Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

J.A. Kjellberg

Familjen Kjellbergs rederiverksamheter

Jonas Kjellberg blev 1782 ensamägare av firman Hollbeck & Kjellberg som därefter bar namnet Jonas Kjellberg. Vid övertagandet ägde firman 2 mindre fartyg en brigg och en galeas. Strax efter övertagandet köpte han tre briggar och en galeas. 1783 ägde han fyra fartyg på sammanlagt 202 läster. Brigantinen Anthelop som köptes 1782 var strax över 100 läster och ett av de 21 största fartygen i Göteborg vid den tiden.

1792 ägde han helt eller var huvudredare för 5 fartyg om sammanlagt 220 läster men han var delägare i ytterligare fyra fartyg, däribland ett på 306 läster. År 1800 hade han fortfarande 5 fartyg som han ägde helt eller var huvudredare för men det sammanlagda lästetalet var nu 251 läster.

Jonas Kjellberg handlade med lina, hampa, hudar och malt om han importerade på egna båtar från Östersjöområdet och exporterade sill från Sverige till Östersjöområdet, också det med egna fartyg.

1805 hade han fortfarande 5 fartyg, nu på sammanlagt 227 läster, men mellan 1808 och 1816 tillhörde han inte de större redarna i Göteborg. Han hörde alltså inte till de handlare och affärsmän som gjorde sig en hacka på riskfyllda affärer under kontinental. 1817 är familjen Kjellberg återigen bland de 20-25 största redarna i Göteborg med 4 fartyg på sammanlagt 144 läster i bolaget Jonas Kjellberg & Co som ägdes av Aron Kjellberg och J.A. Stangenett men 1818 är de återigen inte bland de större redarna.

Nästa gång en Kjellberg dyker upp som större redare är när den 1812 (då med namnet J.A. & C.F. Kjellberg & Co) bildade firman J.A. Kjellberg & Söner (från 1831 J.A. Kjellberg & Co samt från 1847 J.A. Kjellberg & Söner) som 1837 ägde ett skepp om 130 läster. 1833 blev Johan Olof Grén delägare i bolaget. Han lämnade firman 1847 och startade en egen firma. Rederiverksamheten följde med honom ut ur firman.

Från början av 1850-talet till mitten av 1870-talet hörde firman till de största rederierna i Göteborg men från 1873 var de istället delägare i Rederi AB Örnen, det största rederiet i Göteborg. Rederi AB Örnen ägde bara segelfartyg. J.A. Kjellberg & Söner ägde dock två segelfartyg till början av 1890-talet och dessutom enstaka ångfartyg.

Segelfartyg ägda av Jonas Kjellberg eller där han var huvudredare

  • Anthelop, brigantin på cirka 100 läster. Byggd i Söderhamn. Helägt.
  • Johanna Maria, jakt
  • Mercuru, jakt
  • Britha Christina, brigg

Segelfartyg där J.A. Kjellberg & Söner var huvudredare

  • Westervik, skepp på 130 läster. Ägt från mitten av 1830-talet till 1841 eller 1842. Befälhavare A. Clase, P. Clase och A. Dannberg.
  • Columbus, brigg på 112 läster. Införskaffat 1844 eller 1845. Övertogs 1847 av J.O. Grén när han lämnade firman. Befälhavare J.P. Stillström.
  • Lina, skonert på 54 läster, Inskaffat 1844 eller 1845. Övertogs 1847 av J.O. Grén när han lämnade firman. Befälhavare: P.B. Paulsson.
  • Christian, brigg på 131 eller 132 läster. Införskaffad 1847 eller 1848, ägd till 1856 eller 1857. Befälhavare J.R. Möllerström och A.P. Pettersson.
  • Thore Petré, skepp på 227 läster, senast byggt år 1845 för D. Elfbrink i Gävle. Köpt från Elfbrink, Norman & Co 1849 eller 1850. Sålt senast 1857. Befälhavare: L. Berg
  • Triton, brigg på 104 läster. Inskaffad 1851 eller 1852 och avyttrad 1854 eller 1855. Befälhavare D.B.S. Reuter.
  • Linnea, brigg på 80 läster. Ägd 1852 och kanske året innan och året efter. Befälhavare A. Olsson.
  • Minona Gudiva, brigg på 156 läster, senare 141 läster. Byggd 1852. Reparerad 1857. Såld till J. Kullberg (Cullberg), troligtvis 1865. Befälhavare O.F. Roempke.
Balder

Barken Balder.

  • Balder, 3-mastad bark på 189 eller 190 läster. Byggt 1852 i Söderhamn. Ägdes 1852-55 av rederi John Brolin & Son, Söderhamn. Såld 1855 till J.A. Kjellberg & Söner, Göteborg och 1892 till såld John E Olsson i Göteborg. Därefter såld 1894-12-21 till F.L. Pettersson, Ystad. Den 13 februari 1898 grundstötte fartyget vid Rön, norr om Nidingen, på resa från Newcastle till Karlskrona med last av stenkol. Fartyget blev vrak. Befälhavare L. Svensson, J.P. Wikström, O.F. Roempke, J.F. Björk, H.P. Wulff, A. Samuelsson, H.P. Wulff och A.P. Nilsson.
  • Petrus, skepp på 250 läster. Troligen inskaffat 1853 och sålt 1857. Befälhavare: B. Olsson.
  • Ariel, skepp på 150 eller 151 läster. Troligen inskaffat 1853 och sålt 1861. Befälhavare G. Godberson och B. Olsson.
  • Andreas, skepp på 197 läster. Byggt 1847 i Kristinestad, Finland. Inskaffat 1855 eller 1856. Sålt till Th. Ahrenberg mellan 1873 och 1877. Befälhavare L. Berg och A. Hallengren.
  • Långrör, skepp på 183 läster. Troligen ägt 1853-1857. Befälhavare A. Olsson och D.B.S. Reuter.
  • Lejonet, skepp på 220 läster. Byggt 1855. Ägt 1864. Befälhavare C.F. Berg.
  • Malta, skepp på 471 läster. Byggt 1862 i New Brunswick. Inskaffat 1865 eller 1866. Sålt till C.C. Barchmann mellan 1873 och 1877. Befälhavare C.F Berg och A.A. Dannberg.
  • Java, skepp på 189 läster. Byggt 1869 i Göteborg. Befälhavare H.D.B. Bergström och H.B. Wulff. Fortfarande ägt av firman år 1885.

Utöver detta var firman också delägare i briggen Adolph åren 1848-51 som förliste 1851 utanför Arecibo på Puerto Rico med Benjamin Olsson som kapten. Huvudredare var Gustaf Melin.

1885 ägde firman också ångfartyget Kramfors på 18 ton.

Andra källor:  Sveriges Skeppslista, Per Hallén, Handel & sjöfart under det stora sillfisket, i Unda Maris 2008.

 

Advertisements

J.A. Kjellberg & Söner

Del 2 av 21 i serien 1800-talets handelshus

År 1812 bildade Jonas Anders Kjellberg (1788-1877) ett handelsbolag med brodern Carl Fredrik Kjellberg (1789-1850) och svågern A. Broddelius som delägare, J.A. & C.F. Kjellberg & Co. Denna firma övertog Majnabbe, andelen i Varvet Kusten och trävaruaffärerna från den äldre firman Jonas Kjellberg & Co som vid denna tid drevs av Aron Kjellberg och J.A. Stangenett. Fokus för den nya firman var dock till en början importaffärer. 1819 anlades en tobaksfabrik och ett såpbruk i Majnabbe, 1821 en segelduksfabrik.

År 1831 lämnade C.F. Kjellberg firman för att istället ägna sig åt sitt 1821 anlagda segelduksväveri i Majnabbe som sysselsatte nåt hundratal personer. Firman bytte namn till J.A. Kjellberg & Co. 1833 blev Johan Olof Grén delägare i bolaget. Han lämnade firman 1844 eller 1847. Segelduksfabriken drevs dock vidare i firma J.A. & C.F. Kjellberg & Co intill 1850.

Friman viktigaste verksamhet var export av järn och trävaror, men även importaffärer bedrevs och en tid var J.A. Kjellberg & Co en av de största importörerna av kaffe.

I Varvet Kusten kom firman att bli den viktigaste delägaren, troligen på grund av sin stora rederiverksamhet, vid sidan av redaren Gustaf Melin. År 1820 var den ekonomiska situationen vid varvet svår, men år 1821 förbättrades läget. 1823 arrenderades Varvet Viken för att komma över detta varvs lager av virke. På Viken bedrevs ingen verksamhet. 1824 överläts arrendet på Varvet Viken till Ambrosius Landgren. 1826 tog Landgrens över Viken för gott, slog ihop det med Gamla varvet och etablerade en med Kusten konkurrerande verksamhet. Bägge varven sysslade främst med reparationer men 1824 började Kusten bygga skepp på spekulation, dvs utan att ha nån beställning vilket visade sig vara mindre framgångsrikt. Ekonomin vid varvet fortsatte vara ansträngd och delägarna försökte sälja varvet. Kring 1840 hade varvet omkring 60-70 anställda. 1865 ombildades varvet till aktiebolag med Gustaf Melin, E. Brusewitz, Carl O. Kjellberg, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, Emil Ekman, D. Carnegie & Co, Wilh. Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson som största delägare. Ekonomin fortsatte dock vara problematisk och 1873 köptes varvet av Rederi AB Örnen.

Verksamheten vidgades genom förvärv av en såg i Lilla Edet 1835, Lo vattensåg år 1837 och Kramfors vattensåg vid Ångermanälven år 1848 samt åtskilliga järnbruk i Värmland. Sågverket i Lilla Edet såldes år 1850.

1847 upptogs två söner, Jonas Henrik Reinhold Kjellberg (1823-1896) och Carl Ossian Kjellberg (1825-1891), som delägare och firman fick namnet J.A. Kjellberg & Söner. Gren utträde ur firman året innan. 1857 drog sig J.A. Kjellberg tillbaks från firman och Carl Ossian Kjellberg tog över ledningen. De inriktade sig därefter under Carl Ossian Kjellbergs ledning främst på en framgångsrik export av järn och trä men fungerade även som finansiär för och långivare till bruk och industrisatsningar.

Firman var återförsäljare och förlagsgivare för järnbruken i Vägsjöfors, Bofors, Dömle och Rämen. Med tiden köptes också aktiemajoritet i Hellefors Bruks AB (från 1872), AB Bofors-Gullspång (från 1873) och Rämen (från 1885, AB Rämen-Liljendahl). Rämen inköpte från ett tidigare aktiebolags (Rämen AB) konkursbo. I Bofors investerades kraftigt i nya tillverkningsprocesser för martinstål och kanontillverkning men det var svårt att få lönsamhet i företaget.

1854 byggdes en ångsåg i Kramfors och vattensågen lades ner. På 1880-talet stod kramfors för en produktion av sågade trävaror på omkring 12-15000 standards per år. 1887 togs sågverket i Kramfors över av ett nybildat bolag, Kramfors AB, som hade familjen Kjellberg och J.A. Kjellberg & Söner (fram till 1893 då firman sålde sina aktier) som huvudägare, men James Hammarberg och Arthur Seaton var delägare. I det nya bolaget var Carl August Kjellberg VD åren 1886-94, James Hammarberg åren 1894-96 och Arthur Seaton 1896-1907. 1907 såldes Kramfors AB till ett konsortium bestående av Oscar Midling, J. Mannerheim och F.M. Treschow. Familjen sålde 1906 AB Rämen-Liljendahl som vid denna tid hade blivit ett massaföretag istället för ett järnbruk. 1915 köptes Rämen-Liljendahl av AB Billerud. Samma år övertogs Hellefors Bruks AB, som var ett bruksföretag med både järnbruk, stålverk och massaindustrier, av Wargöns AB. Kjellberg hade därmed avvecklat sina intressen i skogsindustrin.

Rederi AB ÖrnenRederi AB Örnen som bildades 1873 var ett specialiserat segelsfartygsrederi och vid starten Sveriges största enskilda rederi. De största delägarna var J.A. Kjellberg & Söner samt Alec. Barclay & Co på grund av att de lämnade över sina egna fartyg (som så kallad apportegendom) till Örnen mot aktier i rederiet. Även vid köpet av Varvet Kusten fick ägarna i Varvet Kusten AB aktier i Örnen som betalning. Vid denna tid rådde en stark högkonjunktur, men de flesta rederier som startades ägnade sig åt trafik med ångfartyg.

Varvet Kusten blev rederiets egna reparationsvarv och gick ekonomiskt bra under 1870-talet. Rederiverksamheten gick desto sämre. Under 1880-talet gick också varvet sämre och 1885 beslutades att varvet skulle avvecklas. 1893 och 1894 avvecklades rederiet. Aktieägarna förlorade allt satsat kapital och långivarna, främst Skandinaviska Kredit AB, fick inget. Efter detta hade J.A. Kjellberg & Söner inte längre några rederiintressen. Förlusterna i Rederi AB Örnen var en starkt bidragande orsak till att J.A. Kjellberg & Söner fick sälja av sina intressen i skogsindustrin.

Efter C.O. Kjellbergs död 1891 koncentrerade sig firman på agenturrörelse för trämassa- och järnexport, exempelvis representerade de länge Billeruds AB. Carl August Kjellberg (1853-1925), delägare sen 1883, tog över ledningen av firman vars ekonomi var ansträngd på grund av de stor satsningarna i Bofors som ännu inte gett någon avkastning och förlusterna i Örnen. Brodern Jonas HRC Kjellberg (1858-1942) blev chef i AB Bofors-Gullspång och rekonstruerade företaget. J.A. Kjellberg & Söner avskrev sina fordringar på Bofors-Gullspång och aktiekapitalet skrevs ner. 1893 såldes sen aktiemajoriteten i det rekonstruerade AB Bofors-Gullspång till Alfred Nobel. Förlusterna i AB Bofors var en bidragande orsak till att firman fick sälja sina intressen i skogsindustrin. 1896 blev Carl Ossian Kjellberg, son till Carl August Kjellberg, delägare i firman.

Nobel dog dock redan 1896 varvid aktiemajoriteten i bolaget 1898 återigen togs av göteborgsintressenter med familjen Kjellberg i spetsen. De största ägarna blev Jonas Kjellberg, C.A. Kjellberg, William Gibson, Olof Wijk d.y, och Theodor Mannheimer. Jonas Kjellberg började arbeta i Skandinaviska Kredit AB som delvis finansierat göteborgsköpmännens investering i AB Bofors-Gullspång och brodern C.A. Kjellberg blev 1896 chef för Göteborgs Enskilda Bank. Disponent på Bofors blev Berndt Wijkander. Han och Jonas Kjellberg ledde sedan företaget till 1917 då det såldes till ett annat göteborgskonsortium som leddes av Sven Wingquist.  I och med detta hade familjen Kjellberg också avvecklat sina intressen i järnbruk och stålindustri.

1906 grundade firman ett dotterbolag i Japan, det första svenska handelshuset som etablerade sig där. Från 1908 var export av SKF:s kullager en stor del av verksamheten. 1919 förvandlades Japanverksamheten till ett eget bolag, J. A. Kjellberg & Söner AB med Carl Ossian Kjellberg som störste ägare och huvudkontor i Stockholm. Det nya bolaget hade huvudkontor i Stockholm. 1922 tvingades Carl Ossian Kjellberg dock sälja huvuddelen sin aktier till SKF varvid bolaget bytte namn till Kjellberg Successors AB. 1927 övertog SKF resten av aktierna.

1925 omvandlades också friman till ett aktiebolag med Carl Ossian Kjellberg som VD till 1929 då han efterträddes av kusinen Gunnar Kjellberg (1896-??). Carl Ossian Kjellberg var dock styrelseordförande i bolaget till sin död 1950. Redan 1933 hade dock firman sålts till AB Hedström & Co varvid Gunnar Kjellberg också slutade som VD. När detta bolag gick i konkurs 1966 köptes firman av Kjellberg Successors AB.

J.A Kjellberg & Söner var efter det främst ett förvaltningsbolag för aktier och värdepapper och togs över av familjemdlemmar. Företaget finns än idag, men såldes av släkten år 2012. Köpare var dock en man tillhörande släkten, nämligen Michael Kjellberg, via bolaget ScanMer AB som också är moderbolag till det nuvarande Svenska Orient Linjen AB.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Hallén, Olsson, Rosengren & Sandberg, Majornas historia, 2007

Jonas Anders Kjellberg

Jonas Anders KJellbergJonas Anders Kjellberg, född 3 januari 1788 i Göteborg, död 23 januari 1877 i Tyska Christinae församling i Göteborg, var en svenskgrosshandlare och riksdagspolitiker. Han var riksdagsman för Göteborg 1840-41 och 1844-45.

Kjellberg var son till handelsman Sven Roland Kjellberg, och Christina Lovisa Lidholm. Gift i Göteborg 6 december 1822 med Amalia Tranchell (1804-1888). De var föräldrar till Carl Kjellberg. Sven Roland Kjellberg var i sin tur bror till Jonas Kjellberg.

J.A. Kjellberg kom att starta en egen handelsfirma skild från farbrodern Jonas Kjellbergs firma. I början importerade firman i huvudsak US-amerikanska produkter:

Efter faderns död 1800 vistades K hos kyrkoherden Kullberg i V Karup o bedrev studier i Lund, varefter han fick anställning hos styvfadern, köpmannen Niklas Laurén i Gbg o senare hos handlandena Christopher Lidbeck o Alexander Barclay. 1 okt 12 ingick han tillsammans med brodern Carl Fredrik o svågern Anders Broddelius i handelsbolaget J A & C F K & co. Bolaget upplöstes med utgången av 31, då C F K o A Broddelius utträdde. K fortsatte därefter handelsrörelsen med Johan Olof Gren som kompanjon till 46, då sönerna Carl Ossian o Jonas Henrik Reinhold upptogs som delägare under firma J A K & söner.

Till en början var företaget främst inriktat på import av amerikanska varor som bomull, tobak, socker, rom, kaffe, färgämnen o kryddor förutom vissa produkter från östersjöområdet som exempelvis hampa, lin o linfrö. Importen företogs delvis med egna fartyg. Snart utvidgade man handeln med export av järn o trävaror, vilket ledde till att K 35 köpte ett sågverk vid Lilla Edet (sålt 50) o 37 förvärvade Lo sågverk o 48 Kramfors sågverk i Västernorrlands län. Här anlades 54 den första ångsågen vid Ångermanälven. K:s förvärv av de norrländska sågverken är ett tidigt exempel på den geografiska förskjutning från det västsvenska produktionsområdet till Norrland, som är utmärkande för de stora gbgska exportföretagens investeringar vid mitten av 1800-talet.

Vid sidan av handelsrörelsen anlade K tillsammans med brodern en segelduksfabrik, som var i drift 22—50 o där direktimporterade råvaror kunde utnyttjas. Produktionen steg snabbt under 20-talet men överflyglades efter hand av tillverkningen vid det gibsonska segelduksväveriet. Under denna period ökade bomullsindustrins relativa betydelse i förhållande till linneindustrin, vilket efter H W Hummels konkurs 18 kom K tillgodo som medintressent i Sveriges första mekaniska bomullsspinneri, Gamlebokullen. 19—22 drev bröderna K dessutom en såpfabrik o i början av 30-talet en ättiksfabrik vid Lindholmen.

Handelshuset disponerade redan under 20-talet ett ansenligt rörelsekapital, men arvet efter farbrodern Jonas K (K 1) 32 gjorde det möjligt för K, sedan bolaget med brodern o svågern upplösts, att under 30-talet engagera sig i sågverksdrift o förlagsgivning till järnbruk. Särskilt vid mitten av 50-talet var firmans årsresultat mycket goda, o K fann det då lämpligt att dra sig tillbaka från affärerna

År 1815 köpte firma J. A. & C. F. Kjellberg hörnfastigheten Östra Hamngatan 19/Postgatan 20 efter John Hall d.y.s konkurs 1807, och huset kallades därefter för Kjellbergska huset. Det påbyggdes mot Östra Hamngatan till tre våningar 1863. På 1880-talet styckades tomten och den östra delen behölls inom familjen till 1920-talet.

J.A. Kjellberg deltog i riksdagarna 40—41 och 44—45 där verkade aktivt för näringsregleringens avskaffande inom en rad skilda områden, däribland järnhanteringen o sågverksindustrin. Efter farbroderns död flyttade han till Storebergs säteri.

Förutom de gena företagen hade han också en del andra uppdrag i näringsliv och politik, exempelvis som bisittare i Gbgs handelssocietet 24—28, led av styr för Gbgs sparbank 24—28, led av Kristine förs:s kyrkoråd 24—32 (ordf från 27), led av dir för Gbgs sjömanshus 30—32, av drätselkommissionen 31—35 och i styrelsen för K:ska flickskolan 32—66 (ordf 48—52 o 65).