. Byggnaden var den första i Göteborg att uppföras endast avsedd för hotellverksamhet. Bygget var en konsekvens av det kraftiga ekonomiska uppsving som kontinentalblockaden förde med sig.

I februari 1810 ansökte Segerlind om att ”å tomten N:o I i Stadens 5 rote få uppföra en nybyggnad till hotell- och näringsställe”, vilket Borgerskapets äldste beviljade med villkoret att huset ”ej finge bliva vanprydande”.

Han var dessutom den första att utnyttja situationen med de nyligen raserade fästningsvallarna, genom att köpa flera av de tomter som bildats ovanpå den rivna Drottningporten. Han beställde en ritning av hovarkitekten Jonas Hagberg och påbörjade bygget 1810. Hotellet byggdes i tre våningar samt försågs med en altan på taket. Hotellet fick namnet Göta källare, och innehöll 56 rum, restaurang och biljardhall. Man tog emot sina första gäster den 22 maj 1812. Själv bodde Segerlind en trappa upp i fem fasadrum. Periodvis användes byggnaden för andra ändamål, bottenvåningen var exempelvis husarkasern på 1820-talet.

Troligen skötte inte Segerlind restaurangrörelsen själv, eftersom en annan person redan i november öppningsåret stod för denna. Traktören och skådespelaren Carl Kjellström annonserar den 1 november 1812 i flera göteborgstidningar: ”Undertecknad, som emottagit källarrörelsen uti hr L. Segerlinds nybyggda hus, Götha källare benämndt, wid Nye port, serverar uti andra våningen såväl med viner och likörer som frukostar, middags och aftonspisning från den 1 november 1812.”

Takaltanen revs 1860, då ytterligare en våning byggdes. Det var järnvägens tillkomst som krävde större kapacitet. Dåvarande ägaren, byggmästare G. Jährig, lät bland annat ändra bottenvåningen och fasaden.

Hotellet övertogs 1862 av L.P. Haglund och hans son, som från 1872 också drev det intilliggande Bloms Hotel, som från 1876 hette Hotel Haglund och senare Grand Hotel Haglund. 1899 bildades  Aktiebolaget Göta Källare & Grand Hotel Haglund för att driva de två hotellenDe lät bygga om hotellet invändigt, och vid sekelskiftet 1900 fanns det cirka 100 rum samt restaurang och café.  Vid ombyggnaden tillkom även stadens första trottoarservering, under ljusa markiser och grönskande träd mot Hotellplatsen i väster. Den 28 januari 1909 förvärvade Emil Haglund aktiemajoriteten i Grand Hotel och Göta källare, som då ska ha varit majoritetsägt av norska intressenter.

Bolaget sålde hotellet år 1918 varvid hotellverksamheten lades ned. Köpare av fastigheten var SKF som där inrättade sitt huvudkontor. Tre år senare köptes fastigheten av Svenska Amerikalinjen, som på nytt lät huset delvis bli hotell. Stora skyltfönster mot Hotellplatsen togs upp och fyra kvinnostatyer av skulptören Johan Axel Wetterlund placerades i var sin nisch.

Hotell Göta källare

Huset vid Hotellplatsen i Göteborg där hotellet Göta källare hade sin verksamhet 1812-1944. Bild: Alicia Fagerving, Licens: CC BY-SA 3.0

Hotell Göta källare upphörde slutligt den 31 juli 1944 och anses då ha varit Nordens äldsta hotell i drift. En stor biljetthall inreddes detta år i bottenvåningen, med en cirka 40 meter lång expeditionsdisk som därmed blev ”Skandinaviens största biljettexpedition”. Arkitekt var Nils Einar Eriksson. År 1958 sålde Svenska Amerikalinjen fastigheten till Göteborgs kommun. Efter det har interiörerna byggts om för olika kontor och resebyråer. Expeditionsdisken är borta och under 1980-talet nyinreddes bottenvåningen helt. En vindsvåning över hela huset kom till 1988, då även fönstren byttes ut.

Texten delvis från Wikipedia.

Jonas Hagberg

Jonas Hagberg, född den 2 februari 1788, död 1839, stadsarkitekt i Göteborg 1814-1839. Hagberg var gift med A.G. Insenstjerna.

Den 13 december 1811 utnämndes han till vice stadsarkitekt och extra ordinarie (ordinarie den 16 juli 1812) stadsbyggmästare i Göteborg, för att vara stadsarkitekten Carl Wilhelm Carlberg behjälplig med de många återuppbyggnaderna. Efter Carlbergs död blev Hagberg ordinarie den 25 oktober 1814. Han benämndes då även hovarkitekt.

Hagberg svarade för ritningarna och var ansvarig för bland annat ombyggnaden av Göteborgs rådhus 1814-1817. Denna ombyggnad innebar bland annat en påbyggnad med en tredje våning. Han ritade också Hotell Göta källare som byggdes 1814-16.

År 1816 uppförde han ett litet nyklassicistiskt brunnshus vid Västra Hamnkanalen. Detta brunnshus flyttades till Domkyrkoplanen 1905 då Västra Hamnkanalen fyllts igen. Hagberg gjorde även ritningarna till Segerlindska teatern som stod färdigt 1816. Åren 1812 och 1813 hade Kommendantshuset och Ekmanska huset (på Kungsgatan) fått sina tredje våningar och 1816 det Radheska huset, alla genom Hagbergs arbete. Han ritade även om stadshuset som byggdes om 1821-1823.

Jonas Hagberg blev medlem av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg den 7 januari 1831.

Texten delvis från Wikipedia

Segerlindska teatern

Segerlindska teatern, även Nya teatern eller Stora teatern och senare Mindre teatern (Teatern vid Södra Hamngatan), var en teater i Göteborg, verksam 1816-1860 och 1865-1892.

Segerlindska teatern

Teatern vid Södra Hamngatan på ritning från omkring 1814.

Teatern låg mittemot Hotell Göta källare vid Södra Hamngatan 61. Bygget påbörjades 1814 och teatern invigdes 12 augusti 1816. Huvudansvarig för byggandet av teatern var traktören Laurentius Segerlind efter stadsarkitekt Jonas Hagbergs ritningar. Teatern ansågs vara starkt influerad av Gustav III:s opera i Stockholm. Teatern hade plats för 1 269 åskådare vilket gjord sen till Sveriges nästa störst teater. Ekonomiskt sett var teatern inte någon succé och den 14 mars 1820 överlämnade Segerlind teatern med inventarier till finansiärerna. På affären förlorade Segerlind 60 000 riksdaler banco.

Teatern hade egentligen inget riktigt namn, men på 1820-talet kallades den Stora teatern fram till att ”Nya Theatern” (Stora Teatern) stod färdig 1859 och efter en ombyggnad 1860 för Mindre teatern. För övrigt gick den omväxlande under namnen Segerlindska teatern eller Teatern vid Södra Hamngatan.

Johan Anton Lindqvist var teaterns första ledare, med en trupp på 24 personer, som i sin premiär bjöd på ”Slottet Montenero, en Operett i 3 akter, Musiken af D’Alleyrac”.  Salongen bestod vid denna tidpunkt av en amfiteater, tre logerader, parkett och parterr. 1859 hade teatern tjänat ut och man byggde istället Stora Teatern i Kungsparken.

Under en mellanperiod 1861-1864 nyttjades den till konsertändamål ombyggda teatern även som sammanträdeslokaler för Stadsfullmäktige. Vid ombyggnaden 1860 anordnades scenen till magasin och salongen till konsertsalong. Göteborgs stadsfullmäktige höll här ett par av sina första sammanträden 1863, då de bildades.

År 1864 återupprättades den som teater och återinvigdes den 12 november 1865 som Mindre Teatern. Dock i förminskad form, med endast amfiteater och två logerader samt plats för totalt 500 personer.

Den siste teaterledaren var August Lindberg som 20 december 1892, i den sista föreställningen, spelade ”Messalina”. Teatern ägdes vid denna tid av August Ringnér.

Den 21 december 1892, vid 3-tiden på natten, eldhärjades scenen och salongen i teatern svårt och den upphörde därmed.

Texten i huvudsak från Wikipedia.