Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Chapman

Vem var Chapman?

Vem var denna Chapman som fått både gata och torg uppkallat efter sig och dessutom står staty i vår stadsdel. Ett snabbt svar är att det inte var endast en Chapman utan tre olika Chapmän. Alla bodde i Majorna på 1700-talet och var knutna till sjöfarten på ett eller annat vis. Ett lite längre svar finner du nedan.

De tre Chapman som bidragit till Majornas historia är Thomas Chapman, far till Charles Chapman och Fredrik Chapman, som alltså är de två andra. Alla hade de märkliga och äventyrliga liv, väl värda att förtälja, som bidragit till att skriva Sveriges historia i allmänhet och Göteborgs i synnerhet.

Thomas Chapman

Thomas Chapman föddes i Yorkshire 1683 och var innan han kom till Sverige officer i den brittiska flottan där han bland annat var med vid erövringen av Gibraltar 1704.

Sitt svenska liv påbörjade han 1714 när han i Stralsund träffade Karl XII och fick tjänst vid flottbasen där. 1715 fick han ett kaparbrev (han blev alltså en av svenska kungen auktoriserad sjörövare) och samma år blev han även kapten i svenska flottan. Som kapare seglade han bland annat som kapten på ett av Lars Gathenhielms skepp och ”Lasse i Gatan” är ju en annan gammal känd Majbo.

Thomas var tydligen duglig för han avancerade raskt och var året efter varvschef i Strömstad och även en kort period i Marstrand innan han 1719 kom till Nya Varvet. Här stannade han som chef fram till sitt avsked 1754.

Thomas gifte sig någon gång under tiden, oklart när, med Susanna Colson, Hon var dotter till en engelsk skeppsbyggmästare och de fick fem barn, förutom Charles och Fredrik även tre döttrar vid namn Eleonora, Susanna och Anna Maria. Thomas dog 1769 och hustrun Susanna 1770.

Några direkta minnesmärken i Majorna finns det inte efter Thomas Chapman men att han spelat stor roll är det ju ingen tvekan om. Och utan hans faderskap hade det ju heller inte funnits några minnen efter de andra.

Charles Chapman

Charles är den av Chapmännen man vet minst om men som lämnat mest minnen efter sig i Majorna konstigt nog. Vad vi vet är att han var äldst av Thomas två söner men inte när han föddes eller när han dog.

Att han följde i sin fars fotspår är dock klart då han blev kapten och seglade som sådan sex gånger till Kina för Ostindiska Kompaniet mellan åren 1752 – 1775. Det kanske inte låter imponerande men med tanke på farorna och tiden det tog att segla fram och tillbaka så var det en stor bedrift.

Vad källorna i övrigt berättar är att Charles var skriven 1773 – 1781 under tegelbruket i Hästhagen vilket låg ungefär där Allmänna Vägen och Såggatan möts idag.

Trots denna avsaknad av fakta är det denna Chapman som skall ha namngivit Chapmans Torg och dagens Chapmansgatan som går bakom torget upp på Gråberget.

Fredrik Chapman

Fredrik af Chapman som är namnet han är känd under, är den klart mest kända av de tre Chapmännen och således finns det mängder av information om honom. Det som skrivs i denna artikel är bara en ynka droppe i havet.

De unga åren

Fredrik föddes på Nya Varvet 1721. Varvet fungerade som lekstuga för den unge Fredrik. Det var tydligt att sjöfart och skepp intresserade honom redan som barn och redan som 15-åring gick han till sjöss för att utbilda sig. En mycket ung ålder kan vi tycka idag men på 1700-talet kunde pojkar så unga som åtta år gå till sjöss.

Förutom att segla studerade han även på olika varv i både Stockholm och Göteborg för att 1741, endast tjugo år gammal, resa till London för att praktisera som skeppstimmerman.

1744 återvände Chapman till Göteborg där han tillsammans med andra startade ett varv som bland annat underhöll Ostindiska Kompaniets skepp. Kanske hade han här med sin äldre bror att göra när dennes skepp underhölls.

Utbildningsåren

Chapman ville dock mer och som han mest hade praktiska kunskaper avyttrade han sin del av varvet för att 1750 bege sig till Lund och senare Stockholm för teoretiska studier. 1752 reste han åter utomlands och studerade i både England, Holland och Frankrike under många av den tidens främsta skeppsbyggare.

Under studietiden i London spenderade han mycket av sin fritid tid med att studera skeppsbyggnad vid de kungliga varven och greps vid ett tillfälle på grund av sin nyfikenhet för spioneri. Han blev dock frigiven efter en månad och erbjöds faktiskt anställning som han dock tackade nej till.

1757 tog sig Chapman hem och då han redan blivit beryktad erbjöds han omedelbart arbete som underskeppsbyggmästare vid flottan i Karlskrona.

Mot berömmelsen

1760 var det så dags för nya uppdrag. Han avancerade till skeppsbyggmästare och skickades som sådan först till Stralsund i svenska Pommern och sedan till Sveaborg i Finland (som ju då fortfarande tillhörde Sverige).

1764 blev Chapman utnämnd till överskeppsbyggmästare och fick flytta till Stockholm. I Stockholm exploderade hans kreativitet och han publicerade en mängd vetenskapliga verk och ledde byggandet av ett stort antal skepp av olika typer. 1768 tog han avsked från flottan då han var missnöjd med dess politik och blev delägare i ett varv på Djurgården. Under denna tid fortsatte han dock att sitta med i olika kungliga kommissioner och utredningar. 1772 kom ett kungligt bevis på uppskattning genom att Chapman blev adlad och kunde då lägga af till sitt efternamn.

Han fortsatte också sin vetenskapliga produktion och vann ryktbarhet över hela Europa och kan sägas vara den första som byggde skepp baserat på vetenskap och matematik snarare än på tumregler, erfarenhet och känsla.

1776 var det dags att träda i kronans tjänst igen, nu som överste inom amiralitetet, där han försökte få genomslag för sina idéer. Motståndet var stort men till sist vann han och hans förkämpar och resultatet blev att Chapman 1781 utnämndes till varvschef i Karlskrona. Att bli förflyttad till Karlskrona kan låta som en degradering men vid denna tiden var Karlskrona huvudorten för den svenska flottan och det var alltså här man skulle vara om man ville ha något att säga till om inom svensk skeppsbyggnad.

De sista åren

I Karlskrona fortsätter Chapman att producera skepp i rasande takt men hinner också med att rita många av de byggnader på varvet som fortfarande står kvar. Blott två år efter sin ankomst blir han chef för hela varvet, efter att ha utmanövrerat den dåvarande chefen, och kan titulera sig konteramiral. Han ökar takten i skeppsbyggandet och lyckas till exempel bygga skepp på en fjärdedel av tiden det tagit innan.

Under Chapmans ledning upplever Karlskrona sin förmodligen mest aktiva period någonsin. 1791 utnämns han till viceamiral för att två år senare 1793 gå i pension 72 år gammal. Det hindrar honom dock inte från att producera fler vetenskapliga verk och utföra allehanda experiment vilket han i princip fortsätter med fram till sin död den 19 augusti 1808.

Chapman blev således nästan 87 år gammal vilket för tiden var en mycket aktningsvärd ålder. Chapman vilar i en egenkomponerad grav vid Augerums kyrka strax norr om Karlskrona.

Eftermälet

Chapman kom att påverka skeppsbyggnadskonsten i hela Europa långt in i våra dagar. Hans arbete har blivit hedrat genom att ge namn åt gator, skolor, skepp och annat i flera olika städer Sverige.

I Majorna är han representerad på två olika vis. Dels genom sin byst utanför Sjöfartsmuseumet och dels genom att en del av vad han uträttade beskrivs inne på samma museum. I äldre tider fanns det också en Chapmansgata som gick nedanför dagens Kusttorget som var namngiven efter honom. Alltså inte samma gata som finns idag som har namn efter hans bror. Någon släkt lämnade Chapman inte efter sig eftersom han aldrig gifte sig, linjen af Chapman är således utdöd.

Detta var det lite längre svaret på vem denna Chapman var. För de riktig intresserade finns det förstås stora mängder litteratur både i bokform och på nätet. Vårt eget Sjöfartsmuseum kan också vara värt ett besök!

Text: Tobbe Johansson | 2013-07-31
Majorna.nu

Licens: CC-by-NC-SA

 

Advertisements

Götha Leijon

Byggt på varvet Terra Nova. Om 310 läster och med 28 kanoner samt en besättning på 120 personer.

Götha Lejion Whampoa

1:a resan, till Kanton, 27/12 1746 – 20/6 1749

Kapten: Bengt Askbom
Superkargörer: Stephen Kniper, Daniel Vignaulx, Jean Baptiste Croisier, Sven Norman

Resan beskriven av Carl Fredric von Schantz och också av  Carl Johan Gethe.

Schantz Beskrivning av en resa till Kanton 1746-1749 är en handskriven dagbok från ostindiefararen Götha Leijons resa till Kina.

Gethes dagbok är en handskriven dagbok som skildrar ostindiefararen Götha Leijons resa från Stockholm till och från Kanton åren 1746–49. Den innehåller utförliga beskrivningar av Cádiz, Kanton, Tenerifffa och Java. Där finns också skildringar av kinesiska seder och bruk, det kinesiska språket, skeppsfart, djur och växter i Kanton. Verket innehåller också 20 kolorerade planschblad med avritningar av fiskar, frukter, insekter, skeppstyper och förtoningar av kuststräckor, samt en kolorerad karta över Kantons inlopp.

2:a resan, till Surat och Kanton, 8/4 1750 – 26/6 1752

Kapten: Daniel Shierman
Superkargörer: John Irvine, Anders Gotheen, Michill Verbecke (Michel Verbeke), John Chambers, Joh. Fredr. Pettersson

Resan beskriven av Christopher Henric Braad som var skeppsskrivare ombord.

3:e resan, till Kanton, 23/12 1752 – 1/7 1754

Kapten: Charles Chapman
Superkargörer: Gabriel Beijer, Fredr. Wilh. König, Gustaf Gabriel Loodh, Friedrich Habicht

Efter Ostindiska Kompaniet

Fartyget Götha Leijon såldes av Ostindiska Kompaniet. Troligtvis till Arfvidsson & Söner som ägde skeppet år 1759 tillsammans med någon person vid namn Lundvall.

Götha_Leijon

Peter Samuelsson Bagge

Peter Samuelsson Bagge (1710-79) kom antagligen till Göteborg i början av 1730-talet och sökte burskap som handelsman 1735. Han var gift med Anna Christina Thorsson (1711-79), dotter till kaparkaptenen Anders Thorsson och Anna Thalena Gathe. Peter Samuelsson Bagges styvmor hette Catharina Olofsdotter Ström (1694-1763). Hon var syster till de stora järnhandlarna Hans Olofsson Ström och Berge Olofsson Ström. På det sättet var han även indirekt släkt med John Hall d.ä. vars styvfar hette Ström i efternamn och var brorsbarn till Bagges styvmor.

Tillsammans med Samuel Schutz, en annan framgångsrik handelsman i Göteborg drev han också handelsfirman Peter Bagge & Samuel Schutz mellan 1735 och 1743. Sistnämnda år kom Peter Bagge på obestånd och rymde till Köpenhamn. Han kom tillbaka till Göteborg några år senare. 1749 bildade han en handelsfirma ihop med John Wilson och en Pike, senare med John Hall den äldre istället för med Pike. I denna firma handlade man bland annat med järn.

1752 var Peter Bagge som delägare i firman P. Bagge, Wilson & Pike en av Göteborgs största järnexportörer med 1 300 ton. Snart därefter byttes Pike ut mot John Hall och firman blev Bagge, Wilson & Hall. Samma år var Peter Samuelsson Bagge också medintressent i ett detta år grundat garveri och han också arrendator av och verksamheten vid och direktör för spinnhuset i Göteborg. 1755 bildade Peter Samuelsson Bagge det första Grönlandskompaniet i Göteborg. Verksamheten vi spinnhuset missköttes grovt under Bagges tid som direktör. Fångarna var i uselt skick, fick arbeta för mycket utan att ha möjlighet att hålla sig rena:

Peter Bagges förvaltning var inte den bästa. Vid en statlig besiktning 1771 fann man Spinnhuset i ett bedrövligt skick. De intagna hanterades på ett omänskligt sätt. Det stank ohyggligt både från de intagna och från latrinen. Stanken kunde kanske förklaras med att badstugan ännu ej hade blivit nyttjad! Det var ohyggligt kallt och ett av sovrummen kunde inte användas på grund av kylan trots att kakelugnar hade installerats. Året därpå tog Göteborgs stad åter igen över ansvaret för Spinnhuset, trots Bagges protester. Samma år utfärdade Gustav III en förordning om hur spinnhusen skulle skötas, vilket ledde till att sängar, halmmadrasser, kuddar och lakan införskaffades. Dock var det inte en säng per person utan flera fick dela en säng. Samma förordning sa tydligt att fångarna enbart skulle skrubbla, karda och spinna ull och inte väva. Göteborgs stad hade som målsättning att driva Spinnhuset som ett vinstgivande företag därför ökade man för andra gången tvångsintagningen av personer till huset.

Peter Samuelsson Bagge

Peter Samuelsson Bagge

Peter Samuelsson Bagge delägde även ett brännvinsbränneri utanför Drottningporten med Vollrath von Öltken. I slutet av 1775 tvingades man dock sälja detta för 20000 daler silvermynt till kronan. Vidare ägde tobaksplantager utanför staden, en väderkvarn, ett tegelbruk och en kalkugn. Peter S Bagge arrenderade från 1752 Gamla varvet som låg nedanför Stigberget. Arrendet gällde fram till 1767. Tillsammans med Chapman startade han år 1749 Vikens varv i Majorna, där diverse ostindiefarare byggdes. I varvets närhet ägde Bagge en gård, Bellevue, sedermera kallad Höglunds gård, som revs i början av 1930-talet. Varvet Viken och Gamla varvet drevs under arrendeåren som en enhet.

Peter Pettersson Bagge (1743-1819), son till Peter Samuelsson Bagge, kom att ta initiativet till Varvet Kusten omkring år 1778 och var en av de som deltog i bildandet av bolaget Varvet Kusten år 1784. De andra intressenterna var G.F. Beyer, Martin Törngren, A.P Oterdahl, Olof Westerling, G.B. Santesson, Johan G. Ekmans änka, Nic. Matzens änka, P.P Ekman, Jonas Kjellberg, Andreas Andersson, Anders Lesse och Philip Oterdahl. Från 1773 var han delägare i det nya Grönlandskompaniet tillsammans med bland annat G.F. Beyer och Martin Törngren. Detta bolag upplöstes 1787.

Peter P Bagge ägde en lång rad sillsalterier, rökerier och trankokerier. Han anlade ett skeppsvarv på Marstrand 1776, men dess verksamhet flyttades snart till Varvet Kusten i Göteborg. Han var en stor sillexportör men blev allt mer intresserad av jordbruk. Han köpte därför upp gårdar i Västergötland, nämligen Lund 1778, Såtenäs 1784 och Öne (Önafors) 1782 samt Nygård 1790.