Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Johan Fredrik Ström

Lilla Torget 4

Endast för medlemmar

Wilson & Hall

Benjamin Hall och John Wilson bildade en gemensam firma, Wilson & Hall, i Göteborg på 1730-talet. De var båda från Hull och John Wilson var systerson till Benjamin Hall. Benjamin Hall dog dock redan 1748 och änkan Cornelia Hall (Åkesson, 1716-78)) övertog affärsverksamheten då sonen John Hall ännu var för ung. John Wilson tycks i detta sammanhang ha lämnat firman och istället ha blivit delägare i P. Bagge, Wilson & Pike. Cornelia Hall gifte snart om sig med Johan Fredrik Ström (1731-81). Såväl John Wilson som Benjamin Hall investerade i Ostindiska kompaniets fartygsresor och det kan antas att de var inblandade i tesmugglingen till  England vid sidan av järn- och brädexport.

1768 tycks sonen John Hall (d.ä., 1735-1802) ha inträtt som delägare i familjeföretaget tillsammans med Thomas Erskine. Innan dess var John Hall delägare i P. Bagge, Wilson & Hall (tidigare P. Bagge, Wilson & Pike) som John Wilson varit delägare i sen 1749. John Wilson återvände 1768 till Hull och fungerade därefter som firmans kontakt i Hull. Han drev inget eget importföretag men tycks ha agerat som försäkringsbolag och agent. John Hall & Co som firman nu hette blev snabbt en av Göteborgs största järnexportfirmor vid sidan av Christian Arfvidsson och Vincent Beckman.

Järnexport från Göteborg 1752, firma, ton (totalexport 9 200 ton)

Bagge 1 300
Beckman 1 300
Jaraldt 1 300
Arfvidsson 1 200
C. Hall 1 000
Sahlgren 700
Grill 140

Två av dessa exportörer hade kopplingar till Hull, Jaraldt och Hall, Christian Arfvidsson, Cornelia Hall och Niclas Sahlgren var släkt med varandra. 1760 var Bagge borta som exportör och så även Cornelia Hall. Istället hade en annan släkting dykt upp på arenan, Martin Holterman. Martin Holterman och Christian Arfvidsson var svågrar och gifta med varsin systerdotter till Niclas Sahlgren. Niclas Sahlgrens systers man var Hans Olofsson Ström, farbror till Cornelia Halls andre man Johan Fredrik Ström. Peter Bagges styvmor var syster till Hans Olofsson Ström.

John Hall blev en av de största järnexportörerna i Göteborg på 1770-talet med en export av 4 000 ton eller 29,8% av exporten år 1777. Endast Christian Arfvidsson & Co var större. På 1780-talet hamnade Arfvidsson i problem liksom Sahlgren & Alströmer. Detta på grund av spekulationer och fiffel, främst från en av dem anlitad agent och handlare, Carl Söderström.  På grund av det så övertog John Hall & Co många av Arfvidssons sågverk, bruk och kontakter och räddade på det sättet Christian Arfvidssons firma från att gå i konkurs. 1790 stod därför John Hall & Co för 76,2% av järnexporten från Göteborg.

En liknande utveckling skedde även på brädexportsidan där Arfvidsson var dominerande brädexportör fram till omkring 1770 medan John Hall därefter tog över allt mer. 1770 stod John Hall för 19% av brädexporten över Göteborg, 1777 56%, 1790 70% och år 1800 för 55%. På 1770-talet exporterade Hall även stora mängder tjära från Göteborg.

John Hall & Co övertog också en rad sågverk och järnbruk, exempelvis järnbruken Borgvik (50%), Annefors, Ransäter (50%), Gunnerud, Löfstaholm, Thorsby (50%), Wälsfors, Björkefors, Antonström, Åhleby och Ohlby i Värmland, Kollerö i Bohuslän,  Loviseholm, Öxnäs och Rådanefors (50%) i Dalsland samt Gårdsjö i Västergötland. Vidare åtta sågar i Lilla Edet och en såg i Åstabyholm i Värmland.

1750 var Cornelia Hall också en av Göteborgs 5 största importörer och 1760 var Wilson & Hall den näst största importfirman efter Birgitta Sahlgren.

Thomas Erskine återvände 1799 till Skottland och John Hall d.ä dog 1802. Därefter gick den Hallska firman snabbt mot sin undergång då sonen John Hall d.y. inte direkt var en affärsman. 1807 var konkursen ett faktum. Konkursen avslutades i praktiken inte förrän så sent som 1820 på grund av en lång och besvärlig rättslig konflikt mellan John Hall d.y (inklusive hans ombud Pehr Backman) och sysslomännen (konkursförvaltarna) David Carnegie d.ä., F.M. Åkerman, Niklas Björnberg och David Low (den sistnämnde till 1818). David Carnegie d.ä var anställd i den Hallska firman fram till 1806. Fram till 1802 på heltid och därefter på deltid.

I samband med konkursen övertogs stora delar av den Hallska firmans verksamhet från år 1810 av Niklas Björnberg. Exempelvis flera av järnbruken och stora delar av järnexporten. Även de andra sysslomännen drog nytta av konkursen, såväl handelshuset Low & Smith som David Carnegie d.ä. var därefter viktiga järnexportörer vid sidan av Niklas Björnberg. Den enda av de större äldre järnexportfirmorna som fanns kvar efter år 1807 var Martin Holterman & Söner.

Bagge – en viktig företagarfamilj i det gamla Göteborg

Bagge är ett namn som givits till många släkter från Bohuslän. Invånarna i detta landskap kallades nämligen ofta för baggar (jmfr hur vi än idag kallar norrmän för norrbaggar). Den släkt Bagge som jag här ska skriva om blev en framgångsrik företagar- och handlarsläkt i 1700-talets Göteborg. Den äldste med säkerhet kände medlemmen av familjen är Fredrik Bagge (1646-1713) präst och kyrkoherde i Marstrand från 1670, från 1680 kontraktsprost i Älvsyssel och från 1682 även kyrkoherde i Solberga. Han var representant för prästståndet vid ett flertal riksdagar (1680, 1686, 1693, 1697 och 1710). Vid danskarnas erövring av Marstrand 1677 var han uttalat svenskvänlig och fängslades därför, först på Marstrands fästning och senare på Fredrikshalds. Han återkom året efter att själv ha betalt sin lösen. Hans mor Malin var en av alla de kvinnor som anklagades för häxeri. Efter två år lyckades Fredrik Bagge dock få henne frikänd år 1671.

Fredrik Bagge hade minst tre söner. Lorentz Bagge (1680-1742) var gift med Anna Margareta Calmes (1690-1767) och Samuel Bagge (1686-1763), gift med Catharina Ström (1694-1770). Anna Margareta Calmes var dotter till borgmästaren Hans Calmes och en av hennes systrar, Dorothea Calmes (1682-1738) var gift med grosshandlaren Niclas Matzen(1664-1720) i sitt andra äktenskap och med Peter Silvander (-1758) i sitt tredje. Två andra systrar var ingifta i familjen Nissen. Catharina Ström var syster till Hans Olofsson Ström (1683-1761) och Berge Olofsson Ström (1688-1762). Den förstnämnde av bröderna Ström var svåger med den mäktige Niclas Sahlgren och den andre var far till Johan Fredrik Ström (1731-81), styvfar till John Hall d.ä. som kom att bli mycket rik. Den tredje sonen till Fredrik Bagge var handelsmannen Johan Fredrik Bagge.

Lorentz Bagge var kapten i det militära och från 1737 rådman. Riksdagsman vid riksdagen 1770. Lorentz Bagge fick totalt tolv barn.  Flera av dem flyttade till Varberg, däribland Ehregott Nicolaus Bagge, vilken studerade i Tyskland och med tiden blev superintendent och överpastor i Coberg. Sonen Emanuel som var född 1714. Han blev handlande i Varberg och blev där i unga år rådman. Han var först gift med Anna Lagerbom, dotter till skepparen Gomer Lagerbom, och när hon år 1743 avled vid 21 års ålder efter att kort dessförinnan fött en son, som dog späd, gifte Emanuel om sig med Johanna Pihlsson, född 1723 och dotter till Johan Pihlsson som senare belv borgmästare. Med Johanna Pihlsson hade Emanuel åtta barn. Två söner levde till de uppnådde 17 resp. 18 års ålder. Alla de övriga dog som barn. När man så läser att Emanuel Bagge avled vid 40 års ålder, år 1755.

I Göteborg kvarblev bland annat Elieser (Benjamin) Bagge (1720-94). Han hade erhållit burskap som handlande i Göteborg den 10.1.1749 och var föreståndare för tyska kyrkan. 1769 tycks han ha varit konkusrfärdig och gjorde en ackordsuppgörelse med sina fordringsägare. Hans första hustru Anna Bundy, var född 1720 och avled barnlös 20.5.1772. Hon var dotter till kyrkoherden i Uddevalla Petrus Jac. Bundy (född 1677, död 1737) och Cecilia Påvelsdotter Nöring. Hans andra hustru Maria Catarina Hehl var född omkring 1744 och avled i barnsäng 1775. Enligt en del källor så är Benjamin och Elieser Bagge olika personer, men eftersom fler källor uppger att de är födda och döda samma år och gifta med samma kvinna så utgår jag från att det handlar om samma person.

Peter Samuelsson Bagge

Peter Samuelsson Bagge

Samuel Bagge, bror till Lorentz Bagge, blev rådman i Marstrand. Hans son var Peter Samuelsson Bagge (1710-79) som var gift med Anna Christina Thorsson (1711-79), dotter till kaparkaptenen Anders Thorsson och Anna Thalena Gathe (syster till Lars Gathenhielm). Peter Samuelsson Bagge (eller Peter Bagge d.ä.) kom att bli en av 1700-talets mest betydande affärsmän i Göteborg och nästan lika rik som Niclas Sahlgren.

Tillsammans med Fredrik af Chapman startade Peter Samuelsson Bagge Vikens varv i Majorna, där några ostindiefarare byggdes. Främst byggdes dock mindre fartyg och varvet ägande också mycket arbeta åt underhåll av Ostindiska Kompaniets skepp. Vikens varv låg ungefär där Fiskhamnen senare har legat.  I varvets närhet ägde Bagge en gård som kallades Bellevue. Denna revs i början av 1930-talet. Peter Bagge deltog också i starten av Varvet Kusten, även det ihop med Fredrik af Chapman och arrenderade från 1752 Gamla varvet som låg nedanför Stigberget. Arrendet gällde fram till 1767. Varvet Viken och Gamla varvet drevs under arrendeåren som en enhet.

Tillsammans med Samuel Schutz, en annan framgångsrik handelsman i Göteborg drev han också handelsfirman Peter Bagge och Samuel Schutz mellan 1735 och 1743. Sistnämnda år kom Peter Bagge på obestånd och rymde till Köpenhamn. Han kom tillbaka till Göteborg 1749 och drev då en handelsfirma ihop med  John Wilson och en Pike, senare med John Hall den äldre istället för med Pike. 1752 grundades ett betydande garveri, där Bagge var medintressent. Samma år miste han sitt arbete som spinnhusets inspektor. Bagge ägde också ett brännvinsbränneri utanför Drotttningporten tillsammans med Volrath von Öltken. 1775 fick man dock tvångssälja detta för 20000 daler silvermynt till kronan. Vidare ägde Peter S Bagge tobaksplantager utanför staden, en väderkvarn, ett tegelbruk och en kalkugn. 1755 fick han privilegium för valfångst, detta var det första Grönlandskompaniet. Det upplöstes i början av 1760-talet. Peter S Bagge var också  riksdagsman för Göteborg vid riksdagarna 1751-1752, 1755-56, 1760-62 och 1765-66. Peter hade många barn, exakt hur många är svårt att slå fast. Men fyra söner uppnådde i alla fall vuxen ålder, Samuel Bagge, Peter Bagge, Carl Bagge och Jacob Bagge.

Samuel Bagge (1738-1814) övertog gården Aspenäs från Jacob von Jacobson år 1780. Eftersom gården var frälsegods som bar fick ägas av adliga gjordes detta genom pantförskrivning. 1800 fick han tillstånd att köpa gården tillsammans med ett antal andra egendomar. Från 1754 arrenderade han Kungsgården i Ås kloster i Halland. 1785 köpte han Hede säteri som från 184 blev bostad för hans änka. 1808 övertogs de av en son då fadern misskött egendomen under en tid. Samuel Bagge handlade med tjära, järn och jordbruksprodukter.

Peter Pettersson Bagge (1743-1819) kom att överta faderns intressen i Varvet Kusten och var en av de som deltog i bildandet av bolaget Varvet Kusten år 1784. De andra intressenterna var G.F. BeyerMartin Törngren, Peter Bagge, A.P Oterdahl, Olof Westerling, G.W. Santesson, Johan G. Ekmans änka, Nic. Matzens änka, P.P Ekman, Jonas Kjellberg, Andreas Andersson, Anders Lesse och Philip Oterdahl. Från 1773 var han delägare i det nya Grönlandskompaniet tillsammans med bland annat G.F. Beyer och Martin Törngren. Detta bolag upplöstes 1787. Peter P Bagge ägde en lång rad sillsalterier, rökerier och trankokerier. Han anlade ett skeppsvarv på Marstrand 1776, men dess verksamhet flyttades snart till Varvet Kusten i Göteborg. Han var en stor sillexportör men blev allt mer intresserad av jordbuk. Han köpte därför upp gårdar i Västergötland, nämligen Lund 1778, Såtenäs 1784 och Öne (Önafors) 1782 samt Nygård 1790.

1793 bildade Peter Bagge tillsammans med bl.a. William Chalmers Trollhätte Kanal- och Slussverksbolag vars verkställande direktör han själv blev. 1800 invigdes de första slussarna. Han var gift två gånger, första gången med Magdalena Beijer (1734-1803) som var änka efter superkargen vid Ostindiska kompaniet Anders Gadd och andra gången med Ullrica Sophia Grentzelius (1785-1861).  Sonen Samuel Bagge (1774-1814) i första giftet övertog Önafors och sonen Patrik Bagge (1810-88) i andra giftet Nygård. Nygård såldes 1847 till Nils Ericsson. Samuel Bagge adlades samma år som han dog, men blev aldrig introducerad på riddarhuset. Han var ingenjör.

En andra son i Peter Bagges andra äktenskap, Robert Conrad Bagge (1815-83) blev 1832 anställd hos J.A. Kjellberg i Göteborg. Från 1838 arbetade han på Lo sågverk i Ångermanland, ägt av Kjellberg. R.C. Bagge inköpte Kramfors sågverk år 1848 medn överlät det snart till Kjellberg och under familjen Kjellbergs ägo utvecklades sågen till en av Sveriges större med RC Bagge som chef. 1876 tog sonen John Bagge (1843-1913) över ledningen för företaget. Denne utsattes år 1869 för ett mordförsök då en annan träpatron, Georg Scherman (1816-84) försökte skjuta honom.

Tredje sonen Carl Bagge (1752-1818) övertog för sin del Varvet Viken från fadern. Han var gift med Catharina Elisabeth (Elise) Beckman (1766-1840), dotter till den framgångsrike handelsmannen Hans Jacob Beckman (1736-1815). Han var därmed svåger med direktören i Ostindiska kompaniet, Laurent Tarras samt även med David Carnegie Sr och Christian Wilhelm Damm. Svågern Christian Beckman (1779-1837) var gift med Anna Catharina Björnberg (1782-1848), dotter till den mycket rike köpmannen Niklas Björnberg.

Carl Bagge ägde också egendomen Oljekvarn i Majorna i likhet med sin far och farfar. Han drev oljeslageri i Majorna, tegelbruk, kattunstryckeri på Gårda samt mälteri. 1796 kom glasbruket vid Klippan under hans ledning och utvecklades rejält. Delägare i glasbruket var även martin Törngren och tidigare hade det drivits av flera medlemmar i familjen Schutz. Carl Bagge fick med tiden titeln kommerseråd och umgick med en lång rad av tidens främsta män, bland annat den mycket berömde franske generalen Jean Moreau (1763-1813) en av de personer som gästade Oljekvarn. Två av Carl Bagges tre döttar kom alla att gifta sig med rika och betydande män, Carolina Elisabeth Bagge (1791-1863) med Fredrik Willerding (1781-1869) och Eleonora Margareta Bagge (1795-1857) med James Dickson (1784-1855).

Den fjärde sonen, Jacob Bagge (1753-1812) var kofferdikapten dykerikommissarie och handlande i Varberg. År 1784 lyckades han rädda alla ombordvarande på ett engelskt fartyg som förlist i svår storm utanför Varbergs kust. Bland passagerarna fanns tre unga systrar Mason på väg till den ryska huvudstaden S:t Petersburg. Där skulle den äldsta systern gifta sig med en officer. Efter skeppsbrottet bytte syskontrion till häst och vagn och tog sig fram den långa vägen runt Bottniska viken. På hemresan återvände de två yngre systrarna till Varberg, där Jenny Mason (1767-1834) gifte sig med sin räddare Jacob Bagge. Den tredje systern förblev ogift och stannade livet ut hos systern och svågern på Öfverås gård i Askome socken, 15 kilometer norr om Varberg.

En Carl Gustaf Bagge  som inte tycks ha varit släkt med denna familj Bagge, ägde Älgö bruk ihop med svågern Christoffer Hedenberg. Carl Gustaf Bagge var gift med en dotter till Cornelius Thorsson vid namn Anna Thorsson.

Hall – från Ostindiska till konkurs

Benjamin Hall (-1748) flyttade på 1730-talet till Göteborg och gifte sig med Cornelia Åkesson (1716-78). De fick barnen John Hall d.ä. (1735-1802) och Cornelia Hall (1739-91). 1735 fick Benjamin Hall burskap som handlande. Även Benjamin Halls bror Robert Hall (1731-63) flyttade senare till Göteborg, omkring 1750.  Efter Benjamin Halls död gifte änkan om sig med superkargören i Ostindiska kompanietJohan Fredrik Ström (1731-81). Genom detta fick John Hall d.ä via sin styvfar många viktiga kontakter inom Ostindiska såväl som inom andra delar av det göteborgska näringslivet.

Cornelia Hall var gift med rådmannen Christian Lund (1737-95). De fick tre döttrar som gifte sig med betydande göteborgare. Lisette Lund (1766-1815) med Fredrik Damm (1742-96), Christiania Lund (1761-1823) med Jacob Maule (1743-1805) och Johanna Fredrika (1766-1813) med Jacob Sahlgren (1753-1814). Den Cornelia Hall (1727-1791) som var gift med Carl Fredrik Brehmer (-1784) kan inte vara samma person som Benjamin Halls dotter utan bör möjligtvis kunna ha varit faster till denna.

Framgångarna för John Hall d.ä. byggde bl.a. på att hans affärer i handelsfirman John Hall & Co (med Thomas Erskine som kompanjon) hade en stark koncentration på export av järn och bräder, framförallt till den brittiska marknaden. Här kom han att helt dominera exporten från Göteborg. För att trygga varuleveranserna, förvärvade Hall även flera sågar och järnbruk, exempelvis järnbruken Borgvik (50%), Annefors, Ransäter (50%), Gunnerud, Löfstaholm, Thorsby (50%), Wälsfors, Björkefors, Antonström, Åhleby och Ohlby i Värmland, järnbruken Loviseholm, Kollerö, Öxnäs och Rådanefors (50%) i Dalsland samt Gårdsjö i Västergötland. Vidare åtta sågar i Lilla Edet och en såg i Åstabyholm i Värmland.

Mellan 1780 och 1805 var den Hallska firman den i särklass största järnexportören i Göteborg med mellan 76% och 30% av järnexporten under enskilda år. Även när det gäller brädexporten var firman lika dominerande under perioden.

Enda egentliga konkurrenten var Christian Arfvidsson & Co, men den firman gick i praktiken i konkurs år 1787 och ombildades därefter. Delar av den Arfvidssonska firmans verksamhet övertogs av John Hall & Co liksom en del av dess skulder. Christian Arfvidsson själv var gift med en kusin till John Hall d.ä.:s styvfar Johan Fredrik Ström.

Halls handelshus sysslade också med export av sill och anlade ett par sillsalterier, Stensholmen (50%), och Porsholmen samt trankokeriet Djupviken (50%). Handelsfirman importerade dels salt, som var nödvändigt för sillhanteringen, dels typiska brittiska returvaror som kol, bly, glas och kolonialvaror.

 

John Hall d.ä.

John Hall d.ä.

John Hall d.ä. blev en mycket förmögen man. 1784-96 lät han uppföra Gunnebo slott utanför Göteborg för att ha som sommarbostad.

John Hall d.ä. var gift med Christina Gothéen (1749-1825), dotter till superkargören Anders Gothéen (1719-94) och Maria Elisabeth Gadd.  Paret Hall fick två barn, John Hall d.y. (1771-1830) och Christina Hall (1773-1839). Christina Hall var gift med Claes Adam Wachtmeister (1755-1828), ägare till Lerjeholm och John Hall d.y med AGC Koskull (1788-1840). De senares dotter Christina Charlotta Mariana Hall (1807-?) var gift med Eduard Beckman (1805-?).

Av allt att döma så var också Christina (Gothéen) Hall älskarinna åt den latinamerikanske frihetskämpen Francisco de Miranda (1750-1816) under hans besök i Sverige år 1787. Några citat från den senares dagbok tyder onekligen på detta (citerat ur Den svenska historien, del 10, 1979):

Därefter gick jag ensam med Madame [Hall, min anm.] till ett eremitage på krönet av en liten skogshöjd för att efter hennes önskan förnöja mig med henne, men den unge medresenären störde oss, och vi begåvo oss då till den plats där M.H. [herr Hall] var med arkitekten Carlberg, som bjöd på en kopp thé i sitt rum, och med honom hade jag en lång konversation om arkitektur.

[…]

Togo vi plats i vår vagn för att återvända hem klockan 6. Halvvägs välte vagnen på nytt och värre än på morgonen. Värst var att jag blev nästan naken, ty jag var så full av eld att det var en fröjd åt det. Kunde skyla mig med kappan. Lämnade vagnen. Alla avlägsnade sig. M. Hall gav sig av till fots. Mad:e stannade kvar och tillät mig kyssa sig. Roade oss sålunda en stund, och hon lovade själv att vara tillmötesgående i morgon mellan klockan 3 och 4 på eftermiddagen, om det inte kom något folk.

Christina Hall tog honom dessutom på besök till Clas Alströmer på Gåsevadholm där hon ofta vistades långa tider.

John Hall d.y. övertog vid faderns död 1802 ansvaret för firman, trots att han saknade både utbildning och egentligt intresse för uppgiften. Fem år senare, 1807, gjorde han konkurs och 1830 slutade han sina dagar utfattig i en koja i Stockholms utkanter. Konkursen avslutades i praktiken inte förrän så sent som 1820 på grund av en lång och besvärlig rättslig konflikt mellan John Hall d.y (inklusive hans ombud Pehr Backman) och sysslomännen (konkursförvaltarna)David Carnegie d.ä., FM Åkerman, Niklas Björnberg och David Low (den sistn. till 1818). David Carnegie d.ä var anställd i den Hallska firman fram till 1806. Fram till 1802 på heltid och därefter på deltid.

I samband med konkursen övertogs stora delar av den Hallska firmans verksamhet från år 1810 av Niklas Björnberg. Exempelvis flera av järnbruken och stora delar av järnexporten.

Brodern till Benjamin Hall, Robert Hall, var gift med Anna Österberg (-1803) som i sitt andra gifte var gift med Johan Reinhold Bauer (1729-1805). Robert Hall och Anna Österberg fick sonen Josef Hall (1754-1820) samt dottern Maria Hall. Den sistnämnda var gift med Johan Adolf Burtz, sjökapten i Ostindiska kompaniet med två resor som detta. Josef Hall ägde ett antal sillsalterier och trankokerier i Bohuslän, exempelvis Stenviken på Klädesholmen eller Koholmen och Djupviken på Tjörn.

Josef Hall hade en son, Olof Hall (1789-1863). En av dennes döttrar, Mary Hall (1840-1929) var gift med den framgångsrike affärsmannen Carl Emil Billqvist (1817-95) i dennes andra gifte. Josef Halls ena dotter Anna Margareta Hall (1792-1828) var gift med Christian Wilhelm Damm (1782-1848) i dennes första gifte. Deras dotter gifte sig med blivande stadsarkitekten Victor Gegerfelt. Den andra av Josef Halls döttrar, Karin Hall (1797-1881), var gift med Johan Henrik Damm, kusin till Christian Wilhelm Damm.

Ström – familj som blev rik på den ostindiska handeln

Del 7 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

Olof Hansson (-1710) var handlande och rådman i Marstrand. Två av hans söner, Hans Olofsson (1683-1761) och Berge Olofsson (1688-1762) blev grosshandlare. Den förstnämnde i Göteborg och den sistnämnde i Stockholm. Hans Olofsson Ström var gift med Anna Elisabeth Sahlgren (-1733), syster till Jacob Sahlgren (-1736) och Niclas Sahlgren (1701-1776). Niclas Sahlgren var intiativtagare till och direktör i Ostindiska kompaniet. Han var en av Sveriges rikaste personer på sin tid.

Nils Ström (1714-1783), son till Hans Olofsson var i sitt först äktenskap gift med Wilhelmina Grubb (1728-62), syster till Catharina Christina Grubb som var gift med Niclas Sahlgren i dennes andra äktenskap. De var även systrar till Ulrika Grubb, gift med Volrath Tham (1687-1737),  direktör i Ostindiska, Magdalena Grubb, gift med Nils Ströms bror Olof Ström (1716-74) och Hans Wilhelm Grubb (1724-98). I sitt andra äktenskap var Nils Ström gift med Catharina Arfwedsson (1737-93), dotter till den rike köpmannen Abraham Arfwedson och syster till Carl Kristoffer Arfwedson (1725-1826) , delägare i firman Tottie & Arfwedson. Den senares son Carl Abraham Arfwedson (1774-1861) var direktör i Ostindiska kompaniet 1806-13.

Nils Ström var först bland annat superkargör i Ostindiska kompaniet och sedan direktör 1763-66. Han övertog också faderns handelsrörelse och var bruksägare. Olof Ström var för sin del superkargör i Ostindiska Kompaniet och genomförde betydligt fler resor än den äldre brodern. De båda brödernas systrar Christina Levina Ström (1720-1759) och Anna Mariana Ström (1727-64) var både gifta med mäktiga män. Den förstnämnda med kommerserådet Christian Arfvidson (1717-99) och den senare med Martin Holterman (1715-93). I sitt andra gifte var Martin Holterman gift med Charlotta Arfwedson (1741-1801), syster till Nils Ströms andra hustru.

Berge Olofssons barn blev också mäktiga eller gifte sig med mäktiga män. Äldste sonen Johan Fredrik Ström (1731-1781) var kommerseråd och direktör i Ostindiska kompaniet från 1773. Han var dessutom gift med Cornelia Åkesson (1716-78) , änka efter Benjamin Hall (-1748), och därmed styvfar till den mycket framgångsrike handlaren John Hall d.ä. (1735-1802). Gabriel Ström (1740-85) var kapten i Ostindiska kompaniet och gift med Lona Clementina Maule (1746-1784), dotter till James Maule (1705-?) och syster till James (Jacob) Maule, superkargör i Ostindiska. Dottern Anna Elisabeth Ström (1733-1814) var gift med Olof Sahlgren (-1758), son till Jacob Sahlgren och dottern Emerentia Eleonora Grubb (1733-1806) var gift med Hans Wilhelm Grubb (1724-98).

Andra källor se första inlägget om Ostindiska.