Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Burås

En guide till Göteborgs stadsdelar – Krokslätt

Krokslätt är känt redan från medeltiden. Då tillhörde byn biskop Algot Brynolfsson i Skara. Redan från tidigt är det en märklig by då den är uppdelad på två socknar, Fässberg och Örgryte. Två av byns gårdar fanns i Fässberg socken och två i i Örgryte socken. Så var det i alla fall så tidigt som 1550 och kanske också innan dess. De förstnämnda var Hökegården och Sörgården. Det ena en gård som var ett militärt boställe och det andra en gård där innehavaren hade hand om post och andra transporttjänster.

I Örgryte socken låg Nordgården och Kongegården. Det senare var en skattegård där innehavaren betalade skatt till kronan och det förstnämnda var en så kallad frälsegård, dvs den var avsedd att tillhöra adelsmän. Krokslätts Nordgården ägde stora marker i Örgryte socken och var troligen den största gendomen efter kungliga (statliga) Älvsborgs Kungsladugård.

På Kongegårdens marker växte på 1700-talet upp en kåkbebyggelse precis utanför stadsgränsen vid Getebergsäng. Det var till stor del krogar som servade alla som vill bevittna eller hade bevittnat avrättningar på Göteborgs avrättningsplats som låg där Carlanderska ligger idag från 1702 fram till slutet av 1700-talet. Bebyggelsen gick under namnet Galgkrogarna och hade omkring 1774 cirka 50 invånare. När textilindustrin utvecklades och byggdes upp på 1800-talet växte denna kåkstad upp på Buråsberget och söderut så att också det gamla soldattorpet i Krokslätts by hamnade i området.

På marker som tillhörde Krokslätts Nordgården växte det tidigt upp arbetarstadsdelar i form av kåkbebyggelse precis utanför stadsgränsen till Göteborg i nuvarande, Albostaden i nuvarande Annedal och Landala. Dessa införlivades med Göteborg redan 1872 respektive 1883. Sistnämnda år inkorporerades också egendomen Gibraltar i Göteborgs stad vilket omfattade huvuddelen av det område som idag är Johanneberg.

Kring de olika textilfabrikerna och bryggerierna  längs med Mölndalsån växte det upp bostäder för de boende, först trähus i olika format, senare också landshövdingehus. Stadsdelar som Burås, Almedal, Elisedal, Mossen och Kallebäck växte fram. Förutom Kallebäck och Mossen låg dessa områden på Kongegårdens tidigare mark. 1884 bildades Krokslätts municipalsamhälle inom Örgryte landskommun. Municipalsamhället omfattade allt som var kvar av Örgryte väster om Mölndalsån. De delar av Almedal som låg öster om ån ingick inte i Krokslätt utan i Kallebäck och Skår medan delarna av dagens Liseberg och den gamla Saab-fabriken (på den tiden Bohus Mekaniska Verkstads AB) på östsidan av ån då låg i Jakobsdal.

På Krokslätt Nordgårdens (som då hette Fredriksdal) ägor växte också en villabebyggelse i slutet på 1800-talet och början av 1900-talet fram på och nedanför bergen  precis på gränsen till Mölndal. På flera håll sträckte sig bebyggelsen över gränsen. Dessa områden kallas idag Fredriksdal ihop med den senare solgårdshusbebyggelse som senare byggdes där den gamla frälsegårdens huvudbyggnad låg ner mot Elisedal och norr om villabebyggelsen. Nordgårdsgatan som fortfarande finns kvar i Elisedal som en oanvändbar gatstump mellan ett par byggnader och över en parkering var uppfarten till gårdens huvudbyggnad. Väster nuvarande Örgryte äldreboende och Krokslätts sjukhem är 1700-talsvägen som gick till Kongegårdens uthemman Burås fortfarande använd och existerande som en icke-officiell gångväg.

1922 införlivades hela den kvarvarande delen av Örgryte socken med Göteborg. Krokslätts municipalsamhälle blev en stadsdel i Göteborg med namnet Krokslätt. För många som bor i området är detta dock ett icke-existerande namn. Istället bor en i Mossen (väster om Fridkullagatan inklusive Chalmers studenthem men inte villorna i Grågåsgatans omgivning), Burås, Getebergsäng, Almedal, Elisedal och Fredriksdal.

Burås omfattar allt från Buråskyrkan i söder till Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som ligger öster om Fridkullagatan, norr om Kullegatans hus och väster om Mölndalsvägen förutom Örgrytehemmet, Örgrytekolonin och Almedal. Almedal är området söder om Framnäsgatan men nedanför backen och omfattar idag också Lyckholms bryggeri, före detta Almedahls fabriker och andra industrier på östra sidan Mölndalsån. Burås inkluderar det gamla villaområdet, studenthemmet Olofshöjd, Barnrikehusen kring Framnäsgatan, miljonprogramsfastigheterna på Glasmästargatan med mer. Det är en av Göteborgs socialt mest diversifierade stadsdelar.

Elisedal omfattar Örgrytekolonin, ett nybyggt kvarter invid, ett studenthem samt industri- och kontorsområdet söder därom fram till Mölndalsgränsen vid Lana på västra sidan Mölndalsån. Östra sidan Mölndalsån är egentligen Kallebäck men får nog idag anses vara en del av Elisedal. Men de som bor där idag kallar troligen inte sitt område för Elisedal även om spårvagnshållplatsen heter så. Lana är inte och har aldrig varit en stadsdel, det var namnet på en fabrik som låg vid stadsgränsen.

Många studenter och nyinflyttade som bor området kallar Burås för  Johanneberg efter den mer kända stadsdelen i norr och eftersom det står på bussen som går till gränsen mellan Burås, Mossen och Johanneberg. Fredriksdal kallas i allmänhet Fredriksdal, Almedal kallas Almedal och Getebergsäng som omfattar  remsan mellan Liseberg och Mölndalsvägen samt parkeringen söder om Liseberg samt numera också de delar av Jakobsdal som hamnat väster om motorvägen. Dessutom inkluderas husen längs med Mölndalsvägen fram till Buråsliden oftast i benämningen

Idag ingår hela Krokslätt i Krokslätt primärområde tillsammans med delar av Kallebäck, Skår och Jakobsdal som numera ligger väster om motorvägen såväl som en del av Johanneberg som består av Carlanderska sjukhuset och bebyggelsen norr därom ner till Korsvägen. Humanisten och Renströmsparken ligger dock inte i Krokslätts primärområde.

Kyrkligt ingår Krokslätt i Johannebergs församling som bildades 1929 genom utbrytning ur Vasa församling. År 1951 överfördes Krokslätt från Örgryte församling och samtidigt återfördes ett större område till Vasa församling.

Källor: Kartor som jag har i min ägo, samtal med äldre släktingar till min fru, böcker av Sören Skarback och skrifter från den numera sannolikt insomnade stadsdelsföreningen Gamla  Galgkrogspojkar och töser. Dessutom Wikipedia och egen lokalkännedom.

 

Advertisements

IK Virgo – Lilla Milan

Den 17 juni 1909 bildade några grabbar från Getebergsäng (som då låg utanför stadsgränsen i Örgryte socken och Krokslätts municipalsamhälle) en fotbollsförening som de kallade Örgryte BK. Örgryte IS protesterade dock 1913 mot att namnet var för likt och föreningen tvingade således till en namnändring. Föreningen tog då istället namnet efter det café som föreningen hade bildats på, Café Virgo på Smedjegatan i Västra Nordstaden och blev Idrottsklubben Virgo (IK Virgo) också kallade Lilla Milan på grund av att de spelar i likadana dräkter.

Den första klubblokalen hyrdes nere vid Balders Hage beläget inne på dagens Liseberg. Därefter följde olika klubbutrymmen vid Buråsskolan, Buråsliden och Varbergsgatan. Den 8e augusti 1981 brann klubbhuset ner inklusive klubbens dokumenterade historia i form av bilder och priser. Därefter följde lokaler vid Framnässkolan, Göteborgsvägen 91 i Mölndal, Kallebäck, Dalbogatan i Krokslätt, Johannebergs IF gamla klubblokal på Mossen för att slutligen år 2010 hamna i Landala IFs gamla klubblokal på Mossens IP.

Virgo hade fina framgångar på 1910-talet. Men Virgo värvades därefter sönder av de större de föreningarna. Virgospelarna blev, tack vare sin omtalat fina teknik, ett hett villebråd för stadens alliansklubbar.  Mest framgångsrik på landslagsnivå blev Ivar ”Klinga” Klingström med sina 24 A-landslagsmatcher efter att ha representerat ÖIS. Ivar missade dock tyvärr 1924 år OS-turnering, dåtidens motsvarighet till VM, då han inte fick ledigt från jobbet. Andra Virgofostrade landslagsspelare från denna tid var Harry ”Dicko” Magnusson, Nils ”Skottland” Larsson, Bror ”Brollan” Carlsson, Henning ”Charmören” Helgesson, Åke ”Bajen” Hansson, Arthur (egentligen Algot) Bengtsson och Evert ”Sperlingen” Hansson. ”Lång-John” Nilsson vann den allsvenska skyttligan 1931. Trotts att han bara fick chansen i två landslagsmatcher, gjorde han hela 6 mål i den gulblåa tröjan. Sammanlagt har Virgofostrade spelare representerat Sverige i 89 landskamper. De nämnda spelarna hade lämnat IK Virgo när de spelade i landslaget och både Ivar Klingström och Evert Hansson spelade för ÖIS. De växte dessutom upp bara 100 meter från varandra på Kopparslagaregatan i Burås.

Under första världskrigets svåra år lyckades också IK Virgo klättra uppåt i seriesystemet, och under den serielösa säsongen 1919 kvalade de till SM. Där förlorade de dock mot GAIS, som sedermera blev Svenska mästare. Säsongen 1920-21 spelade klubben i Västsvenska serien, då gällande som andra division i Sverige, och kom på sjätte plats. 1922-23 tog IK Virgo sin bästa placering någonsin, när de kom tvåa i Västsvenskan efter Fässbergs IF. IK Virgo blev det året rankat 18:e bästa lag i Sverige. 1925 blev det utträde ur Västsvenskan och sedan dess har IK Virgo aldrig varit med på elitnivå, även om man hade chansen i en kvalmatch mot IF Welox 1928.

IK Virgo hade en viss tillbakagång under 1930-talet då man låg i Göteborgsserien (ungefär motsvarande dagens division IV) och sedan var nere i klass II (det vill säga division V). Under krigsåren fick Virgo ett visst uppsving och kunde efter kriget mönstra ett starkt lag som 1950 avancerade upp till lägsta nationella serien division III (motsvarande dagens division 1). På denna tid användes gamla Krokslättsvallen vid Göteborgsvägen i Mölndal som hemmaplan.

Mot slutet av 50-talet blev det svårare och svårare med återväxten. Virgo hade sinat på ungdomsspelare och talanger från de egna leden. En av anledningarna var att de områden som låg inom IK Virgos upptagningsområde blev allt mer ungdomsfattiga. 1968 var sista gången som Virgo lyckades avancera en serie under 1900-talet, när de gick upp till division IV.

1970 åkte klubben ur division IV tillsammans med BK Häcken och 1986 åkte man ur division V. Ledarna tröttnade och spelarna blev äldre och äldre.  Träningsplan saknades och tränade därför på de gräsplättar som kunde hittas i villaområden. Det var också under denna period som klubbhuset på Varbergsgatan i Fredriksdal brann ner till grunden.

16 mars 1990 ändrades namnet till IK Virgo/Lindhaga efter en sammanslagning med Lindhaga IF. Det något otympliga namnet ändrades den 10 februari 1991 till Virgo LIF. Sammanslagningen ledde till att klubben fick ett tillskott av spelare, men Lindhagas spelare var också på väg att sluta så problemen sköts bara uppe ett par år. Men samtiigt hade klubben ekonomiska problem med skulder på 500 000 kronor.  Klubben räddades dock genom insatser från några medlemmar. Den 9 januari 1997 ändrades namnet tillbaka till det ursprungliga, IK Virgo, efter en sammanslagning med KF Fotbollslaget som då sköt till med ytterligare ett några spelare.

Den stora vändningen för klubben kom när Erik Gregorsson tog över tränarsysslan i början av 2000-talet.  År 2004 vann laget division VII och 2007 blev Virgos bästa år sedan 1980-talet när laget tog en fjärdeplats i division VI B. Under 2010-talet breddades spelarunderlaget. Mycket tack vare att klubbstugans placering på Mossen och dess närhet till Chalmers Tekniska Högskola och flertalet av Göteborgs Studenthem präglades föreningen under dessa år av en härlig blandning av nyinflyttade studenter och urgöteborgare. Detta borgade för att föreningen år 2009, samma år som de firade 100 år, kunde vinna Div. 6B Göteborg. Året efter spelade klubben således åter i Div. 5 för första gången på 24 år.

2011 var första gången på nästan 50 år som Virgo mötte sin lokala ärkefiende Mossens BK i seriesammanhang. Lillebror Virgo gick segrande ur den striden. Detta efter att ha vunnit första derbyt med 2-1 med två man mindre i matchens slutskede och efter 2-2 i en av höstdelens få ljuspunkter.

2012 vann klubben division 5A och avancerade till lokalfotbollens finrum, division 4, efter 50 års frånvaro.

2017 spelar IK Virgo i Div 3 Nordvästra Götaland och har alltså avancerat ytterligare en serie vilket skedde efter att ha blivit etta i division 4 år 2014. Hemmamatcher spelas på Mossens IP eller Guldheden Södra. Därmed ligger IK Virgo en serie högre än lokalkonkurrenten Mossens BK. Mossens BK är dock den större klubben med en stor ungdomsverksamhet.

Texten i huvudsak från IK Virgos hemsida, men bearbetad, förkortad och redigerad.

Burås – en märklig stadsdel i södra Göteborg

I södra Göteborg ligger en liten stadsdel som heter Burås. Den är inte mycket för ögat med sin bebyggelse av gamla villor, nya villor, solgårdar, miljonprogramshus, studenthem, pensionat, små trähyreshus, landshövdingehus, nya moderna hyreshus och konstiga hus som ser ut som Globen i miniatyr eller som ett skepps kommandobrygga.

Från början en stadsdel som byggde på höjderna i södra Göteborg, utanför stadsgränsen, av textil- och bryggeriarbetare på fabrikerna i Örgryte socken, vid Mölndalsån i Jakobsdal, Getebergsäng, Almedal och Elisedal. Det var en favela, en kåkstad som byggdes upp med början i mitten av 1800-talet och början av 1900-talet men som inte byggts färdig ännu. Det finns fortfarande obebyggda tomter och tomma områden, mer än 150 år senare, trots att stadsdelen ligger endast 10-15 minuters promenad från Götaplatsen i centrala Göteborg.

De byggde runt Krokslätts bys gamla soldattorp som låg kvar vid Utlandagatan fram till omkring 1975 och runt galgkrogarna vid Tröcksliden, den nuvarande trappan vid Gyllenkroksgatan. De byggde på Krokslätt Kongegårdens och Burås ägor och precis utanför Göteborgs stadsgräns. Kongegården ägdes en tid av kopparslagarmästare Bengt Landin, som också ägde Landala, där en annan kåkstad byggdes utanför stadsgränsen. I stadsdelen finns två gator som minner om kopparslagarmästaren, det är dels Mäster Bengtsgatan (okej, den ligger egentligen i Fredriksdal på Krokslätts Nordgårdens (Fredriksdals) ägor, dels Kopparslagaregatan. Ett fruktträd från Fredriksdals trädgård står fortfarande kvar i backen nedanför Stuxbergsgatans parklek.

Men nu är vi i Fredriksdal, visserligen en trevlig stadsdel där minst två författare bott, Sören Skarback och Ove Allansson, men den speciella stadsdelen är den gamla kåkstaden Burås. Faktiskt en av väldigt få kvarvarande kåkstäder i Sverige även det idag inte på något sätt ser ut som en kåkstad idag. Men en gång i tiden, i början av 1900-talet var det en ökänd stadsdel, känd för sina stökiga ungdomar, brottslighet och fattigdom. Det var ett område som de mer välbärgade inte gärna gick till.

På 1960-talet var Burås fritidsgård centrum för musiken bland ungdomar i Göteborg. ”Elgitarrernas Mecka” för att citera Hans Sidén i boken 60-talspop i Göteborg. Fritidsgården hade inte bara många live-spelningar utan det fanns fler band som tränade där än på någon annan fritidsgård i Göteborg. Band som Strangers, Doris, Perhaps, Supermen och Apaches. Idag är Burås fritidsgård en förskola, Framnäsgatans förskola. På Burås fritidsgård bildades också Hawks MC.

Men inte nog med det, i stadsdelen ligger också huset där Bo Winberg bodde och hans band Spotnicks hade studio. Där bland annat brittiska Shadows lär ha varit och spelat in. Senare kom en annan musiker att växa upp i grannhuset till huset där Winberg hade studio på 1960-talet. Den så tragiskt bortgångne Anders Göthberg som var med i Broder Daniel växte upp där. Och i ett hus snett bakom det hus där Anders Göthberg växte upp hade några årtionden tidigare en annan musiker växt upp, basisten Matz Nilsson.

Överhuvudtaget har Burås varit uppväxtmiljö eller bostadsområde för en mängd musiker i den göteborgska miljön, förutom de nämnda så också jazztrummisen Anders Kjellberg och pianisten Thomas Darelid. Matz Nilssons kusiner Salomon Helperin och Samuel Helperin (de två senare hade andra namn när de var barn) växte inte upp i området, men det gjorde däremot deras far, som också var musiker och känd för att kunna spela på två trumpeter samtidigt.

Flera landslags- och ÖIS-spelare i fotboll också växt upp i stadsdelen. En av dem, Evert ”Sperlingen” Hansson”, hade efter fotbollskarriären en livsmedelsaffär, tvärs över gatan från Bo Winbergs hus, som han övertog från sin far Zander Hansson. Huset finns fortfarande kvar. Från början spelade han dock i IK Virgo, precis som en annan Öisare och landslagsspelare, Ivar Klingström. Både uppvuxna på samma gata, Kopparslagaregatan. En gata på vilken också Karin Kavli, chef på stadsteatern, bodde. Bo Winbergs hus är idag ett litet hotell, Annes Hus.

Fram till 1923 låg Burås i Örgryte socken och utanför Göteborg. Mellan 1884 var det en del av Krokslätts municipalsamhälle med 3 695 invånare år 1900. En del av Krokslätt låg dock i Fässbergs socken, numera Mölndal. Det kallades Krokslätt Sörgård och hade som tätort 598 invånare år 1900.

I Burås finns en egen kyrka, Buråskyrkan, även om stadsdelen samt kringliggande andra stadsdelar i Krokslätt idag ingår i Johannebergs församling. Det finns idag ingen kommunal skola, men däremot två stora privata skolor med elever från hela Göteborg. Dessutom finns en missionskyrka som idag heter Johannebergs Equmeniakyrka. I området finns två fotbollslag som båda spelar på Mossens IP eller Guldheden Södra, de fotbollsplaner som finns i grannstadsdelen Mossen. Förutom IK Virgo är det Mossens BK.

Gränserna för stadsdelen kan sägas vara naturen väster om Örgrytehemmet Framnäsgatan-Krokslättsgatan (Norra Krokslättsgatan) i öster som avgränsar mot Elisedal, Almedal och Getebergsäng, Gyllenkroksgatan-Eklandagatan i norr som utgör gräns mot Johanneberg, Fridkullagatan i väster som utgör gräns mot Mossen samt gränsen i söder mellan Buråskyrkan och hyreshusen i Fredriksdal liksom naturen mellan de stora husen på Glasmästargatan och de mindre husen på Kullegatan och Fredriksdalsgatan i Fredriksdal.

Källor: Flera böcker av Sören Skarback, Vilgot Nilssons bok om Burås och en del andra böcker om Örgryte socken och om Landala.

Göteborg var textilindustrins huvudstad

Även om Borås och Sjuhäradsbygden i sin helhet var dominerad av textilindustri ända in på 1970-talet så var Göteborg textilindustrin egentliga huvudstad. I Göteborg fanns flest anställda och textilindustrin var stadens största industri från slutet av 1700-talet fram till första världskriget. Ungefär 150 år. Metallindustrin har dominerat sen dess, i ungefär 100 år. Men när man tänker på och talar om Göteborgs industrihistoria och arbetarhistoria talar man mest om varven, SKF och Volvo. Måhända nämner man att SKF skapades ur en textilindustri, Gamlestadens Fabriker, och att Volvo skapades ur SKF. De första textilfabrikerna började stängas på 1950-talet och den sista (Westerlinds) stängdes för inte speciellt många år sen.

Vidare talas det mycket om arbetarstadsdelen Majorna och om Masthugget, kanske en del om stadsdelarna på centrala Hisingen och lite om Gamlestaden.  Där varvsarbetarna och senare bilarbterna bodde. Men mycket lite sägs om Göteborgs stora textildistrikt, som låg på Gårda och längs med Mölndalsvägen/Göteborgsvägen med stadsdelar som Getebergsäng, Burås, Mossen, Almedal, Elisedal, Fredriksdal, Krokslätt, Matildeberg, Sörgården, 50-husen, Gustafsberg etc. Stadsdelar som alla (förutom Gårda förstås) ligger i det stora område som heter Krokslätt, ett område som en gång var en by som dock tidigt delades på två församlingar, Fässberg och Örgryte och numera (sen 1924) är delat mellan två kommuner, Göteborg och Mölndal. Många av Göteborgs bryggerier låg också här och dessutom en större verkstadsindustri, som länge var Saab:s växellådsfabrik, numera också nedlagd. Det närliggande stora industriområdet i Lackarebäck är ett modernt industriområdet som inte fanns när textilindustrin fanns. Inte heller fanns området i Kallebäck med mejeri och olika livsmedelslager.

Krokslätt är idag en till stor del bortglömd del av Göteborg som främst består av nedlagda fabriker, många av dem tomma, öde tomter och parkeringsplatser. Många av företagen finns fortfarande kvar i en eller annan form, men sällan har de kontor i området och tillverkningen är ju förstås också borta.

Bland industrier som funnits i Göteborgs textildistrikt märks Claes Johansson & Co (Krokslätts Fabriker), August Johansson Mark & Co (Gårda Fabriker), Lana AB, Gustaf Werner AB, Göteborgs Kamgarnspinneri AB, Jakobsdals Kamgarnsspinneri AB, Marks Pelle Vävare AB, Svenska Möbel och Mattfabriken (Atlas), Färgeri AB Levanten, Hermann Kürzel, strumpfabriken (drevs av Gustaf Werner AB), AB Svenska Gardinfabriken och Almedahls AB. Bland bryggerier som funnist i området märks Eriksberg, Emiliedal och Lyckholms. Andra industrier var Wezätas tryckeri, tändsticksfabriken, Dahlanders tapetfabrik, Bohus Mekaniska (senare Electrolux och därefter Saab:s växellådefabrik), Calvert & Co och Apotekarnes.

Antalet anställda vid några större textilföretag i textildistriktet 1880 och 1912

Två större livsmedelsföretag i området var Lyckholms och Bröderna Kanolds chokladfarbik med 160 respektive 145 anställda år 1912. 1960 hade Lyckholms  som då ingick i samma koncern som Pripps ungefär 400 anställda och Bröderna Kanold 100 anställda. Bägge företagens tillverkning är sedan länge nedlagda, men fabriksbyggnaderna finns kvar.

Av  textilindustrierna så fanns Almedals inte kvar år 1960 (byggnaderna finns dock kvar än idag), Krokslätts Fabriker (Claes Johansson & Co) var en del av Mölnlycke och hade kanske 1 000 anställda, Gustaf Werners företag Werner & Carlström hade 800 anställda i Gårda och Krokslätt i flera olika dotterbolag som Göteborgs Kamgarn, Gårda Fabriker, Lana och Herm. Kürzel med flera. Andra textilföretag med verksamhet i området år 1960  inkluderade Färgeri AB Levanten (50 anställda), Göteborgs Konfektions AB (cirka 400) Konfektions AB Lesslie (c:a 200) samt familjen Garellicks tre företag Konfektions AB Lejonet, Bocaj och Essge-Konfektion med vardera omkring 200 anställda i slutet av 1950-talet. Idag har inget av företagen kvar tillverkning i Göteborg men byggnaderna finns kvar (Jakobsdals Kamgarn är en del av Liseberg) och även de andra gamla fabrikerna används för en lång rad skitfande ändamål. Flertalet lades ner på 1960-talet men Jakobsdals och Krokslätts fabriker överlevde ytterligare en tid.

Dahlanders tapetfabrik hade omkring 50 anställda år 1912 med ungefär lika många år 1960. Idag återfinns viadukten över till Kallebäck där fabriken en gång stod. Wezätas tryckeri fanns inte 1912 men hade omkring 700 anställda år 1960. Idag ligger ICA Maxi i den gamla tryckeribyggnaden uppförd på 1950-talet. Bohus Mekaniska hade ungefär 200 anställda, 1960 återfanns Saab i lokalerna. Som mest arbetade 900 personer i Saabs fabrik (1980-talet) som främst tillverkade växellådor. Idag ingår delar av fabriken i Liseberg och nöjesparken har även köpt resten av fastigheterna. Linoleum AB Forshaga hade för sin del 107 anställda år 1912 och 400 anställda 1960. Tillverkningen flyttade på 1960-talet till en ny fabrik i Sisjön, den gamla revs och idag ligger motorvägskorsningen mellan riksväg 45 och E6:an på den plats där Forshagas fabrik en gång låg. Tändsticksfabriken som 1912 hade ungefär 200 arbetare lades ner redan på 1930-talet. Den revs för ett tiotal år sen sen där den låg bredvid viadukten till Kallebäck.

Almedal

Almedals Fabriker

På bilden ovan syns Almedals Fabriker med Lyckholms i kanten till höger. I förgrunden Almedals järnvägsstation. Där husen på sluttningen i bakgrunden finns ligger idag Olofshöjds studenthem. Några av husen uppe på toppen finns dock kvar men en del är ersatta av andra hus byggda för cirka 100 år sen. Stadsdelen ifråga heter Burås. På berget långt borta och i högerkanten på fotot ligger idag Johanneberg och på bergen i horisonten på vänsterkanten Guldheden.

Källa för uppgifter om antal anställda etc: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963