Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Carl Adam Wachtmeister

Carl Adam Wachtmeister

Carl Adam Wachtmeister

Carl Adam Wachtmeister i Livgardets uniform modell 1756. Porträtt av Alexander Roslin, ca 1767.

Carl Adam Wachtmeister, född 27 maj 1740 på Rotenberg i Östergötland, död 29 juni 1820 i Stockholm, var en svensk greve, överstemarskalk och militär. Han var son till överstelöjtnanten, friherre Axel Gustaf Wachtmeister af Björkö och grevinnan Magdalena Sofia Wachtmeister af Johannishus, en dotterdotter till Magnus Stenbock.

Sin militära utbildning fick Wachtmeister vid Adolf Fredriks kadettkår, därefter blev han utnämnde till fänrik vid Skaraborgs regemente 1756. Han deltog i pommerska kriget från 1760 års början till dess slut samt var därunder med i stormningen av Prentzlow s. å. i sept. och träffningen vid Neukahlen 1762-01-00. Härifrån flyttades han följande året med samma grad till Livgardet, där han 1763 blev löjtnant. 1770 utnämndes han till kavaljer hos hertig Karl samt befordrades 1772 till stabskapten. Redan samma år utnämnd till överste i armén. 1776 fick han av Gustav III fullmakt att vara överste för Jämtlands regemente. 1785 blev han överste och kommendant vid Garnisonsregementet i Göteborg.

Blev den 3 juli 1788 vid konung Gustaf III:s avresa till finska kriget befalld att ta befälet i Stockholm över alla därvarande trupper samt, genom särskilt brev, även över den del av livgardet, som kvarblev där till krigets slut. Under Riksdagen 1789 inlämnade han dock en protest mot Förenings- och säkerhetsakten, och ställde sig därmed i opposition till Gustav III. Wachtmeister lämnade därefter Stockholm då han entledigades från alla sina befattningar och bosatte sig på godset Deijelsdorf i Svenska Pommern.

Han återkom efter Gustav III:s död 1792 och utnämndes till en av rikets herrar 1792 samt till överstemarskalk hos änkedrottning Sofia Magdalena. 1793 blev han kansler vid Åbo universitet, 1794 riddare av Serafimerorden samt slutligen upphöjd till greve 1799, men aldrig introducerad på Riddarhuset.

Advertisements

Garnisonsregementet i Göteborg

Västgöta Tremänningsregemente förlades till Göteborg år 1719 och förstärktes med delar av Västra och Östra Skånska regementena samt Bergsregementet. Från 1723 kallades förbandet Garnisonsregementet i Göteborg och var permanent. Dess förste regementschef var generalmajor Bengt Ribbing. Det bestod från 1723 av åtta kompanier och var förlagt till Göteborg.

Regementet benämndes oftast efter kommendantens namn och kallades sålunda:

Västgöta Tremänningsregemente (1721-23), Bengt Johansson Ribbing
Garnisonsregementet i Göteborg (1723-1747), Bengt Johansson Ribbing
Hessensteinska regementet (1747-1769), Carl Edvard von Hessenstein
Gyllengranatska regementet (1769-1774), Hans Gustaf Gyllengranat
Saltzaske regementet (1774-1785), Hugo Herman von Saltza
Wachtmeisterska regementet (1785-1789), Carl Adam Wachtmeister
Stedingkska regementet (1789-1801), Curt Bogislaus von Stedingk

Ett antal kommenderingar genomfördes till Finland, den första 1742, den andra 1751-62 för att delta vid bygget av Sveaborg, och den tredje 1790. Här kom regementet att delta i slaget vid Svensksund.

År 1801 uppgick huvuddelen av regementet i Göta artilleriregemente men delades så att en del istället uppgick i Skärgårdsflottans sjöartilleri.

Gunnebo

Gården Gunnebo förekommer under medeltiden i förteckningar över Skara domprosteris egendomar, men övergick 1396 i kronans ägo. 1582 överlät Johan III gården till sin kusin Erik Gustavsson Stenbock, men redan 1599 drog hertig Karl in gården till kronan. 1609 förlänades dock Erik Gustavsson Stenbocks änka, Malin Sture, Gunnebo. Gården går sedan i arv inom Stenbockska ätten fram till 1711, då manufaktören Hans Coopman erhöll Gunnebo. Efter dennes död tog hans söner över egendomen och sålde den 1774 till packhusinspektören Joakim Ulrik af Ditmer. Redan fyra år senare sålde af Ditmer Gunnebo till handelsmannen John Hall d.ä. för 4 500 riksdaler

1778 köpte handelsmannen John Hall egendomen Gunnebo i Fässbergs socken för att där låta uppföra ett sommarställe. Föga anade han då hur länge hans familj skulle behöva vänta på att få flytta in på Gunnebo; 18 år senare hölls invigningsfesten. Familjen Hall ägde och bebodde Gunnebo i endast två generationer, men deras påverkan på Gunnebo är den mest genomgripande och har därmed en central roll i historieskrivningen. Gunnebo var redan på 1700-talet en gammal gård och namnet förekommer första gången i en förteckning över kyrkans egendomar i slutet av 1300-talet.

Gunnebo slott

Gunnebo slott. Bild: Arild Vågen. Licens: CC-BY-SA 3.0

Stadsarkitekten i Göteborg, Carl Wilhelm Carlberg, fick uppdraget att göra ritningar till en huvudbyggnad med inredning, trädgårdar samt kringliggande byggnader. Carlberg var nyligen återkommen från en längre resa utomlands och var full av inspiration från de nyklassiska strömningar som rådde i Europa. Han var i synnerhet influerad av renässansarkitekten Andrea Palladios stilbildande villor utanför Vicenza och Verona. Med denna klassiska arkitektur i minnet, började han rita Gunnebo.

Inflyttningsfesten hölls 1796 och då hade alla spår av äldre bebyggelse raderats från Gunnebo. Anläggningen omdanades helt efter Carlbergs ritningar. Familjen Hall fick besök av dåtidens namnkunniga personer, både kungligheter och revolutionärer, konstnärer och politiker, vilka uttryckte sin beundran över de fagra omgivningarna och den rena klassiska arkitekturen vid Gunnebo.

Familjen Hall bestod av John och hans hustru Christina samt deras barn, John och Christina. Dottern var vid denna tid redan var gift med greve Claes Adam Wachtmeister af Johannishus. År 1802 avled den framgångsrike handelsmannen John Hall och den bohemiske sonen John Hall d.y. tog över Gunnebo och familjens företag.

Talesättet förvärva, ärva och fördärva speglar väl familjen Halls spektakulära uppgång och fall. John Hall d.y. var konstnärligt begåvad, men hade inte ärvt faderns lysande affärssinne. Hans oförmåga att driva det Hallska handelshuset, tillsammans med skiftande konjunkturer, bidrog till att detta försattes i konkurs 1807. För Gunnebos del följde åratal av förfall på grund av bristande underhåll av egendomen. Huvudbyggnad, ekonomibyggnader och trädgårdar befann sig i ett bedrövligt skick då egendomen såldes på auktion 1832. John Hall d.y slutade sitt liv i total fattigdom år 1830 och hans häpnadsväckande levnadsöde resulterade i en skönlitterär roman av Sophie Elkan, John Hall, utgiven 1899.

1828 såldes inredningen på auktion. Fastigheten var då sedan några år begärd i kvarstad. 1832, två år efter John Hall d.y.:s död, såldes Gunnebo på auktion till den förmögne slaktarmästaren Johan Carlsson. Carlsson ägde även landeriet Götaberg vid nuvarande Vasakyrkan i Göteborg. Han sålde stora delar av slottets inventarier: möbler, skulpturer och antikviteter. Genom att sälja koppartaket fick han igen hela den köpesumma han hade erlagt för slottet.

1838 sålde Carlsson Gunnebo för 16 666 riksdaler till John Barclay och dennes hustru Martina Lamberg.  Under den stora koleraepidemin 1861–1862 gick Barclay, hans hustru och en son bort inom loppet av ett par månader. James Alexander Gibson, gift med Barclays dotter, blev ägare till Gunnebo, sedan han löst ut de övriga i familjen Barclay. Gibson sålde snart Gunnebo till apotekaren Arthur Cavalli, som med tre söner ägde stället till 1888.

Wilhelm Denninghoff köpte Gunnebo 1888 för 90 000 kr. På slottet bosatte sig dennes nygifta dotter Hilda och hennes make friherre Carl Sparre. På Gunnebo föddes parets två barn, Britta (1890–1963) och Margareta (1900–1985).

Wilhelm Denninghoff lät uppföra en ny byggnad på Gunnebos marker, Villa Denninghoff vid Rådasjön, där han bosatte sig med sin hustru efter dess färdigställande 1898. Villan bytte senare namn till Slottsviken och fungerade under en tid som värdshus och pensionat.

Wilhelm Denninghoff stod som ägare till Gunnebo fram till sin död 1905 och efter det tog hans hustru Jeanna över som ägare fram till sin död. Familjen Sparre blev således ägare först 1922.

Familjen Sparre återförde den forna glansen till Gunnebo och höll ofta stora fester i byggnaden. Båda döttrarnas bröllopsfester hölls på slottet. De kvarvarande byggnaderna rustades upp och parken började återställas.

Carl Sparre dog 1917 och Hilda Sparre kom att bo kvar på Gunnebo fram till sin död 1948. Hon testamenterade Gunnebo till sina båda döttrar. beslöt att sälja fastigheten till Mölndals stad, vilket skedde 1 juli 1949. Dottern Margareta Sparre flyttade från slottet i början av år 1950.

Slottet renoverades åren 1949-52 med hjälp av den information som familjen Halls inventarieförteckningar och arkitekt Carlbergs bevarade originalritningar gav.

Texten delvis tagen från Gunnebos hemsida, delvis från Wikipedia. Mer: Gunnebos ägare genom tiderna.