Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Götaverken

Hisingstad AB

Bolag som bildades på 1800-talet för att exploatera norra Älvstranden på Hisingen. Delägare och initiativtagare var Alexander och James Keiller samt bankiren Carl Cervin men så småningom var firman Jonsson, Sternhagen & Co AB, med Axel Jonsson och Harald Sternhagen som ägare, också delägare genom köp av Cervins tredjedel i bolaget. Keillers och Cervin tycks ha börjat köpa mark långt innan bolaget bildades.

Området uppstod då den stora vassarealen i Lundby socken, Östra Hisings härad på Hisingen, genom invallning och länspumpning torrlades. De tidigare vassarna hette Lindholmens- och Lundby vassar men kallades vanligen Hisingsvassen. Vassarnas sammanlagda yta var ungefär lika stor som Göteborgs stads innanför vallgravarna. Gränserna för vassytan var i stora drag: i norr — Ramberget (eller Keillers Park), i väster — Lindholmen, i söder — Göta Älv och i öster — Kvillebäcksvägen och Kvillebäckskanalen/Kvillebäcken (gränsande mot Tingstadsvassen).

Vasskanten längs älvstranden befann sig i sitt naturliga skick ända fram till 1851, då ett pålverk utfördes i gränslinjen mot älven från Lindholmen, ända upp till Kvillebäckskanalen. Området bakom pålverket fylldes efterhand igen med mudder från älvens botten, i samband med de ständiga fördjupningarna av segelrännan och hade på 1870-talet en bredd av omkring 150 meter i genomsnitt. Dess höjd över älven var precis tillräcklig för att hindra översvämningar vid älvens högsta vattenstånd och bildade en effektiv fördämning för vassområdet innanför.

Det tidigare vassområdet tillhörde i huvudsak hemmansägare vid den fasta landkanten upp emot Ramberget och vasslotterna i Brämaregården var uppdelade i smala remsor som löpte i ostlig riktning, snett ner mot älven och ända fram till Kvillebäcken.

Det ökade behovet av centrala tomtutrymmen för industrier, magasiner och upplagsplatser gjorde att ett antal bolag, företag och privata affärsmän köpte tomter på det nya området. De första inköpen av tomter gjordes 1855 av skotten Alexander Keiller som behövde expandera sin mekaniska verkstad (Göteborgs Mek. Verkstads AB), och bedömde Hisingen som lämplig.

Keiller och senare Hisingstad AB köpte därför under en rad år de vasslotter som sträckte sig ner till Kvillebäcken, vars strand ända från älven och upp till fastmarken pålades in och efter hand fylldes med mudder som kom upp vid fördjupningen av bäckens segelränna, senare benämnd Kvillebäckskanalen. Denna landremsa fick en bredd av 66 meter och hyrdes ut som upplagsplats i avvaktan på att Keiller kunde förverkliga sina planer på en mekaniska verkstad. Verkstaden flyttades till Hisingen 1867.

Keiller drev därefter frågan om att valla in och torrlägga hela Hisingsvassen. Det inledande mötet med intressenterna skedde 14 juni 1882, då beslut om att torrlägga hela vassområdet till en beräknad kostnad av 43 000 kronor. För ändamålet bildades Hisingstad AB. Den 14 augusti 1884 beslutades  att anlägga den första gatan i området, Lundby hamngata.

Det utfyllda området omfattade Lundbyvass, de lägre delarna av Lindholmen men också det som idag är Frihamnens och Lundbyhamnen. Dessa hamnbassänger grävdes alltså ut från det utfyllda området vid en senare tidpunkt. Den av  Hisingstads AB ägda marken såldes allteftersom av till Jonsson, Sternhagen & Co AB, AB Strömman & Larsson, AB Götaverken och Göteborgs stad med flera men bitar in mot Ramberget styckades också av till mindre tomter. Där växte snabbt en arbetarbostadsbebyggelse upp. En del av denna revs senare bort för att möjliggöra Götaverkens expansion och ännu senare för utbyggnaden av Lundbyleden. De kvarvarande delarna utgör den stadsdel vi idag kallar Kvillestaden men som officiellt heter Brämaregården. Götaverken tog senare också över den mark som ägdes av trävarufirmorna Strömman & Larsson och Jonsson, Sternhagen & Co. När all mark sålts avvecklades Hisingstad AB. Enligt Axel Jonsson tycks investerarna ha gjort rejäla vinster.

Utsikt över Lundbyvass med Götaverken

Utsikt över Lundbyvass med Götaverken från Ramberget år 1953. Johanneberg och norra Guldheden i horisonten.

Genom kommissionslantmätaren A. A. Rönnbäck företogs laga skiften för Lindholmens och Lundby vassar, vilka var genomförda 22 april 1885. På förslag av Keiller fick områdets gator namn efter himmelens stjärnor, exempelvis Neptunus-, Jupiter-, Ceres-, Capellagatan (eller Kapellagatan, blev senare Pumpgatan). Hela det nya stadsplanerade området fick namnet Hisingstad (1893). Hisingstads skola låg vid Pumpgatan, och stod klar 1897 efter ritningar av arkitekt Ernst Krüger. Skolan kallades ”Höladan” av barnen. Verksamheten hade upphört innan 1975 då huset drabbade av en eldsvåda. Byggnaden revs därefter.

1910 fanns planer på ytterligare en utbyggnad av Hisingstad på det område som senare blev delar av Frihamnen och Lundbyhamnen, dvs mark som köpts av Göteborgs stad. Utbyggnaden genomfördes dock aldrig.

Istället beslutades att utnyttja området till hamnverksamhet. Göteborgs stadsfullmäktige beslutade den 16 februari 1911 att ur Wilhelm Röhss utdelningsfond för år 1910 anslå 110 000 kronor till bekostande av en utredning om läge, beskaffenhet och kostnader för en frihamn i Göteborg. Stadsfullmäktige beslöt därefter den 23 maj 1912 om en första utbyggnad av centralhamnen, och under tiden dessa arbeten pågick antogs, 1915, ett förslag om att centralhamnen skulle inrättas som frihamn. På initiativ av ett flertal näringsidkare i staden bildades så Göteborgs Frihamns AB 1920. Delar av området förvandlades efterhand till vatten igen när Frihamnen och Lundbyhamnen byggdes.

Advertisements

Keillers

Endast för medlemmar

Heyman – textilfamilj

Del 14 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Familjen Heyman stod bakom ett flertal företag inom textilindustrisektorn i Göteborg på 1800-talet. År 1826 bildas exempelvsis handelsfirman H.J. Heyman & Co av Heyman Jacob Heyman (1801-1869). 1848 upptogs brodern Edvard Jacob Heyman (1811-1882) som ägare i firman och 1853 övertog Gabriel Heyman (1828-1915) sin fars, H.J. Heyman, andelar i firman. Gabriel Heyman var gift med Adèle Leman, från en annan rik göteborgssläkt. De bebodde ett hus som än idag står i hörnet av Vasagatan och Vktoriagatan. Det handlar om det hus där Göteborgs Psykoterapiinstitut ligger idag.

Sönerna till Edvard Jacob, Alfred Heyman (1845-1918) och Charles Heyman (1851-1897) blev också delägare i familjefirman och efter dem följde den förstnämndes son Carl-Erik Heyman (1875-1937) som ägare. Denne var en av grundarna av Göteborgs Jagtsällskap. Hans bror Sixten Heyman (1884-1927) har gett namn (och kanske donerat pengar) till Sixten Heymans pris.

Alfred Heyman tog 1895 också initiativet till grundandet av Svenska Möbeltygs- och Mattfabriken i dåvarande Örgryte. Senare blev fabrikens namn Atlas och byggnaderna var fortfarande på 1980-talet, när jag arbetade där en del av Saab:s växellådsfabrik strax söder om Liseberg. Huvuddelen revs dock under slutet av 1980-talet och bara en väldigt liten del finns ännu kvar. 1910 startades Konfektions AB Lesslie av Alfred Heyman och Otto Lesslie. Vid den förstnämndes död 1918 övergick företaget helt i Lesslies händer.

Gabriel Heyman

Gabriel Heyman

Från 1850-talets slut var H.J. Heyman & Co ensamsäljare av produktionen från Carlsbergs spinneri i Mölndal. Detta företag nedlades dock 1908. Firma H.J. Heyman & Co fanns kvar ända till 1953. Carlsbergs Spinneri arrenderades från 1903 av Ahlafors Nya Spinneri AB och nedlades på 1920-talet. Man sålde också huvudelen av produktionen vid Fürstenbergs Oscarsdal.

Hugo Heyman (1881-1961), son till Charles Heyman och kusin till Carl-Erik Heyman var VD för Götaverken åren 1945-47. Bröder till Hugo Heyman var skulptören Frank Heyman (1880-1945) och James Heyman, läkare och radiolog. James Heyman var gift med en dotter till Arthur Thiel, bror till Ernest Thiel.

Gabriel Heymans ena bror, läkaren Elias Heyman (1829-1889) var i sitt första äktenskap gift med Hilda Paulina Magnus (1836-63). En annan bror var Salomon (Sally) Heyman (1831-1885) som från 1856 blev delägare i textilhandelsföretaget F.W. Hasselblad & Co, grundat 1841 av Fritz Wictor Hasselblad. Sallys son Mauritz G. Heyman (1857-1901) var senare också verksam i den hasselbladska firman. Såväl Elias som Gabriel och kusinen Edvard Salomon Heyman var lokalpolitiker i Göteborg.

E.J. Heyman och F.W. Hasselblad var ett par av initiativtagarna till Göteborgs Köpmannaförening.

Ytterligare en bror till Gabriel Heyman var Aron Heyman (1834-1901). Han var ägare till godset Vårgårda och grundade Vårgårda havregrynskvarn och tegelbruk som år 1900 övertogs av AB A. Heyman. Två av hans döttrar var gift med släktingar till finansfamiljen Stenbeck, ?? Stenbeck och Axel Stenbeck. En son till Aron var Knut Heyman (1870- ?), riksdagsman för högerpartiet. Konstnären Hilda Heyman (1872-1950) var Knuts syster.

1859 bildade Theodor Heyman (1835-1905), kusin till Gabriel Heyman och Wilhelm Meyerson firman L. Meyerson & Co. Denna firma övertog 1860 ledningen av Rosenbergs väveri i Mölndal. När Meyerson utträdde för att börja arbeta på Skandinaviska Kredit år 1864 bytte firman namn till Th. Heyman & Co. 1905, när Theodor Heyman dog, lades firman ner.

Rosenbergs Bomullsväveri AB startades 1856 och var redan från början ett aktiebolag. Från 1860 var den störste aktieägaren L. Meyerson & Co (senare Th. Heyman & Co). På 1870-talet hade förtaget omkring 100 anställda. Från 1908 arrenderades Rosenbergs Väveri av familjen Marks bolag, AB Sjuntorp. Väveriet lades ner år 1930.

Theodors bror, Edvard Salomon Heyman (1827-1881) tar för sin del över den firma, S.J. Heyman, som fadern, Salomon Jacob Heyman (1793- 1847) grundat.

Familjen Heyman
är i dag en relativt stor släkt med många medlemmar spridda runtomkring i Sverige. Några av dessa är:

Viveka Heyman (1920- ?), författare och översättare, dotter till Harald Heyman (1889-1962), var under många år litteraturkritiker på vänstertidningen Arbetaren. Domaren Ernst Heyman (1921-?) var/är? Vivekas bror.

Tom Heyman (1942-), tidigare moderat riksdagsledamo och en av grundarna av Junilistan. Varit aktiv EU-motståndare och har arbetat mot EMU i organisationen Medborgare mot EMU.

Företaget Heyman Fond & Försäkring drivs av Tony Heyman som är VD och högt upp i företaget Clas Ohlson AB verkar det finnas en Bo Heyman.

Dessutom är skådespelarna Philip Zandén (1954-) och Jessica Zandén (1957-) ättlingar till familjen Heyman.

Läs mer: Rikare liv, NejtillEU, GP, NM, DN, SVD, Journalisten, Fokus, NyTeknik, Svenska Branschmagasinet, Pixbo herrgård Wikipedia, SR,

Keiller – Götaverken

Del 8 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Alexander Keiller (1804-1874) startade 1825 tillsammans med William Gibson firman Gibson & Keiller som från 1826 drev ett lin- och hampspinneri i Göteborg. Företaget flyttade år 1832 till Jonsered och blev så småningom Jonsereds fabriker. Alexander Keiller lämnade dock firman 1839. Både William Gibson och Alexander Keiller gifte sig med systrar till Olof Wijk d.ä.

Dundee i Skottland var den ort där Alexander Keiller föddes och där hans far och mor startade tillverkning av den kända marmeladen som bär namn efter fadern James Keiller.

Två år efter att han lämnat Gibson & Keiller så startade han istället en egen firma, Alex. Keiller & Co. Denne startade en mekanisk verkstad vid skeppsbron. Firman var huvudentreprenör vid byggandet av Rosenlunds spinneri åren 1847-48. Från början tillverkades främst ångmaskiner, turbiner och liknande, men från 1850-talet även järnvägsmaterial och 1847 levererades det första fartyget vilket snart blev firmans huvudproduktion.

1856 upptogs sonen Alexander Keiller (1832-1918) i firman och år 1860 den yngre sonen James Keiller (1836-1918). 1858 började en svår period för firman och man investerade då i Kaveltorps koppar- och blygruvor där man köpte 50%. Vidare anlade man Surte tegelbruk och investerade i Schisshyttans (nedlagt 1874) och Rämens bruk (ombildat till AB år 1871). Detta var försök att diversifiera verksamheten och att få vinster som kunde hjälpa den mekaniska verkstaden över de svåra tiderna. Det lyckades inte och firman gick 1868 i konkurs.

Alexander Keiller

Alexander Keiller (1804-74)

Året innan konkursen hade dock verkstaden i Göteborg överlåtits till ett nybildat aktiebolag, Göteborgs Mekaniska Verkstads AB. De största ägarna i detta bolag var James Keiller, Olof Wijk .d.y. och redaren J.W. Wilson. James Keiller var VD från starten. Den nya firman flytade varvsrörelsen över till andra sidan älven där företaget faktiskt ligger än idag. Varvet blev det ledande i Göteborg. 1878 utökades aktiekapitalet i bolaget och Theodor Mannheimer blev stor aktieägare.

1906 lämnade James Keiller företaget och istället trädde sonen, James Keiller Jr (1867-1962) in. Företaget ombildades till Göteborgs Nya Verkstads AB med James Keiller Jr, Carl Lyon, Knut J:son Mark, Erik Philipson, Ernst Krüger, Sven Almqvist och Hugo Hammar som ägare. 1916 slutligen så köptes aktiemajoriteten av familjen Broström och familjen Keillers tid i bolaget tog slut. I samband med Broströms övertagande byter företaget namn till AB Götaverken.

James Keiller Sr var gift med Hilda Falck (1839-1927), dotter till John Anders Falck och Wilhelmina Prytz, från en annan rik göteborgsfamilj. Han donerade också den mark på Ramberget i Göteborg som heter Keillers park (som förresten också finns i San Diego) Brodern Alexander Keiller d.y. var gift med en syster till Hilda, Hedvig Charlotta Falck (1840-1916) och en syster, Mary Keiller (1834-1912) var gift med Niclas Oterdahl (1832-1889) från en gammal betydelsefull göteborgsfamilj. James Keiller Sr var också lokalpolitiker i Göteborg och bosatte sig på Särö där sonen senare tog över familjens villa i Särö, Villa Gövik.

Alexander Keiller d.y. tog ingen del i verksamheten i Göteborg efter konkursen för familjefirman, utan var fram till 1874 verksam i Schisshyttan, deltog därefter i styrelsen för ett antal bolag i Göteborg för att 1878 återigen investera i gruvverksamhet i Bergslagen. Främst rörde det zink, bly och koppargruvor som exempelvis Öster Silvberg och Skyttgruve-Näverberg. I denna verksamhet var också hans son Harry Keiller (1870-1940) var verksam. Dennes son H.A.A. Keiller ägde företaget Keiller & Co i Göteborg. Beatrice Keiller (1877-1962), dotter till Alexander Keiller d.y. var gift med Oscar Wallenberg, från den mäktiga Wallenbergsfamiljen.

Den tredje sonen David Keiller (1846-1935) blev disponent vid Kaveltorps gruvor och från 1893 delägare i Vedevågs Bruks AB tillsammans med Volrath Tham på Kloten, en arvtagare till en förmögenhet grundad i Ostindiska Kompaniet. 1899 såldes kaveltorp tilll ett tyskt bolag och David Keiller forstatte som chef enbart för Vedevåg som han efterhand blivit ensam ägare till. 1909 blev svärsonen Gunnar Sandström (1883-1963), gift med Gerda Keiller, vice disponent för Vedevåg. 1913 fusionerades företaget med Koppoms Bruk till Wedevåg-Koppom AB. Familjen Söderbergs företag Söderberg & Haak blev då tillsammans med Keiller dominerande ägare av företaget. 1922 gick företaget dock i konkurs och anläggningarna i Vedevåg övertogs sen av Stockholms Enskilda bank (familjen Wallenberg). Sandström avgick som VD 1923 medan David Keiller redan 1916 lämnat verksamheten.

James Keiller Jr, som blev kabinettskammarherre hos Gustav V, var gift med Alice Lyon (1869-1968), som tidigare varit gift med Henrik Pripp i vilket äktenskap hon hade en dotter som var gift med Carl Johan Jacob Emil Ekman (1883-1957). En dotter till James Keiller Jr var kvinnosakskvinnan och fredsaktivisten Flory Keiller (1904-1998), gift Gate. En Harry Keiller som föddes 1911 och dog 2002 var gift med Kerstin Mark (1913- ?), brorsbarn till Ann-Ida Mark, gift med Dan Broström. Eventuellt var det samme Harry som också var gift med Britta Broström (1909-?), dotter till Dan Broström.

Idag är medlemmar i familjen/släkten Keiller ägare till eller är verksamma i ett antal småföretag, däribland Keiller Brand Solutions AB, ägt av Peder Keiller Alberoth (1969-). En David Keiller var under 2004 inblandad i en härva i bolaget Frontyard.

Läs mer: Lundbybloggen, Särö Golfklubb, Varvshistoriska.se, Vårt Göteborg, DI1, DN, AV, DI2, Handels, Golf Digest, Sävsjö Trähus, Särö Lawn TK,

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963