Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Bruksägare

Arfvidsson – bräd- och sillexportör från Marstrand och Göteborg

Del 2 av 2 i serien Slaveriprofitörer

Köpmannafamilj från Marstrand som blev en av Göteborgs framgångsrikaste köpmannafamiljer under 1700-talet. Christian Arfvidsson (1717-1799) var grosshandlare och kommerseråd i Göteborg, i sitt första äktenskap gift med Christina Levina Ström (1720-1759). Hon var syster till Nils  Ström (1714-83), direktör i Ostindiska kompaniet och Olof Ström, (1716-74), superkargör i Ostindiska kompaniet. Själv drev Christian Arfvidsson Göteborgs största trävaruexportfirma under större delen av 1700-talet. Det var också en av de större järnexportfirmorna och var under 1770-talet den allra största för att sen bli överflyglad av firma John Hall & Co. Christian Arfvidsson inköpte också flera bruk som vid hans död övertogs av sonen i första äktenskapet, Niclas Arfvidsson. I sitt andra äktenskap var Christian Arfvidsson gift med Anna Margareta Nettelbladt, (1731- 1763), dotter till grosshandlaren i Stockholm Baltzar Nettelbladt och Margareta Küsel. Anna Elisabeth Arfvidsson (1753-1831), dotter till Christian Arfvidsson i första äktenskapet  var gift med Isaac Hahr (1732-1813), son till Hinrich Hahr.

Förutom järn- och trävaruexport så bedrev firman även sillexport, sillfiske och ägde sillsalterier såväl som trankokerier i Bohuslän. Christian Arfvidsson & Co stod år 1770 för 14% av all sillexport från Göteborg. Huvuddelen av Arfvidssons sillexport gick till Väsindien och Irland. Exporten till Irland vidareexporterades sen till Västindien. Sillen användes där som föda till slavarna på sockerplantagerna. Dessutom bedrev den arfvidssonska firman rederiverksamhet.

Niclas Arfvidsson (1747-1813) var gift med Anna Margareta von Jacobsson (1760-1816), dotter till Niclas von Jacobsson (1714-1785) och Catharina Maria Ekerman (1737-92) dotter till borgmästaren i Göteborg, Paul Ekerman (1708-49). Niclas Arfvidsson köpte år 1795 Härlanda egendom av svärfadern Niclas von Jacobson.

Niclas von Jacobsson var handelsman och kommerseråd i Göteborg. Han byggde bland annat ett sockerbruk i centrala Göteborg, där Palace-byggnaden numera ligger. 1751 stod sockerbruket färdigt och von Jacobsson kunde börja tjäna pengar på slaveriet i Västindien som garanterade billig råvara och på den efterfrågan som fanns på lyxprodukter i Sverige.  Det var det näst största sockerbruket i Göteborg efter familjen Sahlgrens bruk. Åren 1770 och 1771 var det Jacobsonska sockerbruket det största med 51 resp. 56% av sockerproduktionen i Göteborg. 1792 brann sockerbruket ner och Niclas von Jacobssons arvingar vill inte bygga upp det igen och sålde tomten till staten (Kronan). 1763 köpte Niclas von Jacobsson säteriet Aspenäs. Sonen Jacob von Jacobsson sålde det till Samuel Bagge på 1780-talet, förmodligen 1782. Aspenäs är idag en konferensanläggning.

Christian Arfvidsson i profil

Christian Arfvidsson i profil

Det Arfvidssonska handelshuset, delvis på grund av Niclas von Jacobssons intressen, då han ju bedrev sockertillverkning i Göteborg, var också aktivt när det gällde att etablera svensk handelsverksamhet i Västindien. Utöver Jacobsons verksamhet hade Arfvidsson & Co egna intressen i Västindien i form av en stor sillexport dit. Firman var delaktig i bildandet av firma Teuchler & Schürer & Co på St. Barths år 1785. Detta år anlände också flera släktingar och familjemedlemmar till S:t Barths med ett av Christian Arfvidssons skepp:

Teuchler var äldste son till göteborgssystrarnas kusin i Stockholm, Eva Ch. Eckerman gift med hovrättsrådet Frans Paul Teuchler. Bröderna Johan Niclass (Jan) och Gustaf Eckerman var söner till tullinspektören i Göteborg Johan Magnus Eckerman (1719-1790). Vidare var Christina Arfwidsson dotter till skeppets ägare Christian Arfwidsson enligt ovan gift med en Margaretha Christina Eckerman. Paul Gustaf Teuchler hade av Christian Arfwidsson fått uppdraget att etablera ett Arfwidssonskt handelshus på S:t Barthélemy.

[…]

Den 6 maj 1785 bildades också tillsammans med den 25-årige Joseph Schürer ”Teuchler & Schürer & Co”. ”Co” avsågs bädda för, som det senare framkom, ”Arfwidsson & Söner´s framtida entré i företaget. Skeppets varor lossades i Gustavias hamn, returfrakt ordnades och ”Fred och Ymnoghet” kunde anträda återresan i juli med styrman Andersson som kapten. Handelshuset inköpte slupen ”Speedwell”. Affärerna hade inte utvecklats väl, medhavda varor var inte alltför lättsålda, returlasten hade kostat slantar och man hade fått draga en och annan växel för finansieringen! Teuchler och förmodligen de unga bröderna Eckerman låg ute i karibiska sjön mest hela tiden med Speedwell i försök att sälja varor och skapa affärskontakter.

Bolaget på St. Barths fick snart också andra problem, beroende på att den svenska firman Arfvidsson & Söner fått problem. Växlar utställda av firman på St. Barths godkändes inte i London och företaget förklarades i kvarstad:

Handelshusets tillhörigheter belades omedelbart med kvarstad och huvudägaren Teuchler efterlystes för att förklara sig! Teuchler är helt tagen på sängen, förstår ingenting, han har ju Arfwidssons löften om öppen kredit ringande i öronen! Vid årsskiftet är han fortfarande oanträffbar ute i övärlden, bl.a. säger ryktet att han tillsammans med den beryktade äventyraren Backman en tid suttit fängslad i Cape Francois i Saint Domingue! Teuchler begär i ett brev till guvernör Rayalin ett års fri lejd för att få tid att reda ut sina och företagets ekonomiska problem. Den 16 juni 1787 efter 10 månaders frånvaro återkom så Teuchler tillsammans med den yngre Gustaf Ekerman till Gustavia. Han hade fått två månader på sig att lösa problemen. Redan den 8 juli reste Teuchler till Sverige med briggen Exprés, men problemen kvarstod, vilket framgår av domstolsprotokoll under en följd av år.

[…]

År 1786 yppades ett förhållande, som satte huset Arfwidsson & söners affärsmetoder i egendomlig belysning. Detta samt en affärsvän, Karl Söderström i Göteborg hade hos riksens ständers bank upptagit betydande lån mot pant av järn, som insatts i Vänersborgs stadsvåg. Vid företagen inventering visade sig, att Arfwidsson och Söderström av belånta järnpartier om 17 700 och 8 300 skeppspund hade från vågen uttagit resp 10 000 och 8 100 skeppspund, utan att de motsvarande lånebeloppen gäldats. Det svikliga tillvägagångssättet var egentligen Söderströms, men Arfwidsson hade i syfte att hjälpa honom i varje fall gjort sig medskyldig. Söderström avvek nu ur riket, Arfwidssons förhållande till banken ordnades efter ganska långvariga förhandlingar därigenom, att huset John Hall & Co medelst en s.k. aversionshandel (ett acord) med bankstyrelsen som övertog ansvaret för skulden.

Efter äventyret i Västindien och fiffelaffärerna hemma i Sverige ombildades firman Christian Arfvidsson & Söner av sonen Niclas Arfvidsson som flyttade till Värmland och de bruk man ägde där. Han blev bergsråd och brukspatron.

Den yngre Gustaf Ekerman var den ende som blev kvar på St.Barths där han blev köpman och auktionsmästare och fick en radda med avkomlingar.

I  Christian Arfvidssons tredje äktenskap med Margareta Christina Ekerman(1740-97), syster till Catharina Maria Ekerman hade han en rad med döttrar varav endast två uppnådde vuxen ålder. Margaretha Christina Arfvidsson (1766-54) var gift med Wilhelm Tham (1758-1825) och Carolina Levina Arfvidsson (1769-1840) med Arvid Virgin (1757-1840). De två sistnämndas son var kaptenen och diplomaten Christian Adolf Virgin (1797-1870)

Christian Arfvidssons bror Magnus Arfvidsson (1719-62) var superkargör i Ostindiska Kompaniet.

Advertisements

Thorsson, Hedenberg, Örtegren – affärsmän, pirater och redare

Del 5 av 12 i serien Kapare och pirater

Cornelius Thorsson var en av Göteborgs framgångsrikaste köpmän under sin tid, slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. Han var son till skepparen Tore Joensson och Elin Andersdotter (dotter till Jöns Andersson i Högen) samt bror till Anders Thorsson. Han fick burskap som handlande i Göteborg 1680 och var död 1727. Bland annat ägde han en såg i Trollhättan, Vitlanda hammarbruk i Tösse i Dalsland och Elgå bruk i Jösse härad i Värmland.

Sågen och bruket i Tösse övertogs av sonen Cornelius Thorsson d.y. (-1737) och Elgå bruk av svärsonen Christoffer Hedenberg till 2/3 och svärsonen Carl Gustaf Bagge med en tredjedel. Christoffer Hedenberg (-1740) var gift med dottern Elisabeth  (-1775) (omgift med Nils Lilliecreutz, död 1764) och Carl Gustaf Bagge med dottern Anna. Johan Andr. Olbers var gift med Cornelius Thorssons dotter Annika (-1709). Hans dotter Brita (-1742) var gift med Marcus Lewesen och hans dotter Helena Maria med tolagsmästaren Christian Graff (1705-1774).

Tre giftermål hade Cornelius Thorsson, först med Sara Andersdotter (-1710), förmodligen dotter till rådman Anders Svensson och Elisabet Gustavsdotter, i andra giftet med Margareta Schael (1672-1720), dotter till handlanden Johan Schael och Maria von Egmont och tredje gången med Hedvig Catharina Rutensköld(-1754), dotter till majoren Lars Rutensköld(-1731), och Maria Breitholtz. Hedvig Catharina Rutenskiöld gifte om sig med  Lars Gyllenhaal till Häringstorp.

Christoffer Hedenberg såväl som Cornelius Thorsson var delägare i kaparfartyg i början av 1700-talet. Från 1711 ägde Hedenberg del i Kaparhuckerten Svensk Lösen tillsammans med Abraham Grill, Werner Groen, Carl Wattrang med flera. 1711 var han också kapten på denna. Även Erik Brinck och Johan Gustaf Ankarstierna var kaptener på Svensk Lösen.  1712 köpte han kaparfregatten Stenbocken på vilken han under samma år var kapten. Senare kaptener var E.Blom, J. Jürgensen-Molsund, Klas Ankarcreutz, Matthias Scheel, F. Lind och Jac. Forsman. År 1714 var Stenbocken utlånad till flottan. 1717 ägde Hedenberg tillsammans med Erik Brinck kaparhuckerten Cupido. 1720 hade han tillsammans med baron Erik Siöblad övertagit kaparhuckerten Hornbjässen från Ingela Gathenhielm.

Cornelius Thorsson ägde för sin del kaparen Anna Margaretha år 1711 och del i kaparhuckerten La Bonne Espérance från samma år. Andra delägare var Olof Häger, Magnus Månsson och Claes Habicht.

År 1723 fick Christoffer Hedenberg privilegium på ett tobaksspinneri i vilket en del vinster från kaparverksamheten investerades. Förmodligen var detta en fortsättning på Ingela Gathenhielms privilegium från 1721. I början av 1730-talet var fabriken Göteborgs näst största tobaksfabrik. Hedenberg ärvdes av sin fru Elisabeth som sålde sin andel i spinneriet till Hans Larsson Liedgren. Privilegiet och fabriken övertogs av denne tillsammans med Johan Örtegren (-1750) (son till Berndt Örtegren som var delägare i kaparfartyg, bland annat Västgöten, och redare) som från 1741 drev den själv. 1750 övergick den till Caspar Wohlfart(-1758). Caspar Wohlfart var gift med Anna Elisabeth Örtegren (-1760), dotter till Berndt Örtegren i dennes första gifte.

Anders Thorsson (-1711) och gift med Anna Thalena Gathe, därmed svåger till Lars Gathenhielm var sannolikt identisk med brodern till Cornelius Thorsson. Anders Thorsson var delägare i kaparfregatten Le Triumphant tillsammans med Berndt Örtegren, Lars Gathe, Christian Gathe, Olof Knape och Nils Nilsson, i Räven tillsammans med Abraham Bruhn, Jacob Bornander och Nils Thorsson (sannolikt ytterligare en bror). Han tycks också ha varit kapten på kaparhuckerten Onsala Galej.

Berndt Örtegren var gift med Rangela Liedgren (dotter till Lars Hansson Liedgren i dennes tredje och Elisabeth Matthiasdotter Rambeau i hennes tredje gifte) i sitt andra gifte och med Maria Thorsson Andersdotter (dotter till Anders Thorsson och hans första hustru Christina, om identifikationen av Anders Thorsson är korrekt) i sitt första. I de två äktenskapen föddes totalt 6 st barn Cornelius, Brita Maria, Anna Elisabeth, Christina, Johan och Catarina. Elisabeth Matthiasdotter Rambeau var syster till Johan Rambeau och dotter till Matthias Assmundsson och Brita Hansdotter.

Före äktenskapet med Elisabeth Matthiasdotter Rambeau hade Lars Hansson Liedgren (-1728) varit gift med Maria Jönsdotter död 1705, dotter av handlanden Jöns Andersson i Högen och Cecilia Svensson (en av dennes döttrar var gift med amiralitetskapten Hans Wulff och en annan med handlanden Cornelius Thorsson, se ovan). I Lars Hansson Liedgrens första äktenskap föddes sonen Hans Larsson Liedgren (1700-1741), som övertog Christoffer Hedenbergs tobaksspinneri år 1740 tillsammans med systersonen Johan Örtegren. Lars Hansson Liedgrens dotter i första äktenskapet, Maria Liedgren (1702-1740) var gift med Peter Wennerstierna. Hans Larsson Liedgren var gift med Britta Maria Camitz. De hade sex barn, Lars Liedgren, Johan Liedgren, Niclas, Samuel, Berendt och Maria Liedgren (var gift med Henrik af Dittmer), alla omyndiga vid faderns död. Hon gifte om sig med Martin Sandberg (-1759), textilfabrikör. Godsägarfamiljen som familjen Leffler gift in sig i och flertalet mer eller mindre kända människor med namnet Liedgren härstammar vad jag kan förstå från denna göteborgsfamilj (Släktforskarnas årsbok 1996).

Ytterligare en bror till Cornelius Thorsson tycks ha varit Johan (Joen) Thorsson som var skeppare.

Cornelius Thorsson den yngre var rådman och år 1731 också justitieborgmästare i Göteborg. Han var gift med Catharina Schutz (1712-48), syster till direktören Jacob Schutz, företagaren Johan Schutz och Samuel Schutz. Vid mannens död gifte hon om sig med bruksägaren Erik Kock. Mellan 1738 och 39 ägdes Vitlanda bruk av Samuel Schutz. Vid hans död blev Erik Kock ägare av bruket och när han dog år 1753 övertogs det av styvsonen Samuel Thorsson. Denne sålde bruket år 1779.