Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

En guide till Göteborgs stadsdelar – Örgryte

Örgryte är precis som Majorna ett samlingsnamn för flera stadsdelar. I Örgrytes fall handlar det om delar av den östra delen av gamla Örgryte socken och Majornas fall om delar av den västra delen av Örgryte socken. Även området där den ursprungliga fästningstaden Göteborg idag ligger var en del av Örgryte socken.

Göteborgs stad bröts ut ur Örgryte socken år 1619 inklusive de så kallade donationsjordarna som sen utvecklades till landerierna. De områden som ingick var Masthugget, Haga, nuvarande Vasastaden, Lorensberg och Heden, Stampen, Härlanda by (Olskroken, Bagaregården) och Gamlestaden. Från 1700 bröts Amiralitetsvarvets område ut från Örgryte och blev en egen enklav som också innefattade Nya Varvet. Nya Varvet var 1876-1931 en egen landskommun efter att ha varit en del av Karl Johans landskommun. Amiralitetsvarvets område var dock fortsatt en del av Karl Johans landskommun (Majorna). 1862 delades socknens uppgifter upp på Örgryte landskommun och Örgryte församling. Majorna blev också en egen landskommun (Karl Johan) som dock införlivades i Göteborg 1868.  Majornas landskommun blev senare stadsdelarna Kommendantsängen, Olivedal, Stigberget, Majorna och Kungsladugård.

Efter Majornas inkorporering i Göteborg inkorporerades bit för bit av det kvarvarande Örgryte i staden, 1871 Annedal, 1883 Landala och Gibraltar, 1904 västra delen av Änggården, 1909 Kålltorp, 1918-19 resten av Änggården och 1922 resten av Örgryte landskommun inklusive de tre municipalsamhällena Krokslätt (bildat 1884), Gårda (1900) och Lunden (1900).

Resterande delar av Örgryte delades vid införlivningen i flera formella och informella stadsdelar såsom Sävenäs, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Kärralund, Torp, Bö, Överås, Jakobsdal, Skår och Kallebäck uppkallade efter gamla byar och gårdar samt Delsjön. De områden som idag ingår i det som kallas Örgryte är Jakobsdal, Skår, Bö, Överås, Torp och för de flesta också Kärralund. För en del människor ingår också Prästgårdsängen.

Jakobsdals (från början Örgryte Stom) ägor omfattade hela området öster om Mölndalsån mellan Getebergsled i söder och Örgrytevägen-Örgryte kyrka i norr och österut med en tarm söder om Stora Gårdas ägor. utom ett litet område längst söderut som tillhörde Böö där egendomen Carlslund och Bohus Mekaniska Verkstad sen avstyckades. Jakobsdals ägor var de första i nuvarande Örgryte som styckades upp och såldes som tomter. 1915 bildades Fastighets AB Jakobsdal i syfte att exploatera Jakobsdals egendom. Området bebyggdes med villor såväl som med större lägenhetshus. Idag är Jakobsdal namnet för området mellan Motorvägen och St. Sigfridsgatan från Örgrytevägen i norr till Skårs lund i söder.

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Jakobsdal, Stora Gårda och Stora Torp 1908

Albert Lilienberg gjorde en stadsplan som omfattade all mark som ingick i egendomarna, Jakobsdal, , Överås och Skår. Men planen genomfördes bara i delar av Jakobsdal, Bö och Överås där Örgryte trädgårdsstad växte fram på Överås ägor medan Bö villastad växte fram på de norra delarna av Bös ägor. Örgryte Trädgårdstads område söder om Delsjöbäcken och St. Sigfridsplan har inget annat namn än Örgryte.

Överås och Bö 1908

Överås och Bö 1908

Bö villastad började växa fram redan på 1890-talet men utvecklingen tog inte ordentlig fart förrän efter inkorporeringen i Göteborg 1922 då det även byggdes radhus i området. Namnet Bö omfattar idag all bebyggelse norr om Delsjöbäcken och fram till Danska vägen och Prästgårdsgatan med Bögatan och Skillnadsgatan som gräns i väster. Även på västra sidan av Överåsberget byggdes villor i början av 1900-talet. Detta område kallas idag Prospect Hill. Överås är idag i allmänhet namnet på ett område i Lunden med solgårdshus men också namnet på ett villaområde norr om Överås slott på mark som tillhörde Lundens gård.

Mellan de områden som bebyggdes låg Stora Gårdas marker kvar. Delar av dessa avstyckades långt senare och bebyggdes på 1970-talet med radhus.

Torp (Stora Torp och Lilla Torp) kom aldrig att bebyggas under 1900-talets början förutom en del av den gamla stadsdelen Torp som egentligen är en del av Örgryte som tillhörde gården KärralundKärralunds villastad började byggas redan 1902 av Fastighetsbolaget Kärralund. Stora Torp köptes av Göteborg stad 1941 och TV-huset som uppfördes på markerna stod klart 1970. Detta har numera ersatts av ett radhus som stod färdiga 2016. Lilla Torp bebyggdes med solgårdshus. Lilla Torps solgårdshus öster om Delsjövägen och Torps nya radhus ingår i det som kan kallas Torp, men få gör det.

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stora Torp., Lilla Torp och Delsjön 1908

Stadsplanen för området ändrades senare av Uno Åhrén och i Skår som byggdes ut från omkring 1930 som en fortsättning på villabebyggelsen i Bö villastad och Örgryte trädgårdstad utformades bebyggelsen därför enligt funktionalismens ideal. Skår är idag namnet på de delar av Örgryte som är bebyggda med funkishus och som ligger runt Skårs gamla herrgård. På Skårs marker växte också Almedals industriområde fram i slutet av 1800-talet med företag som Lyckholms, Forshaga och Almedahls.

Skår 1908

Skår 1908

Det område som uppfattas som Örgryte plus Delsjön, är idag uppdelat på fem primärområden. Prospect Hill, Överås villaområde (också Skogshyddan) och Bö inklusive solgårdsområdet öster om Ekmanska sjukhuset ingår i primärområdet Överås. Jakobsdal, Örgryte villastad, Stora Gårda och Skår ingår i  primärområde Skår. I primäromådet Skår ligger också Delsjöns badplats och området kring den medan det gamla vattenverket och kanotuthyrningen ligger i Delsjöns primärområde.

Kamratgården ligger i primärområde Kärralund i likhet med södra och östra Kärralund med solgårdshus norr och väster om Delsjövägen tillsammans med Torp. Kärralunds villastad ligger dock i primärområde Lunden. Welandergatans solgårdar söder om Apslätten som ingår i primärområde Kålltorp hör nog egentligen till Lilla Torp, dvs Torp.

Västgränsens för primärområdena Överås och Skår är motorvägen och inte Mölndalsån. Områdena på västra sidan av motorvägen hör till Gårda primärområde norr om Örgrytevägen, Hedens primärområde när det gäller Lisebergs östra del och Kanolds gamla chokladfabrik och Krokslätt söder om Liseberg till Mölndalsgränsen.

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212

Primärområdena Skår 205 , Överås 206, Kärralund 207, Lunden 208 och Delsjön 212.

Kyrkligt är det Örgryte församling.

 

Advertisements

En guide till Göteborgs stadsdelar – Gårda

I likhet med Krokslätt och andra delar av Örgryte socken (Örgryte landskommun från 1862) inkorporerades Gårda i Göteborg stad 1923. Innan dess var det det först åkrar och marker tillhörande de många storgårdarna och herrgårdarna i socknen, Örgryte Stom (senare Jakobsdal), Böö, Stora Gårda (ofta bara Gårda), Kålltorp, Överås och Underås. Under 1800-talet bebyggdes Gårda med fabriker och bostäder för arbetare.

Bostäder fanns längst i norr, på Norra Gårda norr om dagens Ullevigatan, på den tiden Dämmegatan. Där spårvägshallarna ligger idag fanns det flera kvarter med landshövdingehus och ett torg, Rantorget. Där det idag finns bostadshus fanns tidigare fabriker och spårvägshallar. Även där det idag finns kontor fanns det på den tiden småindustrier. Öster om nuvarande motorväg och järnväg låg ytterligare ett antal kvarter. Nordgränsen gick ungefär där Alströmergatan ligger idag Området norr därom var en del av Göteborgs stad från starten, en del av de så kallade donationsjordarna. Gubbero som låg i det som 1923 blev stadsdelen Gårda var ett landeri vilket betyder att deras marker från var donationsjord och att det borde varit en del av Göteborgs stad även innan 1923. Men det ser ut att ha legat utanför stadens område 1855 och även 1909. Anledningen till det är inte känd.

Mellan Gubbero och nordgränsen för Gårda låg ett område som tillhörde Kålltorps gård. Detta område införlivades i Göteborgs stad 1909. Gränsen har nog så länge folk minns dock ansetts ha gått vid järnvägen, senare motorvägen, i norr. Västgränsen är förstås och har alltid varit Mölndalsån. Gubbero tillhör idag, både i folks medvetande och formellt, i Olskroken.

Direkt söder om Dämmegatan, i Södra Gårda, fanns en blandad bebyggelse med villor och små hyreshus längst mot öster som mot söder övergick i kvarter med landshövdingehus. Ungefär hälften av dessa kvarter upptas idag av motorvägen. Förutom längst i söder är alla dessa hus rivna och ersatta med kontorsbyggnader, och parkeringshus. Allra längst söderut fanns det återigen villor, men mycket större enfamiljsvillor än de i norr. Idag är dessa ersatta av parkeringshuset och varuhuset Focus samt en biltrafikapparat. Gränsen för Gårda i söder gick och går i Örgrytevägen. Gränsen i öster gick vid bergskanten (Ranängsbergen).

Gårda

Gårda, Underås, Överås och Bö år 1908. Kartan innefattar också planer så allt som syns byggdes aldrig.

Mot Mölndalsån låg hela vägen en rad industrier. Många av dessa byggnader finns kvar idag men är ombyggda till bostäder och kontor.

År 1900 bildades Gårda municipalsamhälle inom Örgryte Landskommun, men det upplöstes igen år 1921. Municipalsamhället omfattade inte området norr om nuvarande Alströmergatan (då Ceresgatan) och Gubbero. 1922 införlivades de kvarvarande delarna av Örgryte socken med Göteborg stad. Förutom Gårda omfattade detta också nuvarande Krokslätt, Överås, Bö, Skår, Kallebäck, Jakobsdal, Lunden, Kärralund, Stora Torp, Lilla Torp, Delsjöområdet, Skatås, Härlanda tjärn, Vidkärr, Torpa, Fräntorp, Sävenäs och Björkekärr. Idag ingår Överås, Bö, Skår, Jakobsdal, Stora Torp, Lilla Torp och ibland också Kärralund i det som idag brukar kallas Örgryte.

Gårda idag

Numera ingår Södra Gårda (söder om Ullevigatan) i primärområdet Heden medan Norra Gårda ingår i primärområde Stampen. Kyrkligt ingår delar av Gårda i Örgryte församling tillsammans med delar av Lunden samt hela Delsjön, Jakobsdal, Överås, Kärralund, Torp, Bö, Skår och Kallebäck. Norra Gårda ingår istället i St. Pauli församling.

Gubberområdet nordöst om järnvägen uppfattas nog idag som en del av Olskroken och hör till Olskrokens primärområde tillsammans med kvarvarande husrad från kvarteren öster om motorvägen och järnvägen men nedanför berget.

 

Werner Lundqvist

werner_lundqvistGustaf Werner Lundqvist, född 6 januari 1868 i Uddevalla, död 2 juli 1943, var en svensk skeppsredare och donator.

Han var son till järnhandlaren C.G. Lundqvist och Adelaide Brattberg, och var sedan 1900 gift med Anna Ahrenberg, dotter till Theodor Ahrenberg.

Werner Lundqvist studerade på Göteborgs handelsinstitut och arbetade därefter på kontor i Hamburg och sedan på ett rederikontor i Göteborg. 1898 grundade han sitt eget rederi, som 1917 gick upp i Svenska Lloyd.

1899 flyttade Lundqvist till Örgryte, där han ett par år senare, 1903, lät uppföra en nationalromantisk villa som döptes till Soltorpet. Arkitekt var Georg Nordström (1874-1904). 1917 köpte Lundkvist halvön Galtarö i Ödsmål norr om Stenungsund som han ägde till år 1939. Centrum för hans vistelse på Galtarö var den s.k. Storstugan som omnämns flitigt i en serie tryckta häften som kallas Brödrasamtal, skrivna av Lundqvist. 1925 blev Lundqvist ordförande i Örgryte kommunalnämnd efter att Örgryte 1922 införlivats med Göteborgs stad.

I Örgryte mötte Lundqvist den excentriske svensk-danske konstnären Ole Kruse. Runt sig och Kruse samlade Lundqvist vänner och grannar i Soltorpet, i ett lösligt formerat sällskap som kallade sig Bröderna i Böödalen. Till medlemmarna hörde bland andra Simon Abersteen, Karl M Bengtsson, Reinhold Callmander, Sigfrid Ericson, Gustaf von Holten, Axel Romdahl och Olof Traung.

Lundqvist donerade stora summor till Sjöfartsmuseet bl.a. genom Stiftelsen Werner Lundqvist fond till sjöfartsmuséet,  Göteborgs konstmuseum i Göteborg och Göteborgs högskola (numera Göteborgs Universitet).

När Göteborgs konstmuseum öppnade 1925 hade den Lundqvistska samlingen lika stort utrymme som den Fürstenbergska. Idag är det mesta av den Lundqvistska samlingen splittrad, men Ole Kruses Livets Träd finns kvar på sin ursprungliga placering.

Texten i huvudsak från Wikipedia

Bö herrgård

Från början ett skattehemman med en kvarn vid en närliggande bäck. Så småningom gestaltades byggnaden enligt ståndsmässiga former. Det finns noteringar om Bö som herrgård sedan år 1485 och att justitiepresidenten i Göteborg, Peder Knutsson, senare adlad Bäfverfeldt, köpt en hälft av Böö år 1662. Därefter ägdes gården av stadens stämpelmästare Christian Nöthel, och i början av 1700-talet är Hans Svensson Böker brukare av halva gården och hans svägerska Margareta Ellers innehar den andra hälften.

År 1736 står rådmannen Johan Ahlström som ägare efter gifte med Bökers dotter Johanna. Det var under hans tid som Linné under sin västgötaresa besökte Böö.  År 1797 kom gården i den kända släkten Wetterlings ägo genom att Johannes D:son Wetterling köpte herrgården samtidigt som han också köpte Fräntorp. 1830 övertogs den av  J F Silvander. Han hade fått en gedigen utbildning som han byggde på med studier utomlands. Genom markköp utökade han Böös ägor till 56 hektar och upprustade trädgården genom att anställa den kände tyske trädgårdsmästaren Frans Töpel som också anlagt Göteborgs Trädgårdsförenings trädgård.

Bö herrgård

Bö herrgård

Johan Fredrik Silvander avled 1867 i en ålder av 94 år. Sonen Fredrik Silvander övertog såväl gård som firma, men avled ogift redan två år senare, då systern Sophia och barn efter en andra syster fick ärva. Genom köp och inlösen blev en kapten Berggren ensam ägare till Böö och fortsatte att utöka herrgårdens ägor till förhållandevis billigt markpris. Frö detta skapades bolaget AB Böö Villastad år 1921 med greve Carl Gustaf Hamilton som verkställande direktör. Han var gift med major Berggrens dotter Elsa. Redan 1924 bolaget herrgården till Göteborgs Stads Barnhus:

1924 sålde Barnhuset fastigheten till Pripps Bryggerier och köpte Bö herrgård där barnhemsverksamheten fortsatte fram till 1940. Till skillnad mot tidigare fick inte barnhemsbarnen separat skolundervisning utan gick i folkskolan tillsammans med andra barn. De behövde inte heller utmärka sig genom att gå i enhetliga kläder. Men ändå bildade barnhemsbarnen en grupp som höll samman och skilde sig från andra barn. De började och slutade varje dag med gemensam andakt och varje söndag gick hela skaran till gudstjänsten i  Örgryte nya kyrka.

Sommaren 1940 lades barnhusverksamheten ner, mycket på grund av rädslan för kriget. Folkskolebarnen i Göteborg, även barnhusbarnen, evakuerades med sina lärare till landsbygden. Den egentliga barnhusverksamheten återupptogs inte och efter 200 år var dess historia slut. I stället hyrde barnavårdsnämnden i Göteborg Bö herrgård och fortsatte barnhemsverksamheten i kommunal regi fram till 1992.

Herrgården är i dag Montessoriskola och daghem som drivs av Stiftelsen Casa dei Bambini.