Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Hans Busck

Buscks såpfabrik

1762 köpte Fredrik Megander tomterna 1.33 som 1.34 i kvarteret Biskopen i Göteborg. Han var född i Stockholm 1727, reste helt ung till Ostindien, blev superkargör för det Holländska-Ostindiska kompaniet och sedan för det svenska. 1760 bosatte han sig i Bryssel, där han anlade ett saltraffinaderi och ett såpbruk. År 1784 hade han på Gustaf III:s begäran återvänt till Sverige för att anlägga ett saltraffinaderi i Stockholm. Han avled dock innan detta blev färdigt, men änkan fullbordade och drev det av mannen planlagda verket i Stockholm.

Syftet med köpet av tomterna i Göteborg var att anlägga ett såpsjuderi. Megander saknade dock rättigheter att driva ett sådant. Bröderna Hans och Jacob Busck hade dock privilegium för det. 1764 gifte sig Hans Busck i Göteborg med Hedvig Megander, född omkr. 1734 i Stockholm, död i Göteborg 1797, 63 år gammal, dotter till källaremästaren i Stockholm Christopher Emanuel Megander och Anna Elisabet Lohman. Hon kan ha varit syster till Fredrik Megander eller på annat sätt mycket nära släkt.

Hans och Jacob Busck köpte tomterna av Megander och byggde snabbt ett såpsjuderi på platsen. Redan 1766 hade de nått ett produktionsvärde av inte mindre än 68 742 d smt motsvarande hela 3 618 fjärdingar såpa. Samma år var tillverkningsvärdena för stadens två största sockerfabriker Sahlgrenska och Jacobsonska 65 706 respektive  63 575 d smt. Carl och Jacob Coopmans yllefabrik producerade för 55 241 d smt. Vid början av 1770-talet var man nere i en tillverkning av 12 000 dalers årligt värde. 1777 motsvarade produktionen endast 1 800 d smt. 1778 tillverkade fabriken ingen såpa alls.

Bröderna Buscks såpfabrik blev aldrig nån lönsam affär och de blev tvungna att låna pengar från Sahlgren & Alströmer.  Efter 1786 upphörde produktionen slutgiltigt vid fabriken. Samma år var tomterna i Patrik Alströmers ägo och såpbruket nedlagt.

Advertisements

Busck – handelsmän och rådmän

Hans Hansson Busck(-1720) var rådman i Kungälv och gift med Barbara Holst. Han flyttade till Göteborg år 1701 och blev där handlande. Han är lite känd för den kontrovers han hade kring inkvartering av några turkar som följt med Karl XII till Sverige:

Ett mera pikant inslag är den kontrovers, som Hans Hansson Busck hade med magistraten rörande inkvarteringen av några turkar, tillhörande de fordringsägare, som följt Karl II hem från Turkiet. ”Stadskvartermästare Klint krävde logi för dem hos Busck men denne som redan hade en kapten med familj inkvarterad i huset, vägrade att ta emot de objudna gästerna, och hans son stödde med handbegripligheter faderns argument. Saken drogs inför magistraten, som ålade Busck att skaffa turkarna logi.”

Anna Thalena Busck (f. Gathe)

Anna Thalena Busck (f. Gathe)

Johan Hansson Busck (1690-1756), son till Hans Hansson Busck, var gift med Anna Thalena Gathe (1694-1777), syster till den kände kaparen Lars Gathenhielm, i hennes andra gifte. I hennes första gifte var hon gift med Anders Thorsson och fick en dotter, Anna Christina Thorsson som var gift med Peter Samuelsson Bagge. Det var troligen paret Busck som uppförde det så kallade Gathenhielmska huset vid Stigbergstorget. De hade också en mängd barn. Johan Hansson Busck var konvojkommissarie, redare och handlande och var ägare till en repslagarebana (Banehagen) på berget söder om Klippan och Älvsborgs slott liksom ett hus inne i Göteborg.

Den äldsta dottern Barbara Busck (1715-81) var gift med förre kaptenen och senare handlanden och skeppsredaren i Strömstad Wilhelm Albrecht d’Orchimont. Lona Busck (1718-96) var först gift med sjökaptenen James Maule (1705-?) och i sitt andra äktenskap gift med Axel Didrik Stålhandske (1713-1785).

Johan Hansson Busck och Anna Thalena Gathes två söner, Hans Johansson Busck (1720-80) och Anders Johansson Busck (1726-1804) blev handlande i Uddevalla, den sistnämnde även rådman. Hans Johansson Busck fick en son med samma nann, Hans Busck (1751-?) som enligt CRA Fredberg skulle ha varit superkargör i Ostindiska kompaniet. Han går dock inte att finna i kompaniets uppteckningar av superkargörer så han var nog en anställd av annat slag. Den yngre Hans Buscks dotter Sara Christina (Sally) Busck (1789-1840) var gift med stadsmäklaren Carl Leffler (1781-1828).

Anders Johansson Busck var gift med Catharina Juhl (1727-1806). De fick dottern Anna Thalena Busck (1759-1809) som var gift med Christopher Zachau (1758-1811), rådman i Uddevalla.

Flera av de yngre döttrarna till Johan Hansson Busck och Anna Thalena Gathe gifte sig också förmånligt, Maria Helena Busck, med amiralitetspastoren Georg Bånge, Christina Beata Busck (1728-93) med handlanden och bryggaren Alexander Williamsson (1726-61), Johanna Thalena Busck (1732-73) med handlanden Fredrik Toutin (1727-87), Petronella Christina Cornelia Busck (1735-65) med hovrättsrådet Rudman Bergenstråhle (1724-1813) och Ulrika Busck (1737-1827) med Ludvig Cronsioe (1726-97).

Rådmannen, borgmästaren och hovrättsrådet Anders Hansson Busck (1694-1782), bror till Johan Hansson Busck, var gift med Maria Coopman (1702-92), dotter till klädesfabrikören Hans Coopman. Deras två söner var  Hans Busck(1733-1822) och Jacob Busck. Hans Busck var borgmästare i Göteborg och kommerseråd. han var gift med Hedvig Megander (1734-94).

I början av 1760-talet anlade Hans Busck, Jacob Busck och Fredrik Megander ett såpsjuderi. 10 år senar var detta emellertid redan nerlagt och bröderna Busck hade istället blivit textilföretagare genom att överta den textilfirma som ägdes av Jacob Coopman tillsammans med brodern Carl Coopman år 17541763 satsade en lång rad rika affärsmän kapital i företaget. Sålunda köpte bröderna Gustaf Tham, Volrath Tham och Christian Tham samt Fredrik HabichtMichael Grubb och D. Vignaux varsin åttondel. Alla dessa personer var engagerade i Ostindiska kompaniet. 1763-75 var fabriken den största klädesfabriken i Göteborg. 1773 övertogs hela ägandet i företaget av Hans Busck och Jacob Busck men redan 1779 stod firman på konkursens brant. Man fick då ett kapitaltillskott genom lån från  Niclas Sahlgren, hans svärson August Alströmer och dennes bror Patrik Alströmer. Fabriken blev därefter återigen en största i Göteborg. 1793 sålde bröderna Busck fabriken till Olof Kihlbaum.

En Andreas Hansson Busck (1763-1805) var gift med Carolina Bagge (1772-98), sondotter till ovanståender Peter Samuelsson Bagge. Troligtvis var han väl son till Hans Busck och sonson till Anders Hansson Busck.

Senare generationer av familjen Busck var verksamma som industrigrundare i Göteborg. GF Henning anlade 1826 Mariedals spinneri i Mölndal tillsammans med J.W. Busck. 1858 deltog Johan Georg Busck som disponent och delägare i uppbygget av det nedbrunna linspinneriet Almedal. Han var chef ända fram till år 1900 då han ersattes av sin son John Busck. 1919 såldes Almedal tilll ägarna av Dalsjöfors Väveri AB och John Busck avgick som chef.

Coopman – tidiga företagare i Göteborg

Hans Coopman (1663-1748) var son till Peter Coopman och Maria Jürgensson. Han var gift med Anna Magdalena Lauterbach (-1739), dotter till Jacob Lauterbach och Anna von Berck. Han var länge en av huvuddelägarna i en 1690 startad ylleklädesfabrik i Göteborg, den första i staden. Periodvis var det svårt att hitta lämpliga fabrikslokaler. Ursprungligen hade Hans von Gerdes privilegiet för fabriken men det övertogs snart av David Amija d.y., Henrik Braunjohan, Maccabeus Thornton och Johan Manorgen. Efter flera dödsfall i kompanjongruppen blev Hans Coopman år 1704 delägare tillsammans med David Amija d.y.

1740 tycks Hans Coopmans klädesfabrik ha varit den enda med produktion i Göteborg, 1743 fanns det 243 arbetare i fabriken, 1750 131 stycken. År 1751 delades firman upp i två företag, ett ägt av sonen Peter (Petter) Coopman (1701-1786) och ett annat ägt av sönerna Jacob Coopman och Carl Coopman.

Hans Coopman var från 1713 ägare av Gunnebo egendom som sedan ärvdes av hans söner för att sen bli sålt till af Dittmer och därefter till John Hall d.ä. 1715 var Hans Coopman en av de 20 rikaste i Göteborg. Från 1725 var Hans Coopman rådman i Göteborg.

Peter Coopmans företag drevs till stor del med barnarbetskraft som rekryterades från barnhuset på Stampen. Peter Coopman övergick dock allteftersom till finare kläder och leveranserna till armén som dominerat produktionen i faderns fabrik minskade. 1754 hade firman 274 arbetare inklusive barnhusbarnen. Efter detta år tycks tillverkningen i fabriken ha minskat alltmer och 1779 är det sista året då tillverkning registrerats. 1762 övertog Peter Coopman också en tobaksfabrik från Daniel Schiller som ärvt den av sin far Esbiörn Schiller. Tobaksfabriken blev med tiden allt mindre och 1777 var sista året den var igång.

Peter Coopman var i sitt första äktenskap gift med Catharina Kock (-1729) och i sitt andra med Anna Maria Petersen (1712-82), dotter till Abraham Petersen ochJohanna Christina Tham. Han var rådman i Göteborg 1743-64 och riksdagsman.

Maria Coopman, dotter till Hans Coopman, var gift med Anders Hansson Busck, bror till Johan Hansson Busck (1690-1756) och Anna Thalena Gathe (1694-1777).

Den firma som ägdes av Jacob Coopman tillsammans med brodern Carl Coopman hade år 1753 139 arbetare men verskamheten minskade efterhand och 1761 hade firman bara 63 sysselsatta arbetare. Året därpå gick systersönerna Hans Busck och Jacob Busck in som ägare och 1763 satsade en lång rad rika affärsmän kapital i företaget. Sålunda köpte bröderna Gustaf Tham, Volrath Tham och Christian Tham samt Fredrik HabichtMichael Grubb och D. Vignaux varsin åttondel. Alla dessa personer var engagerade i Ostindiska kompaniet. 1763-75 var fabriken den största klädesfabriken i Göteborg. 1773 övertogs hela ägandet i företaget av Hans Busck och Jacob Busck men redan 1779 stod firman på konkursens brant. Man fick då ett kapitaltillskott genom lån från Niclas Sahlgren, hans svärson August Alströmer och dennes bror Patrik Alströmer. Fabriken blev därefter återigen en största i Göteborg. 1793 sålde bröderna Busck fabriken till Olof Kihlbaum.

Peter Coopmans son Jacob Coopman (-1749) var gift med Kajsa Belfrage (-1810). Deras son Hans Coopman (-1799) var för sin del anställd i Ostindiska kompaniet med två resor som superkargör.