Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Bengt Wilhelm Carlberg

Gamla fattighuset

Mariagården, tidigare Gamla fattighuset, ligger på Stampen i Göteborg och adressen är idag Stampgatan 1-3.

På den nuvarande byggnadens plats låg tidigare en klädesfabrik, som inrättades till fattighus 1726. Detta om- och tillbyggdes 1767 efter ritningar av stadsingenjören Bengt Wilhelm Carlberg. Byggnaden, uppförd i två våningar av panelat timmer, är idag rödfärgad och har valmat, tegeltäckt tak.

Mariagården

Mariagården. Bild: Mangan02 Licens: CC BY-SA 3.0

Vid samma tid som om- och nybyggnaden av huset uppfördes en träkyrka och en liten kyrkogård anlades. Fattighuset inrymde då cirka 200 personer. När Holtermanska baracken på Smedjegatan 18 öppnades stannade de så kallade pauvres honteux (rika som blivit fattiga) kvar vid Stampen. Med tiden blev det främst äldre som kom att bo i huset.

År 1815 uppfördes Fattighuskyrkan (idag Mariakyrkan) invid fattighuset, i sten efter ritningar av Carl Wilhelm Carlberg.

1896 ändrades namnet till Göteborgs ålderdomshem och de gamla fick flytta till en ny slottsliknande byggnad vid Vegagatan, ritad av arkitekten Carl Fahlström. När den byggnaden på 1970-talet ersattes med en ny hade beteckningen ålderdomshem blivit otidsenlig och ersatts med namnet Åhemmet.

Fastigheten är byggnadsminne enligt Kulturmiljölagen sedan 24 oktober 1968 Sedan 1991 ingår byggnaden i Higabs fastighetsbestånd. Mariagården fungerar idag som församlingshem för Domkyrkoförsamlingen.

Advertisements

Fortifikationens kontorshus

Byggnaden som idag ligger på adressen Postgatan 4 uppfördes 1746–48 som ”Material-Instrumental och Contoirs Hus” för fortifikationen enligt ritningar av arkitekten och stadsingenjören Bengt Wilhelm Carlberg.

Fortifikationens kontorshus

Kronhusparken med huset vid Postgatan 4. Huset är byggnadsminne sedan 24 oktober 1968. Bild: Hesekiel Licens: CC BY-SA 4.0

Ritningen för byggnaden visar att huset ursprungligen hade en förstuga med ingång från både gatan och gården. I övre våningen fanns ritsalar för officerare och volontärer – intill låg chefsrummet. Bottenvåningen hade två materialrum med dörrar direkt ut mot gården och trappor inomhus till två lika stora rum i övre våningen samt ett kassarum med valv.

Under 1800-talets första hälft genomfördes ett par mindre planändringar och ett uthus av trä byggdes till mot öster längs med Postgatan.

Vid sekelskiftet var huset bostad för kapten C. D. Sahlin och fanjunkare F. Göthe med familjer.

Byggnaden byggdes om till kontor år 1932 för bland andra stadens rättshjälpsanstalt. Några år senare revs träskjulet i öster och ersattes med en mur.

Text från Wikipedia

Ostindiska huset

Ostindiska huset, är en byggnad i kvarteret 12 Ostindiska Kompaniet, vid Norra Hamngatan 12 i stadsdelen Nordstaden i Göteborg. Det uppfördes 1747-1762 av Svenska Ostindiska kompaniet. Huset byggnadsminnesförklarades den 24 oktober 1968.

Ostindiska huset

Ostindiska huset. Foto 1977. På frisen under taket står: Byggnaden restes år 1750 af Ostindiska Kompt. Göteborgs Museum omdanade densamma år 1895 för sina samlingar. Bild: Pål-Nils Nilsson / Riksantikvarieämbetet. Licens: CC BY 2.5

Sedan det Ostindiska kompaniet år 1746 fått sina privilegier förnyade för 20 år framåt — den andra Ostindiska oktrojen — bestämde direktionen att köpa in samtliga avbrända tomter i kvarteret mellan Smedjegatan och Tyggårdsgatan, vilka stod fria efter storbranden samma år. Samtidigt gav man stadsingenjören Bengt Wilhelm Carlberg i uppdrag att komma med förslag till ett kombinerat kontors- och magasinshus för kompaniet (ett ”Contoirs – Magazins Huus för Ostindiska Compagniet uti Göteborg”). Det avbrända kvarterets yttermått var cirka 70 gånger 55 meter i fyrkant.

Carlberg var tvungen att sända upp sina ritningar för godkännande av baronen, överintendenten och arkitekten Carl Hårleman i Stockholm, vilket starkt påverkade den färdiga lösningen och båda anses numera ha satt sin prägel på huset.

År 1752 stod östra flygeln mot Tyggårdsgatan klar och cirka 1760 huvudbyggnaden efter att ha skadats vid branden 1758. I juni 1755 omtalas ”den nyligen uppförda grundmuren för stora Corps de logis – byggnaden mot hamnen”. Med den västra flygeln klar år 1762, stod byggnaden färdig, enligt en inskrift som tidigare funnits på en av källarvåningens stenpelare.

Redan i oktober 1766 hade Gustav III som kronprins besökt Ostindiska kompaniets lokaler i samband med sitt besök i Göteborg, tillsammans med sin blivande gemål Sofia Magdalena.

Ostindiska huset är till större delen byggt av tegel. Corps-de-logiet uppges vara uppfört av holländsk klink det vill säga klinkertegel. Det gick åt hela 937 000 tegelstenar för corps-de-logiet och för västra flygeln 883 000 murtegel. Förmodligen använde man det importerade teglet huvudsakligen till själva ytterfasaderna, medan det ej synliga teglet kunde tillverkas inom landet.

Om Ostindiska husets gård vet vi genom olika källor, att den varit stenlagd under 1700-talet och i början av 1800-talet. Men år 1835 beslöt museistyrelsen att anslå 600 riksdaler till planteringar och i Carléns bok benämns den Musei örtagård. Hon uppger att storleken på gården var 152 fot lång och 120 fot bred.

Kostnaden för hela huset uppgick till 150 000 riksdaler specie enligt uppgift i en skrivelse från kompaniet till Kungl. Maj:t 1806.

År 1806 hade en femte oktroj bildats, men affärerna gick snart så dåligt, att man var tvungen att inge en konkursansökan till Göteborgs rådhusrätt 1809, och den 29 maj 1813 upplöstes kompaniet på bolagsstämman i Stockholm. Man hade tvingats, att utbjuda huset på vanlig auktion, vilken hölls i auktionssalen två trappor upp den 8 januari 1807 – det vill säga knappt ett år efter det man bildat den femte oktrojen. Det var kommerserådet Niklas Björnberg, som gav det högsta budet 70 300 riksdaler banco. Han köpte halva huset för egen del och halva för kompaniets räkning. Genom lottdragning tillföll den östra delen Björnberg och den västra kompaniet.

Den 20 december 1861 flyttade det nybildade Göteborgs museum in. Det planerade nybygget mot Köpmansgatan, Wilsonflygeln efter grosshandlare John West Wilson, ritades av arkitekten Hans Hedlund. Flygeln uppfördes under 1890 och invigningen skedde den 15 maj samma år.

Wilsonska flygeln på Ostindiska husets innergård.

Wilsonska flygeln på Ostindiska husets innergård. Bild: Rolf Broberg Licens: CC BY-SA 3.0

Ett större ombyggnadsarbete genomfördes åren 1894-1896.

Göteborgs stadsmuseum finns numera i huset.

Text från Wikipedia.

Radheska huset

Radheska huset ligger i hörnan Norra Hamngatan 10 och Smedjegatan 7-9 och husets äldsta delar är från 1669 då Bryngel Radhe efter en brand lät bygga stenhuset och där inrättade krogen Kronan. Efter faderns död övertog Jonas Radhe krogen och drev den till 1706. Därefter övertogs huset och krogen av Lars Båthman (1670-1724) som gift sig med Jonas Radhes änka. Lars Båthman adlades Palmencrona år 1718. Krogen var år 1717 bar en av många krogar i Göteborg som enligt författaren Hugo Fröding hade hela 189 stycken.

År 1725 köpte staden huset från Palmencronas dödsbo för 7 500 daler silvermynt. Arkitekten och fortifikationsofficeren Johan Eberhard Carlberg fick därefter i uppdrag att bygga om huset till tull- och packhus. Han lät innan ombyggnaden mäta upp och göra ritningar på det befintliga huset.

Radheska huset

Radheska huset, uppmätningsritning från 1726 av Johan Eberhard Carlberg.

Ritningarna visar ett fyrkantigt stenhus i två våningar med brutet sockertoppstak. Norra Hamngatsfasaden är mycket proportionerlig med fyra fönsteraxlar och en liten frontespis med ett rundfönster. Under takfoten finns en stram, kraftig takkornisch. Den övriga tomten mot Norra Hamngatan upptar en stallbyggnad av trä i två våningar. Mot Smedjegatan låg en trång träbyggnad i en våning, som bland annat inrymde en stor sal med fyra fönster och en stor öppen spis på ena kortväggen. Anslutna till salen låg två små identiska rum likaledes försedda med öppna spisar. I anslutning till stenhuset fanns en stor köksspis med bakugn.

Utmärkande för stenhusets bostadsplan var den smala mittkorridoren, som delar våningen i två delar. En liknande mittkorridor finns i det år 1649 byggda Torstenssonska palatset, nuvarande länsresidenset. Andra 1600-talsbyggnader med mittkorridor är Häringe (1657) i Södermanland och Salnecke (1640-tal) i Uppland.

Ombyggnaden innebar att stallbyggnaden revs samt att huset i tomtens fulla längd längs med Norra Hamngatan. Tillbyggnadens bottenvåning kom helt att upptas av packhuset ett kvardratiskt rum med tre fönster och direkt ingång från gatan. Trappan till övervåningen placerades i 1600-talsdelens spetsiga hörnvinkel. Till bottenvåningen förlades ett epnningvalv och kontor för packhusinspektor, packhuskontrollör och tullskrivare. Övervåningen upptogs av en genomgående korridor, trapphus, kontor för bland andra stämpelmästaren, sjötullsinspektoren, sjötullsbokhållaren och accismästaren, en sal för sjötullsrätten, två logement för betjänter och ett smalt fönsterlöst rum för sjötullsböcker.

Radheska huset

Radheska huset, fasaden mot Norra Hamngatan, ritning av Johan E. Carlberg 1726

Den utsedde byggmästaren Johan Adam Blaesing byggde huset i tegelsten från Flensburg. Byggnaden rappades och putsades i gult, medan fönster, portar, omramningar och portaler samt takkornisch målades i ljusgrå oljefärg. I november 1728 stod huset färdigt att tas i bruk för sitt nya ändamål.

Natten mellan den 13 och 14 januari 1746 ödelade en eldsvåda så gott som hela femte roten – nuvarande västra Nordstaden. Endast ett fåtal byggnader undgick skador. Dit hörde det Radheska huset. Dock befann sig byggnaden inte i särskilt gott skick. Byggnaden behövde renoveras.Så skedde också varvid den stora packhussalen på nedre botten förstärktes med nya valv och två stora stöttepelare. Vidare borttogs utsmyckningar kring fönster och portar. Det är en tydlig smakförskjutning, som ägt rum sedan Bengt Wilhelm Carlberg efterträtt sin bror.

Radheska huset

Radheska huset, ritning av Jonas Hagberg 1816

År 1816 fick det Radheska huset i stort sett sitt nuvarande utseende genom stadsarkitekten Jonas Hagbergs försorg. Huset byggdes på med en våning och det förändrades utseendemässigt huset till nyantik stil. Bengt Wilhelm Carlbergs portinramningar ersattes av två strama rusticerade portaler huggna i grå kinnekullesandsten. Fasaden blev helt slätputsad. Den grå bottenvåningen skildes från de gula övervåningarna av en slät sandstenslist. Fönstren fick släta smala omramningar och huset avslutades upptill av en gråmålad kraftig takkornisch.

1874 kom en ny ombyggnad. Trapphuset flyttades från hörnet till mitt i huset. Hörnet skar också av då det ansågs utgöra ett hinder för trafiken och försvårade husets planlösning. Tio år senare inrättades en butik i hörnet. Huset byggdes på med en vindsvåning och fasaderna försågs med dekorationer av olika slag.

År 1921 beslöt stadsfullmäktige, att huset skulle upplåtas till administrationsbyggnad för Göteborgs hamnstyrelse. Flera ändringar genomfördes i husets inre och mittporten mot Norra Hamngatan togs upp. År 1929 utökades kontorsutrymmet genom att vindsvåningen inreddes.

År 1960 revs Norra Hamngatan 8 och Hamnstyrelsen byggde där en ny kontorsbyggnad. I samband med detta moderniserades också hörnhuset. I den Radheska delen inreddes lunchrum för personalen i delvis gamla valv. Här öppnades 1990 restaurangen Gustava och på vinden inrättades ett arkitektkontor. Restaurang Bhoga huserar numera i dessa lokaler.

Radheska huset

Radheska huset. Bild: Ankara. Licens: CC BY-SA 3.0

Bengt Wilhelm Carlberg

Endast för medlemmar

Lilla Torp

Endast för medlemmar