Gamlestadens nödbostäder

1904 började Göteborgs kommun använda Waterloos gamla landeri för socialt boende för fattiga kvinnor med barn. Gården revs 1950 och verksamheten bör ha upphört innan dess. Mellan 1883 och 1904 användes landeribyggnaderna av Göteborgs Arbetshem för kvinnor, en förening för att hjälpa prostituerade att komma tillbaks till ett Läs mer …

Härlanda bostadskoloni

1919 byggdes nödbostäder, Härlanda Bostadskoloni, mellan Härlanda fängelse och Härlanda landeri. Tretton sinsemellan något olika envånings bostadspaviljonger med tillhörande förrådshus, tvättstugor, sophus och dasslängor uppfördes. Varje lägenhet bestod av ett rum och kök. Sammanlagt rörde det sig om 64 lägenheter.

Tonfiskens nödbostäder

1924 uppfördes nödbostäder i kvarteret Tonfisken i Gamlestaden. I Tonfisken fanns 167 bostäder varav huvuddelen var så kallade spisrum, dvs 1 rum med spis (kokvrå). I kvarteret Tonfiskens nödbostäder bodde  som mest 735 människor. Kanske kan dessa nödbostäder ses som ersättning för de i Burgården som Läs mer …

Ekedalens nödbostäder

Ekedalens nödbostäder (även kallade Kabelbyn eller Negerbyn) på Gråberget i Majorna med 11 paviljonger och 62 bostäder stod klara på våren 1919. Matjord fördes dit så att gräsmattor och träd kunde planteras. Vatten och avlopp existerade inte från början, men el anslöts senare. Nödbostäderna röjdes successivt Läs mer …

Kungsladugårds paviljonger

I Göteborg byggdes nödbostäder på flera håll, bland annat i Kungsladugård vid Ostindiegatan i den park som i dag kallas Sannaplan. De enkla träbyggnaderna i en våning med tegeltak byggdes 1918. De tjugofem bostadslängorna placerades som en oregelbunden klunga omgiven av trästaket och med områdets Läs mer …