Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Jacob Maule

Ostindiska kompaniets superkargörer i Kanton

Från 1760-talet var det möjligt för superkargörer att stanna kvar i Kanton under perioderna mellan skeppens avgångar och ankomster. Den förste som kom att bli Ostindiska Kompaniets fasta superkargör i Kanton var Jean Abraham Grill. Ofta nämns dock Michael Grubb som den förste. Han var dock aldrig anställd som superkargör i Kanton utan drev egna affärer med Macao som bas. När Jean Abraham Grill kom till Kanton blev de två kompanjoner i en gemensam firma.

Även om superkargörerna tilläts stanna kvar i Kanton så åkte de i allmänhet till Macao där de skötte sina privata affärer i Ostindien. I Macao var levnadsförhållanden friare och bättre.

De exakta tiderna som de formellt var superkargörer är lite olika på olika ställen och källor. Har i allmänhet angett det år som de anlände till Kanton. Om det är okänt har jag använt uppgifterna som Sven T Kjellberg använt i sin bok Svenska Ostindiska Compagnierna 1731-1813. Tyvärr har han på olika sidor lite olika uppgifter och då har jag använt ankomsttid för fartygen med vilka superkargörerna anlände eller sannolikt anlände som startår.

Superkargörer i Kanton, tid i Kanton

Jean Abraham Grill, 1762-68
Johan Fredrik Pettersson, 1766- ?
David Sandberg, 1766-76 ??
John Chambers, 1767-72
Jacob Hahr, 1769-75
Anders Arfwedson, 1770-77
James (Jacob) Maule d.y., 1772-80
Carl Henrik Forss, 1775- ?
Peter Johan Bladh, 1777-83
Olof Lindahl, 1779-85
Georg Johan Conradi, 1779-86
Erik Stockenström, 1780-86
William Chalmers, 1783-86 (93) ?
Fredrik Ulrik Peyron 1783 – (1792) ?
Johan Dassau, 1785-(1792) ?
Lars Gotheen, 1785-86 ??
James Chalmers, (1792) ? -1806
Anders Ljungstedt, 1798-1806
Jacob Gabriel Ullman, (1792) ? – 1806
Gustaf Palm, (1799) ? – 1807

Jean Abraham Grill bedrev omfattande egna affärer tillsammans med Michael Grubb. Grubb kom till Macao redan 1759 för att bedriva egna affärer och fick 1762 sällskap av Jean Abraham Grill. Den sistnämnde hade även barn med en kvinna i Macao. Jacob Hahr var i Indien under några månader innan han anlände till Kanton. Sannolikt hjälpte han Grubb & grill med deras affärer där. Dessa affärer involverade opiumhandel med smuggling av opium till Kina.

Lars Gotheen tycks ha dött redan första året i Kanton, Fredrik Ulrik Peyron bosatte sig i London vid återkomsten från Kanton.

Bröderna Chalmers tillbringade en del tid i Indien och deltog med all sannolikhet också i opiumhandeln. William Chalmers var exempelvis verksam i Bengalen åren 1986-93 och därefter var sannolikt brodern James Chalmers verksam där. De viktigaste affärerna i Bengalen var opiumhandel. Exakt när James Chalmers blev superkargör i Kanton är lite oklart, men 1806 var han det enligt Sven T. Kjellberg. Han anlände dock till Kanton 1792, men reste kanske vidare till Bengalen för att ta över broderns affärer. Troligen kan det handla om 1797 eller åren efter 1797 då British East India Company började utesluta alla mellanhänder i opiumhandeln och de oberoende uppköparna tvingades då bort från möjligheterna att köpa opium i Calcutta. William Chalmers åkte hem till Göteborg 1793.

Anders Ljungstedt blev kvar i Macao efter att han slutat som superkargör. Han drev därefter egna privat handel i Ostindien. Han var också svenska statens handelsagent för Kina. Fram till 1815 tillbringade han halva året i Kanton och halva i Macao, men därefter bodde han bara i Macao. Ljungstedt dog i Macao 1835.

Även Jacob Gabriel Ullman stannade kvar i Macao och konverterade dessutom till katolicismen. Han gifte sig där med en portugisisk kvinna, Rosa Minas och fick 4 barn varav minst två döttrar. En av döttrarna, Joanna Anna Ullman var gift med Joaquim José Ferreira Veiga. Ullman dog 1837 i Macao.

Förutom opium handlade de privata affärerna som de kvarstannande superkargerna ägnade sig åt också om låneverksamhet. De kunde låna upp pengar i Europa och sen låna ut dem till högre ränta till kinesiska handelsmän. Skillnaden på ränta kunde vara uppemot 10%. Bodmerilån till djonkhandeln var ett annat sätt att både låna och investera i den lokala handeln. Lasten var säkerheten när det gällde bodmerilån och räntan kunde vara uppemot 40% på sådana låna då riskerna ansågs stora. Bodmerilån till besättningar ombord på de svenska skeppen var ett sätt att föra hem kapital till Sverige. Lånen betalade ut i Kanton och betaldes tillbaks efter ankomst till Sverige och försäljning de varor besättningsmännen köpt för egen del i Kina.

Advertisements

Maule och Ostindiska Kompaniet

Skotsk familj som i två generationer kom att tjänstgöra i Ostindiska Kompaniet. James Maule d.ä. (1705 flyttade till Göteborg 1731 från Glittne, Kincardine i Skottland. Sannolikt för att arbeta för Svenska Ostindiska Kompaniet. Från 1738 var han gift med Lona Busck, systerdotter till Lars Gathenhielm.

Friedericus Rex Sueciae 1732-33 var James Maule d.ä. midshipman och på samma skepps resa 1735-36 tredjestyrman. På Suecia 1736-38 var han överstyrman medan han vara andrekapten på Götheborg 1739-40 och 1741-42 för att därefter vara kapten på Friedericus Rex Sueciae 1744-45 och på Prins Gustaf 1746-48. Efter resan med Götheborg 1741-42 fick han betala böter för att ha tagit med sig fler kistor te än han hade rätt till. Han hade tagit med sig 108 stycken för många. Totalt 2 570 dlr smt varav en tredjedel gick till den som rapporterade saken, sekreteraren Magnus Lagerström.

Sonen med samma namn, James Maule d.y. (också benämnd Jacob i olika dokument) tjänstgjorde som assistent på skeppet Stockholms Slott 1764-65, först assistent på Lovisa Ulrica 1766-68, fjärde superkargör på Adolph Friederic 1768-70 och förste superkargör på Stockholms Slott 1772-73, men bara på utresan. Han var därefter fast superkargör i Kanton åren 1772-1780.

Två döttrar James Maule d.ä. var gifta med män som arbetade i Ostindiska Kompaniet. Elisabeth Maule (1741-78) var gift med kaptenen Levinius Olbers och Lona Clementine Maule (1746-84) med Gabriel Ström.

Läs också:

Maule

Del 10 av 39 i serien Adliga familjer från Göteborg
Endast för medlemmar

Damm – tobaksfabrikörer

Andreas Damm (1704-64) anhöll 1730 om tillstånd att få inrätta tobaksspinneri i Göteborg. Såväl magistraten som borgerskapet protesterade mot detta. Kommerskollegium tog en annan ställning, ”att ingen må betagas att inrätta allehanda för riket nyttiga manufakturer” och gav därför Andreas Damm, att sedan han erhållit burskap i staden, även skulle erhålla privilegium. Privilegiet beviljades den 22 februari 1731. Den 11 maj utfärdades burskapet. I sitt första äktenskap var Andreas Damm gift med Sofia Wohlfahrt (1712-36)

Under det första arbetsåret, 1731-1732 redovisades en produktion på 30 000 skålpund spunnen tobak. 1739 hade Damms tobaksfabrik blivit den näst största i Göteborg och den positionen kom fabriken att behålla länge. År 1757 bestod manufakturen av tre spinnbord, en karvstol och fem pressar. Därmed var den Göteborgs näst största tobaksindustri vid den tiden.

Andreas Damm avled i febersjukdom år 1764. Privilegiet för en tobaksfabrik övertogs då av hans änka, Victoria Maria Kaldiner (1701-1769). Hon drev företaget vidare tillsammans med deras son Johan Hinrich Damm.

År 1746 insände tobaksfabrikör Andreas Damm en begäran om upplåtelse av mark utanför Kungsporten, han ville ha 100 famnar längs landsvägen för tobaksodling. Området var 6 1/2 tunnland o han fick också utrymme för torkhus o vaktstuga. Tio år senare skaffade ha sig ytterligare sju tunnland. Men efter ett svårt missväxtår 1783 upphörde den svenska tobaksodlingen och man övergick återigen till importerad tobak.

Mellan 1760 och 1764 var Andreas Damm rådman i Göteborg. Hans son i andra äktenskapet Fredrik Damm (1742-96) var handlande och riksdagsman för Göteborg under någon riksdag.  Fredrik Damm var gift med Lisette Lund (1759-1815) vars ena syster, Christiania Lund (1761-1823) var gift med Jacob Maule (1743-1805). Den andra systern, Johanna Fredrika Lund (1766-1813) var gift med Jacob Sahlgren (1753-1814). Johanna Sofia Damm (1746-1826), dotter till Andreas Damm, var gift med Lorentz Petersen (1729-1800). Fredrik Damm drev tillsammans med sin bror Johan Henrik Damm ett linné- och buldanväveri vid Vall- och Ekelundsgatorna. Förutom detta så ägde Fredrik Damm också del i två större trankokerier, Skäret (eller Siriskäret) i Långelanda socken  på Orust och halva Lilla Ängön norr om Orust.

Johan Henrik Damm (1740-98), även han son till Andreas Damm, drev åren 1757-67 en egen tobaksfabrik som han övertagit från Olof Holmgren. 1767 sammanslogs de båda fabrikerna med Johan Henrik Damm och hans bror Fredrik Damm som troliga ägare och de stod då tillsammans för 40% av Göteborgs tobaksproduktion. 1780 sålde familjen Damm fabriken till Magnus Burman. Johan Henrik Damm var gift med Anna Dorotea von Schoting (1757-1802), vars mor var Gertrud Tham (1727-61) och far var Paul Roland von Schoting (1722-60). Den sistnämnde var kapten i Ostindiska kompaniet.

Johan Henrik Damm d.y. (1786-1835), son till Johan Henrik Damm d.ä. var gift med Karin Hall (1797-1881), kusinbarn till den kände John Hall d.ä. Hennes syster  Anna Margareta Hall (1792-1828) var gift med Christian Fredrik Damm (1788-1847), bror till Johan Henrik Damm d.y. och son till Johan Herik Damm d.ä.

Christian Wilhelm Damm (1782-1848), kusin till Johan Henrik Damm d.y. och som till Fredrik Damm var gift medChristina Eleonora Beckman (1797-1849). Christian Wilhelm Damms syster Maria Cornelia Damm (1779-1816) var gift med grosshandlaren Niclas Malm (1775-1829).

En dotter till Christian Wilhelm Damm, Harriet Johanna Damm (1820-92) var gift med Victor von Gegerfelt (1817-1915), stadsarkitekt i Göteborg (1872-1896) och lärare i byggnadskonst under 1860- och början av 1870-talen vid Chalmerska slöjdskolan och Slöjdföreningens skola i Göteborg. Som stadsarkitekt i Göteborg ritade han en lång rad känd göteborgsbyggnader som gamla Sahlgrenska, känt i min generation som Sociala huset och numera en del av lärarhögskolan (Pedagogen), Feskekörka, Wilhelmsberg och Gegerfeltska villan för att nämna några.

Maule – skotsk familj i Ostindiska kompaniets tjänst

Del 8 av 36 i serien Ostindiska kompaniet

James Maule föddes 1705 i Kincardine, Skottland och enligt en del uppgifter så dog han 1749 var förmodligen en av de skottar som kom med Colin Campbell från Oostendekompaniet till Svensk Ostindiska kompaniet. Enligt viss uppgifter kom han till Sverige från Frankrike. Sannolikt tillhör han också den stora släkten Maule som råkar ha en hängiven släktforskare som dock tycks ha missat den svenska släktgrenen trots att den är lätta att hålla reda på via Riddarhuset och Adelskalendern.

Släktgrenen nämns dock i det arkiv han har, som sammanställts av en annan man i släkten Maule. Det är också möjligt att den Thomas Mawld som också följde med från Oostendekompaniet även han tillhör släkten. Den sistnämnde var en stor handelsman i Göteborg under Ostindiska kompaniets tidiga år på 1730-talet.

James Maule gifte sig med Lona Busck (1718-1796), dotter till Johan Hansson (1690-1756) och Anna Thalena Gathe (1694-1777) som var syster med Lars Gathenhielm. Det är därför också möjligt att han kommit tidigare för att arbeta som kapare på svenska kaparfartyg. Han var kunnig i spanska och hade varit i Indiska Oceanen och Indien tidigare. I Ostindiska kompaniet genomförde han två resor som kapten. James Maule och Lona Busck fick minst 4 barn, Johanna Thalena Maule (1739-1788), gift med ekonomidirektören i Ostindiska Martin Staaf (1731-1788), Elisabeth Maule (1741-1778), gift med Levinius Olbers (1725-1804), kapten i Ostindiska kompaniet, Lona Clementina Maule (1746-1784) gift med Gabriel Ström (1740-85), också han kapten i Ostindiska.

Sonen Jacob (James) Maule (1743-1805) var krigsråd och superkargör i Ostindiska kompaniet, bland annat placerad i Kanton åren 1772-81. Han genomförde också flera resor, däribland två som superkargör. Som superkargör hade man möjlighet att tjäna stora pengar på både egen handel med te och på opiumsmuggling till Kina i vilken de flesta av Ostindiska kompaniets superkargörer var inblandade.

Jacob Maule var gift med Christiania Lund (1761-1823), dotter till rådmannen Christian Lund (1737-1795) och Cornelia Hall (1739-1791), syster till John Hall d.ä. (1735-1802), en av sin tids rikaste män. Systern Lisette Hall (1759-1815) var gift med Fredrik Damm (1742-1796) och systern Johanna Fredrika Lund (1766-1815) med ryttmästaren Jacob Sahlgren (1753-1814), sonson till sockerfabrikören Jacob Sahlgren.

1782 köpte krigsrådet James (Jacob) Maule herrgården Frugården på Vänersnäs. Samma år introducerades han i det svenska riddarhuset. Han sålde i sin tur egendomen 1798, till Baltzar von Platen. James Maule ägde också en såg vid Lilla Edet liksom två masthamnar i Masthugget som han köpte 1787.

Läs mer: Rötter,