Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Investment AB Asken

Custos/Säfveån-gruppen

I tabell 3:6 [inte medtagen vid digitaliseringen] redovisas ägarstrukturen hos Skandinaviska Banken, AB Custos och Säfveåns AB. Inte heller här [hänvisar till ett stycke om Handelsbanken och Industrivärden] kan spåras någon egentlig kärna av stora gemensamm kapitalintressen. Ägarstrukturen i Säfveån (som är förhållandevis litet) avviker från Custos och bankens genom att bankens pensionsstiftelse och vissa andra stiftelser tillsammans äger ca 30 procent av totala röstetalet. Säfveåns aktier är fördelade på två serier, varav aktierna i den ena har tio gånger högre rösträtt än aktierna i andra serien och företrädesvis ägs av stiftelserna. En betydande indirekt samhörighet finns således mellan Säfveån och banken. Ser man på styrelsernas sammansättning visar det sig att av Custos sju ordinarie styrelsemedlemmar tillhör en både bankens och Säfveåns styrelse och dessutom ytterligare en bankens styrelse. Av Säfveåns fyra styrelsemedlemmar till förutom den ovannämnda ytterligare en bankens styrelse.

I Custos företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma 19 procent av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 14 procent av totala röstetalet ultimo 1962. I Säfveån företrädde styrelsen vid 1963 års ordinarie bolagsstämma en procent (efter röstreduktion 5 procent) av totala antalet röster på stämman. Dessa senare utgjorde i sin tur 33 procent av totala röstetalet ultimo 1962. Någon aktieägarförening finns varken i Custos eller  Säfveån.

I detta sammanhang bör även Investment AB Öresund nämnas. Bolaget blev ett renodlat investeringsbolag efter försäljning 1961 till Skandiakoncernen av sina dotterbolag inom sjöförsäkringsbranschen. De större ägarna i bolaget utgörs av representanter för olika stora affärsintressen i Skåne, som samtidigt tillhör Skandinaviska Bakens kundkrets. Investment AB öresund kan dock inte betraktas som ”närstående” banken.

[…]

Tabell 3:10 Custos/Säfveångruppens (Custos, Säfveån samt associerade företag och institutioner) ägandeintressen medio 1963*, antal anställda i Sverige 1960*

A:1 Säfveånkoncernen, 371 (A)
A:2 Custoskoncernen, 3 635 (A)
—- Wargöns AB
—- Gyllene Gripens Skofabriks AB
—- Svensk Filmindustri AB
A:3 Bankägda företag
(främst AB J.A.Wettergren & Co, 992
—————————————-
Summa för A: 4 998

B. Företag, vari gruppen har ett dominerande minoritetsintresse

1. Bolidens Gruv AB, 6 477 (A)
(19%, huvudsakligen via Säfveån)
—- AB Förenade Superfosfatfabrikerna (A)
—- Reymersholms Gamla Industri AB (F)
2. Billeruds AB, 7 457 (A)
(31% via Custos)
3. AB Klippans Finpappersbruk, 2 050 (A)
(38%, huvudsakligen via Custos)
4. Mölnlycke AB, 4 066 (A)
(36% via Custos)
—- AB Melka
—————————————-
Summa för B: 20 050

C. Företag, vari gruppen har ett starkt minoritetsintresse

1. Uddeholms AB, 15 204 (A)
(10%, huvudsakligen via Custos)
2. AB Volvo, 16 689 (A)
(6%, huvudsakligen via Custos)
—- Köpings Mek. Verkstads AB
—- AB Bolinder-Munktell
—- Volvo-Köpingverken
—- Svenska Flygmotor AB
3. Höganäs-Billesholms AB,3 253 (A)
(6% bl.a. via Custos)
4. Stribergs Grufve AB, 215
(33% via Uddeholm)
—————————————-
Summa för C: 35 361

D. Företag, vari gruppen tillsammans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse

1. Söderhamns Verkstäder AB, 456
(Skandinaviska Banken och Enskilda Banken äger vardera 50%)

E. Företag, vari gruppen har ett begränsat minoritetsintresse**

1. Investment AB Asken, 2 130 (A)
(6% via Custos och Säfveån)
—- Gamlestadens AB
2. AB Iföverken, 4 355 (A)
(6% via bl.a. Custos)
—- AB Rörstrands Porslinsfabr.
3. Skånska Cement AB, 3 614 (A)
(5% via bl.a. Custos)
—- AB Elementhus
4. AB Electrolux, 7 175 (A)
(14% via Custos)
—- AB Electrohelios
—- Electrolux Sv, Försäljnings AB
5. Svenska Tändsticks AB, 6 872 (A)
(11% via Custos)
—- AB Jönköping-Vulcan
—- Katrinefors AB
—- Arenco AB
6. AB Brusafors-Hällefors, 810
(16% via Klippan)
7. Elektriska AB A.E.G., 1 098
(13% via Billerud, Mölnlycke och Boliden, därjämte har Uddeholm 4%)
8. Svenska Entreprenad AB SENTAB, 525
(7% via Boliden)
9. Grycksbo Pappersbruk AB, 1 183
(5% via Klippan)
10. Köpkort AB, –
(30% via Custos)
—————————————-
Summa för E: 27 762

Summa A+B+C+D: 60 835

Summa A+B+C+D+E: 88 597

Koncentrationsutredningen II (SOU 1968:3)

Advertisements

Släkterna Mark och Carlander

I SKF innehas de största aktieposterna av familjen Wallenberg och Investment AB Asken. Asken äger dessutom vissa större aktieposter i andra företag. För fullständighetens skull har därför även Investment AB Askens största ägargrupper medtagits i denna beskrivning.

De två största ägargrupperna år 1963 i Investment AB Asken kan antas vara släkterna Mark och Carlander. (1) Släkten Mark har då definierats som ättlingar till Knut J:son Mark (d. 1958) samt dessas makar och makor. Släkten Carlander har definierats som ättlingar till Axel Carlander (d. 1939) samt dessa makar och makor. Därjämte finns en stiftelse av tämligen begränsad storlek – Johannes Johanssons Minnesfond – som tillkom år 1910.

Sedan 1963 har enligt uppgift de båda ovannämnda ägargruppernas sammanlagda andel av aktiekapitalet i Investment AB Asken minskat avsevärt. Förhållandena åren 1963 och 1967 skulle därför inte vara jämförbara. Under 60-talet har betydande förändringar även skett i Investment AB Askens verksamhet. Således köpte Gamlestaden i början av 1960-talet Norrköpings Bomullsväveri AB. År 1967 såldes till Borås Wäfveri dotterbolaget Mölnlycke-Tuppen AB, som kort dessförinnan bildats genom en sammanslagning av Gamlestadens och Mölnlyckes tillverkning av hemtextilier. I övrigt kan nämnas att Asken tillsammans med Investment AB Öresund bildat ett finansierings- eller utvecklingsbolag vid namn Förvaltnings AB Altor. Vidare har Asken övertagit aktierna i Johansson & Carlander.

Tabell 4:7 Släkterna Marks och Carlanders ägandeintressen medio 1963*, antal anställda i Sverige 1960

A. Företag, vari de båda grupperna har majoritetsintresse

1. Johansson & Carlander AB, –
(över 50%)

B. Företag, vari de både grupperna sannolikt har ett dominerande eller starkt minoritetsintresse

1. Investment AB Asken, 2 130 (A)
—- Gamlestadens AB

D. Företag, vari Asken tillsammans med annan ägargrupp har majoritetsintresse eller dominerande minoritetsintresse

1. AB Svenska Kullagerfabriken, 15 957 (A)
(9% via Asken, 10% innehas av fam. Wallenberg)
—- Lidköpings Mek. Verkstads AB

E. Företag, vari Asken och Johansson & Carlander AB har ett begränsat minoritetsintresse

1. Förvaltnings AB Gilius, –
(8% via Asken samt Johansson & Carlander)
2. Rederi AB Transmark**, 167
(25% via Johansson & Carlander)
3.Jonsereds Fabrikers AB, 1 146 (F)
(17% via Asken)
—————————————-
Summa för E: 1 313

Summa A+B+C+D: 18 087

Summa A+B+C+D+E: 19 400

(1) Tillstånd att publicera gruppernas sammanlagd andel har inte medgivits. Slutsatsen att denna andel är större än för någon annan ägargrupp är dock tämligen given med tanke på att Mark och Carlander är grundarfamniljer och att båda släkterna är representerade i Askens styrelse (jmfr. uppgifterna för Custos/Säfveån i undersökningen av kreditmarknaden)

* Avser endast de, vilka berör Asken samt Johansson & Carlander AB, som senare köpts av Asken. Efter 1963 har enligt uppgift ägarförhållandena i Asken ändrats. Vissa uppgifter har erhållits från röstlängder hos patent- och registreringsverket.

** Transmark har i sin tur 31% av det totala röstetalet i Rederi AB Transatlantic.

Koncentrationsutredningen V (SOU 1968:7)

Investment AB Asken

Ursprunget till Investment AB Asken är egentligen det av Röhss, Barclay och Lundström ägda textilföretaget Rosenlund. Detta företags huvudfabrik låg i det område av Göteborg som idag heter just Rosenlund. Fabriken uppfördes åren 1847-48. 1854 anlades en filial i Gamlestaden i en fastighet som Alex. Barclay & Co inköpt, det gamla nedlagda Sahlgrenska sockerbruket. Det gamla sockerbruket byggdes om till spinneri och det gjorde stora investeringar i fabriken. På 1860-talet låg produktionen nere på grund av en ekonomisk kris. 1873-74 uppfördes ytterligare en byggnad för ett nytt spinneri i Gamlestaden och företaget inköpte också Anderstorps spinneri i Lindome.

På grund av spekulationsaffärer i bomull kom emellertid huvudägaren i företaget, firman Alex. Barclay & Co på obestånd och gick i konkurs 1877. Detta drabbade Rosenlund hårt.

Rosenlund övergick i Charles Hills ägo år 1880 och Gamlestadsfabrikerna såldes till firman Johansson & Carlander (grundad 1865). Fabriken i Gamlestaden expanderade under Johannes Johanssons och Christopher Carlanders ledning. 1893 togs ett nybyggt väveri i bruk. 1891 blev företaget ett aktiebolag, Gamlestadens Fabriker AB med Johansson & Carlander som ägare. 1899 blev Christopher Carlander VD vilket han förblev till 1920 då Knut J:son Mark tog över.

Gamlestadens Fabriker var ett lönsamt företag med nästan 1 200 anställda år 1912 och en del av vinsterna användes för att starta AB Svenska Kullagerfabriken (SKF). Gamlestaden blev en av de stora aktieägarna i SKF. Fram till 1929 utgjordes styrelsen i Gamlestadens Fabriker av Axel Carlander och Knut J:son Mark, men 1930 utvidgades den med Ragnar Andréen, Uno Forsberg och Hakon Leffler.  1935 blev Hakon Leffler VD efter Knut Mark som dock fortsatte som styrelseordförande. 1939 dog Axel Carlander och Bertil Carlander inträdde i styrelsen istället för honom. 1941 ersattes Uno Forsberg av Gösta Blum och 1945 kom Ragnar Bökman istället för Andréen.

1954 avgick Knut Mark som ordförande och ersattes av Hakon Leffler som nåt år tidigare ersatts av sonen Jan Leffler på VD-stolen. Knut Mark ersttes i styrelsen av sin son, Peter K:son Mark.

Antalet anställda i Gamlestadens fabriker i Göteborg år 1960 var 1 000 personer. 1961 köpte företaget sin konkurrent i Norrköping, Norrköpings Bomullsväveri (Tuppen) och 1962 övertogs den av Holmens bruk bedrivna bomullstextilrörelsen i Norrköping. Samma år ombildades moderbolaget i koncernen genom fusion med ett dotterbolag (Asken) till investmentbolag, Investment AB Asken. Textilverksamheten lade i ett separat dotterbolag som fick namnet Gamlestadens AB. 1966 köptes Mölnlyckes hemtextiltillverkning som fusionerades med Tuppens till Mölnlycke-Tuppen AB. Ett år senare såldes denna verksamhet till Borås Wäfveri AB (familjen Bergengren). 1969 köpte företaget in aktiemajoriteten i ett annat investmentbolag, Förvaltnings AB Sanna, tidigare ägt av familjen Kempe.

Fortfarande 1972 kan man säga att familjerna Mark och Carlander kontrollerade Investment AB Asken och 1976 gjorde familjerna Mark och Broström det. Därefter tappade grundarfamiljerna kontrollen över bolagen och genom korsägande i de två investmentbolagen hamnade kontrollen av Asken i praktiken hos företagsledningen med Bengt Karlson i spetsen. Under dennes ledning och i samarbete med Erik Penser köptes aktier i Bofors och i Transatlantic samt i företag associerade med Transatlantic. Erik Penser köpte samtidigt aktier i Asken tillsammans med ett par kompanjoner och 1980 hade han kontrollen över företaget. Därefter började en spekulationskarusell som slutade med att bolaget gick under:

Penser skaffade sig under 1970-talet och 80-talet kontrollen i Investment AB Asken, ett bolag med ursprung i familjerna Mark och Carlanders Gamlestadens Fabrikers AB som 1962 bytte namn till just Investment AB Asken. Kring 1980 hade han skaffat sig kontroll av 20% av rösterna i Asken. Vid denna tid var också familjen Ekmans Carnegie stor ägare i Asken. 1984 hade Penser skaffat sig kontroll av 38% av rösterna i Asken, bland annat via sitt personliga holdingbolag Yggdrasil AB. Carnegie ägde 14% av aktierna i Asken och Asken ägde nu 37% av aktierna i Carnegie. Asken var ett investmentbolag med stora intressen i framförallt SKF, men även i andra företag.

Samtidigt skaffade sig Erik Penser dominerande intressen i AB Bofors, delvis via bulvaner som Göran Adielsson via dennes bolag Trochanter och Carotis och Lars Thulin (senare VD i Yggdrasil), delvis själv och från 1981 via egna bolaget Yggdrasil och via Investment AB Asken. Adielssons bolag köpte också aktier i Asken och Carnegie under samma tid som Penser köpte. 1983 övertog Penser via bolaget Yggdrasil de aktier som Carotis och Trochanter ägde. Därefter ägde han 17% av aktierna i Carnegie, 38% i Asken som redan nämnts och 41% i Bofors.

[…]

1984 bildades Nobel Industrier genom fusion av KemaNobel och Bofors och 1988 blev Asken dotterbolag till Nobel Industrier och bytte namn till Finans AB Gamlestaden 1989 när det börsnoterades separat och blev ett bolag som lånade ut till fastighetspekulation på samma sätt som Anders Walls Nyckeln. Även här byggde verksamheten på ständigt stigande priser, fastighetspriser istället för aktiekurser. Största ägare i Gamlestaden var nu Nobel Industrier och Yggdrasil som hade 38 % av aktierna. I Nobel ägde Yggdrasil 70 %. 1991 så sprack bubblan för Gamlestaden som hade Yggdrasil och Nobel Industrier som huvudägare. Finans AB Gamlestaden redovisade ett negativt kapital på 1,5 miljarder, huvudsakligen på grund av att man lånat till fastigheter, en marknad som precis totalkollapsat.

[…]

Gamlestadens problem innebar också problem för Nobel Industrier och Yggdrasil. Nordbanken tog över aktierna i Nobel Industrier, Yggdrasil räddades och Gamlestaden gick omkull. Penser förlorade sitt inflytande i svenskt näringsliv.

Asken drev fram till fusionen med Nobel Industrier och en industrirörelse, 1983 i dotterbolaget Asken-Gamlestaden AB och en finansrörelse i bolaget Förvaltnings AB Gamlestaden. I industriröselsn fann främst möbelföretag (Ulferts, Örsjö) och textilindustri (Gustaf Werner, Jakobsdals Kamgarnsspinneri). Ulferts såldes 1984 (75% av aktierna) och resterande aktier året efter. Köpare var Ekornes. Örsjö heter numera Åry Stålmöbler och köptes av Asken år 1983 för att säljas igen några år senare. Gustaf Werner AB, ett gammalt anrikt textilföretag i Göteborg plus dettas dotterbolag som exempelvis Strömma-Sweden AB, Aug. Werner AB och Marks Pelle Vävare AB köptes in i mitten av 1970-talet. Jakobsdals köptes 1978. Jakobsdal var det sista textilförtaget som lades ner i Göteborg textilindustridistrikt längs med Mölndalsån. Numera (sen 1997) är fabriksbyggnaden en del av Liseberg. Även Aug. Werners färgeri i Lindome var en av de sista existerande textilindustrierna i Göteborgsområdet.

Investment AB Asken finns ej längre, men fabriksbyggnaderna ute i Gamlestaden finns fortfarande kvar.

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Årsredovisning Investment AB Asken 1983

Investment AB D. Carnegie & Co

Bolaget grundades ursprungligen som firma Erskine & Mitchell år 1798. Firman övertogs 1803 av David Carnegie Sr tillsammans med Jan Lamberg och bytte då namn till D.Carnegie & Co. Firman sysslade då med sill- och tranhandel, sillsalterier, trankokerier och rederiverksamhet. Konkursen för firma John Hall & Co år 1807 innebar att Carnegie & Co kunde börja med järnhandel.

1836 lämnade Jan Lamberg firman och delägare blev istället David Carnegie Jr, brorson till David Carnegie Sr. Samma år köptes också de Lorentska socker- och porterbruken i Klippan upp. 1837 dog David Carnegie Sr och exportverksamheten såldes 1845 till Fredrik Malm och företaget blev nu huvudsakligen ett industriföretag. Som chef för sockerbruket behölls vid köpet bröderna Lorents kusin John Nonnen intill 1845 och därefter blev Oscar Ekman det.

När man köpte upp de lorentska bruken var det William Robertson, kusin till David Carnegie Jr, som stod för huvuddelen av kapitalinsatsen (55%). Men 1850 köptes hans arvingar ut ur företaget som 1851 förvandlades till ett handelsbolag med David Carnegie Jr som ägare till 3/7 och Oscar Ekman, Eduard Magnus, Morris Jacobson och John Barclay som ägare till 1/7 var. 1865 ombildades företaget till ett aktiebolag, 1877 köptes familjen Barclay ut ur bolaget och 1879 familjen Magnus och Morris Jacobson. Från 1890 övertogs även David Carnegies andel av bolaget av familjen Ekman som nu var helägare av företaget.

1880 började Emil Ekmans son Gustaf Ekman (1852-1930) på företaget och denne kom att tillsammans med Erik Frisell att bli drivande i bildandet av Svensk Sockerfabriks AB (SSA) år 1907, bara några månader efter att den gamle Oscar Ekman dött. SSA övertog sockerbruket i Göteborg. I sockerbolaget blev till en början de viktigaste ägarna familjerna Ekman, Tranchell och von Engeström med Gustaf Ekman som direktör. I samband med bildandet av Svenska Sockerfabriks AB ombildades Carnegie & Co till Fastighets AB Carnegie & Co. Sockerbruket lades slutligen ner 1957. Porterbruket såldes 13 år senare, 1920, till Vin & Spricentralen, men såldes 1929 vidare till Pripp & Lyckholm.

Fastighets AB Carnegie behöll dock glasbruket i Årnäs i sin ägo och köpte 1943 också aktiemajoriteten i glasbruket i Surte, AB Surte-Liljedahl. Glasbruket bytte namn till AB Surte Glasbruk. VD för Surte Glasbruk blev Per Hemberg och stora investeringar gjorde så att produktionen kunde ökas. 1960 såldes AB Surte Glasbruk till AB Plåtmanufaktur (PLM) och Årnäs glasbruk las ner.

1962 renodlades verksamheten i Fastighets AB D.Carnegie & Co, fastigheterna lyftes ut och in i ett dotterbolag som fick namnet Fastighets AB D.Carnegie & Co. Moderbolaget tog namnet Investment AB D.Carnegie & Co. Två år senare blev Bankirfirman Langenskiöld dotterbolag till Carnegie & Co. 1955 blev Carl Langenskiöld VD i företaget. 1972 var fortfarande familjen Ekamn/Langenskiöld största ägare i företaget men 1976 hade Investment AB Asken skaffat sig ägarkontroll med en tredjedel av aktiekapitalet och rösterna. I Asken var de största ägarna vid denna tid familjen Mark, Investment AB D. Carnegie & Co, Skandinaviska Banken, Broströms och Svenska Handelsbanken. Bolaget kan sägas ha kontrollerats av familjerna Mark och Broström som ju hade giftermålsband. 1971 kontrollerades såväl Asken som Carnegie av företagsledningen i Asken då korsägandet mellan bolagen gjorde att ingen utomstående kunde utöva makt.

Några år senare, 1980-81, var såväl Asken som Carnegie i Erik Pensers händer. Hans ägarbolag Yggdrasil och andra honom närstående bolag kontrollerade år 1981 32,6% av rösterna i Asken. Carnegie ägde 13,6%. I Carnegie kontrollerade Penser 10,8% av aktiekapitalet och rösterna och Asken kontrollerade 32,8%.

1980 bytte den Langenskiöldska fondkommissionärsfirman namn till Carnegie Fondkommission. Under Pensers tid flyttades ägandet av Carnegie runt bland olika Penserkontrollerade bolag i Erik Pensers spekulationskarusell. 1988 såldes Carnegie Fondkommission till PK-banken (senare Nordbanken, numera Nordea) och under bankens ägartid expanderade företaget, som nu inte var ett investmentbolag utan en finanskoncern, utomlands. Moderbolaget blev dotterbolag till Nobel Industrier och fusionerades med Investment AB Asken. 1994 såldes fondkomissionsbolaget vidare till ett holdingbolag, Carnegie Holding AB, till 55 procent ägt av Singer & Friedlander och till 45 procent ägt av Carnegies personal. 2001 blev D. Carnegie & Co AB (tidigare Carnegie Holding AB) moderbolag i Carnegiekoncernen och aktierna i Carnegie noterades på Stockholmsbörsen.

Finanskrisen 2008 ledde till problem för Carnegie i efterspelet av en utredning från Finansinspektionen tog Riksgälden över ägandet i dotterbolaget Carnegie Investment Bank (tidigare bankirfirman Langenskiöld och Carnegie Fondkommission). Carnegie Investment Bank genomgick en snabb riskreducering och fick ett kraftigt kapitaltillskott och såldes 2009 till riskkapitalbolaget Altor och investmentbolaget Bure. Idag existerar det 1994 startade D. Carnegie & Co AB fortfarande som fastighetsbolag. Bolaget var under många år i rättslig konflikt med staten.

Läs mer: AV1, 2, 3, 4, 5, 6, VA1, 2, 3, 4, 5, 6, RT1, 2, 3, 4, 5, 6, DN1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, SVD1, 2, 3, 4, 5, 6, GP1, 2, 3, 4, 5,

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Koncentrationsutredningen SOU 1968:7
Aktieägarens Uppslagsbok 1969
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976
Sven-Ivan Sundqvist, Ägarna och makten i Sveriges börsföretag 1986
Veckans affärer, 1978, 1982

Mark och Carlander – textilindustri och SKF

Del 3 av 12 i serien Finansfamiljer i Göteborg

Familjerna Mark och Carlander från Göteborg förknippas främst med olika textilföretag i Göteborgsregionen. Men även med SKF.

Ursprunget till familjerna Mark och Carlanders position som en av de stora finansfamiljerna är framförallt firman Johansson & Carlander som grundades av Johannes Johansson (från Seglora i Mark) och Christopher Carlander år 1865 för handel med tyger, vävnader och garner. Från år 1870 började firman Johansson och Carlander att skaffa sig intressen i textilindustrin, en integrering bakåt i produktionskedjan alltså. Man skaffade det året intressen i firman O.L. Hasselgrens bomullspinneri Bettyholm i Mölndal (nedlagt 1908) och 1880 köpte man Gamlestadens fabriker från ett annat textilföretag, Rosenlund (nedlagt 1902). 1891 ombildades Gamlestadens Fabriker till ett aktiebolag och i början av 1900-talet var företaget ett av de ledande textilföretagen i Göteborg.

Johannes Johansson ägde också AB Sjuntorp med textilfabriker i orten med samma namn i Västergötland. När företagen i Göteborg togs över av sonen Knut J:s on Mark togs AB Sjuntorp över av yngre syskon till denne, Eskil och Ernst J:son Mark. Cristopher Carlander och Johannes Johansson kom också att bli svågrar då de gifte sig med varsin syster Bourn.

Ungefär lika stort var Claes Johansson & Co, ägt av Johannes Johanssons bror. Grunden i detta bolag var köpet av väveriet Annelund från Johansson & Carlander år 1875, samt köpet av W. Lundgrens bomullsväver i Mölndal (Krokslätts Fabriker). 1893 blev detta bolag ett aktiebolag och sönerna till Claes Johansson blev delägare. Senare samma år dog denna och sonen Conrad Mark övertog ledningen.

En tredje broder, August Johansson blev 1873 delägare i en handelsfirma i Göteborg och 1874 grundade han en egen firma för textilvaruhandel och byggde upp en textilindutri på Gårda i Göteborg. 1893 blev detta  bolag också ett aktiebolag, Gårda Fabrikers AB. Tillsammans med det samma år startade AB Lana var också August Johanssons företag bland de större företagen i Göteborg i början av 1900-talet. Vid August Johansson död övertogs ledningen i företaget av Ludvig Holming. Nämnas bör också att Augusts dotter Ann-Ida Mark gifte sig med Dan Broström.

Claes Johansson AB kom att utvecklas till det största textilföretaget i Göteborg och man förvärvade 1906 aktiemajoriteten i Mölnlycke Väveri AB. Under den ekonomiska krisen på 1920-talet fick företaget emellertid problem och Conrad Mark tvingades 1925 lämna över företaget till långivaren, Skandinaviska Kredit AB som 1930 fusionerade de två företagen och gav år 1933 det nya företaget namnet Mölnlycke Väfveri AB (från 1960 Mölnlycke AB). Företaget finns ännu idag och ägs av Wallenbergintressen.

Axel Carlander

Axel Carlander. Oljemålning av Emerik Stenberg (1914)

För det andra riktigt stora textilföretaget ägt av familjen Mark, Gamlestadens fabriker, som man ägde tillsammans med familjen Carlander, gick det bättre och familjerna kunde behålla kontrollen av företagen ända tills textilindustrins nedläggning och försvinnande under 1960- och 1970-talen. Vid Johannes Johanssons död kom Knut J:son Mark, VD från 1920, att ta över och när Cristopher Carlander drog sig tillbaka 1920 tog Axel Carlander vid som biträdande VD. Därefter leddes företaget av dessa två under lång tid och de var också de huvudsakliga investerarna i det företag, SKF, som bildades för att utveckla det sfäriska kullagret, en uppfinning av en ingenjör vid Gamlestadens Fabriker vid namn Sven Wingquist.

SKF var vid tidpunkten för Koncentrationsutredningen i början av 1960-talet det största företaget i vilket familjerna hade intressen. Det nästa största företaget var Gamlestadens Fabriker, nu med namnet Investment AB Asken, sen textilrörelsen till stor del avvecklats till förmån för en utveckling till investmentbolag i stället. Asken ägde direkt ett antal mindre företag, inklusive några textilföretag, men de viktigaste aktieinnehaven var delägandet i SKF, samt begränsat ägande i företag inom familjen Carlssons ägarsfär. Totalt fanns det 1963 cirka 18 000 anställda i företag som familjerna kontollerade helt eller tillsammans med annan större ägargrupp.

1935 avgick Knut Mark som VD och blev istället styrelseordförande. Hakon Leffler blev istället VD. 1939 dog Axel Carlander och efterträddes av sonen Bertil Carlander i styrelsen. 1954 avgick Knut J:son Mark som ordförande och efterträddes av Hakon Leffler som i sin tur något år innan ersatts som VD av sin son, Jan Leffler. Samma år som Knut Mark avgick i styrelsen inträdde hans son Peter K:son Mark i styrelsen.

Ägandet i den tredje textilföretagskoncernen, August Johansson Mark & Co som ägdes av familjen Mark, med bolagen Gårda Fabrikers AB och AB Lana övergick redan i början av 1900-talet till textilindustrimannen Gustaf Werner.

Redan 1972 kan man konstatera att familjerna Mark och Carlander delvis tappat den delkontroll man haft i SKF och att ägandet i Asken också minskat. Industriverkets undersökning från 1978 konstaterar också att familjerna inte längre kan anses kontrollera Investment AB Asken utan gruppen betraktas i undersökningen som en finansgrupp utan kontroll från någon familj. Det kan redan vid denna tidpunkt dock konstateras att familjen Ekman/Langenskiöld via Carnegie skaffat sig intressen i Asken. Ett ägande som så småningom skulle hamna hos Penser. 1977 anses gruppen ha omkring 25 000 anställda i kontrollerade eller delvis kontrollerade företag. Men Peter K:son Mark satt kvar i styrlesen för Asken långt inpå 1980-talet.

Idag är det svårt att hitta spår av familjerna Mark eller Carlander inom det svenska näringslivet. Däremot är ju det stora privatsjukhuset i Göteborg, Carlanderska, väl känt och dominerar den omgivning det ligger i. Detta grundades ju genom en donation av familjen Carlander och som suppleant i styrelsen återfinns faktiskt en famljeerepresentant, Vibeke Carlander,ordförande i västsvenska författarsällskapet, dotter till Axel Carlander. Det finns ingenting som tyder på att chefen för Volvo IT, Magnus Carlander, är från finansfamiljen Carlander. Men samtidigt inget som hindrar att han är släkt med dem på långt håll.

Från familjen Leffler som nämns ovan, familjen som bland annat grundat och ägt Aug. Leffler & Son, härstammar däremot en välkänd medieperson, Josefin Crafoord. Ytterligare en som härstammar från den gamla göteborgska överklassen som skrivit i VeckoRevyn alltså. Även Broströmsättlingen Ebba von Sydow återfanns ju där.