Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Brunnsparken

Kvarteret Härbärget

På 1600- och 1700-talet bildade kvarteren Arkaden (Östra Hamngatan-Södra Hamngatan-Fredsgatan-Drottninggatan) och Härbärget (Fredsgatan-Södra Hamngatan-Östra Larmgatan-Drottninggatan) ett enda långt kvarter. Efter branden 1792 anlades Fredsgatan och det nybildade kvarteret bebyggdes med stenhus i två till tre våningar.

Hela den östra delen av kvarteret, tomterna 3-7 och 133-134 upptogs av Bloms Hotell / Grand Hotel Haglund mellan 1808 och 1972. Grand Hotel Haglund omfattade även tomterna 126-127. Därefter har det varit en ny fastighet som till en början hette Citypassagen men idag inte har nåt särskilt namn.

Kvarteret omfattar även nuvarande Brunnsparken och Palace-byggnaden.

Tomter enligt Göteborgs tomtägare 1637-1807

Rote 4, tomt 125,
Rote 4, tomt 126, Röhl, Utfall, Barthengren, Segerlind, Sandahl, Haglund
Rote 4, tomt 127, Haglund
Rote 4, tomt 128, Lundborg, Oterdahl, Benecke, Hertz, Delmonte
Rote 4, tomt 129, Lake, Friberg, Linde,
Rote 4, tomt 130, Lind,
Rote 4, tomt 131,
Rote 4, tomt 132,
Rote 4, tomt 133, Wessberg, Blom
Rote 4, tomt 134, Blom
Rote 4, tomt 135, Norman
Rote 5, tomt 1, Carlberg, von Jacobson,  Jacobsonska sockerbruket, Fürstenberg, Palace Hotell
Rote 5, tomt 2, Järnvågen, Damm, Tham, von Jacobson, Eckerman, Santesson
Rote 5, tomt 3, Limmerhult, Patkul, Wohlfahrt, Damm, Blom, Grand Hotel Haglund
Rote 5, tomt 4, Rasch (Rask), Rising, Lüdert (Lüder), Hoppe, Norman, Sahlgren & Söner
Rote 5, tomt 5, Lüdert (Lüder), Feigel, Almroth, Santesson, Gjers, Segerlind, Kullberg, Dymling, Emanuel Magnus & Co, Magnus, Eckhart
Rote 5, tomt 6, Håkansson (Lenberg), Dittmer, Dijkman, Flobäck, Willerding, Gjers, Eckhart, von Holten, Berg, L. Fürstenberg & Co
Rote 5, tomt 7, Berling, Brinck, Flodin, Björck, Lindström
Rote 5, tomt 8, Weissman, Braun-Johan, Macklier, Utfall, Barthengren, von Matern, Lindström, von Holten, Wewetzer, Indebetou, Lichtenberg, Södra Hamngatan 47
Rote 5, tomt 9, Mörck, Sjöberg, Boethius
Rote 5, tomt 10,
Rote 5, tomt 11, Baltzer,  Bromelius, Häger, af Sandeberg, Neuman

Härbärget

Advertisements

von Jacobson – handelshus

Niclas Jacobson (1714- 85), fick efter resor till Tyskland, Frankrike, England o Holland burskap som köpman i Gbg 1737. Där gifte han sig 1741 med Anna Margareta Nissen (1722-48), dotter till den förmögne köpmannen Erik Nissen och Maria Calmes. Samma år anlade Jacobson en ”estofffabrik” för tillverkning av satin, kamlott o kalmuck, men denna torde ha nedlagts redan efter ett år. Redan 1742 var han ledamot av Gbgs äldste.

I sitt andra äktenskap var han gift med Catarina Maria Ekerman, (1737-1792), dotter till justitieborgmästaren i Göteborg Paul Ekerman och Christina Beata Häger. Catarina Maria Ekerman var syster till Margareta Christina Ekerman (1740-97), som var gift med handelsmannen Christian Arfvidsson (1717-99) i dennes tredje gifte. Christian Arfvidssons son i första giftet med Christina Levina Ström (1720-59), Niclas Arfvidsson (1747-1813), var gift med en dotter till Niclas von Jacobson och Catarina Maria Ekerman, Anna Margareta von Jacobson (1760-1816). Arfvidssons drev ett av Göteborgs största handelsföretag fram till det gick i konkurs efter Christian Arfvidssons död.

1746 ansökte Niclas von Jacobson om att få anlägga sockerbruk. Han motarbetades av Sahlgrens och deras allierade kring Ostindiska kompaniet men 1749 fick Jacobson sitt privilegium. 1751 igångsatte han produktion vid sitt nyanlagda sockerbruk i nuvarande Brunnsparken (där Palace-byggnaden idag finns), då kallat Stadsholmen. Jacobsons fabrik tillverkade i allmänhet lite mindre än vad Sahlgrens gjorde. Sahlgren var störst alla år fram till 1807 utom 1770, 1771 och 1805 med mellan 50 och 60% av produktionen. Jacobsons andel av sockerproduktionen pendlade mellan 40 och 50% i allmänhet, men 1770 stod bruket för 51,2% och året efter för 56,1%.

1773 blev antalet sockerbruk tre då John Daniel Bestman som tidigare troligen arbetat på Jacobsons bruk fick eget privilegium. Han anlade ett sockerbruk på Liseberg. Under lite olika ägare producerade detta bruk socker fram till 1808 då det brann ner, firman fortsatte dock produktionen i Jacobsons nerlagda bruk vid Brunnsparken (som brunnit ner 1792) och mellan åren 1813 och 1817 tillverkades ånyo socker på Liseberg. 1805 var Lisebergs sockerbruk det största i Göteborg med 52% av produktionen.

Den Jacobsonska firman var i och med driften av ett sockerburk också en av de största importfirmorna i Göteborg, 1752 importerade friman för 22 500 dsm (cirka 10% av det totala importvärdet), dvs för ungefär lika mycket som Birgitta Sahlgren. 1770 importerade firman enbart för 10 000 dsm trots att mand etta år tillvekade mer socker än det Sahlgrenska bruket. Istället tycks sockret till Jacobsons sockerbruk ha importerats av Christian Arfvidsson detta år liksom många andra år. Arfvidssons import år 1770 var totalt värd 30 700 dsm (10% av det totala importvärdet i Göteborg). Jacobsons firma var ändå en av de 6 största importörerna år 1770. 1777 fanns inte Jacobson längre med blan de allra största importörerna. Det gjorde däremot Arfvidsson. Niclas von Jacobson importerade i stort sett inget inget annat än socker och aldrig något salt eller någon spannmål.

Niclas von Jacobson var också ryttmästare för stadens borgerskaps kavalleri, fick assessors titel år 1755 och adlades 1756 med namnet von Jacobson. Han ägde Aspenäs säteri i Lerum.