Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

J.A. Kjellberg & Söner

Göteborgs största segelfartygsrederier 1854-1866

Under denna period domineras rederiverksamheten i Göteborg av två företag, James Dickson & Co och J.G. Grönvall & Co. Medan J.G. Grönvall & Co i praktiken var ett renodlat rederiföretag så var James Dickson & Co framförallt ett handelshus och trävaruexportföretag med sågverk i Norrland och brädgård i Göteborg. De två företagen är i en klass för sig själva med andra stora redare en bra bit efter vad det gäller tonnage och antal fartyg. Segelfartygen dominerade fortfarande i Sverige, framförallt på de längre rutterna, men på kortare trader och för kortare transporter blev ångfartyg snart dominerande.

Wilhelm Röhss lämnade för sin del J.G. Grönvall & Co år 1853 och blev därefter stor redare i egen regi, först själv och sedan via Wilh. Röhss & Co. Ekman & Co som i början av 1800-talet var en av de större redarna i Göteborg återkom bland de större redarna och växte kraftigt som redare under perioden medan Olof Wijk istället minskade sin rederiverksamhet. Flera tidigare sjökaptener såsom Theodor Nilsson och Anton Clase med flera blev själva stora redare.

Flera företag som satsade på ångfartyg avvecklade sin segelfartygsverksamhet såsom exempelvis Ungewitter & Co samt Mattsson & Braune. Gerhard Emanuel Braune som var delägare i sistnämnda bolag hade sonen Josua Braune som ägde del i ett annat företag med stort tonnage, Francke & Braune.

Största rederier, antal läster, 1854, 1856, 1858

James Dickson & Co, 2 977, 3 702, 3 273
J.G. Grönvall & Co, 2 490, 2 537, 2 700
J.A. Kjellberg & Söner, 1 202, 1 461, 691
Gustaf Melin, 1 033, 943, 847
Olof Wijk, 896, 961, 249
I. Lilljequist & Son, 569, -, –
C.G. Lindberg, 522, 522, 466
Leopold Gibson, 488, 593, 882
Mattsson & Braune, 415, 414, 327
Corin, Lindhult & Co, 415, 195, –
E. Rundberg, 405, 241, 95
A. Barclay & Co, 376, 608, 297
G.H. Hegardt & Co, 317, 534, 534
O.P. Dahlin, 303, 303, 302
C.C. Barchmann, 300, 496, 733
Ungewitter & Co, 131, 693, 681
J. Wennerberg & Co, 255, 334, 473
Wilh. Röhss, 252, 401, 931
G.W. Friberger, 114, 302, 212
Otto Lindberg, – , 334, 333
Francke & Braune, -, – , 485
A. Oterdahl, 299, 235, 389

Största rederier, antal läster, 1860, 1862, 1864, 1866

James Dickson & Co, 3 224, 2 974, 2 787, 2 733
J.G. Grönvall & Co, 2 874, 2 660, 2 930, 2 755
Gustaf Melin, 1 048, 1 458, 1 233, 943
Wilh. Röhss, 1 001, 926, 878, 606
G.H. Hegardt & Co, 856, 566, 710, 697
C.C. Barchmann, 734, 318, 318, –
J.A. Kjellberg & Söner, 691, 543, 748, 858
L. Gibson/W. Gibson & Söner, 662, 662, 655, 479
J.L. Broddelius, 559, 312, 552, 545
Francke & Braune, 485, 485, 485, –
C.G. Lindberg, 466, 310, 218, 214
A. Oterdahl, 389, -, -, –
J. Wennerberg & Co, 382, 297, 308, 308
Ungewitter & Co, 350, -, -, –
A. Barclay & Co, 333, 333, 637, 590
Otto Lindberg, 333, 333, -, -,
Ekman & Co, 319, 500, 560, 911
Mattsson & Braune, 318, 318, 318, 318
O.P. Dahlins sterbhus, 302, 193, -, –
A.F. Landgren/A. Landgrens Enka, -, 363, 286, 495
P.A. Lindberg, -, -, 600, 654
Björck & Engström, 271, 273, 499, 478
Olof Wijk, – , -, 373, 373
Anton Clase, -, -, -, 462
Theodor Nilsson, -, -, -, 326
C.O. Lundberg, 222, 108, 206, 317

Advertisements

Göteborgs största rederier åren 1837-1852

Under denna tid var segelfartygsrederier fortfarande helt dominerande i Sverige och Göteborg. I början av denna period är D. Carnegie & Co det störst rederiet men under tiden gångs minskar företaget betydelse och istället växte Jam. Dickson & Co, J.G. Grönvall & Co, C.G. Lindberg, Olof Wijk, I. Lilliequist & Son och Gustaf Melin till att bli de stora rederierna.

Andra redare av betydelse under perioden är Olof Norén, William Gibson som ersätts av Leopold Gibson, L.B. Lindquist, J.A. Kjellberg & Söner, N. Beckman, A. Barclay & Co, W. Kjellberg & Co, C.C. Barchmann, E. Rundberg och O.P. Dahlin.

Två av de här nämnda segelfartygsrederierna kom att bli mycket betydande för starten av Göteborgs moderna varvsindustri för byggande av stålfartyg, Mattsson & Braune och T.W. Tranchell för Lindholmens Varv samt C.C. Barchmann för Eriksbergs Mekaniska Verkstad.

Andra var verksamma vid seglefartygsvarven. O.P. Dahlin var disponent på Gamla varvet en tid och Gustaf Melin var delägare i Kustens Varv

Största rederier, antal läster, 1837, 1839, 1841

D. Carnegie & Co, 751, 753, 936
Jam. Dickson & Co, 499, 719, 930
C.G. Lindberg, 426, 691, 753
L.B. Lindquist, 350, 491, 504
Olof Wijk, 325, 499, 499
William Gibson, 306, 205, 205
A.E. Haeger, 233, 417, 486
Sam. Arfvidson, 228, 89, 306
L. Svensson, 224, -, -,
B. Ericsson, 221, 166, 313
W. Malm, 218, – , –
Olof Norén, 182, 282, 313
I. Lilliequist & Son, – , -, 425
J.G. Grönvall & Co, -, -, 339
Gustaf Melin, 185, 189, 312
Åkermark & Co, -, -, 290
J.A. Kjellberg & Co, 130, -, 222

Största rederier, antal läster, 1845, 1846, 1848

Jam. Dickson & Co, 1 035, 1 236, 1 066
Olof Wijk, 661, 662, 962
C.G. Lindberg, 616, 692, 665
Gustaf Melin, 522, 622, 668
I. Lilliequist & Son, 487, 487, 587
A.E. Haegers sterbhus, 480, -, –
D. Carnegie & Co, 449, 629, 838
Olof Norén, 429, 472, 564
J.G. Grönvall & Co, 339, 1 529, 1 646
Sam. Arfvidson, 306, -, –
L.B. Lindquist, 292, 509, 698
Åkermark & Co, 289, 257, 404
J.A. Kjellberg & Co, 261, 261, –
C.C. Barchmann, – , 162, 429
N. Beckman, 163, 163, 407
W. Kjellberg & Co, 205, 341, 341
A. Barclay & Co, 100, 199, 323
J. Tranchell, – , 167, 315
O.P. Dahlin, 214, 214, 303

Största rederier, antal läster, 1850, 1852

J.G. Grönvall & Co, 2 739, 2 738
Jam. Dickson & Co, 1 340, 2 061
Olof Wijk, 911, 896
Mattsson & Braune, 839, 683
Gustaf Melin, 768, 877
I. Lilliequist & Son, 714, 569
C.G. Lindberg, 697, 805
Olof Norén, 562, 473
D. Carnegie & Co, 458, 315
R. Lindhult/Corin, Lindhult & Co, 442, 562
C.C. Barchmann, 429, 332
W. Kjellberg & Co, 427, 311
N. Beckman, 407, 163
E. Rundberg, 400, 405
A. Barclay & Co, 376, 376
J.A. Kjellberg & Söner, 358, 542
Wennerblad & Svensson, 316, 219
G.H. Hegardt & Co, -, 318
O.P. Dahlin, 214, 303
C.F. Höglund/Höglund & Co, 161, 459
T.W. Tranchell, 181, 407
L. Gibson, 215, 488

Källa: Sveriges skeppslista 1837-1885

Familjen Kjellbergs rederiverksamheter

Jonas Kjellberg blev 1782 ensamägare av firman Hollbeck & Kjellberg som därefter bar namnet Jonas Kjellberg. Vid övertagandet ägde firman 2 mindre fartyg en brigg och en galeas. Strax efter övertagandet köpte han tre briggar och en galeas. 1783 ägde han fyra fartyg på sammanlagt 202 läster. Brigantinen Anthelop som köptes 1782 var strax över 100 läster och ett av de 21 största fartygen i Göteborg vid den tiden.

1792 ägde han helt eller var huvudredare för 5 fartyg om sammanlagt 220 läster men han var delägare i ytterligare fyra fartyg, däribland ett på 306 läster. År 1800 hade han fortfarande 5 fartyg som han ägde helt eller var huvudredare för men det sammanlagda lästetalet var nu 251 läster.

Jonas Kjellberg handlade med lina, hampa, hudar och malt om han importerade på egna båtar från Östersjöområdet och exporterade sill från Sverige till Östersjöområdet, också det med egna fartyg.

1805 hade han fortfarande 5 fartyg, nu på sammanlagt 227 läster, men mellan 1808 och 1816 tillhörde han inte de större redarna i Göteborg. Han hörde alltså inte till de handlare och affärsmän som gjorde sig en hacka på riskfyllda affärer under kontinental. 1817 är familjen Kjellberg återigen bland de 20-25 största redarna i Göteborg med 4 fartyg på sammanlagt 144 läster i bolaget Jonas Kjellberg & Co som ägdes av Aron Kjellberg och J.A. Stangenett men 1818 är de återigen inte bland de större redarna.

Nästa gång en Kjellberg dyker upp som större redare är när den 1812 (då med namnet J.A. & C.F. Kjellberg & Co) bildade firman J.A. Kjellberg & Söner (från 1831 J.A. Kjellberg & Co samt från 1847 J.A. Kjellberg & Söner) som 1837 ägde ett skepp om 130 läster. 1833 blev Johan Olof Grén delägare i bolaget. Han lämnade firman 1847 och startade en egen firma. Rederiverksamheten följde med honom ut ur firman.

Från början av 1850-talet till mitten av 1870-talet hörde firman till de största rederierna i Göteborg men från 1873 var de istället delägare i Rederi AB Örnen, det största rederiet i Göteborg. Rederi AB Örnen ägde bara segelfartyg. J.A. Kjellberg & Söner ägde dock två segelfartyg till början av 1890-talet och dessutom enstaka ångfartyg.

Segelfartyg ägda av Jonas Kjellberg eller där han var huvudredare

  • Anthelop, brigantin på cirka 100 läster. Byggd i Söderhamn. Helägt.
  • Johanna Maria, jakt
  • Mercuru, jakt
  • Britha Christina, brigg

Segelfartyg där J.A. Kjellberg & Söner var huvudredare

  • Westervik, skepp på 130 läster. Ägt från mitten av 1830-talet till 1841 eller 1842. Befälhavare A. Clase, P. Clase och A. Dannberg.
  • Columbus, brigg på 112 läster. Införskaffat 1844 eller 1845. Övertogs 1847 av J.O. Grén när han lämnade firman. Befälhavare J.P. Stillström.
  • Lina, skonert på 54 läster, Inskaffat 1844 eller 1845. Övertogs 1847 av J.O. Grén när han lämnade firman. Befälhavare: P.B. Paulsson.
  • Christian, brigg på 131 eller 132 läster. Införskaffad 1847 eller 1848, ägd till 1856 eller 1857. Befälhavare J.R. Möllerström och A.P. Pettersson.
  • Thore Petré, skepp på 227 läster, senast byggt år 1845 för D. Elfbrink i Gävle. Köpt från Elfbrink, Norman & Co 1849 eller 1850. Sålt senast 1857. Befälhavare: L. Berg
  • Triton, brigg på 104 läster. Inskaffad 1851 eller 1852 och avyttrad 1854 eller 1855. Befälhavare D.B.S. Reuter.
  • Linnea, brigg på 80 läster. Ägd 1852 och kanske året innan och året efter. Befälhavare A. Olsson.
  • Minona Gudiva, brigg på 156 läster, senare 141 läster. Byggd 1852. Reparerad 1857. Såld till J. Kullberg (Cullberg), troligtvis 1865. Befälhavare O.F. Roempke.
Balder

Barken Balder.

  • Balder, 3-mastad bark på 189 eller 190 läster. Byggt 1852 i Söderhamn. Ägdes 1852-55 av rederi John Brolin & Son, Söderhamn. Såld 1855 till J.A. Kjellberg & Söner, Göteborg och 1892 till såld John E Olsson i Göteborg. Därefter såld 1894-12-21 till F.L. Pettersson, Ystad. Den 13 februari 1898 grundstötte fartyget vid Rön, norr om Nidingen, på resa från Newcastle till Karlskrona med last av stenkol. Fartyget blev vrak. Befälhavare L. Svensson, J.P. Wikström, O.F. Roempke, J.F. Björk, H.P. Wulff, A. Samuelsson, H.P. Wulff och A.P. Nilsson.
  • Petrus, skepp på 250 läster. Troligen inskaffat 1853 och sålt 1857. Befälhavare: B. Olsson.
  • Ariel, skepp på 150 eller 151 läster. Troligen inskaffat 1853 och sålt 1861. Befälhavare G. Godberson och B. Olsson.
  • Andreas, skepp på 197 läster. Byggt 1847 i Kristinestad, Finland. Inskaffat 1855 eller 1856. Sålt till Th. Ahrenberg mellan 1873 och 1877. Befälhavare L. Berg och A. Hallengren.
  • Långrör, skepp på 183 läster. Troligen ägt 1853-1857. Befälhavare A. Olsson och D.B.S. Reuter.
  • Lejonet, skepp på 220 läster. Byggt 1855. Ägt 1864. Befälhavare C.F. Berg.
  • Malta, skepp på 471 läster. Byggt 1862 i New Brunswick. Inskaffat 1865 eller 1866. Sålt till C.C. Barchmann mellan 1873 och 1877. Befälhavare C.F Berg och A.A. Dannberg.
  • Java, skepp på 189 läster. Byggt 1869 i Göteborg. Befälhavare H.D.B. Bergström och H.B. Wulff. Fortfarande ägt av firman år 1885.

Utöver detta var firman också delägare i briggen Adolph åren 1848-51 som förliste 1851 utanför Arecibo på Puerto Rico med Benjamin Olsson som kapten. Huvudredare var Gustaf Melin.

1885 ägde firman också ångfartyget Kramfors på 18 ton.

Andra källor:  Sveriges Skeppslista, Per Hallén, Handel & sjöfart under det stora sillfisket, i Unda Maris 2008.

 

Rederi AB Örnen

Rederi AB Örnen, i Göteborg, var Sveriges största rederi under dess verksamhetsår 1873-1893. Grundare av bolaget var sjökapten J. F. Strömberg, (huvudredare), grossh. C. O. Kjellberg, grossh. A. L. Pinéus, kommendörkapten Emil Ekman och sjökapten O. P. Övergaard. Total fanns det 53 aktieägare.

Vid grundandet var aktiekapitalet 1 miljon kronor men det utökades bl.a. genom övertagande av fartyg från nya delägare. Aktiekapitalet utökades till 1,5 milj. rdr år 1874 och till 1 816 000 kr år 1878.

Örnen var Sveriges sista stora segelfartsrederi med sjutton skepp, när det var som störst. Varvet Kusten inköptes strax efter starten; för reparationer och fartygsbyggen åt rederiet och även reparationer åt andra i fartygsbranschen. Sjökapten Johan Ferdinand Strömberg (1825-1894) var delägare och verkställande direktör i Rederi AB Örnen. Lån för att starta verksamheten bistod Skandinaviska Kredit AB och stadsmäklare

Strax efter starten köpte rederiet Varvet Kusten AB som bildats 1865. Ägare av Varvet Kusten AB vid denna tid var C.O. Kjellberg (20%), Alexander Barclay (19%), Emil Ekman (5%), J.F. Strömberg (5%), Gustaf Melin, E Brusewitz, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, D. Carnegie & Co, Wilhelm Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson. Alla dessa blev när Varvet Kusten köptes upp istället delägare i Rederi AB Örnen där J.A. Kjellberg & Söner, Alex. Barclay & Co, A.L. Pinéus, G.H. Hegardt & CoWilliam Gibson & Söner, August Leffler samt flera av delägarna i Varvet Kusten AB redan var delägare. När Rederi AB Örnen bildades övertogs delägarnas andelar i olika fartyg.

Samtidigt som Varvet Kusten köptes övertogs även egendomarna Bellevue och Gibraltar som båda låg runt varvet.

Bolaget omfattade det största tonnaget, 11 224 nettoton, åren 1878-79, då företaget redade 17 segelfartyg. 1883 hade Örnen 16 fartyg med ett sammanlagt tonnage på 10 939 ton vilket innebar att det tonnagemässigt var Sveriges största rederi.

Förutom under några få år var Rederi AB Örnen aldrig någon bra affär och redan 1883 började fartygen säljas.1893 fanns fem fartyg kvar och de köptes då av G.D. Kennedy och John E. Olsson med G.D. Kennedy som huvudägare med 75% i fartygen och John E. Olsson som huvudredare trots hans minoritetsintresse i bolaget.

Örnenrederiets olönsamhet och avveckling ledde till konkurs för stadsmäklare J.M. Möller som ordnat lån till företaget. Handelsfirman G.H. Hegardt & Co drogs också med i det ekonomiska fallet och gick i konkurs.

Segelfartyg som tillhörde Rederi AB Örnen

  • Albatross (Albatros), skepp på 893 ton. Byggt 1874 i Genua och köpt samma år. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare H. Sooth, R.W. Schoultz och L.A. Ryberg.
  • Alexander, skepp på 717 ton (303 läster). Byggt 1855 i Bath. Köpt 1876 från A. Barclay & Co. Fortfarande ägd 1885. Befälhavare H.F. Jansson, N.C. Cronstedt och någon Andersson.
  • Boomerang, skepp på 379 ton. Byggt 1865 i Nordamerika. Reparerat 1881. Troligen köpt 1881. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.A. Sjöberg, J. Ohlsson, C. Fröckberg och A. Fröckberg.
  • Condor (Condoren), skepp på 1067 ton, senare 1 174 ton och 1 160 ton. Byggt 1864 i Nordamerika som Mary Emma. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare A.N.R. Neiglick och B. Tisell.

Condor

  • Ejdern, skepp på 630 ton. Byggt i Nordamerika 1869 som Kinrara. Reparerat 1877. Köpt 1874. Ej längre ägt 1885. Befälhavare C. Gadda (Gädda?), C.L. Hertz och nån Olsson.
  • Gamen, skepp på 917 ton. Byggt i Genua 1874. Köpt 1875. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893. Befälhavare F. Gustrin och F.A. Gellerstedt.
  • Gladan, skepp på 579 ton. Byggt i Maryport 1851 som Robert Ritsen. Köpt 1881. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy år 1893.
  • Gripen,  skepp på 1 172 bruttoregisterton, 54,6 meter långt, byggt i Medford 1870 som J.F. Foster. Köpt 1874. Sålt till John E. Olson och G.D. Kennedy är 1893. Befälhavare F.P.F. von Matern.
  • Harald, skepp på 549 ton. Byggt 1855 i Quebec, Kanada. Köpt 1875 från Göteborgs Rederi AB och tidigare ägt av J.G. Grönvall & Co. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.G. Cederberg och A.L. Andersson.
  • Lärkan, skepp på 229 ton. Byggt på Kustens varv 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare A. Höglund.
  • Skatan, skepp på 357 ton. Byggt 1863 på Prince Edward Island som Hero. Köpt 1876. Ej längre i företagets ägo 1885. Befälhavare N. Lagerstedt, J. Olsson och B. Andersson (Andreasson).
  • Storken, skepp på 517 ton. Byggt på Kustens varv 1880. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare H.F. Jansson.
  • Tärnan, skonertskepp på 371 ton. Byggt på Kustens varv 1874. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare J.F. Hassel och J.B. Gadd.
  • Ugglan, skepp på 905 ton, senare 895 ton. Byggt i Genua 1873. Köpt 1876. Fortfarande i företagets ägo 1885. Befälhavare A.G. Melander och J.A. Kinman.
  • William och Anna, skepp på 536 ton., Byggt i Karlskrona 1856. Övertogs från William Gibson & Söner år 1875. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare C.L. Hertz, J.H. Svensén och G.V. Fägerskjöld.
  • Örnen, skepp på 1 093 ton. Byggt som Josiah L. Hale, troligen 1860. Köpt 1873. Påseglades och förliste i Engelska kanalen 1876. Befälhavare Hugo J. Eiserman.
  • Örnen, skepp på 1 027 ton. Byggt på Kustens varv 1877. Fortfarande ägt 1885. Befälhavare Hugo J Ejserman och H.Y.T. Ejserman.

Källor: CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-22, John Murray, G.D. Kennedy, 2016, Hallén, Olsson, Rosengren och Sandberg, Majornas historia, 2007, Sveriges Skeppslista 1837-1885

 

Ramm om J.A. Kjellberg & Söner

Del 4 av 18 i serien Sveriges handel och industri 2
Endast för medlemmar

J.A. Kjellberg & Söner

Del 2 av 21 i serien 1800-talets handelshus

År 1812 bildade Jonas Anders Kjellberg (1788-1877) ett handelsbolag med brodern Carl Fredrik Kjellberg (1789-1850) och svågern A. Broddelius som delägare, J.A. & C.F. Kjellberg & Co. Denna firma övertog Majnabbe, andelen i Varvet Kusten och trävaruaffärerna från den äldre firman Jonas Kjellberg & Co som vid denna tid drevs av Aron Kjellberg och J.A. Stangenett. Fokus för den nya firman var dock till en början importaffärer. 1819 anlades en tobaksfabrik och ett såpbruk i Majnabbe, 1821 en segelduksfabrik.

År 1831 lämnade C.F. Kjellberg firman för att istället ägna sig åt sitt 1821 anlagda segelduksväveri i Majnabbe som sysselsatte nåt hundratal personer. Firman bytte namn till J.A. Kjellberg & Co. 1833 blev Johan Olof Grén delägare i bolaget. Han lämnade firman 1844 eller 1847. Segelduksfabriken drevs dock vidare i firma J.A. & C.F. Kjellberg & Co intill 1850.

Friman viktigaste verksamhet var export av järn och trävaror, men även importaffärer bedrevs och en tid var J.A. Kjellberg & Co en av de största importörerna av kaffe.

I Varvet Kusten kom firman att bli den viktigaste delägaren, troligen på grund av sin stora rederiverksamhet, vid sidan av redaren Gustaf Melin. År 1820 var den ekonomiska situationen vid varvet svår, men år 1821 förbättrades läget. 1823 arrenderades Varvet Viken för att komma över detta varvs lager av virke. På Viken bedrevs ingen verksamhet. 1824 överläts arrendet på Varvet Viken till Ambrosius Landgren. 1826 tog Landgrens över Viken för gott, slog ihop det med Gamla varvet och etablerade en med Kusten konkurrerande verksamhet. Bägge varven sysslade främst med reparationer men 1824 började Kusten bygga skepp på spekulation, dvs utan att ha nån beställning vilket visade sig vara mindre framgångsrikt. Ekonomin vid varvet fortsatte vara ansträngd och delägarna försökte sälja varvet. Kring 1840 hade varvet omkring 60-70 anställda. 1865 ombildades varvet till aktiebolag med Gustaf Melin, E. Brusewitz, Carl O. Kjellberg, Jonas Kjellberg, Charles O. Bäck, Emil Ekman, D. Carnegie & Co, Wilh. Röhss, William Gibson & Söner och C. E. Olsson som största delägare. Ekonomin fortsatte dock vara problematisk och 1873 köptes varvet av Rederi AB Örnen.

Verksamheten vidgades genom förvärv av en såg i Lilla Edet 1835, Lo vattensåg år 1837 och Kramfors vattensåg vid Ångermanälven år 1848 samt åtskilliga järnbruk i Värmland. Sågverket i Lilla Edet såldes år 1850.

1847 upptogs två söner, Jonas Henrik Reinhold Kjellberg (1823-1896) och Carl Ossian Kjellberg (1825-1891), som delägare och firman fick namnet J.A. Kjellberg & Söner. Gren utträde ur firman året innan. 1857 drog sig J.A. Kjellberg tillbaks från firman och Carl Ossian Kjellberg tog över ledningen. De inriktade sig därefter under Carl Ossian Kjellbergs ledning främst på en framgångsrik export av järn och trä men fungerade även som finansiär för och långivare till bruk och industrisatsningar.

Firman var återförsäljare och förlagsgivare för järnbruken i Vägsjöfors, Bofors, Dömle och Rämen. Med tiden köptes också aktiemajoritet i Hellefors Bruks AB (från 1872), AB Bofors-Gullspång (från 1873) och Rämen (från 1885, AB Rämen-Liljendahl). Rämen inköpte från ett tidigare aktiebolags (Rämen AB) konkursbo. I Bofors investerades kraftigt i nya tillverkningsprocesser för martinstål och kanontillverkning men det var svårt att få lönsamhet i företaget.

1854 byggdes en ångsåg i Kramfors och vattensågen lades ner. På 1880-talet stod kramfors för en produktion av sågade trävaror på omkring 12-15000 standards per år. 1887 togs sågverket i Kramfors över av ett nybildat bolag, Kramfors AB, som hade familjen Kjellberg och J.A. Kjellberg & Söner (fram till 1893 då firman sålde sina aktier) som huvudägare, men James Hammarberg och Arthur Seaton var delägare. I det nya bolaget var Carl August Kjellberg VD åren 1886-94, James Hammarberg åren 1894-96 och Arthur Seaton 1896-1907. 1907 såldes Kramfors AB till ett konsortium bestående av Oscar Midling, J. Mannerheim och F.M. Treschow. Familjen sålde 1906 AB Rämen-Liljendahl som vid denna tid hade blivit ett massaföretag istället för ett järnbruk. 1915 köptes Rämen-Liljendahl av AB Billerud. Samma år övertogs Hellefors Bruks AB, som var ett bruksföretag med både järnbruk, stålverk och massaindustrier, av Wargöns AB. Kjellberg hade därmed avvecklat sina intressen i skogsindustrin.

Rederi AB ÖrnenRederi AB Örnen som bildades 1873 var ett specialiserat segelsfartygsrederi och vid starten Sveriges största enskilda rederi. De största delägarna var J.A. Kjellberg & Söner samt Alec. Barclay & Co på grund av att de lämnade över sina egna fartyg (som så kallad apportegendom) till Örnen mot aktier i rederiet. Även vid köpet av Varvet Kusten fick ägarna i Varvet Kusten AB aktier i Örnen som betalning. Vid denna tid rådde en stark högkonjunktur, men de flesta rederier som startades ägnade sig åt trafik med ångfartyg.

Varvet Kusten blev rederiets egna reparationsvarv och gick ekonomiskt bra under 1870-talet. Rederiverksamheten gick desto sämre. Under 1880-talet gick också varvet sämre och 1885 beslutades att varvet skulle avvecklas. 1893 och 1894 avvecklades rederiet. Aktieägarna förlorade allt satsat kapital och långivarna, främst Skandinaviska Kredit AB, fick inget. Efter detta hade J.A. Kjellberg & Söner inte längre några rederiintressen. Förlusterna i Rederi AB Örnen var en starkt bidragande orsak till att J.A. Kjellberg & Söner fick sälja av sina intressen i skogsindustrin.

Efter C.O. Kjellbergs död 1891 koncentrerade sig firman på agenturrörelse för trämassa- och järnexport, exempelvis representerade de länge Billeruds AB. Carl August Kjellberg (1853-1925), delägare sen 1883, tog över ledningen av firman vars ekonomi var ansträngd på grund av de stor satsningarna i Bofors som ännu inte gett någon avkastning och förlusterna i Örnen. Brodern Jonas HRC Kjellberg (1858-1942) blev chef i AB Bofors-Gullspång och rekonstruerade företaget. J.A. Kjellberg & Söner avskrev sina fordringar på Bofors-Gullspång och aktiekapitalet skrevs ner. 1893 såldes sen aktiemajoriteten i det rekonstruerade AB Bofors-Gullspång till Alfred Nobel. Förlusterna i AB Bofors var en bidragande orsak till att firman fick sälja sina intressen i skogsindustrin. 1896 blev Carl Ossian Kjellberg, son till Carl August Kjellberg, delägare i firman.

Nobel dog dock redan 1896 varvid aktiemajoriteten i bolaget 1898 återigen togs av göteborgsintressenter med familjen Kjellberg i spetsen. De största ägarna blev Jonas Kjellberg, C.A. Kjellberg, William Gibson, Olof Wijk d.y, och Theodor Mannheimer. Jonas Kjellberg började arbeta i Skandinaviska Kredit AB som delvis finansierat göteborgsköpmännens investering i AB Bofors-Gullspång och brodern C.A. Kjellberg blev 1896 chef för Göteborgs Enskilda Bank. Disponent på Bofors blev Berndt Wijkander. Han och Jonas Kjellberg ledde sedan företaget till 1917 då det såldes till ett annat göteborgskonsortium som leddes av Sven Wingquist.  I och med detta hade familjen Kjellberg också avvecklat sina intressen i järnbruk och stålindustri.

1906 grundade firman ett dotterbolag i Japan, det första svenska handelshuset som etablerade sig där. Från 1908 var export av SKF:s kullager en stor del av verksamheten. 1919 förvandlades Japanverksamheten till ett eget bolag, J. A. Kjellberg & Söner AB med Carl Ossian Kjellberg som störste ägare och huvudkontor i Stockholm. Det nya bolaget hade huvudkontor i Stockholm. 1922 tvingades Carl Ossian Kjellberg dock sälja huvuddelen sin aktier till SKF varvid bolaget bytte namn till Kjellberg Successors AB. 1927 övertog SKF resten av aktierna.

1925 omvandlades också friman till ett aktiebolag med Carl Ossian Kjellberg som VD till 1929 då han efterträddes av kusinen Gunnar Kjellberg (1896-??). Carl Ossian Kjellberg var dock styrelseordförande i bolaget till sin död 1950. Redan 1933 hade dock firman sålts till AB Hedström & Co varvid Gunnar Kjellberg också slutade som VD. När detta bolag gick i konkurs 1966 köptes firman av Kjellberg Successors AB.

J.A Kjellberg & Söner var efter det främst ett förvaltningsbolag för aktier och värdepapper och togs över av familjemdlemmar. Företaget finns än idag, men såldes av släkten år 2012. Köpare var dock en man tillhörande släkten, nämligen Michael Kjellberg, via bolaget ScanMer AB som också är moderbolag till det nuvarande Svenska Orient Linjen AB.

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Jan Glete, Ägande och industriell omvandling, 1987
Hallén, Olsson, Rosengren & Sandberg, Majornas historia, 2007

August Kjellberg

August KjellbergCarl August Kjellberg, född 10 mars 1853 i Göteborg, död 4 maj 1925 i Göteborg, var en svensk affärsman och kommunpolitiker. August Kjellberg var son till grosshandlare Carl Ossian Kjellberg och Ingeborg Arnoldsson. Han gifte sig den 9 januari 1875 med Elisabeth (Eliza) Gibson (1853-1934), dotter till brukspatron William Gibson och Margret Thornton Holliday. De fick sex barn: Carl Ossian (1875-1950), Gunhild (f.1877), William Gibson (1878-1950), Valborg (1880-1956), Margareta Eliza (1881-1951) och Jonas Anders (f.1892). Hans bröder var Jonas HR C:son Kjellberg och Knut Kjellberg.

Efter läroverksstudier i Göteborg studerade Kjellberg vid Ryssbylunds lantbruksskola och Rostocks handelsinstitut. Han blev därefter anställd i faderns firma J. A. Kjellberg & Söner från 1870, prokurist där 1875-1882, delägare 1883-1891 och chef för firman 1891-1896. Han var verkställande direktör för Kramfors AB 1886-1894 och verkställande direktör för Göteborgs Enskilda Bank 1896-1905 samt dess styrelseordförande 1905-1922. Kjellberg var tysk konsul i Göteborg 1879-1893.

Vidare var han ordförande i styrelsen för Lindholmens Verkstads AB 1912-1925, han satt i styrelsen för Lödöse-Lilla Edets Järnvägs AB och i Trafikförvaltningen Göteborg-Dalarne-Gävle, ledamot av styrelsen för; Bergslagernas Järnvägs AB 1903-1925, AB Bofors-Gullspång, Boye & Thoresens Elektriska AB, AB Rämen-Liljendahl, Göteborgs Bell Telefon AB och AB Göteborgs teater. Han var ordförande i Allmänna Pensions- och Änkekassan i Göteborg, ledamot av styrelsen för AB Göteborgs Frihamn. Fullmäktig i handelsföreningen i Göteborg 1890-1906, ordförande i handelskammaren i Göteborg 1906-1924, ledamot av handels- och sjöfartsnämnden 1891-1923, varav som vice ordförande 1906-1911 och ordförande 1912-1923, ordförande i styrelsen för Göteborgs handelsinstitut 1913-1924 och ledamot av styrelsen för Stiftelsen Kjellbergska flickskolan. För utvecklingen av Bergslagernas Järnväg spelade han en stor roll liksom för återköpet av AB Bofors år 1898.

Kjellberg var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 9 juni 1899-30 november 1914, av styrelsen för Sjömanshemmet till minne av konung Oscar II och drottning Sophias silverbröllop 1886-1888, av styrelsen för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset 1900-1903, av styrelsen för Renströmska fonden 1913-1914 och av styrelsen för Wilhelm Röhss donationsfond 1914-1924. Ledamot av kyrkofullmäktige 1883-1885, 1887-1891 och 1897-1900.

Åren 1910–1911 tillhörde Kjellberg första kammaren (som högerman), vald av Göteborgs stads valkrets. Han var ledamot av Järnvägsrådet 1924-1925. Under villkor att en handelshögskola i Göteborg kom till stånd före 1925, donerade han 1918 till denna 100 000 kronor, vilket var den första donationen för detta ändamål.

Kjellberg blev ledamot av Kungliga Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1918.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Jonas H R C:son Kjellberg

Jonas Henrik Reinhold C:son KjellbergJonas HR C:son Kjellberg, i riksdagen kallad Kjellberg i Stockholm, född 6 januari 1858 i Göteborgs Kristine församling i Göteborg, död 24 maj 1942 i Oscars församling (Strandvägen 53) i Stockholm, var en svensk direktör, finansman och riksdagspolitiker.

Kjellberg var son till riksdagsmannen och grosshandlaren Carl Kjellberg och Ingeborg Arnoldsson (1829-1885). Han var bror till August Kjellberg och Knut Kjellberg. Jonas Kjellberg gifte sig i Jönköping den 20 mars 1900 med Anna Maria Almqvist (född 27 mars 1875 i Jönköpings östra församling, Jönköping, död 4 mars 1917 i Rättvik men kyrkobokförd i Oscars församling, Stockholm), dotter till domänintendenten och riksdagsmannen Gustaf Almqvist och Jenny Maria Katarina Slettengren (1846-1909).

Paret Kjellberg fick fyra barn:

  • Carl, född 1901. Bergsingenjör. Gift 26 april 1926 i Stockholm med Rut Sachs.
  • Sigrid (1905-1908).
  • Knut (1907-1960). Läkare. Gift 11 augusti 1934 i Lidingö med Barbara Martin.
  • Karin (1912-2005). Gift 6 januari 1933 i Stockholm med Gustaf ”Gösta” Heuman (1900-1978)

Kjellberg tog 1878 examen som bergsingenjör vid Kungliga Tekniska högskolan och arbetade 1879-91 som ingenjör vid AB Bofors-Gullspång, och var ekonomisk disponent där 1892-93 samt 1894-96 som ensam chef.

Hans familjs företag J.A. Kjellberg & Söner hade stora ägarintressen i AB Bofors-Gullspång. Kjellberg var suppleant i bolagsstyrelsen 1882-85 och ledamot 1886-1917. Han var verkställande direktör för det likaledes av fadern och efter dennes död av syskonen ägda AB Rämen-Liljendahl från 1885 intill dess försäljning 1906. Engagemanget i AB Bofors kom att bli kostsamt för familjeföretaget och ledde till avveckling av stora delar av dess verksamhet:

Jonas K fick 1879 anställning vid Bofors, först som ingenjör, senare som ekonomisk disponent o 94—96 som ensam chef, sedan den tekniske disponenten Carl Danielsson övergått till Uddeholm. Den angelägnaste uppgiften för Bofors ledning var under 80-talet att finna en marknad för den begynnande produktionen av stålgjutgods (kanoner o dyl) dels i konkurrens med Finspång som ännu höll fast vid tackjärnsprodukter, dels gentemot företrädare för den utländska stål- o vapenindustrin som Krupp, Le Creusot o Armstrongs. Trots utmärkta tekniska resultat vid Bofors dröjde det med större beställningar från den sv försvarsmakten. Vid utgången av 90 var Bofors närmast konkursmässigt trots de mycket stora kapitaltillskotten från J A K & söner. Efter Carl K:s död 91 måste Bofors skuld till affärsföretaget avskrivas, aktiekapitalet nedskrivas o bolagets trävaru- o jordintressen avvecklas. Sedan Alfred Nobel förvärvat Bofors skedde under K:s ledning i samarbete med Nobel som styrelseordf en konsolidering o ökad specialisering av produktionen. 95 gjordes framgångsrika försök med pansarplåt o s å förvärvades Björneborgs bruk med modern ånghammarsmedja, som kompletterade verkstaden vid Bofors. Då Nobel avled i dec 96, uppgick aktiekapitalet till 5 miljoner. Tack vare Ragnar Sohlmans o Theodor Mannheimers bemödanden blev det möjligt för ett rent sv konsortium bestående av Carl August o Jonas K, svågern William Gibson, Olof Wijk o T Mannheimer att köpa Bofors.

Åren 1897-99 var han kamrer på Jernkontoret och 1899 blev han styrelseledamot i Skandinaviska Kreditaktiebolaget, 1917-22 som styrelsens ordförande och blev samtidigt förste verkställande direktör vid dess kontor i Stockholm. Under hans tid i Skandinaviska Kredit utvecklade banken till den ledande affärsbanken i Sverige och övertog flera andra större banker. Banken spelade en central roll i uppbygget av rederier och varv i Göteborg såväl som för utvecklingen inom gruvbolaget Grängesberg.

Kjellberg innehade även posten som ledamot i en rad andra industriföretag som Trafik AB Grängesberg-Oxelösund 1897-98 och 1901-21, varav som ordförande från 1918 och ordförande i Uddeholms AB. Han var ledamot i Mora-Vänerns och Nora Bergslags Järnvägs AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB, AB Mölnbacka-Trysil, Strömsnäs Järnverks AB med flera. Kjellberg var styrelseordförande i Svenska Bankföreningen 1914-22, i Jernkontorets fullmäktige 1919-28, i styrelsen för Svenska Vattenkraftföreningen 1918-28, Skandinaviska Trämasseföreningens svenska sektion, Stockholms konserthuskommitté och Karlskoga sockens kommunal och fattigvårdsstyrelser.

Han var ledamot av Järnvägsrådet 1908-32, Konungens Lagråd 1909-11, Riksdagens Första Kammare 1910-11, och av Statens Finansråd 1917-20, av fullmäktig för Pensionsförsäkringsfonden 1916-30, ledamot av styrelsen för Riksförsäkringsanstalten 1917-33, Statens Industrikommission 1914-18, Utrikesdepartementets Antagningskommission 1916-30, ordförande i Överstyrelsen för Livförsäkringsanstalten Trygg samt ledamot av Örebro Läns Landsting.

År 1920 blev Kjellberg förste Hedersledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien och var hedersledamot av Iron & Steel Institute samt tilldelades 1928 Jernkontorets stora guldmedalj. Han innehade Kungliga Vetenskapsakademiens Linnémedalj.

Kjellberg gjorde flera betydande donationer, bland annat 500 000 kronor till Stiftelsen Anna Kjellbergs minne som äger ett hem för obotligt sjuka i Jönköping, samt 1 miljon kronor till grundadet av Göteborgs konstmuseum.

Texten huvudsakligen från Wikipedia

Carl Kjellberg

Carl KjellbergCarl Ossian Kjellberg, född 10 maj 1825 i Göteborg, död 29 oktober 1891 i Göteborg, var en svensk grosshandlare och riksdagspolitiker. Han var son till Jonas Anders Kjellberg och Amalia Kjellberg, född Tranchell (1804-1888). Han gifte sig 1 september 1849 i Karlskrona med Ingeborg Arnoldsson (1829-1885), dotter till förste expeditionssekreteraren, sedermera amiralitetsproviantmästaren i Karlskrona, Lars August Arnoldsson och Fredrika Wilhelmina Raphael. Barn: Ingeborg (1851-1936); August Kjellberg (1853-1925); Hildegard (1854-1918); Ernst Anders (1856-1935); Jonas Kjellberg (1858-1942); Amalia (1859-1948); Gertrud Elisabeth (1861-1935), gift med Adolf Bratt; Sigrid Alexandra (1864-1938); Knut Kjellberg (1867-1921) och Harriet Wilhelmina (1869-1922).

Efter skolgång i Falkenberg studerade Kjellberg vid Göteborgs Handelsinstitut 1840-41, blev anställd i sin fars firma 1842-46 erhöll han burskap som grosshandlare i Göteborg 11 december 1846, sedan han 1 december samma år blivit medlem i stadens Handelssocietet. Han upptogs l januari 1847, tillsammans med brodern Jonas Kjellberg (1823-96), som delägare i familjeföretaget, vilket då fick namnet J. A. Kjellberg & Söner. Under hans ledning utvidgades firmans exportaffärer betydligt.

Som huvuddelägare hade Kjellberg högsta ledningen för Kramfors, Bofors och Rämen-Liljendal, möjliggjorde skapandet av Boforsverket för inhemsk vapentillverkning och anlade den första ångsågen vid Ångermanälven (Kramfors, 1853). Firman hade sitt kontor på Östra Hamngatan 19, där även Carl Kjellberg med familj bodde.

Kjellberg var ledamot av styrelsen för Brand- & Livförsäkrings AB Svea från dess grundande 17 april 1866 – 1891 (vice ordförande 1883-84, ordförande från 1885) samt en av stiftarna av Tändsticksfabriks AB Vulcan, som han aktivt stödde under en kritisk tid, samt var ledamot av dess styrelse från starten 1868, varav som ordförande 1882-91. Han var även en av stiftarna av Rederi AB Örnen och var ordförande i dess styrelse från grundandet 1873.

I boken Kapten Lundgren – En skeppsredares historia (1944) skriver sjökapten Olof Traung, att Carl Ossian [Kjellberg] ”…som ordförande i styrelsen för det stora Rederiaktiebolaget Örnen förlorat en förmögenhet på sin tro på segelfartygens förmåga att kunna uthärda i konkurrensen med ångbåtarna”. Carl Kjellberg hade tillsammans med brodern tidigt, engagerat sig i Varvet Kusten, som faderns farbror Jonas Kjellberg (1752-1832) år 1784 varit med om att grunda, vilket 1865 ombildades till aktiebolag med bröderna som de största intressenterna. År 1873 såldes varvet till Rederi AB Örnen.

Carl Kjellberg var ledamot av direktionen för Göteborgs Sjömanshus 1853-82, kommittén för begravningsplatserna 1857-64, styrelsen för Göteborgs Sparbank 1859-63, en av Borgerskapets Äldste 1860-62 samt ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1863-82. Vidare var han ledamot av direktionen för Navigationsskolan 1866, av styrelsen för Skandinaviska Kredit AB 1867-91, av Handels- och sjöfartsnämnden 1873-90 (vice ordförande 1879-82 och ordförande från 1883), av styrelsen för Göteborgs vattenledningar från Delsjön och Kallebäck 1872-82, av AB Bofors-Gullspång från dess grundande 1873 till 1891, samt ledamot av Kjellbergska Flickskolan 1884-91 (ordförande från 1886), vilken han donerade 50 000 kronor till genom Ingeborg och Carl O. Kjellbergs donation.

Han var delägare i Kramfors Bruk 1877-86 tillsammans med brodern och ledamot av styrelsen för Kramfors AB 1886-91, av Handelsföreningens fullmäktige 1866-91 (vice ordförande 1879-83 samt ordförande från 1883). Han representerade Göteborgs stad i Riksdagens andra kammare 1870-72 tillsammans med Julius Lindström, Olof Wijk d.y., Carl Fredrik Winkrans och Viktor Rydberg.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Jonas Anders Kjellberg

Jonas Anders KJellbergJonas Anders Kjellberg, född 3 januari 1788 i Göteborg, död 23 januari 1877 i Tyska Christinae församling i Göteborg, var en svenskgrosshandlare och riksdagspolitiker. Han var riksdagsman för Göteborg 1840-41 och 1844-45.

Kjellberg var son till handelsman Sven Roland Kjellberg, och Christina Lovisa Lidholm. Gift i Göteborg 6 december 1822 med Amalia Tranchell (1804-1888). De var föräldrar till Carl Kjellberg. Sven Roland Kjellberg var i sin tur bror till Jonas Kjellberg.

J.A. Kjellberg kom att starta en egen handelsfirma skild från farbrodern Jonas Kjellbergs firma. I början importerade firman i huvudsak US-amerikanska produkter:

Efter faderns död 1800 vistades K hos kyrkoherden Kullberg i V Karup o bedrev studier i Lund, varefter han fick anställning hos styvfadern, köpmannen Niklas Laurén i Gbg o senare hos handlandena Christopher Lidbeck o Alexander Barclay. 1 okt 12 ingick han tillsammans med brodern Carl Fredrik o svågern Anders Broddelius i handelsbolaget J A & C F K & co. Bolaget upplöstes med utgången av 31, då C F K o A Broddelius utträdde. K fortsatte därefter handelsrörelsen med Johan Olof Gren som kompanjon till 46, då sönerna Carl Ossian o Jonas Henrik Reinhold upptogs som delägare under firma J A K & söner.

Till en början var företaget främst inriktat på import av amerikanska varor som bomull, tobak, socker, rom, kaffe, färgämnen o kryddor förutom vissa produkter från östersjöområdet som exempelvis hampa, lin o linfrö. Importen företogs delvis med egna fartyg. Snart utvidgade man handeln med export av järn o trävaror, vilket ledde till att K 35 köpte ett sågverk vid Lilla Edet (sålt 50) o 37 förvärvade Lo sågverk o 48 Kramfors sågverk i Västernorrlands län. Här anlades 54 den första ångsågen vid Ångermanälven. K:s förvärv av de norrländska sågverken är ett tidigt exempel på den geografiska förskjutning från det västsvenska produktionsområdet till Norrland, som är utmärkande för de stora gbgska exportföretagens investeringar vid mitten av 1800-talet.

Vid sidan av handelsrörelsen anlade K tillsammans med brodern en segelduksfabrik, som var i drift 22—50 o där direktimporterade råvaror kunde utnyttjas. Produktionen steg snabbt under 20-talet men överflyglades efter hand av tillverkningen vid det gibsonska segelduksväveriet. Under denna period ökade bomullsindustrins relativa betydelse i förhållande till linneindustrin, vilket efter H W Hummels konkurs 18 kom K tillgodo som medintressent i Sveriges första mekaniska bomullsspinneri, Gamlebokullen. 19—22 drev bröderna K dessutom en såpfabrik o i början av 30-talet en ättiksfabrik vid Lindholmen.

Handelshuset disponerade redan under 20-talet ett ansenligt rörelsekapital, men arvet efter farbrodern Jonas K (K 1) 32 gjorde det möjligt för K, sedan bolaget med brodern o svågern upplösts, att under 30-talet engagera sig i sågverksdrift o förlagsgivning till järnbruk. Särskilt vid mitten av 50-talet var firmans årsresultat mycket goda, o K fann det då lämpligt att dra sig tillbaka från affärerna

År 1815 köpte firma J. A. & C. F. Kjellberg hörnfastigheten Östra Hamngatan 19/Postgatan 20 efter John Hall d.y.s konkurs 1807, och huset kallades därefter för Kjellbergska huset. Det påbyggdes mot Östra Hamngatan till tre våningar 1863. På 1880-talet styckades tomten och den östra delen behölls inom familjen till 1920-talet.

J.A. Kjellberg deltog i riksdagarna 40—41 och 44—45 där verkade aktivt för näringsregleringens avskaffande inom en rad skilda områden, däribland järnhanteringen o sågverksindustrin. Efter farbroderns död flyttade han till Storebergs säteri.

Förutom de gena företagen hade han också en del andra uppdrag i näringsliv och politik, exempelvis som bisittare i Gbgs handelssocietet 24—28, led av styr för Gbgs sparbank 24—28, led av Kristine förs:s kyrkoråd 24—32 (ordf från 27), led av dir för Gbgs sjömanshus 30—32, av drätselkommissionen 31—35 och i styrelsen för K:ska flickskolan 32—66 (ordf 48—52 o 65).