Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Daniel Vignaulx

Prinsessan Sophia Albertina

Byggt på Stora Stadsvarvet i Stockholm. På 402 läster med 26 kanoner och 130 mans besättning.

Prinsessan Sophia Albertina. Ritning av B. Holm

Prinsessan Sophia Albertina. Ritning av B. Holm

1:a resan, till Kanton, 5  jan 1755 – aug 1756

Kapten: Carl Gustaf Lehman
Superkargörer: Nicolas Heegg, Daniel Vignaulx, Carl Walter

Rulla öfver hela besätningen uppå Skeppet Princessan Sophia Albertina
wid inmönstringen Åhr 1754

Titel

Namn

Hemvist

Ålder

Gift/

Ogift

Månads gage

Anmärkning

1-sta Super Cargo

Nicolas Heéggh

Giötheborg

49

Gift

2-dra Dito

Daniel Vignaulx

Dito

46

D-o

3-die Dito

Carl Walter

Marck

D-o

1-sta Assistent

Michael Grubb

Giötheborg

26

Ogift

2-dra Dito

Joh. Abrah. Grill

Dito

19

D-o

Capitain

Carl Gust. Lehman

Hudiksvall

42

Gift

100

1-sta Styrman

Carl Gust. Ekeberg

Giötheborg

38

D-o

80

2-dra Dito

Nils Pojes

Dito

29

D-o

60

3-die Dito

Zacharias Lilienstrahl

Stockholm

35

D-o

40

4-de Dito

Pehr Moreen

Dito

26

Ogift

30

Under Skeppare Wig Kgl Admiralitet har Permission

Lär styrman

Christian Wolfgang

Giöteborg

33

Gift

20

Dito

And-s Hindr Roman

Stockh-m

21

Ogift

20

Skepps Predik-t

Daniel Ahlberg

Småland

33

D-o

24

1-a Fältskär

Petter Roempke

Göteb-g

39

Gift

48

2-dra Dito

Jean Ingberg

Stockholm

38

Ogift

22

Skeps Skrifv-e

Carl Gust. Schalin

Warberg

33

Gift

20

Bouteilleur

Olof Wetterborn

Giötheborg

D-o

24

Dito Math

Anders Becker

Stockh-m

23

Ogift

18

Hofmästare

Sven Ahlbom

Giötheborg

26

Gift

20

Constapel

Anders Tolberg

Dito

34

Ogift

30

Dito Math

Friedr. Angerstein

Hedmora

27

D-o

18

Dito dito

Sven Beijer

Giötheborg

21

D-o

16

Hög Båtsman

Olof Westring

Stockholm

32

Gift

36

Död d: 10 november 1755

Båtsmans Math

Joh. Hammarin

D-o

52

D-o

22

Dito

Börje Utfall

Giötheborg

40

D-o

20

Opper Timerman

Nicolas Palmgren

Dito

39

D-o

36

2-dra Dito

Johan Röman

Eknäs

38

Ogift

25

3-die Dito

Christian Hagman

Giötheborg

28

Gift

18

4-de Dito

Jacob Öhrberg

Dito

36

D-o

16

Quartermäst-e

Johan Hielmström

Stockholm

44

D-o

18

Dito

Alexander Floberg

Giötheborg

38

D-o

18

Quartermäst-e

Jacob Nabstedt

Giötheborg

27

Gift

18

Dito

Olof Malmberg

Dito

39

D-o

18

Segelmakare

Johan Jacob Rönnow

Dito

40

S

20

D-o Math

Anders Zellman

Stockholm

64

D-o

16

Kypare

Jonas Grönberg

Giötheb-g

28

Ogift

22

D-o Math

Friedr. Dierfgren

Stockholm

23

D-o

12

Cajute kock

Peter Liungberg

Dito

28

D-o

22

Skepskock

Anders Blomgren

Dito

36

D-o

22

Smeden

Gustaf Biörckgren

Giötheborg

30

Gift

18

Snickare

Zacharias Hagberg

Dito

21

Ogift

14

Cadett

Jonas Almroth

Dito

17

D-o

14

Dito

Wilhelm Utfall

Hedemora

26

D-o

14

Dito

Hans Freds. Brase

Stockholm

26

D-o

14

Matros

Jean König

Bremen/
Stockholm

38

Gift

14

Sven Sandberg

Kongsbacka

24

Ogift

14

Samuel Paulson

Gamla Carleby

48

Gift

14

Anders Öhman

Öregrund

24

Ogift

14

Nils Hammar

Dito

28

D-o

14

Petter Löfstadius

Löfsta

53

D-o

14

Olof Hallman

???

44

D-o

14

Erich Zellman

Dito

20

D-o

14

Olof Beckman

Vestmanl.

27

D-o

14

Maths Drake

Öregrund

28

D-o

14

Claes Kruus

Dito

22

D-o

14

Christian Mörck

Edet

33

Gift

14

Lars Molin

Hudiksvall

25

Ogift

14

Johan Unander

Hudiksvall

21

Ogift

14

Erich Granberg

Söderhamn

25

D-o

14

Abraham Fontell

Österbottn

22

D-o

14

Hög Båtsman vid Kgl Admiralitet har permission

Petter Holst

Stockholm

22

D-o

14

Död d: 15 januari 1755

Jacob Daniella

Åbo

37

Gift

14

Jean Holmgren

Löfstad

37

D-o

14

Jean Ullbom

Stockholm

22

Ogift

14

Jean Wahlström

Öregrund

24

D-o

14

Jean Michelson

Giötheb-g

40

Gift

14

Cornelius Helsing

Dito

27

D-o

14

Mårten Svenson

Kongsbacka

24

Ogift

14

Död d: 10 maj 1756

Jöns Berg

Stockholm

25

Gift

14

Johan Hoppman

Nortelje

27

Ogift

14

Död d: 18 november 1755

Johan Wahlberg

Öregrund

26

Ogift

14

Carl Lindgren

Dito

24

D-o

14

Michel Bertlin

Österbottn

28

D-o

14

Johan Berglund

Biörneborg

34

D-o

14

Erich Westman

Calmar

27

D-o

14

Marcus Mattson

Gl Carleby

40

D-o

14

Sven Lindgren

Giötheborg

24

D-o

14

Död d: 29 februarii 1756

Carl Fredr. Möller

Uddevalla

22

D-o

14

Petter Öhrn

Giötheborg

25

D-o

14

Enroullerad har Permission

Carl Wingenberg

Lovisa

24

D-o

14

Jonas Liungberg

Giötheborg

32

D-o

14

Oluf Nilsson

Hisingen

28

D-o

14

Nils Lindwall

Carlscrona

29

D-o

14

Archlie mestare wid Kgl Admiralitetet har Permission

Nils Anckarfelt

Carlscrona

21

Ogift

14

Jacob Krook

Wädden S-n

29

D-o

14

Anders Aspendahl

Giötheborg

22

D-o

14

Christian Petterson

Inland

32

D-o

14

Petter Norling

Uddevalla

24

D-o

14

Nils Erichsson

Collerö

24

D-o

14

Jacob Norman

Jacobstad

29

D-o

14

Carl Granbohm

Giötheborg

32

D-o

14

Christian Calja

Biörneborg

28

D-o

14

John Lundberg

Giötheborg

42

Gift

14

Daniel Liunggren

Oroust

28

D-o

14

Jonas E. Mörck

Giötheborg

24

D-o

14

Petter Ström

Stockholm

40

Ogift

14

Christ. Cederfeldt

Uddevalla

26

Ogift

14

Anders Swensson

Askims härad

31

D-o

13

Johan Anders Stam

Giötheborg

20

D-o

12

Enroullerad har Permission

Jonas Lind

Carlscrona

24

D-o

12

Gustaf Blomström

Arboga

26

D-o

12

Fredr. Hoffman

Hedemira

27

D-o

12

Carl Örthendahl

Giötheborg

35

D-o

12

Anders Lång

Carlscrona

20

D-o

12

Anders Bång

Giötheborg

20

D-o

12

Lars Dahlberg

Warberg

21

D-o

12

Erland Gillberg

Lidkiöping

22

D-o

12

Erich Norman

Hudiksvall

29

D-o

12

Christian Berg

Hudiksvall

24

D-o

12

Gust. Magn. Kinberg

Kind

22

Ogift

12

Adrian Gottlieber

Biörneborg

21

D-o

12

Sven Svanberg

Nyland

22

D-o

12

Magnus Wester

Helsingborg

21

D-o

12

Erich Wahlgren

Stockholm

25

D-o

12

Carl Kinberg

Dito

18

D-o

11

Petter Betulin

Dito

24

D-o

11

Thore Norbeck

Dito

27

Gift

11

Fredr. Ström

Westmanl.

24

Ogift

10

Rymde i Canton d: 9 januarii 1756

And-s Kikonius

Biörneborg

23

D-o

10

Lärling

Lorentz Tanggren

Giötheborg

16

D-o

8

Joh. Hind. Lehman

Stockholm

13

D-o

8

Carl Gust. Ehrenpohl

Warberg

17

D-o

8

Johan Brelin

Dahl

21

Ogift

9

Jungman

Anders Steen

Stockholm

20

D-o

10

Carl Steenberg

Åbo

20

D-o

10

Oluf Blekman

Warberg

20

D-o

9

Berens Schifvers

Skara

18

D-o

9

Wilhelm Borits

Halland

19

D-o

9

Jean Österberg

Giötheborg

22

D-o

8

Oluf Berg

Dito

18

D-o

8

Anders Forsberg

Hudiksvall

18

D-o

8

Rymde i Canton d: 26 December 1755

Carl Fr. Sahlberg

Linköping

18

D-o

8

Börje Ådahl

Giötheborg

20

D-o

8

Oluf Skog

Dito

D-o

6

Hans Carlquist

Helsingborg

16

D-o

6

Israel Smedberg

Giötheborg

18

Ogift

6

And-s Flodin

Dito

18

D-o

6

Hans Holmström

Holms Gäst Gifvare Gård

16

D-o

6

1-sta Super-
carg-s Dreng

Anders Lund

Giötheborg

27

D-o

12

Jungman

Petter Pettersson

Askims Härad

24

D-o

Utan gage

Delar av resan fins beskriven av Johan Brelin i Beskrifning öfver en äfventyrlig resa til och ifrån Ost-Indien, publicerad 1758. Restider enligt Johan Brelin:

5/1 avseglar från Göteborg
20/1 lämnar Helsingör, dit skeppet hade drivits av ofördelaktiga vindar
27/2 anländer till Cádiz efter 38 dygn från Helsingör
26/3 avseglar från Cádiz
23/4 passerar ekvatorn
5/6 siktar Kaps bank efter 71 dygn från Cádiz
29/7 siktar Java efter 125 dygn från Cádiz
6/8 passerar Bankasundet
26/8 anländer till Macau
31/8 anländer till Bocca Tigris
3/9 ankrar på Kantons redd efter 241 dygn från Göteborg
12/1 avseglar från Kanton efter 130 dygn
6/2 seglar in i Sundasundet
15/4 Rundar Kap efter 93 dygn från Kanton
3/5 anländer till S:t Helena
11/5 anländer till Ascension, där Brelin blir akterseglad!

2:a resan, till Kanton, 3/1 1758 – 8/7 1759

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: Peter Teodor König, B. Borgman, Jacob Paulin, Henric H. Ditmer

3:e resan, till Kanton, 26/2 1760 – aug 1761

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Andreas Gotheen, John Chambers, Abraham Hülphers, Just. C. Osterman

Advertisements

Götha Leijon

Byggt på varvet Terra Nova. Om 310 läster och med 28 kanoner samt en besättning på 120 personer.

Götha Lejion Whampoa

1:a resan, till Kanton, 27/12 1746 – 20/6 1749

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Stephen Kniper, Daniel Vignaulx, Jean Baptiste Croisier, Sven Norman

Resan beskriven av Carl Fredric von Schantz och också av  Carl Johan Gethe.

Schantz Beskrivning av en resa till Kanton 1746-1749 är en handskriven dagbok från ostindiefararen Götha Leijons resa till Kina.

Gethes dagbok är en handskriven dagbok som skildrar ostindiefararen Götha Leijons resa från Stockholm till och från Kanton åren 1746–49. Den innehåller utförliga beskrivningar av Cádiz, Kanton, Tenerifffa och Java. Där finns också skildringar av kinesiska seder och bruk, det kinesiska språket, skeppsfart, djur och växter i Kanton. Verket innehåller också 20 kolorerade planschblad med avritningar av fiskar, frukter, insekter, skeppstyper och förtoningar av kuststräckor, samt en kolorerad karta över Kantons inlopp.

2:a resan, till Surat och Kanton, 8/4 1750 – 26/6 1752

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: John Irvine, Anders Gotheen, Michill Verbecke (Michel Verbeke), John Chambers, Joh. Fredr. Pettersson

Resan beskriven av Christopher Henric Braad som var skeppsskrivare ombord.

3:e resan, till Kanton, 23/12 1752 – 1/7 1754

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Gabriel Beijer, Fredr. Wilh. König, Gustaf Gabriel Loodh, Friedrich Habicht

Efter Ostindiska Kompaniet

Fartyget Götha Leijon såldes av Ostindiska Kompaniet. Troligtvis till Arfvidsson & Söner som ägde skeppet år 1759 tillsammans med någon person vid namn Lundvall.

Götha_Leijon

Daniel Vigneaulx

Daniel Vignaulx som namnet oftast stavas i svenska källor var en av många flamländare från Oostende som arbetade för det svenska Ostindiska kompaniet efter att ha arbetat för Oostendekompaniet.  Han var systerson till Francois De Schonamille, en affärsman från Oostende som var verksam i Bengalen och i många år representerade Oostendekompaniet där.

Daniel Vigneaulx var superkargör ombord på Suecia 1737-1738, Götheborg 1730-1740 och 1741-42 samt Götha Leijon 1746-49. Han tycks ha blivit kvar i Sverige därefter då han fick en dotter 1757, född i Kristine församling, Göteborg, vid namn Johanna Friederica Vignaulx. Hans fru hette Magdalena Brun1775 ägde Daniel Vignaulx en fastighet i Göteborg som han troligen köpt 1758. Vid den tidpunkten titulerades han handelsman. Dottern gifte sig i sitt ena äktenskap med Peter Maurice, styrman i Ostindiska. De hade dottern Elisabeth Maurice (1793-??), gift med E.M. Borgman. I sitt andra äktenskap var hon gift med Johannes (Hans) Bäck (1738-1809).

Morbrodern Francois De Schonamille kom till Bengalen 1719 och bedrev fram till 1723 privata affärer. Därefter representerade han Oostendekompaniet och slöt avtal med fransmännen i Bengalen. Han gjorde privata affärer ihop med Joseph François Dupleix (1697-1763), generalguvernör i Franska Indien mellan 1742 och 1754. Precis innan upplösningen av Oostendekompaniet år 1731 utnämndes Francois de Schonamille till chef för Oostendekompaniets faktori i Bankibazar. Han fortsatte dock att verka i Bengalen och gjorde stora investeringar i olika affärer som organiserades av Dupleix, bland annat resor till Manila, Aceh, och Mahé. Förutom de Schonamille gjorde också andra personer som varit knutna till Oostendekompaniet såsom Pierre Strebel, John Ray och Leendeert Meynders affärer ihop med Dupleix.

Bankibazar och Hooghlie-flodens stränder var vid denna tid ett centrum för diverse illegitima affärer i vilka de Schonamille var engagerad:

In Europe, the Austrian emperor wanted to get out of the Aix-la-chapelle accord and formed a league with Denmark and Sweden. Poland did not join as they were preparing to send two ships to India. The English and the Dutch seized these two ships while Denmark was persuaded to withdraw. The french in Chandernagore gave protection to the Poles. By 1730 the banks of the Hughli were full of European deserters and adventurers, who were first employed by the Danes and later by the Ostend Company. One of the most active of such men was Francois de Schonamille of Antewerp, who declared himself to be the chief of Bankibazar. By that time the Danes had withdrawn and the Austrian emperor had first suspended and then abolished the company, a fact that had remained unknown in Bengal for many years.

Schonamille lived by country trading and often dealt with the English and the Dutch traders. In 1730, he tried to mediate unsuccessfully between the Poles and the Anglo-Dutch cartel in Bengal. Another such self-styled captain was John Combes who declared himself captain of the Ostend Company. He quarrelled with Hume who cautioned restraint and dependence on the nawab against Combes’ policy of confrontation. But Combes persuaded the rest of he company officials, although one was not sure whether the projected attacks on Anglo-Dutch shipping would be in the name of the company or in the name of the Polish King. The English and the Dutch, becoming aware of the project, seized the ship. Combes blamed Hume for the delay, who left for Europe in a French ship leaving Schonamille in charge of the factory at Bankibazar.

Despite the Dutch blockade, Ostend ships visited Bengal regularly till 1733 as is evidenced from a letter of Dupleix, although by 1732, the Ostend Company was definitely abolished. Yet a French visitor had found in January 1734 the flag of the emperor of Austria floating at the Ostend factory at Bankibazar. It appears that after seven years from the date of the accord, the English and the Dutch were allowing the Ostend ships to come with the flag of the emperor. At the end of 1735, Dupleix had found that the Ostend Company had no money and no ship. In another French letter of 1739, the situation of the Ostend Company was described as dismal. Till 1744, Schonamille and a few Ostenders lived largely with the help of Danish and Swedish travellers. He blamed the lack of support from Vienna as the chief reason of their plight. But the letter of a Flemish merchant, who visited Bankibazar in 1741, would suggest that there was a good deal of unofficial contact between Ostend and Bankibazar, which had become the principal centre of European adventurers in Bengal.

In 1744, perhaps with Dutch funds, the faujdar of Hughli imposed a fine on Schonamille for his alleged collusion with the Maratha traders. Schonamille denied the accusation, led an attack on the forces of the faujdar and easily routed them. Next the faujdar led a bigger force and Schonamille, escaping to Syrium in Burma, met a violent death. Bankibazar was plundered and the flag of the emperor was hauled down. The Ostend Company, perfectly viable economically, was sacrificed at the altar of high politics.

Francois Dupleix gifte sig 1741 med Jeanne Albert (1706-1756), änka efter en av det Franska Ostindiska Kompaniets direktörer, M. Vincens. Jeanne Ursule Vincens, dotter till Jeanne Albert och M. Vincens och född 1723, gifte sig 1743 med Corneille de Schonamille, son till Francois de Schonamille och alltså kusin till Daniel Vigneaulx.

Götheborg

Ostindiefarare byggd på Terra Nova i Stockholm år 1738. På 340 läster med 30 kanoner och 120 personers besättning. Skeppsbyggmästare var William Macets (Mackerts, Welam Maketz, Welam Migget). Maketz var skeppsbyggmästare mellan 1724 och 1749. Under den tiden byggdes också Friedericus Rex SueciaeSueciaFreeden och Hoppet vid varvet.

1:a resan, 7:e expeditionen, till Kanton, jan 1739 – 15/6 1740

Kapten: Peter von Utfall
Superkargörer: Charles Morford, Daniel Vignaulx, Gerard Barry, John Williams, Henrik König

Skeppet såldes till nästa expedition för 84 000 dlr smt.

2:a resan, 9:e expeditionen, till Kanton, 16/2 1741 – 18/7 1742

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Charles MorfordDaniel Vignaulx, John Williams, John Henry Matsen (Johan Heinrich Matzen)

Det sammanlagda subskriptionsbeloppet (det som satsade av intressenter) för Götheborg och Calmar inför denna expedition har beräknats till 1,9 miljoner dlr smt.

Större intressenter, namn, dlr smt

Magnus Lagerström, 792 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning på mer än 52 000)
Hugh Campbell, 650 000
Niclas Sahlgren, 460 000
Charles Pike, 330 000 (kanske som ombud för andra då han inte fick nån utdelning)
Urbano Arnold, 205 571 (han fick utdelning för 89 000)
Colin Campbell, 100 000
James Gough & Co, 75 300
Peter Prolis änka, 74 300
Eric Nissen, 60 600
Thomas Coppinger, 40 000
Niclas Jacobsson, 32 300
Johan Gustaf Nissen, 18 800
Eleonora Wachtmeister, 14 000
Gustaf Cahman, 11 400

Bland de som satsade pengar i denna expedition som också innefattade fartyget Götheborg fanns också superkargören Daniel Vigneaulx  (4 505 dlr smt) och de flamländska handelsmännen Jan. Bapt. van Schoonendonck (3 000) och Anna Janzen (3 000). Flamländaren Urbano Arnold var en av de största investerarna vilket syns i tabellen. James Gugh & Co var en firma i Cadiz som ofta satsade pengar i Svenska Ostindiska Kompaniets resor på olika sätt (finansiering av silverköp, bodmerilån till besättningsmän eller direktinvesteringar).

England och Spanien låg i krig sedan 1739 vilket ledde till att Götheborg uppbringades på resa från Cadiz till Canton av engelska örlogsskeppet The Biddeford med 24 kanoner och med Lord Forrester som kapten. Han var onykter och hotade skjuta ihjäl 4:e styrmannen Axel D. Stålhandske som tagits ombord för förhör. Götheborg fördes till Madeira och blev där uppehållna i en månad. Britterna ansåg att svenskarna var lurendrejare destinerade till Kanarieöarna med spanska varor, spanjorer och engelsmän.

Resan gav 312 552 dlr smt i vinst (40 % avkastning på insatt kapital) plus en fond på 66 332 dlr smt för oförutsedda utgifter. Värdet av den fria förningen (pacotill) uppgick till 30 % av försäljningen.

Sammanställning av ekonomiskt resultat

Överskott av försäljning: 1 223 149 dlr smt
Insatt kapital: 783 381 dlr smt
Provision: 97 851 dlr smt
Vinst: 312 552 dlr smt

3:e resan, 11:e expeditionen, till Kanton, 14/3 1743 – cirka 12/9 1745

Kapten: Erik Moreen
Superkargörer: Auguste Tabuteau, John Williams, Nils Ström, Andreas (Anders) Gotheen, Georg Kitchin

Förliste under inseglingen till Göteborg. Efter en resa på 30 månader och med bara 900 meter kvar till ankarplatsen rände hon den 12 september 1745 upp på det välkända grundet Hunnebådan utanför Älvsborgs fästning. Det som kunde bärgas såldes på auktion en månad senare och tillät en utdelning av 14 1/2 %. Över 70 % av det bärgade utgjordes av gods tillhörande besättningens fria förning (pacotill).

Det är oklart vad som orsakade grundstötningen, och ett av skälen är bristen på samtida skriftliga källor. Götheborg hade en mycket erfaren lots ombord, den på Brännö uppväxte Caspar Matthisson (1712-1783), som vid olyckstillfället hade 7,5 års erfarenhet som ordinarie lots. Trots detta grundstötte alltså Götheborg plötsligt på undervattensklippan Hunnebådan – på 1700-talet kallad Knipla Börö och senare även Göteborgs-grundet eller Ostindiebådan.

I den skriftliga förklaring som kapten Eric Moréen och besättningen lämnade gemensamt till Göteborgs Rådhusrätt den 19 september samma år, anges att vädret den 12 september var vackert och klart, vinden ”foglig” (gynnsam; mild) samt kommande från sydväst eller västsydväst. Detta måste anses vara idealiska förutsättningar, då vinden kom i stort sett rakt akterifrån. Över Rivöfjorden mötte skeppet strömmen från Göta älv. Navigeringen och segelföringen tycks ha varit korrekta fram tills olyckan inträffade, vilket platsen för grundstötningen tyder på. Skeppets fart var cirka tre knop, då Götheborg gjorde en oplanerad styrbordsgir och gick på grundet.

Resan har till viss del beskrivits av kvartermästaren Mathias (Matts) Holmers i hans biografi och av Ernst Klein som skrivit om Matts Holmers:

På Holmers nästa resa, med skeppet Göteborg, som avgick 14 mars 1743, och där han redan synes ha avancerat till lärstyrman, måste man på grund av proviantbrist ligga 5 månader i Batavia. »Led mycken nöd för stormar, Liung Eld och Åskedunder och en Grufwelig hetta, der miste vi 35 man uti den starka hettan.» På hemresan grundstötte »Götheborg» i sista stund »på en Klippa utanför Älfsborg, och både jag och flera officerare miste wårt gods».

Även skeppsprästen Petter Holmertz har skrivit en dagbok som beskriver delar av resan.

Lasten ombord under Götheborgs sista resa

  • 133 ton tutanego.
  • 100 ton porslin.
  • 366 ton te.
  • 19 kistor siden.
  • 11,4 ton gallingal.
  • 3,4 ton pärlemor.
  • 2,3 ton rotting.
  • 1,8 ton peppar

Uppgifter om pacotill (fri förning, dv det som superkargörer och andra köpte och sålde för egen räkning) från Götheborgs tre resor, befattning, dlr smt

1:e superkargör, 112 329
3:e superkargör, 46 276
4:e superkargör, 12 876
1:e assistent, 9 249
3:e assistent, 10 518, genomsnitt av två uppgifter
1:e kapten, 22 935
2:e kapten, 24 447
2:e styrman, 19 076, genomsnitt av två uppgifter
3:e styrman, 7 215, genomsnitt av två uppgifter
4:e styrman, 4 935, genomsnitt av två uppgifter
Skeppspräst, 5 028, genomsnitt av två uppgifter
1:e fältskär, 6 661
1:e timmerman, 2 339
Kvartermästare, 436
Kypare, 431
Skeppskock, 372
Kadett, 395
Matros, 329, genomsnitt av 11 uppgifter

Texten delvis från Wikipedia

Götheborg

Den moderna kopian (rekonstruktionen) av ostindiefararen Götheborg

Andra källor:

Per Forsberg, Ostindiska kompaniet, några studier, 2015
Per Forsberg, Lars Melchior och Ulf Andersson, Ostindiefararen Götheborg 1738-45, 2014

Suecia

Ostindiefarare som troligen byggdes på varvet Terra Nova i Stockholm. På 283 läster med 28 kanoner och med 120 personers besättning.

1:a resan, 5:e expeditionen, till Kanton, 1/2 1737 – 28/8 1738

Kapten: Johan Laurentz Rattenborg
Superkargörer: Auguste Tabuteau, Charles Morford, Daniel Vignaulx, James Moir.

Skeppspredikanten Benedictus Montans dagbok finns bevarad. Sammandrag publicerat i ”Ödsmål” utgiven av Bohusläns Museum.

2:a resan, 7:e expeditionen, till Bengalen, jan 1739 – 18/11 1740

Kapten Johan Laurentz Rattenborg.
Superkargörer: N.N. Fothringham, Dornier Cumming, Johan Loriol, Sebastian Tham

En svensk vakt sköt ner en bengalisk inbrottstjuv vid faktoriet i Bankebazar varefter faktoriet omringades av den lokale nawabens trupper. Svenskarna kapade då samtliga hans skepp på redden och tvingade nawaben att häva belägringen efter sex veckor.

Fartyget led skeppsbrott 18/11 1740 under hemresan invid North Rolandsay den nordligaste av Orkneyöarna. Endast en timmerman och tolv vanliga besättningsmän lyckades ta sig iland på North Ronaldsay. Ytterligare 31 personer räddade sig med mindre båtar till Fair Isle, halvvägs till Shetlandsöarna. Lasten fördes hem på fartyget Mary of Dumberton och såldes för 46 941 dlr smt minus 19 558 dlr smt för bärgning och frakt.

En del av lasten bärgades av lokalbefolkningen. Ostindiska Kompaniet i Sverige engagerade sin representant i London, Jean Claeson, till att ta hand om besättning och bärgad last. Kompaniet begärde också av den svenska regeringen att den svenske ambassadsekreteraren skulle hjälpa Claeson.

Förlisningen och dess efterspel finns beskriven på en sajt om vrak:

The Svecia was an armed merchantman of 28 guns and 600 tons burthen belonging to the Swedish East India Company, based at Gothenburg. In 1739, on her second voyage, the Svecia went to Bengal to collect merchandise from the small Swedish factory there. In spring or summer of 1740 she sailed for home, laden with dyewood, saltpetre, silks and cottons, together with an unknown quantity of iron-bound chests believed to contain ‘treasure’ of one kind or another belonging to individual passengers and crew members. Contemporary accounts suggest the cargo was worth between 150,000 and 250,000 pounds sterling, then an enormous sum.

The voyage to and from Bengal was not without incident: of the 150 people on board, about 40, including the captain, Johan Rattenborg, died either on the journey or in Bengal. Command for the return voyage passed to Diedriech Aget, her second-in-command. The ship is known to have called at the Portuguese island of St Thoma in the Gulf of Guinea for provisions and water, and by mid-November 1740 she was rounding the north coast of Scotland, intending to pass between the Orkneys and Fair Isle. Instead of clearing the Orkneys, the ship was pushed southwards in a gale and became trapped in a fierce tide-rip between the islands of Sanday and North Ronaldsay, being driven helplessly onto a notorious submerged area of rock (the Reefdyke).

The ship stayed more or less intact on the Reefdyke for three days while the passengers and crew strove to save themselves; the islanders of North Ronaldsay made no attempt to approach the stricken ship although she was only 1 1/2 miles (2.4 km) off the SE tip of the island and in full view of the shore. They were denounced for this as barbarous savages by the survivors, but their boats were too small and the storm too severe to take the risk. Contemporary copies of letters by two of the survivors record that her longboat and yawl were launched with as many men aboard ‘as thought proper to goe in them’, but were swept away to the northward so that it was feared that all in them had perished, although the 31 people in them made a fortunate, if perilous, landing on Fair Isle, where the longboat was pounded to pieces by the breakers.

Those still on the Svecia then made a substantial float or raft from her topmasts and rigging, and, two days later, the principal officers and some of the crew (numbering thirty in all) took to this makeshift craft, probably with some of the valuable chests on board. This was launched at noon with the hope of landing on North Ronaldsay or Sanday, but, again, was driven northwards by the tide and never seen again. Local folklore recalls that the raft passed close to the shore, but was temporarily and fatally submerged in passing the old beacon on Dennis Head. It was then swept away northwards and lost to view.

The remaining 24 people on the wreck managed to cut away part of the deck and made a raft which was washed ashore on North Ronaldsay with only thirteen people clinging to it, the other eleven having been washed away. There were thus only 44 survivors of the 104 persons believed to have been on board at the time of the wreck

News of the wreck, and of the reputed value of the cargo, spread rapidly throughout the northern isles, and by Christmas, four weeks later, reports appeared in the newspapers in London, where the ship was heavily insured. James, Earl of Morton, was at the centre of this interest as hereditary Admiral of the Orkneys and Shetlands with an entitlement to a proportion any salvage. However, a fierce gale from the SE disturbed the remains of the wreck before salvage operations could start; hundreds of bales of Bengal cotton and silk were torn open and left on the shores of North Ronaldsay, forming piles ‘higher than the pier of Kirkwall’.

Representatives of the Earl of Morton and the Swedish company are recorded as recovering over 200,000 yards of cloth, despite the rival attentions of the islanders and incomers. Salvage continued over many months in 1741, and bickering among the claimants is recorded in the Morton Monuments [muniments] and elsewhere. In the same year, determined efforts by professional divers failed to locate the ‘treasure’ chests.

Further diving (by Rex Cowan) since 1975 has located the wreck site under a ‘forest’ of 9ft (2.7m) seaweed and demonstrated that the remains are concentrated within a smaller area than was thought probable. Items loaned to the exhibition included:

A ‘billet’ of dyewood 3ft 8ins (1.12m) long and weighing 30lb (13.6kg), so dense that it does not float,
Fragments of Chinese porcelain, probably of the Yongzheng period (1725-35) to early Qianlong (1736-1795),
A gold button,
Four Portuguese copper coins of the period,
Two small cannon balls, and
A pair of brass navigational dividers..