Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

James Dickson & Co

Göteborgs största segelfartygsrederier 1854-1866

Under denna period domineras rederiverksamheten i Göteborg av två företag, James Dickson & Co och J.G. Grönvall & Co. Medan J.G. Grönvall & Co i praktiken var ett renodlat rederiföretag så var James Dickson & Co framförallt ett handelshus och trävaruexportföretag med sågverk i Norrland och brädgård i Göteborg. De två företagen är i en klass för sig själva med andra stora redare en bra bit efter vad det gäller tonnage och antal fartyg. Segelfartygen dominerade fortfarande i Sverige, framförallt på de längre rutterna, men på kortare trader och för kortare transporter blev ångfartyg snart dominerande.

Wilhelm Röhss lämnade för sin del J.G. Grönvall & Co år 1853 och blev därefter stor redare i egen regi, först själv och sedan via Wilh. Röhss & Co. Ekman & Co som i början av 1800-talet var en av de större redarna i Göteborg återkom bland de större redarna och växte kraftigt som redare under perioden medan Olof Wijk istället minskade sin rederiverksamhet. Flera tidigare sjökaptener såsom Theodor Nilsson och Anton Clase med flera blev själva stora redare.

Flera företag som satsade på ångfartyg avvecklade sin segelfartygsverksamhet såsom exempelvis Ungewitter & Co samt Mattsson & Braune. Gerhard Emanuel Braune som var delägare i sistnämnda bolag hade sonen Josua Braune som ägde del i ett annat företag med stort tonnage, Francke & Braune.

Största rederier, antal läster, 1854, 1856, 1858

James Dickson & Co, 2 977, 3 702, 3 273
J.G. Grönvall & Co, 2 490, 2 537, 2 700
J.A. Kjellberg & Söner, 1 202, 1 461, 691
Gustaf Melin, 1 033, 943, 847
Olof Wijk, 896, 961, 249
I. Lilljequist & Son, 569, -, –
C.G. Lindberg, 522, 522, 466
Leopold Gibson, 488, 593, 882
Mattsson & Braune, 415, 414, 327
Corin, Lindhult & Co, 415, 195, –
E. Rundberg, 405, 241, 95
A. Barclay & Co, 376, 608, 297
G.H. Hegardt & Co, 317, 534, 534
O.P. Dahlin, 303, 303, 302
C.C. Barchmann, 300, 496, 733
Ungewitter & Co, 131, 693, 681
J. Wennerberg & Co, 255, 334, 473
Wilh. Röhss, 252, 401, 931
G.W. Friberger, 114, 302, 212
Otto Lindberg, – , 334, 333
Francke & Braune, -, – , 485
A. Oterdahl, 299, 235, 389

Största rederier, antal läster, 1860, 1862, 1864, 1866

James Dickson & Co, 3 224, 2 974, 2 787, 2 733
J.G. Grönvall & Co, 2 874, 2 660, 2 930, 2 755
Gustaf Melin, 1 048, 1 458, 1 233, 943
Wilh. Röhss, 1 001, 926, 878, 606
G.H. Hegardt & Co, 856, 566, 710, 697
C.C. Barchmann, 734, 318, 318, –
J.A. Kjellberg & Söner, 691, 543, 748, 858
L. Gibson/W. Gibson & Söner, 662, 662, 655, 479
J.L. Broddelius, 559, 312, 552, 545
Francke & Braune, 485, 485, 485, –
C.G. Lindberg, 466, 310, 218, 214
A. Oterdahl, 389, -, -, –
J. Wennerberg & Co, 382, 297, 308, 308
Ungewitter & Co, 350, -, -, –
A. Barclay & Co, 333, 333, 637, 590
Otto Lindberg, 333, 333, -, -,
Ekman & Co, 319, 500, 560, 911
Mattsson & Braune, 318, 318, 318, 318
O.P. Dahlins sterbhus, 302, 193, -, –
A.F. Landgren/A. Landgrens Enka, -, 363, 286, 495
P.A. Lindberg, -, -, 600, 654
Björck & Engström, 271, 273, 499, 478
Olof Wijk, – , -, 373, 373
Anton Clase, -, -, -, 462
Theodor Nilsson, -, -, -, 326
C.O. Lundberg, 222, 108, 206, 317

Advertisements

James Dickson & Co som rederi

James Dickson & Co var under en stor del av 1800-talet en av Sveriges allra största brädexportörer och också ett stort rederi. Under många år med start vid mitten av 1840-talet det allra största segelfartygsrederiet i konkurrens med J.G. Grönvall & Co.

Rederiverksamhet hade precis som exportverksamheten sin verksamhetsbas i Göteborg. Sågverken fanns främst i Norrland där firman också drev ett skeppsvarv invid sågverket i Svartvik med start 1838. Åren 1839-49 hade varvet Niels Christian Kierkegaard som skeppsbyggmästare. Det sista fartyget som byggdes på varvet sjösattes 1862.

I slutet av 1860-talet när ångfartygen började dominera till havs avvecklade James Dickson & Co snabbt sin rederiverksamhet genom att sälja och hugga upp sin flotta.

Segelfartyg

  • Maria Carolina. Brigg av furu. Ny 1798. Förolyckades 1830 vid inloppet till Mississippifloden.
  • Glädjen. Brigg. Troligen byggd i Nedertorneå 1800. Förolyckad vid Arendal 1815.
  • Carl XIV (f.d. ‘Helena Sophia’). Brigg av ek. Använd 1809-1825. Förolyckad vid Dunbar, Skottland 1825.
  • Hoppet. Galeas av furu. Byggd i Jakobstad, Finland. Inköptes troligen 1809. ”Upphuggen” 1811.
  • Venus. Brigg. Byggd i Torneå omkring 1810 och förbyggd på Wifsta varv. Köptes av Robert Dickson och Joseph och Olof Hall troligen år 1815. Såldes 1846 till Norge.
  • Catharina (f.d. ‘Venus’). Brigg. Ägdes 1813 av Robert Dickson, James Dickson och John Hall d.y. Såldes till Niclas Björnberg.
  • Cuba. Brigg av ek (f.d. ‘Gulliver’). Inköpt 1813. Samma år tagen av sjörövare på Cubas kust nära Havanna.
  • Aurora (f.d. ‘The Generation’). Brigantin. Använd 1813-1815. Förolyckad i Nordsjön i april 1815. Befälhavare Watt och J J Lindberg.
  • Götha (f.d. ‘Venus’). Skepp av ek. Inköpts som ny 1813 (osäker uppgift). Förolyckades i Archangelsk 1818.
  • Matrosen (f.d. Mariner). Skepp av ek och furu. Köpt 1813. Sålt 1816. Ägdes av Robert Dickson och John Hall d.y.
  • Carl Johan (f.d. ‘Eleonore’, ryskt fartyg). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad 1815.
  • Charlotta (f.d. ‘Golden Age’). Brigg av ek. Byggd 1796. Ägdes 1814-1815. Försvann 1820.
  • Christina Amalia (f.d. ‘Hen von Nagel’ eller ‘Nagler’, ‘Hercules’, ‘Christina’). Skepp av ek. Inköpt 1814. Förolyckad vid franska kusten 1819.
  • Delphin. Byggd och inköpt 1814. Osäkert hur länge Dickson & Co ägde henne. Såld till utrikes ort 1828.
  • Carl Johan (f.d. ‘Confidence’). Brigg. Byggd 1813. Inköpt 1815. Såld 1817.
  • Sophia. Brigg av ek. Var i James Dickson & Co:s tjänst 1813. Kapat och kondemnerat i Lima.
  • Dennewitz. Brigg av ek och furu. Byggd 1817. Förolyckad i Spanska sjön 1823.
  • Elisabeth, brigg på 78 läster. Eventuellt byggd 1810. Ägd 1818-1838. Befälhavare bland annat T. Röse.
  • Hoppet. Brigg av furu byggd i Luleå 1781. Förolyckades vid Jutska kusten 1820.
  • Götheborg (f.d. ‘Anna’). Brigg av furu. Byggd 1818. Förolyckad vid Engelska kusten nyårsafton 1821.
  • Neptun. Brigg av furu. Byggd i Piteå 1822 (1816?). Förolyckad 1823 vid Skagen. Av 12 mans besättning drunknade en.
  • Cecilia (Cicilia), skepp av ek på 190 läster. 1824-1845.  Såldes till Norge 1845. Befälhavare Ö. Beckman och O.C. Bäck.
  • Oscar (f.d. Biederman), brigg av ek och furu på 132 läster. Byggd i Flensburg. Belagd med embargo. Inropad av James Dickson & Co den 20/10 1824 för 4.020 rd banco i Sundsvall. Därefter ägd av James Dickson själv. Såld till Norge år 1838. Befälhavare Å.F. Ljunggren.
  • Nils, galeas på 36 läster. Byggd i Sundsvall 1832 (1833?).  Förolyckad 1843 i Norrbotten. Befälhavare B. H. Schütz och J. Kjällman.
  • Venus, brigg på 99 eller 100 läster. Tillhörde James Dickson & Co 1837. Sannolikt såld 1847. Befälhavare: B. Hjärne, C. F. Hjärne
  • Artemise, skepp på 150 läster. Byggt 1838 på Svartviks varv och sålt 1840. Befälhavare Å.F. Ljunggren.
  • Josephine, galeas på 36 läster. Ägd från 1838 eller 1839 och såld 1845. Befälhavare T. Röse och N.A. Hallengren.
  • Svartvik, skepp (bark) på 206, senare 196 läster. Byggd 1838 på Svartviks varv. Såld till C.C. Barchmann, troligen 1855. Seglade ända till 1916 då den brändes upp av tyskarna i kriget. Befälhavare B. Hjärne, C.J. Söron, J.W. Wennerholm, C.J. Wahlström och F.W. Larsson.
  • Caledonia, bark på 199 läster, senare 202, som byggdes på Svartviks varv 1840. Såldes år 1855 till L.A. Pettersson Jr med flera. Upphugget 1860 i England, Befälhavare Adam Richard Gavin, Johan William Wennerholm, Charles Josef Ekström och Johan William R. Bersén.

Caledonia

  • Prins Oscar, bark på 240 läster, senare 222 läster. Byggd på Svartviks varv 1844. Sannolikt såld 1857. Befälhavare A.F. Ljunggren, H.B. Schütz och A.E. Hansson.
  • Artemise, skepp på 171 eller 172 läster. Köpt 1844 eller 1845. Sålt 1846 eller 1847. Befälhavare Carl Johan Söron.
  • Axel, skonert på 72 läster. Byggd på Svartviks varv 1845. Sannolikt såld 1855. Befälhavare N.S. Hallengren, N.A. Hallengren, C.J. Wahlström och J.A. Hedlund.
  • Alexandra, skonert på 71 läster. Byggd på Svartviks varv 1845. Såld till M.F. Leffler, troligen 1855. Befälhavare S. Larsson och C.M. Jönsson
  • Minerva. Skepp av furu på cravel. 130 läster. Byggd på Wifsta varv 1807. Köpt 1845 från Thomas Kennedy och sålt 1846. Befälhavare J. Dulin.
  • Charles Tottie, skepp på 244 läster. Byggt på Svartviks varv 1846. Sålt till Niclas Beckman år 1847. 1850 sålt till G.H. Hegardt & Co.
  • Josephine, skonert på 71 läster. Byggd på Svartviks varv 1846, troligen såld 1853. Befälhavare C.M. Johnson, C.J. Forssel och C.D. Sandberg.
  • Oberon, skonert på 85 läster. Byggd på Svartviks varv 1846 och troligen såld 1855 till M.F. Leffler. Befälhavare J. A. Planius, F. A. Kihlman och C. E. Bothén.
  • Johanna Catharina, brigg på 148 läster. Byggd på Svartviks varv 1847. Såld till G.W. Friberger, troligen 1855. Befälhavare H.B. Schütz, A.J. von Reis och R.E. Lindström.
  • Sir Robert Peel, skepp på 242 läster. Byggt på Svartviks varv 1849. Troligen sålt 1855. Befälhavare Carl Johan Söron och G.W. Hagman.
  • Cecilia, skepp (bark) på 234 läster. Byggt 1850. Troligen sålt 1869. Befälhavare B. Hjärne, Carl Johan Söron, H. Kronhamn, F.W. Larsson. J.H. Svendsen och A.E. Hansson.
  • Oscar I, tremastad bark på 317 läster. Byggd 1851 på Svartviks varv. Reparerad 1859. Såld till Ekman & Co år 1866 och då omklassad till 351 läster. Befälhavare Adam Richard Gavin, C.J. Lilliehöök, C.J. Blomqvist, C.J. Clase och F.W. Larsson.
  • Eleonore, skonert på 91 läster. Byggd 1850 på Svartviks varv och troligen såld 1865. Befälhavare P.F. Andersson, C.J. Blomqvist. C.F. Tryselius och J.A. Brockman.
  • Prinsessan Louise, brigg på 141 läster. Byggd på Svartviks varv 1850. Såld till Olof Wijk år 1863 eller 1864. Befälhavare S.A. Kihlman och C.J. Stillström.
  • Sabina, skonert på 60 läster, senare 63 läster. Byggd i Hudiksvall 1851. Såld 1855. Förlist 1865 vid Västergarn, Gotland. Befälhavare J. Nilsson och A.G. Mellander.
  • Elisabeth, skepp på 235 läster. Byggt på Svartviks varv 1852. Sålt till Gustaf Melin 1868 eller 1869. Befälhavare Johan William Wennerholm, A.G. Mellander, F.W. Larsson och C.F. Tryselius.
  • Beatrice, brigg på 152 läster. Byggd på Svartviks varv 1853 och såld 1857. Befälhavare C.J. Ekström.
  • Clara, skonert på 82 läster. Troligen ägd 1853-1855. Byggd på Svartviks varv 1853. Befälhavare E. Blomberg.
  • Ocean, barkskepp på 160 läster, senare 168 läster och 169 läster. Byggd 1839. Köpt från Dan. Elfstrand & Co i Gävle 1853, reparerad och upprustad samma år. Såld 1864 i London. Befälhavare J. Paterson, C.J. Clase, C. Hjärne, G.W. Hagman och G.R. Larsson.
  • Montrose, skepp på 266 läster. Byggt på Svartviks varv 1853. Såld till J.G. Grönvall & Co 1857. Befälhavare A.J. von Reis.
  • Charlotte, skepp på 230 läster, senare 217. Byggt 1854 på Wifsta Warf för räkning Dickson & Co. Reparerat och upprustat 1861. Såldes 1869. Befälhavare R.E. Lindström, C.J. Clase, A.G. Mellander och J. A. R. Lange
  • Robert Dickson, skepp på 388 läster. Byggt på Svartviks varv 1854. Sannolikt såld 1867. Befälhavare B. Hjärne och S.N. Nilsson.
  • Bloomer, skepp på 160 läster. Köpt från England 1855 av James Dickson personligen. Byggdes i Sackerville, Nova Scotia, Canada år 1851. Reparerat och upprustat 1863. Efter det på 163 läster och ännu senare på 169 läster.. Befälhavare F. Reutercrona, H. E. Kraeft och C. G. Rudin. Sålt till J.A. Kullberg år 1869. Förliste den 18 januari 1882.
  • Emilia (f.d ‘Rapid’), skepp på 195 läster. Byggdes 1839 i Jacobstad, Finland. Ägd 1855-1858 av James Dickson personligen. Köptes i Liverpool. . Befälhavare C. G. Möller.
  • Miltiades, barkskepp på 250 läster. Byggt 1846 i Thomas Town, Maine, USA. Köpt 1855. Sålt till Gustaf Melin 1868. Befälhavare C.F. Lidbeck.
  • Peter, skepp på 150 läster. Byggt 1813 i Bombay. Köpt från England 1855 av James Dickson personligen. Sålt i Norge 1857. Befälhavare Hans Edward Kraeft.
  • Danube, skonert på 188 läster. Byggd 1855 på Svartviks varv. Såld efter 1866 till Benjamin G. Mollén i Lysekil. Befälhavare G.W. Hagman, S.N. Nilsson, J.F. Larsson och A.E. Hansson.
  • Kronprinsen, skepp (bark) på 389 läster. Byggt 1855 på Svartviks varv, sålt till J.A. Cullberg (Kullberg) senast 1869, ägt av Jam. Dickson & Co 1866. Befälhavare C.E. Bothén.
Kronsprinsen

Kronprinsen?

  • Caroline, skepp (bark) på 346 läster. Byggt på Svartviks varv 1856. Sålt till Charles Åhmansson år 1867 eller 1868. Befälhavare S.A. Kihlman och Johan William Wennerholm.
  • Marika, brigg på 145 läster. Byggd 1859 på Svartviks Varv. Ägd nåt eller ett par år kring 1860. Befälhavare T.J. Larsson.
  • Gustaf Adolf, skepp på 202 läster. Byggd 1862 på Svartviks varv och det sista fartyget som byggdes där. Såld 1869 eller 1870. Befälhavare S.N. Nilsson, J.A. Brockman och F. W. Larsson.

Grunden  till listan är hämtad från Svartvikare (har som det verkar listat en del av J.G Grönvall & Co:s fartyg som ägda av Jam. Dickson & Co) och CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22. Fartyg från de två källorna som ej kunnat hittas i skeppslistorna gällande åren 1837-1885 (de år som är tillgängliga på nätet) och sådana som bara hittat med andra ägare har strukits. Fartyg som finns i skeppslistorna med James Dickson eller James Dickson & Co som inte finns på sajten Svartvikare och inte nämns av Fredberg har jag lagt till.

De skepp jag har kvar i listan är för perioden 1837-1885 bara sådana för vilka James Dickson & Co eller James Dickson var huvudredare för. Utöver detta kan företaget ha varit delägare i flera fartyg, däribland säkert sådana som hade J.G. Grönvall & Co som huvudredare. Innan dess är alla fartyg hämtade från sajten Svartvikare med.

De med skepp betecknade fartygen (beteckningen är från skeppslistorna) är i allmänhet barkar, eventuellt fullriggare.

På 1870-talet ägde James Dickson & Co ångfartyget Ellen på 7 ton och med en 10 hk motor. Fartyget var hemmahörande i Svartvik

Atlanticahuset

Atlanticahuset är ett hus på Södra Hamngatan mellan Residenset och det Wijkska huset. Fastigheten inkluderar även ett hus som ligger mot Otterhällegatan och som kallas Otterhällehuset.

Tomten var bebyggd med trähus sedan stadens grundläggning fram till stora stadsbranden 1804. Carl Bagge, en av stadens mest betydande köpmän, lät uppföra gatuhus och gårdsflygel i sten 1807/08. Möjligen ansvarade stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg för utformningen.

1818 ärvdes fastigheten av James Dickson d.ä.. Eleonore Dickson bodde i byggnaden till sin död 1857. James Dickson d.y. använde också huset som kontor och lager för familjeföretaget J.Dickson & Co. Grosshandlare Alfred Evers inköpte huset i slutet av 1850-talet, troligen för kontor, butik och lager.

1893 inköptes fastigheten av Edvard Svanson, som lät bygga om bottenvåningen mot Södra Hamngatan till butikslokaler med skyltfönster. 1895 uppfördes också ett nytt hus i fyra våningar mot Otterhällegatan inklusive gårdsbyggnad inkluderande kontor och bostäder. Mellan 1907 och 1917 ägdes huset av Herman Kunze, vilken bl.a. bedrev hotellverksamhet i del av huset.

Wijkska huset och Atlanticahuset

Wijkska huset och Atlanticahuset

1904-1919 hade Garanti & Nattvakts Aktiebolaget sitt kontor i Atlanticahuset. Detta bolag var Sveriges första egentliga vaktbolag och ett av ursprungen till Securitas.

Det nygrundade Försäkrings AB Atlantica köpte fastigheten 1917 och påbörjade omedelbart en genomgripande ombyggnad under arkitekt Oswald Westerbergs ledning. Syftet med ombyggnaden var först och främst att skapa mer utrymme för kontorslokaler och att installera centralvärme, varmvatten och el. Bara några år efter den första fasadrenoveringen byggdes Atlanticahuset ihop med grannfastigheten och fasaden fick därmed dagens utseende. I samband med sammanbyggnaden sattes tre av gavelfönstren igen. År 2000 flyttades huvudkontoret för Atlantica till Stockholm.

Otterhällehuset

2009-2010 byggdes Atlanticahuset och Otterhällehuset om från kontor till bostäder.

James Dickson & Co

Del 18 av 21 i serien 1800-talets handelshus

James Dickson & Co grundades 1816 av James Dickson (1784-1855) och hans äldre bror Robert Dickson (1782-1858). Redan från start kom firman att inrikta sig på trävaruexport även om firman genom övertagande av den järnexportverksamhet som tidigare bedrevs i Robert Dickson & Co under 1820- och 1830-talen var en av de större järnexportörerna i Göteborg. Kring 1850 upphörde firmans järnexportverksamhet.

1820 förvärvades andelar i DejeforsForshaga vattensågar vid Klarälven i Värmland och en såg i Trollhättan arrenderades. 1844 inköptes Edsvalla bruk med vidsträckta skogar vid Norsälven varefter vattensågarna byggdes ut.

Förutom uppköpen i Värmland köpte firman snart också skogar och sågar i Norrland. 1826 köptes Matfors såg och 1832 lastagpelatsen Svartvik vid Ljungan, 1838 Baggböle såg och lastageplatsen Holmsund vid Ume älv, Gideå såg och Husum lastageplats vid Gideälven 1846. De byggdes därefter ut kraftigt.  Slutligen anlades lastageplatsen Sandarne och ångsågen Askesta vid Ljusnan år 1852. Bolaget byggde också en 8,9 km lång normalspårig järnväg mellan Askesta och Sandarne, Marma-Sandarne Järnväg (MaSJ). Stickspår och industrispår utgjorde ytterligare 6,7 km. Järnvägen hade fram till 1923 ingen koppling till någon annan järnväg.

I Göteborg hade företaget en brädgård, mellanlager och omlastningplats vid Majviken i Majorna där det sågade virket väntade på att exporteras. Allt virke märktes efter 1832 med märket Svartvik oavsett var det sågats. Företaget hade också kontor i Atlanticahuset i centrala Göteborg. Förutom att vara ett sågverksföretag var James Dickson & Co också ett av Göteborgs större rederier, kanske det största i konkurrens med J.G. Grönvall & Co.

Vid mitten av 1800-talet hade firman skeppen Robert Dickson, Kronprinsen, Oscar I, Caroline, Elisabeth, Charlotte, Cecilia, Ocean, Danube, Miltiades och Bloomer samt briggarna Prinsessan Louise och Eleonore. rederiverksamheten avvecklades på 1860-talet.

Rederiverksamheten och järnexporten sköttes främst av Robert Dickson medan James Dickson främst var ansvarig för trävaruhandeln vid kontoret i Göteborg. James Robertson Dickson, son till den äldre brodern, var ansvarig på plats för sågverken i Norrland. Kontorshuset i Majviken finns kvar där än idag.

Dicksons kontor i Majviken

Dicksons kontor i Majviken

Efter brödernas död övertog James Dicksons två söner, James Jamesson Dickson (1815-1885) och Oscar Dickson (1823-97), ledningen för firman medan James Robertson Dickson (1810-73) lämnade firman när hans far dog 1855. Ansvarig för att anlägga företagets anläggningar vid Ljusnan var Oscar Dickson.

1856 såldes de värmländska sågarna Dejefors, Forshaga och Edsvalla med stor förtjänst. På 1870-talet anlades en ångsåg vid Svartvik varvid Matfors vattensåg lades ner. Firman sålde också anläggningarna i Gideå och Husum till en grupp företagare med göteborgsfirman Olof Wijk & Co i spetsen. Dickson var trots dessa försäljningar fortfarande Sverige största sågverks- och trävaruföretag med en skeppning av 45 000 standards per år på 1880-talet. Näst störst var Stora Kopparbergs Bergslags AB med 33 standards.

1877 ombildades företagets sågverksverksamhet i Sundsvallsområdet till ett aktiebolag, Svartviks AB. Från 1883 ägdes anläggningarna i Hälsingland och järnvägen MaSJ av Sandarne AB som ägdes av Dicksons.

1891 såldes Svartvik AB  till ett konsortium lett av G.P. Braathen. 1896 såldes Baggböle-Holmsund till ett konsortium med bl.a. G.P. Braathen samt bröderna Frans Kempe och Seth M. Kempe som därefter lade ner sågverket i Baggböle. 1897 såldes Sandarne AB till brittiskägda  Bergvik och Ala AB genom förmedling av Louis Fraenckel och Stockholms Handelsbank. Dickson hade därmed avvecklat hela sin sågverksverksamhet och firman nedlades också därefter. G.P. Braathen hade också intressen i Trävaru AB Dalarne i Göteborg.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Hallén, Olsson, Rosengren & Sandberg, Majornas historia, 2007
Jan Kuuse, Ekman – ett handelshus 1802-96, 1996

Edwin Willerding

Edwin Willerding

Edwin Willerding

Edwin Willerding föddes den 23 april i Göteborg och dog  6 december 1894 i Edåsa, Skaraborg. Han var grosshandlare och son till konsul Christian Fredrich Wilhelm Willerding och Karolina Elisabeth Bagge.

Från 1851 gift med Cecilia Scarth (1829-79) som föddes i Middlesex, England, som dotter till James Scarth och Elisabeth Frances. Hon dog i Göteborg.

De hade sonen Theodor James Willerding (1854-1929)  samt döttrarna Eliza Willerding (1852-1935) och Charlotte (Lalla) Willerding (1857-1930).

Studerade vid Göteborgs Handelsinstitut 1832-35, hade arbeta som handelsbetjänt i firma James Dickson & Co 1836-44, Burskap som grosshandlare 1844 och därefter delägare i friman Willerding & Co från 1844 och ensam ägare av firman från 1852 till 1870 dår friman tycks ha avvecklats. Därefter kontorschef i Wilson & Co till 1889.

Var ledamot av styrelsen för Göteborgs Handelsinstitut 1847-64 och ledamot i handelsfullmäktigae 1849-69. Ledamot i stadsfullmäktige 1863-66 och hade en hel del olika förtroendeuppdrag för staden.

Källa: Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Morten E. Waern

Morten E. WaernMorten Edward Waern föddes 1826 i Göteborg och d0g 1896 i Ön, Billingsholm. Han var son till Carl Fredrik Waern d.ä. och Betty Melin. Gift med Emma Margareta Catarina Nerman (1829-1900) och de hade barnen Johnny Waern (1851-79), Cecilia (Lilly) Waern (1853-1926), William Unwin Waern, Charles Uggla Waern (1857-1920), Lizzie Waern (1860-1927) gift med John James Gibson, Paul Melin Waern (1861-1922) gift med Florence Gibson, Ellen Waern (1862-1930) gift med James Hutchinson Kay,  James Jimmy Dickson Waern (1864-1930), Annie Waern (1865-1928) gift med Oscar Lindegren, Edvard Waern (1867-1922) och Mary Waern (1869-1940) gift med Claes Edvard Leffler.

Från 1852 delägare i faderns företag AB C. Fr. Wærn & Co tillsammans med brodern Carl Fredrik Waern. Utträdde ur firman 1856 och flyttade till London:

Morten utträder 1856 ur firman då han flyttar till London, där han skall försöka sälja ett av honom inköpt större trävaruparti samt därstädes bli firmans agent. Tiderna är mycket svåra med en bankränta som i London når den ofattbara nivån av 11%! Melin skriver till Waern och tillägger ”stackars Morten”.

I England är annars den mycket dugliga industrimannen Henry Unwin i Sheffield, som blir en av firman största kunder när det gäller Bäckefors-järnet. Han använder detta i sin tillverkning av eggjärn och då speciellt för rakknivar. Han blev en sann vän till familjen och bl.a. blev yngste sonsonen Henry blev döpt efter honom.

Efter återkomsten från London blev Morten Waern kontorschef och senare också delägare i firman James Dickson & Co, vilken han lämnade 1891. Han köpte år 1874 besittningsrätten till Bagaregårdens landeri i Göteborg för 75 000 riksdaler.  Göteborgs stadsfullmäktige beslutade 1 juni 1899 om att lösa in landeriet Bagaregården av Morten Waerns änka Emma Waern (född Nerman) från Billingsfors, för 100 000 kronor.

Lazaraus om Morten Waern

Endast för medlemmar

James Fredrik Dickson

Endast för medlemmar

Oscar Dickson

Del 17 av 21 i serien Lazarus: Svenska miljonärer 1-2
Endast för medlemmar

Firman James Dickson & C:o

Endast för medlemmar