Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Jakobsdal

En guide till Göteborgs stadsdelar – Örgryte

Örgryte är precis som Majorna ett samlingsnamn för flera stadsdelar. I Örgrytes fall handlar det om delar av den östra delen av gamla Örgryte socken och Majornas fall om delar av den västra delen av Örgryte socken. Även området där den ursprungliga fästningstaden Göteborg idag ligger var en del av Örgryte socken.

Göteborgs stad bröts ut ur Örgryte socken år 1619 inklusive de så kallade donationsjordarna som sen utvecklades till landerierna. De områden som ingick var Masthugget, Haga, nuvarande Vasastaden, Lorensberg och Heden, Stampen, Härlanda by (Olskroken, Bagaregården) och Gamlestaden. Från 1700 bröts Amiralitetsvarvets område ut från Örgryte och blev en egen enklav som också innefattade Nya Varvet. Nya Varvet var 1876-1931 en egen landskommun efter att ha varit en del av Karl Johans landskommun. Amiralitetsvarvets område var dock fortsatt en del av Karl Johans landskommun (Majorna). 1862 delades socknens uppgifter upp på Örgryte landskommun och Örgryte församling. Majorna blev också en egen landskommun (Karl Johan) som dock införlivades i Göteborg 1868.  Majornas landskommun blev senare stadsdelarna Kommendantsängen, Olivedal, Stigberget, Majorna och Kungsladugård.

Efter Majornas inkorporering i Göteborg inkorporerades bit för bit av det kvarvarande Örgryte i staden, 1871 Annedal, 1883 Landala och Gibraltar, 1904 västra delen av Änggården, 1909 Kålltorp, 1918-19 resten av Änggården och 1922 resten av Örgryte landskommun inklusive de tre municipalsamhällena Krokslätt (bildat 1884), Gårda (1900) och Lunden (1900).

Resterande delar av Örgryte delades vid införlivningen i flera formella och informella stadsdelar såsom Sävenäs, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Kärralund, Torp, Bö, Överås, Jakobsdal, Skår och Kallebäck uppkallade efter gamla byar och gårdar samt Delsjön. De områden som idag ingår i det som kallas Örgryte är Jakobsdal, Skår, Bö, Överås, Torp och för de flesta också Kärralund. För en del människor ingår också Prästgårdsängen.

Jakobsdals (från början Örgryte Stom) ägor omfattade hela området öster om Mölndalsån mellan Getebergsled i söder och Örgrytevägen-Örgryte kyrka i norr och österut med en tarm söder om Stora Gårdas ägor. utom ett litet område längst söderut som tillhörde Böö där egendomen Carlslund och Bohus Mekaniska Verkstad sen avstyckades. Jakobsdals ägor var de första i nuvarande Örgryte som styckades upp och såldes som tomter. 1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Idag är Jakobsdal namnet för området mellan Motorvägen och St. Sigfridsgatan från Örgrytevägen i norr till Skårs lund i söder.

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Albert Lilienberg gjorde en stadsplan som omfattade all mark som ingick i egendomarna, Jakobsdal, , Överås och Skår. Men planen genomfördes bara i delar av Jakobsdal, Bö och Överås där Örgryte trädgårdsstad växte fram på Överås ägor medan Bö villastad växte fram på de norra delarna av Bös ägor. Örgryte Trädgårdstads område söder om Delsjöbäcken och St. Sigfridsplan har inget annat namn än Örgryte.

Överås och Bö 1908

Överås och Bö 1908

Bö villastad började växa fram redan på 1890-talet men utvecklingen tog inte ordentlig fart förrän efter inkorporeringen i Göteborg 1922 då det även byggdes radhus i området. Namnet Bö omfattar idag all bebyggelse norr om Delsjöbäcken och fram till Danska vägen och Prästgårdsgatan med Bögatan och Skillnadsgatan som gräns i väster. Även på västra sidan av Överåsberget byggdes villor i början av 1900-talet. Detta område kallas idag Prospect Hill. Överås är idag i allmänhet namnet på ett område i Lunden med solgårdshus men också namnet på ett villaområde norr om Överås slott på mark som tillhörde Lundens gård.

Mellan de områden som bebyggdes låg Stora Gårdas marker kvar. Delar av dessa avstyckades långt senare och bebyggdes på 1970-talet med radhus.

Torp (Stora Torp och Lilla Torp) kom aldrig att bebyggas under 1900-talets början förutom en del av den gamla stadsdelen Torp som egentligen är en del av Örgryte som tillhörde gården KärralundKärralunds villastad började byggas redan 1902 av Fastighetsbolaget Kärralund. Stora Torp köptes av Göteborg stad 1941 och TV-huset som uppfördes på markerna stod klart 1970. Detta har numera ersatts av ett radhus som stod färdiga 2016. Lilla Torp bebyggdes med solgårdshus. Lilla Torps solgårdshus öster om Delsjövägen och Torps nya radhus ingår i det som kan kallas Torp, men få gör det.

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stadsplanen för området ändrades senare av Uno Åhrén och i Skår som byggdes ut från omkring 1930 som en fortsättning på villabebyggelsen i Bö villastad och Örgryte trädgårdstad utformades bebyggelsen därför enligt funktionalismens ideal. Skår är idag namnet på de delar av Örgryte som är bebyggda med funkishus och som ligger runt Skårs gamla herrgård. På Skårs marker växte också Almedals industriområde fram i slutet av 1800-talet med företag som Lyckholms, Forshaga och Almedahls.

Skår 1908

Skår 1908

Det område som uppfattas som Örgryte plus Delsjön, är idag uppdelat på fem primärområden. Prospect Hill, Överås villaområde (också Skogshyddan) och Bö inklusive solgårdsområdet öster om Ekmanska sjukhuset ingår i primärområdet Överås. Jakobsdal, Örgryte villastad, Stora Gårda och Skår ingår i  primärområde Skår. I primäromådet Skår ligger också Delsjöns badplats och området kring den medan det gamla vattenverket och kanotuthyrningen ligger i Delsjöns primärområde.

Kamratgården ligger i primärområde Kärralund i likhet med södra och östra Kärralund med solgårdshus norr och väster om Delsjövägen tillsammans med Torp. Kärralunds villastad ligger dock i primärområde Lunden. Welandergatans solgårdar söder om Apslätten som ingår i primärområde Kålltorp hör nog egentligen till Lilla Torp, dvs Torp.

Västgränsens för primärområdena Överås och Skår är motorvägen och inte Mölndalsån. Områdena på västra sidan av motorvägen hör till Gårda primärområde norr om Örgrytevägen, Hedens primärområde när det gäller Lisebergs östra del och Kanolds gamla chokladfabrik och Krokslätt söder om Liseberg till Mölndalsgränsen.

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212.

Kyrkligt är det Örgryte församling.

 

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Gårda

I likhet med Krokslätt och andra delar av Örgryte socken (Örgryte landskommun från 1862) inkorporerades Gårda i Göteborg stad 1923. Innan dess var det det först åkrar och marker tillhörande de många storgårdarna och herrgårdarna i socknen, Örgryte Stom (senare Jakobsdal), Böö, Stora Gårda (ofta bara Gårda), Kålltorp, Överås och Underås. Under 1800-talet bebyggdes Gårda med fabriker och bostäder för arbetare.

Bostäder fanns längst i norr, på Norra Gårda norr om dagens Ullevigatan, på den tiden Dämmegatan. Där spårvägshallarna ligger idag fanns det flera kvarter med landshövdingehus och ett torg, Rantorget. Där det idag finns bostadshus fanns tidigare fabriker och spårvägshallar. Även där det idag finns kontor fanns det på den tiden småindustrier. Öster om nuvarande motorväg och järnväg låg ytterligare ett antal kvarter. Nordgränsen gick ungefär där Alströmergatan ligger idag Området norr därom var en del av Göteborgs stad från starten, en del av de så kallade donationsjordarna. Gubbero som låg i det som 1923 blev stadsdelen Gårda var ett landeri vilket betyder att deras marker från var donationsjord och att det borde varit en del av Göteborgs stad även innan 1923. Men det ser ut att ha legat utanför stadens område 1855 och även 1909. Anledningen till det är inte känd.

Mellan Gubbero och nordgränsen för Gårda låg ett område som tillhörde Kålltorps gård. Detta område införlivades i Göteborgs stad 1909. Gränsen har nog så länge folk minns dock ansetts ha gått vid järnvägen, senare motorvägen, i norr. Västgränsen är förstås och har alltid varit Mölndalsån. Gubbero tillhör idag, både i folks medvetande och formellt, i Olskroken.

Direkt söder om Dämmegatan, i Södra Gårda, fanns en blandad bebyggelse med villor och små hyreshus längst mot öster som mot söder övergick i kvarter med landshövdingehus. Ungefär hälften av dessa kvarter upptas idag av motorvägen. Förutom längst i söder är alla dessa hus rivna och ersatta med kontorsbyggnader, och parkeringshus. Allra längst söderut fanns det återigen villor, men mycket större enfamiljsvillor än de i norr. Idag är dessa ersatta av parkeringshuset och varuhuset Focus samt en biltrafikapparat. Gränsen för Gårda i söder gick och går i Örgrytevägen. Gränsen i öster gick vid bergskanten (Ranängsbergen).

Gårda

Gårda, Underås, Överås och Bö år 1908. Kartan innefattar också planer så allt som syns byggdes aldrig.

Mot Mölndalsån låg hela vägen en rad industrier. Många av dessa byggnader finns kvar idag men är ombyggda till bostäder och kontor.

År 1900 bildades Gårda municipalsamhälle inom Örgryte Landskommun, men det upplöstes igen år 1921. Municipalsamhället omfattade inte området norr om nuvarande Alströmergatan (då Ceresgatan) och Gubbero. 1922 införlivades de kvarvarande delarna av Örgryte socken med Göteborg stad. Förutom Gårda omfattade detta också nuvarande Krokslätt, Överås, Bö, Skår, Kallebäck, Jakobsdal, Lunden, Kärralund, Stora Torp, Lilla Torp, Delsjöområdet, Skatås, Härlanda tjärn, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Sävenäs och Björkekärr. Idag ingår Överås, Bö, Skår, Jakobsdal, Stora Torp, Lilla Torp och ibland också Kärralund i det som idag brukar kallas Örgryte.

Gårda idag

Numera ingår Södra Gårda (söder om Ullevigatan) i primärområdet Heden medan Norra Gårda ingår i primärområde Stampen. Kyrkligt ingår delar av Gårda i Örgryte församling tillsammans med delar av Lunden samt hela Delsjön, Jakobsdal, Överås, Kärralund, Torp, Bö, Skår och Kallebäck. Norra Gårda ingår istället i St. Pauli församling.

Gubberområdet nordöst om järnvägen uppfattas nog idag som en del av Olskroken och hör till Olskrokens primärområde tillsammans med kvarvarande husrad från kvarteren öster om motorvägen och järnvägen men nedanför berget.

 

IK Virgo – Lilla Milan

Den 17 juni 1909 bildade några grabbar från Getebergsäng (som då låg utanför stadsgränsen i Örgryte socken och Krokslätts municipalsamhälle) en fotbollsförening som de kallade Örgryte BK. Örgryte IS protesterade dock 1913 mot att namnet var för likt och föreningen tvingade således till en namnändring. Föreningen tog då istället namnet efter det café som föreningen hade bildats på, Café Virgo på Smedjegatan i Västra Nordstaden och blev Idrottsklubben Virgo (IK Virgo) också kallade Lilla Milan på grund av att de spelar i likadana dräkter.

Den första klubblokalen hyrdes nere vid Balders Hage beläget inne på dagens Liseberg. Därefter följde olika klubbutrymmen vid Buråsskolan, Buråsliden och Varbergsgatan. Den 8e augusti 1981 brann klubbhuset ner inklusive klubbens dokumenterade historia i form av bilder och priser. Därefter följde lokaler vid Framnässkolan, Göteborgsvägen 91 i Mölndal, Kallebäck, Dalbogatan i Krokslätt, Johannebergs IF gamla klubblokal på Mossen för att slutligen år 2010 hamna i Landala IFs gamla klubblokal på Mossens IP.

Virgo hade fina framgångar på 1910-talet. Men Virgo värvades därefter sönder av de större de föreningarna. Virgospelarna blev, tack vare sin omtalat fina teknik, ett hett villebråd för stadens alliansklubbar.  Mest framgångsrik på landslagsnivå blev Ivar ”Klinga” Klingström med sina 24 A-landslagsmatcher efter att ha representerat ÖIS. Ivar missade dock tyvärr 1924 år OS-turnering, dåtidens motsvarighet till VM, då han inte fick ledigt från jobbet. Andra Virgofostrade landslagsspelare från denna tid var Harry ”Dicko” Magnusson, Nils ”Skottland” Larsson, Bror ”Brollan” Carlsson, Henning ”Charmören” Helgesson, Åke ”Bajen” Hansson, Arthur (egentligen Algot) Bengtsson och Evert ”Sperlingen” Hansson. ”Lång-John” Nilsson vann den allsvenska skyttligan 1931. Trotts att han bara fick chansen i två landslagsmatcher, gjorde han hela 6 mål i den gulblåa tröjan. Sammanlagt har Virgofostrade spelare representerat Sverige i 89 landskamper. De nämnda spelarna hade lämnat IK Virgo när de spelade i landslaget och både Ivar Klingström och Evert Hansson spelade för ÖIS. De växte dessutom upp bara 100 meter från varandra på Kopparslagaregatan i Burås.

Under första världskrigets svåra år lyckades också IK Virgo klättra uppåt i seriesystemet, och under den serielösa säsongen 1919 kvalade de till SM. Där förlorade de dock mot GAIS, som sedermera blev Svenska mästare. Säsongen 1920-21 spelade klubben i Västsvenska serien, då gällande som andra division i Sverige, och kom på sjätte plats. 1922-23 tog IK Virgo sin bästa placering någonsin, när de kom tvåa i Västsvenskan efter Fässbergs IF. IK Virgo blev det året rankat 18:e bästa lag i Sverige. 1925 blev det utträde ur Västsvenskan och sedan dess har IK Virgo aldrig varit med på elitnivå, även om man hade chansen i en kvalmatch mot IF Welox 1928.

IK Virgo hade en viss tillbakagång under 1930-talet då man låg i Göteborgsserien (ungefär motsvarande dagens division IV) och sedan var nere i klass II (det vill säga division V). Under krigsåren fick Virgo ett visst uppsving och kunde efter kriget mönstra ett starkt lag som 1950 avancerade upp till lägsta nationella serien division III (motsvarande dagens division 1). På denna tid användes gamla Krokslättsvallen vid Göteborgsvägen i Mölndal som hemmaplan.

Mot slutet av 50-talet blev det svårare och svårare med återväxten. Virgo hade sinat på ungdomsspelare och talanger från de egna leden. En av anledningarna var att de områden som låg inom IK Virgos upptagningsområde blev allt mer ungdomsfattiga. 1968 var sista gången som Virgo lyckades avancera en serie under 1900-talet, när de gick upp till division IV.

1970 åkte klubben ur division IV tillsammans med BK Häcken och 1986 åkte man ur division V. Ledarna tröttnade och spelarna blev äldre och äldre.  Träningsplan saknades och tränade därför på de gräsplättar som kunde hittas i villaområden. Det var också under denna period som klubbhuset på Varbergsgatan i Fredriksdal brann ner till grunden.

16 mars 1990 ändrades namnet till IK Virgo/Lindhaga efter en sammanslagning med Lindhaga IF. Det något otympliga namnet ändrades den 10 februari 1991 till Virgo LIF. Sammanslagningen ledde till att klubben fick ett tillskott av spelare, men Lindhagas spelare var också på väg att sluta så problemen sköts bara uppe ett par år. Men samtiigt hade klubben ekonomiska problem med skulder på 500 000 kronor.  Klubben räddades dock genom insatser från några medlemmar. Den 9 januari 1997 ändrades namnet tillbaka till det ursprungliga, IK Virgo, efter en sammanslagning med KF Fotbollslaget som då sköt till med ytterligare ett några spelare.

Den stora vändningen för klubben kom när Erik Gregorsson tog över tränarsysslan i början av 2000-talet.  År 2004 vann laget division VII och 2007 blev Virgos bästa år sedan 1980-talet när laget tog en fjärdeplats i division VI B. Under 2010-talet breddades spelarunderlaget. Mycket tack vare att klubbstugans placering på Mossen och dess närhet till Chalmers Tekniska Högskola och flertalet av Göteborgs Studenthem präglades föreningen under dessa år av en härlig blandning av nyinflyttade studenter och urgöteborgare. Detta borgade för att föreningen år 2009, samma år som de firade 100 år, kunde vinna Div. 6B Göteborg. Året efter spelade klubben således åter i Div. 5 för första gången på 24 år.

2011 var första gången på nästan 50 år som Virgo mötte sin lokala ärkefiende Mossens BK i seriesammanhang. Lillebror Virgo gick segrande ur den striden. Detta efter att ha vunnit första derbyt med 2-1 med två man mindre i matchens slutskede och efter 2-2 i en av höstdelens få ljuspunkter.

2012 vann klubben division 5A och avancerade till lokalfotbollens finrum, division 4, efter 50 års frånvaro.

2017 spelar IK Virgo i Div 3 Nordvästra Götaland och har alltså avancerat ytterligare en serie vilket skedde efter att ha blivit etta i division 4 år 2014. Hemmamatcher spelas på Mossens IP eller Guldheden Södra. Därmed ligger IK Virgo en serie högre än lokalkonkurrenten Mossens BK. Mossens BK är dock den större klubben med en stor ungdomsverksamhet.

Texten i huvudsak från IK Virgos hemsida, men bearbetad, förkortad och redigerad.

Jakobsdal

Hette innan 1819 Örgryte stom och var väl troligen inget egentligt landeri även om det ibland sägs så. Ett landeri var beläget på marker som ägdes av Göteborgs stad. Så kan väl knappast ha varit  fallet med Örgryte stom  (senare Jakobsdal). Som stomgård var det gårdens ansvar att stå för församlingsprästens avlöning. Namnet Jakobsdal kommer eventuellt från Hans Jakob Cavallin som ägde egendomen under större delen av 1800-talets första halva, från 1809, samma år som han också övertog Apoteket Kronan intill 1841 då han dog.

Apotekare Cavallin drev förutom Apoteket Kronan också en omfattande grossisthandel i medicinalväxter, medicinalier samt hade ett kemiskt-tekniskt laboratorium såväl som en badinrättning inne i Göteborg, i Brunnsparken. Vid framställning av en bengalisk eld år 1832 inträffade en kraftig explosion i laboratoriet som skadade många och dödade en person.

Två senare ägare av gården var Elis Brusewitz och Leopold Abramson. Elis Brusewitz bedrev bland annat omfattande låneaffärer och var delägare i firman Röhss & Brusewitz (senare Röhss & Co) och Leopold Abramson var delägare i firman Aug. Abrahamsson & Co.

1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Huvudbyggnaden stod dock kvar och blev 1915 Betaniastiftelsens sjukhem. Revs 1980 för att lämna plats för Sovjetunionens konsulat.

Jakobsdal 1851

Jakobsdal 1851. Bild: C.G. Berger.

Jakobsdal 1871

Jakobsdal 1871. Foto: Robert Dahllöf

På Jakobsdal område fanns och finns än idag flera jättegrytor. Idag ligger de alldelse i kanten av motorvägen, men går fortfarande att beskåda. 1922 skrev Fritz Stenström om dem i Sveriges Natur då det befarades att de skulle sprängas bort när de nya husen skulle byggas:

Jättegrytorna inpå storstaden
En göteborgsk naturskyddsfråga

På Örgryte Stom, eller som det numera kallas, Jacobsdal går en bergsrygg i riktning från norr till söder och tämligen brant sluttande mot väster. Den norra delen ingår som ett område av den gamla Jacobsdalsparken under det den sydliga är en skogsbacke, bevuxen med smärre ekar, kaprifoliumsnår etc. Just där en gammal gärdesgård utmärker gränsen för Örgryte Stom, höjer sig berget till en ett tiotal meter lång och nästan lika bred granit-gneisplatå med en vacker utsikt över Lisebergsdälden; alldeles nedanför i dalen löper Lilla Danska vägen, intill denna västkustbanan och i sänkan ringlar sig Mölndalsån. Berget stupar här nästan tvärbrant ned, och för geologen och naturvännen erbjuder detta bergsstup ett verkligt intresse. Här har nämligen i tidernas morgon en glaciärbäck svarvat ut en grupp av 4 stycken jättegrytor och facetterat bergväggens ytor medelst en slipning, som verkligen kan kallas helt konstnärlig. De två grytorna äro större med mer än 1 1/2 meters diameter, de andra två ungefär hälften så vida. Bergväggen är väl cirka 8 meter från ovan till nedan och företer åtskilliga längs- och tvärgående sprickor. Vi ha således ett rätt så storslaget naturminnesmärke framför oss, där man minst väntat finna det, nämligen så gott som inpå stadens knutar.

Här bör också tilläggas, att dessa grytor långt ifrån äro de enda på området, ty utefter nämnda bergsryggens västersluttning finnas ytterligare åtminstone ett tiotal, fastän enstaka sådana, i öppen dager. På den s. k. Kejsarplanen i Jacobsdalsparken, en med konst upplagd terrass, ligger ett helt rös av större rundade s. k. löparstenar. Traditionen förmäler, att här skulle funnits en jättegryta så vid och djup att ägaren till Jacobsdal, grosshandlanden Leopold Abrahamsson, av omtanke för sina barn lät igenfylla den, så de icke skulle falla i grytan och drunkna, då den väl merendels var fylld med regnvatten.

Denna beskrivning jämte åtföljande fotografi har till ändamål att fästa Naturskyddsföreningens uppmärksamhet på ifrågavarande naturminnen. Jacobsdalsområdet (en del av gamla Örgryte) skall nu upplåtas till bebyggande som villastad. De enstaka grytorna äro därmed naturligtvis prisgivna. Däremot bör något ovillkorligen göras för att rädda den här ovan skildrade bergsformationen med sin vackra grupp av 4 stycken jättegrytor. Visserligen är tomtplanen uppgjord så, att grytorna så att säga komma att ligga på tomtens bakgård och därigenom åtminstone kunna tänkas undgå spettet och sprängskotten; men vem får sedan någon glädje av dem, då de i sin nya omgivning (på bakgården således!) komma att alldeles undandragas den intresserade allmänhetens iakttagelse.

Hem bygdssällskapet Örgryte Odalmän, som bland annat gjort till sin uppgift att verka för skydd av naturminnesmärken inom församlingen, har haft sin uppmärksamhet riktad på denna grupp av jättegrytor samt för sin del ansett, att man med snaraste bör gå i författning om att söka få området fridlyst, så att grytorna jämte ett tillhörande område av 5 -10,000 kvm. finge för framtiden förbliva vad det varit: ett vackert naturminnesmärke i sin rätta omgivning.

Göteborg i mars 1922.
Fritz Stenström

Med. lic.

Göteborg var textilindustrins huvudstad

Även om Borås och Sjuhäradsbygden i sin helhet var dominerad av textilindustri ända in på 1970-talet så var Göteborg textilindustrin egentliga huvudstad. I Göteborg fanns flest anställda och textilindustrin var stadens största industri från slutet av 1700-talet fram till första världskriget. Ungefär 150 år. Metallindustrin har dominerat sen dess, i ungefär 100 år. Men när man tänker på och talar om Göteborgs industrihistoria och arbetarhistoria talar man mest om varven, SKF och Volvo. Måhända nämner man att SKF skapades ur en textilindustri, Gamlestadens Fabriker, och att Volvo skapades ur SKF. De första textilfabrikerna började stängas på 1950-talet och den sista (Westerlinds) stängdes för inte speciellt många år sen.

Vidare talas det mycket om arbetarstadsdelen Majorna och om Masthugget, kanske en del om stadsdelarna på centrala Hisingen och lite om Gamlestaden.  Där varvsarbetarna och senare bilarbterna bodde. Men mycket lite sägs om Göteborgs stora textildistrikt, som låg på Gårda och längs med Mölndalsvägen/Göteborgsvägen med stadsdelar som Getebergsäng, Burås, Mossen, Almedal, Elisedal, Fredriksdal, Krokslätt, Matildeberg, Sörgården, 50-husen, Gustafsberg etc. Stadsdelar som alla (förutom Gårda förstås) ligger i det stora område som heter Krokslätt, ett område som en gång var en by som dock tidigt delades på två församlingar, Fässberg och Örgryte och numera (sen 1924) är delat mellan två kommuner, Göteborg och Mölndal. Många av Göteborgs bryggerier låg också här och dessutom en större verkstadsindustri, som länge var Saab:s växellådsfabrik, numera också nedlagd. Det närliggande stora industriområdet i Lackarebäck är ett modernt industriområdet som inte fanns när textilindustrin fanns. Inte heller fanns området i Kallebäck med mejeri och olika livsmedelslager.

Krokslätt är idag en till stor del bortglömd del av Göteborg som främst består av nedlagda fabriker, många av dem tomma, öde tomter och parkeringsplatser. Många av företagen finns fortfarande kvar i en eller annan form, men sällan har de kontor i området och tillverkningen är ju förstås också borta.

Bland industrier som funnits i Göteborgs textildistrikt märks Claes Johansson & Co (Krokslätts Fabriker), August Johansson Mark & Co (Gårda Fabriker), Lana AB, Gustaf Werner AB, Göteborgs Kamgarnspinneri AB, Jakobsdals Kamgarnsspinneri AB, Marks Pelle Vävare AB, Svenska Möbel och Mattfabriken (Atlas), Färgeri AB Levanten, Hermann Kürzel, strumpfabriken (drevs av Gustaf Werner AB), AB Svenska Gardinfabriken och Almedahls AB. Bland bryggerier som funnist i området märks Eriksberg, Emiliedal och Lyckholms. Andra industrier var Wezätas tryckeri, tändsticksfabriken, Dahlanders tapetfabrik, Bohus Mekaniska (senare Electrolux och därefter Saab:s växellådefabrik), Calvert & Co och Apotekarnes.

Antalet anställda vid några större textilföretag i textildistriktet 1880 och 1912

Två större livsmedelsföretag i området var Lyckholms och Bröderna Kanolds chokladfarbik med 160 respektive 145 anställda år 1912. 1960 hade Lyckholms  som då ingick i samma koncern som Pripps ungefär 400 anställda och Bröderna Kanold 100 anställda. Bägge företagens tillverkning är sedan länge nedlagda, men fabriksbyggnaderna finns kvar.

Av  textilindustrierna så fanns Almedals inte kvar år 1960 (byggnaderna finns dock kvar än idag), Krokslätts Fabriker (Claes Johansson & Co) var en del av Mölnlycke och hade kanske 1 000 anställda, Gustaf Werners företag Werner & Carlström hade 800 anställda i Gårda och Krokslätt i flera olika dotterbolag som Göteborgs Kamgarn, Gårda Fabriker, Lana och Herm. Kürzel med flera. Andra textilföretag med verksamhet i området år 1960  inkluderade Färgeri AB Levanten (50 anställda), Göteborgs Konfektions AB (cirka 400) Konfektions AB Lesslie (c:a 200) samt familjen Garellicks tre företag Konfektions AB Lejonet, Bocaj och Essge-Konfektion med vardera omkring 200 anställda i slutet av 1950-talet. Idag har inget av företagen kvar tillverkning i Göteborg men byggnaderna finns kvar (Jakobsdals Kamgarn är en del av Liseberg) och även de andra gamla fabrikerna används för en lång rad skitfande ändamål. Flertalet lades ner på 1960-talet men Jakobsdals och Krokslätts fabriker överlevde ytterligare en tid.

Dahlanders tapetfabrik hade omkring 50 anställda år 1912 med ungefär lika många år 1960. Idag återfinns viadukten över till Kallebäck där fabriken en gång stod. Wezätas tryckeri fanns inte 1912 men hade omkring 700 anställda år 1960. Idag ligger ICA Maxi i den gamla tryckeribyggnaden uppförd på 1950-talet. Bohus Mekaniska hade ungefär 200 anställda, 1960 återfanns Saab i lokalerna. Som mest arbetade 900 personer i Saabs fabrik (1980-talet) som främst tillverkade växellådor. Idag ingår delar av fabriken i Liseberg och nöjesparken har även köpt resten av fastigheterna. Linoleum AB Forshaga hade för sin del 107 anställda år 1912 och 400 anställda 1960. Tillverkningen flyttade på 1960-talet till en ny fabrik i Sisjön, den gamla revs och idag ligger motorvägskorsningen mellan riksväg 45 och E6:an på den plats där Forshagas fabrik en gång låg. Tändsticksfabriken som 1912 hade ungefär 200 arbetare lades ner redan på 1930-talet. Den revs för ett tiotal år sen sen där den låg bredvid viadukten till Kallebäck.

Almedal

Almedals Fabriker

På bilden ovan syns Almedals Fabriker med Lyckholms i kanten till höger. I förgrunden Almedals järnvägsstation. Där husen på sluttningen i bakgrunden finns ligger idag Olofshöjds studenthem. Några av husen uppe på toppen finns dock kvar men en del är ersatta av andra hus byggda för cirka 100 år sen. Stadsdelen ifråga heter Burås. På berget långt borta och i högerkanten på fotot ligger idag Johanneberg och på bergen i horisonten på vänsterkanten Guldheden.

Källa för uppgifter om antal anställda etc: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963