Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Harald Sternhagen

Brand- och Lifförsäkringsaktiebolaget Svea

Del 4 av 11 i serien Sveriges handel och industri 3

Man frågar sig, huru det var möjligt att under de många stora eldsvådorna i Göteborg under slutet af 1700-och början af 1800- talet skaffa möjligheter till återuppförande af nya byggnader m. m. Härpå kan endast svaras, att de förnämligare firmorna hade sina egendomar och lösören försäkrade i utländska bolag, som betäckte sig genom betydande premier, hvarjämte man på så sätt sökte förekomma svårare eldsolyckor, att brandordningen för snart sagdt hvarje eldsvåda gjordes strängare; en regelbunden företeelse är ock den ansökan om tullfri införsel af mur- och byggnadsmaterialier, som åtföljer hvarje större brandskada.

Städernas allmänna brandstodsbolag, grundadt 1828, och städernas bolag till försäkring af lösegendom, grundadt 1842, verkade ännu efter ålderdomliga plägseder. Först i och med genomförandet af aktiebolagsformen, — Skandia i Stockholm stiftades 1855, — kommo nyare moderna åsikter till synes inom svensk försäkringsverksamhet och samtidigt infördes lifförsäkringen, hvilken, — om man frånser civilstatens enke- och pupillkassa (1743), allmänna enke- och pupillkassan 1784 m. fl. — i Sverige allmännare kom på tal först genom motioner till riksdagen i början af 1840-talet. Ursprungligen tyckes man hafva påtänkt att anordna dessa samt ränteförsäkrings- och lifränte-anstalterna såsom rena riksförsäkringsanstalter, men resultatet af öfverläggningarna blef endast
Sveriges första ”ränte- och kapitalförsäkringsanstalt” (1850).

Den betänksamhet, som icke sällan är ett utmärkande drag i Göteborgs merkantila lif, gjorde väl sitt till, att man icke genast följde det i Stockholm gifna exemplet, oaktadt det flere gånger var fråga om att bilda en göteborgsk försäkringsanstalt. När man emellertid beslöt sig därför, följde man ett annat bruk i vår stad, att icke nöja sig med halfva åtgärder, utan göra grunden för företaget så fast och säker som möjligt.

I februari 1866 utfärdades en inbjudan till bildande af ett brand- och
lifförsäkrings-bolag i Göteborg, hvilket sedermera erhöll namnet Svea. Såsom inbjudare underskrefvo: James Dickson & Co., D. Carnegie & Co., Olof Wijk & Co., J. W. Wilson, D. O. Francke, Th. Mannheimer, Moritz L. Magnus & J. Hartvig, J. A. Kjellberg & Söner, Ekman & Co., G. H. Hegardt & Co., C. F. Waern & Co. och Wilh. Röhss & Co. Det utbjudna kapitalet
öfvertecknades med 50 procent, hvilket var en för den tiden högst ovanlig företeelse. Sedan bolagsordning den 17 april antagits och interimsstyrelse valts, hölls konstituerande stämma den 3 juli 1866, hvarvid till styrelseledamöter utsågos herrar J. W. Wilson, D. O. Francke, Charles Dickson, Jac. Elliot, Olof Wijk och C. O. Kjellberg samt till suppleanter herrar Aug. Röhss, J. Ed. Levisson och E. Delbanco. Ordförande blef med. doktorn Charles Dickson, som med den för honom utmärkande sakkunskapen och intresset för socialpolitiska förbättringar lifligt deltog i organisationsarbetet.

Det nya bolaget hade en farlig fiende i den konkurrens, som från början sträfvade att undertrycka den nytillkomne. Bolagets styrelse fann snart, att ytterligare sakkunskap och energi var behöflig i denna till en början ojämna strid och kallade därför dåvarande direktören för Mölnlycke fabriksaktiebolag, konsuln E. Boye till verkställande direktör. Denne hade sedan 1844 varit verksam som agent först för ett tyskt bolag och sedermera för ”Sun” samt särskildt varmt intresserat sig för lifförsäkringsväsendets utbredande i Sverige.

Trots den ihärdiga konkurrensen gick bolaget, hvars brand- och lifförsäkringsrörelser alltid hållits strängt åtskilda, snabbt framåt. År 1867 utgjorde brandförsäkringsbeloppet 83.3 millioner kronor, år 1882, efter femton års verksamhet, var det redan uppe i öfver en milliard (1051.2 mill.) kronor och utgör numera 1.6 milliard kronor; premieinkomsten har ökats från 276.725 kronor år 1867 till nära 8.6 millioner kronor år 1902. De ersättningsbelopp för brandskador, som bolaget under sin verksamhetstid utbetalt, uppgå till icke mindre än öfver 111 millioner kronor.

Bolagets lifförsäkringsrörelse visade år 1867 ett försäkringsbelopp af 273.300 kronor. År 1889 var man uppe öfver 50 millioner, för år 1902 är summan 77.390.215 kronor med en premieinkomst af öfver 2 millioner kronor. Under de år bolaget verkat hafva utbetalts sammanlagdt omkring 18 millioner kronor i lifförsäkringsbelopp.

Bolagets fonder, incl. grundfondsförbindelserna, uppgå för närvarande till öfver 39 3/4 millioner kronor, sålunda fördelade:

Styrelsen utgöres för närvarande af följande personer: professor Aug. Wijkander, ordf., grossh. Carl Wijk, v. ordf., med. dr. F. E. von Sydow, v. häradshöfding Ernst Bring, verkställande direktör, samt grosshandlarne Harald Sternhagen, George Murray och Herman Hartvig; suppleanter äro: kontorschefen F. Boye, grossh. Arthur Seaton och direktören J. V. Svalander.

Axel Ramm

Advertisements

Harald Sternhagen

Harald Sternhagen

Harald Sternhagen

Harald Ferdinand Emanuel Sternhagen, född 1 maj 1846 i Huggenäs, Värmlands län, död 16 oktober 1927, var en svensk riksdagsman och kommunpolitiker. Han var ledamot av första kammaren 1904-1905, invald i Göteborgs stads valkrets.

Son till Georg Wilhelm Sternhagen och Anna Maria Johanna, född Bratt och faster till Adolf Bratt. Han gifte sig den 29 augusti 1874 i Göteborg med Hildegard, född Kjellberg 9 september 1854 och död 14 augusti 1918 i Göteborg, dotter till grosshandlare Carl Kjellberg och Ingeborg Arnoldson. Gemensamma barn; Fritz Sternhagen (1875-1939), Axel Sternhagen (1876-1911), Ingeborg Sternhagen (1877-1952, gift med Gilbert Hamilton), Sigrid Sternhagen (1880-1976) och Carl Bertil Sternhagen (1887-1902).

Sternhagen studerade vid Göteborgs handelsinstitut 1861-63 och var anställd i firma L. G. Bratt & Co. i Göteborg 1863-72, grundare av och delägare i firma Jonsson, Sternhagen & Co. i Göteborg 1873-1914, som var både en speditionsfirma och ett rederiföretag. Det var framför allt inom exporten av trävaror som Jonsson, Sternhagen & Co spelade en betydande roll, men även som förmedlare av järn och stål på export. Redan vid mitten av 1880-talet var firman bland de största järnexportörerna i Göteborg. Han var vidare verkställande direktör och ledamot av styrelsen för Förnyade Ångfartygs AB Göta i Göteborg 1873-1908.

Han var ledamot av styrelsen för försäkringsbolagen Svea, Astrea och Sveriges Ångfartygs Assuransförening, av styrelsen för Göteborgs Bogserings AB, Rederi AB Örnen, AB Göteborgs Nya Mejeri och AB Rämen-Liljedahl samt ledamot av handelsföreningens fullmäktige och av styrelsen för Börssällskapet.

Harald Sternhagen var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 29 februari 1888 – 3 oktober 1907, av fattigvårdsstyrelsens 6:te distrikt 1878-82, av styrelsen för gatu- och vägförvaltningen 1890-96, av saluhallsstyrelsen 1890-94, av styrelsen för stadens isbrytare 1890-97, av drätselkammaren 1893-1906, av handels- och sjöfartsnämnden 1894-1907, av hamnstyrelsen 1898-1907 och av styrelsen för AB Göteborgssystemet 1905-07.

Sternhagen var revisor för drätselkammaren 1876-77 och 1887, för Göteborgs Utskänknings AB 1878-79 och för styrelsen över Göteborgs hamn- och älvarbeten 1883-84. Han var ordförande i direktionen för sjömanshuset, ledamot av styrelsen för Navigationsskolan och för Nautiska föreningen samt en av stiftarna av Göteborgs frihandelsvänliga center och ledamot av dess verkställande utskott.

Text huvudsakligen från Wikipedia

Bratt/Götha

Del 8 av 25 i serien Rederier
Endast för medlemmar

Skeppsredare

Del 1 av 25 i serien Rederier
Endast för medlemmar