Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Jonas Eriksson Malm

Jonas Eriksson Malm

Jonas Eriksson Malm (1719-75) föddes som son till mönsterskrivaren Eric Malm (1693-1720) i Silleberg, Rackeby, Skaraborg. Han var gift med Christina Löfman och de hade fem barn, Jonas Eriksson Malm, Svante Eriksson Malm, Christina Helena Malm, Carl Eriksson Malm och Anna Maria Malm.

Han nämns ofta som direktör i Svenska Ostindiska Kompaniet i en mängd publikationer av olika slag. Det har han enligt de ursprungskällor som finns bevarade aldrig varit. Han var däremot anställd som bokhållare i Ostindiska Kompaniet vilket nämns av många ursprungskällor. Detta är ett av två vanliga fel som omgärdar Jonas Eriksson Malm.

Det andra felet är att han skulle vara far till grosshandlaren Jonas Malm d.y. (1745-1808). Det är dock med all sannolikhet inte sant. Far till Jonas Malm d.y. var istället en annan Jonas Malm som brukar kallas Jonas Malm d.ä. (1706-1783) som var gift med Brita Liungwall. Denne var amiralitetskassör, dvs innehade ett liknande arbete som Jonas Eriksson Malm men med en annan arbetsgivare. Att Jonas Eriksson Malm skulle vara släkt med den senare så framgångsrika grosshandlarfamiljen Malm finns det därför inga egentliga belägg för och det är också osannolikt.

En märklig omständighet är dock att det inte i några källor finns några föräldrar till Jonas Malm d.ä. angivna. Det är också så att Jonas Malm d.ä.:s barn alla är födda innan 1750 och Jonas Eriksson Malms barn är födda efter 1750. Om de vore samma person skulle det inte heller vara konstigt om en kassör och proviantmästare i amiralitetet blev bokhållare i Ostindiska Kompaniet. alla historiska fakta som är kända om Jonas Malm d.ä. är från innan 1750 och alla om Jonas Eriksson Malm är från 1760 och framåt.

Ibland förväxlas också Jonas Malm d.y. med Jonas Eriksson Malm och påstås ha varit direktör i Ostindiska Kompaniet. Det har ingen av dem varit.

Jonas Eriksson Malm ägde en firma vid namn Jonas Malm & Son och var en av de största aktieägarna i Ostindiska Kompaniets tredje oktroj. Han placerade också pengar åt rika klienter både inom Sverige och utomlands. Bland annat hanterade han investeringar för Charles Irvine under den andra oktrojen. Det är möjligt att att han fortsatte med denna hantering och att en del av de aktier i Ostindiska Kompaniets tredje oktroj som han står som ägare av var aktier han förvaltade för andra personer.

Han kom på 1760-talet också att bli ägare till Backa gård (också Backa säteri) i Nödinge genom köp från handelsmannen James Moir (ibland More eller Moore) som i sin tur köpt från Johan Fredrik Häger och hans hustru Christina Maria Swedenstjerna den 30 december 1760. I försäljningen ingick även gästgivaregården Lahall.

Jonas Malm Eriksson lånade Moir pengar med Backa Säteri som säkerhet och i oktober 1764 köpte Eriksson Malm gården efter att Moir återvänt till Skottland. Genom kungligt brev av den 7 augusti 1764 erhöll han sätesfrihet på egendomen.

Advertisements

Ostindiska Kompaniet – tredje oktrojen 1766-86

Del 5 av 7 i serien 1700-talets kompanier

När den tredje oktrojen skulle bildades så slutade det med att en grupp grosshandlare i Stockholm fick oktrojen. Detta skedde redan år 1762, men privilegierna skulle inte gälla förrän 1766. Teckening av lotter (aktier) skedde dock från 1762. De två centrala personerna var från Stockholm, Robert Finlay i firman Finlay & Jennings och Fabian Löwen. Som tredje kompanjon hade de Georg Henrik Conradi från firman Koschell & Conradi, också den i Stockholm. Förutom dessa tre var också Michael Grubb direktör från start.

Från tredje oktrojen finns aktieägarförteckningar bevarade och den störste investeraren i den fasta fonden var Robert Finlay följd av bl.a. Pietro de Proli, Fabian Löwen, Jonas Eriksson Malm (Jonas Malm Eriksson), Michael Grubb, Christian Arfvidsson och Martin Holterman samt vissa handelshus som Wilson & Hall, Petersen & Bedoire samt C.G. Küsel & Wahrendorff.

Jonas Eriksson Malm placerade också pengar åt rika klienter både inom Sverige och utomlands. Bland annat hanterade han investeringar för Charles Irvine under den andra oktrojen. Det är möjligt att att han fortsatte med denna hantering och att en del av de aktier som står på honom var aktier han förvaltade för andra personer. Kanske ägnade sig också Holterman åt samma finansiella service, dvs agerade som agent för andra personers placeringar.

Aktieägare i tredje oktrojens fasta fond 1766, namn, dlr smt

Robert Finlay, 431 700
Wilson & Hall, 293 500
Martin Holterman, 289 000
Michael Grubb, 235 300
Pietro de Proli, 171 800
Petersen & Bedoire, 165 200
Christian Arfvidsson, 150 000
Jonas Eriksson Malm, 125 500
C.G. Küsel & Wahrendorff, 112 600
Fabian Löwen, 103 200

Fonden var på totalt 2 835 000 dlr smt år 1766 enligt Martin Åberg, Svensk Handelskapitalism. Men hans siffror stämmer inte inbördes. De han anger i en tabell är mycket lägre än de han anger i texten så de som jag redovisat ovan motsvarar sannolikt ett kapital på 5 670 000 dlr smt.

Det handlades med aktierna (eller lotterna som de kallades) och därför byttes ägarna delvis ut under perioden. Vissa stärktes som ägare, andra försvagade.

Både Michael Grubb och Robert Finlay gjorde konkurs och tvingades år 1770 att lämna direktionen. Även Georg Henrik Conradi hade fått ekonomiska problem, men klarade sig från konkurs genom en ackordsöverenskommelse med fordringsägarna.

Istället för Grubb och Finlay kom Carl Gottfried Küsel, Johan Abraham Grill, Jacob Schutz (dog dock redan 1772) in som direktörer. När Löwen dog 1773 ersattes han av Carl Fredrik Scheffer. Både Löwen och Scheffer kan betraktas som statliga (kungliga representanter i företaget).

De andra nya direktörerna vid sidan av Scheffer hörde till de större investerarna, de så kallade huvudparticipanterna och det gjorde sannolikt även de övrig nya direktörerna från 1773, Gustaf Tham och Johan Fredrik Ström (båda dog 1781). 1776 blev också David Sandberg direktör, 1777 Patrik Alströmer, Andreas Andersson och Martin Holterman, 1778 Jean Abraham Grill och 1781 Johan Liljencrantz.

På grund av konkurserna kom Finlay och Grubb att försvinna som aktieägare och dödsfall sorterade bort Löwen. De som sålde aktier var bl.a. Pietro de Proli och Christian Arfvidsson. Köpare var bland annat Martin Holterman och Jonas Eriksson Malm.

Aktieägare i tredje oktrojens fasta fond 1786, namn, dlr smt

Martin Holterman, 826 600
Jonas Eriksson Malm, 508 500
Robert Finlays konkursbo, 431 700
Petersen & Bedoire, 165 200 (?)
Christian Arfvidson & Söner, 145 000 (Christian Arfvidson själv 12 000)
C.G. Küsel & Wahrendorff, 112 600 (?)
Thomas Erskine, 97 400
John Hall & Co, 55 000

Fram till 1780 var den totala utdelningen 120 % på satsat kapital medan den åren därefter var 178 5/8 %. Totalt 298 5/8 % enligt Sven T Kjellberg. Orsaken till de höjda utdelningarna från 1780 och framåt var bristande konkurrens på grund av krig med Frankrike, Nederländerna, Spanien enade mot Storbritannien på andra sidan vilket ledde till att de alla hade svårt att skicka fartyg till Kanton. Sverige började också exportera te till Västindien år 1767 för vidare transport till USA. Efter 1782 blev denna export omfattande, men från 1785 började US-amerikanska skepp själva segla på Kanton.

Mycket på grund av allt te som smugglades in i Storbritannien från Sverige beslutade den brittiska staten att från 1784 kraftigt sänka tullarna på te. Detta resulterade i att tesmuggling blev olönsamt.  Något som kom att få allvarliga konsekvenser för Ostindiska Kompaniets fjärde oktroj.

Samtidigt hade en möjlighet för bolagets anställda öppnat sig i och med att brittiska EIC erövrat Bengalen och skaffat sig kontroll över opiumodlingen år 1757. När sen kineserna tillätt att superkargörer stannade i Kanton även när skeppen inte var där började Svenska Ostindiska Kompaniet placera fasta superkargörer i Kanton. Dessa kom i allmänhet också att som privata handelsmän bli aktiva i den interna Ostasiatiska handeln som inkluderade opium som den mest lönsamma varan.

Skeppslista, skepp, varv, läster, kanoner, besättning, år

Stockholms Slott Stora stadsvarvet 454 31 154 1761-1778
Riksens Ständer Terra Nova 460 34 170 1760-1770
Finland Stor stadsvarvet 450 30 150 1762-1781
Adolph Friederic Djurgårdsvarvet 450 24 160 1766-1786
Lovisa Ulrica Djurgårdsvarvet 380 24 140 1766-1783
Cron Prins Gustaf Terra Nova 480 28 154 1767-1786
Drottning Sophia Magdalena Stora Stadsvarvet 485 18 150 1774-1801
Terra Nova Terra Nova 503 18 150 1775-1786
Gustav III Djurgårdsvarvet 512 18 155 1779-1805
Gustav Adolph Stora stadsvarvet 518 18 150 1784-1797