Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

A. Fröding & Co

Sten Helling d.ä.

Sten HellingSten Gustaf Edvin Helling föddes 3 januari 1839 i Gunnilbo, Västmanlands län, som son till brukspatron Sten Mauritz Helling och Gustava Nicolina Kjellin. Han dog 29/6 1921 i Göteborg. I sitt första äktenskap var han gift med Thekla Krafft (1848-1869) och i sitt andra äktenskap med Eliza Karolina Willerding (1852-1935). Med Thekla Krafft hade han sonen Sten Helling d.y. (1869-1949) och med Eliza Willerding bland annat sonen Edvin Helling (1873-1951).

Student i Uppsala 1858, anställd på affärskontor i London och Marseille 1858-64, bokhållare i firma A. Fröding & Co 1864-67 och delägare i samma firma 1867-1921.

Styrelseledamot i Göteborgs Köpmansbank 1900-04, Göteborgs och Bohus läns Sparbank1903-19, Skånes Enskilda Banks Göteborgskontor 1904-10, Skandinaviska Kredit AB 1910-19 och Strömsnäs Jernverks AB.

Ledamot av stadsfullmäktige 1875-78 och hade utöver det flera offentliga uppdrag såsom styrelsemedlem i Robert Dicksons stiftelse 1880-1907 och för Allmänna och Sahlgrenska sjukhuset 1891-1900.

Advertisements

A. Fröding & Co

Del 13 av 21 i serien 1800-talets handelshus

Handelshus som i slutet av 1800-talet var en av Göteborgs större järnexportörer. Grundaren August Fröding (1838—1913) var son till Anders Fröding den siste ägaren till ett av 1700-talets och det tidiga 1800-talets viktigaste handelshus, AP Frödings Enka & Co (tidigare M. Holtermans Söner).

När August Fröding bildade sin firma år 1864 återupptog han därmed en lång familjetradition inom järnhandeln som varat från det farfadern Anders Pettersson Fröding (1753—1809) 1787 fick anställning i M. Holterman & Söner. Den gamla firman som från 1809 hette A.P. Frödings Enka & Co upplöstes omkring 1840. Sten Helling (1839-1921) var kompanjon till August Fröding i firman från 1867.

Nedre Degerfors Järnbruk 1865

Nedre Degerfors  Järnbruk 1865

Från 1870 var A. Fröding & Co en av de största järnexportfirmorna i Göteborg. Detta hängde ihop med att firman 1868 köpte Nedre Degerfors järnbruk på konkursauktion och 1870 bildade Degerfors AB i vilket handelshuset var huvudägare. Joseph Larsson blev bruksdisponent. 1871 köpte Degerfors AB också Degerfors Övre järnbruk. Förutom järn från Degerfors hanterade A. Fröding & Co också järnexporten för Gravendals och Fredriksbergs järnbruk.

1886 rekonstruerades Degerfors AB på grund av en stor förlust året innan och ägandet övergick till det nya bolaget Strömsnäs Jernverks AB, sannolikt också det med A. Fröding & Co som huvudägare. 1895 blev Ernst Odelberg bruksdisponent och järnverket utvecklades till ett av Sveriges modernaste. A. Fröding & Co tycks ha avvecklat sitt ägande och istället blev AB Odelberg & Olson den viktigaste delägaren.

Vid sidan av järn- och träexport drev firman även export av pappersmassa och kommissionshandel för papp och stearinljus. Rörelsen gick tillbaka omkring sekelskiftet och järnexporten nedlades 1908. Firman fanns kvar till 1921.

Strömsnäs Järnverk

Strömsnäs Järnverk på 1910-talet

Källor:
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Magnus Fahl, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, biografisk matrikel, 1963

Fröding – Ostindiska och järnverk

Del 17 av 26 i serien Göteborgskapitalet

Fröding är en mycket okänd handelsfamilj från tiden för kapitalismens genombrott i Sverige. Liksom flera familjer från Göteborg, exempelvis Tranchell, så kan man spåra deras förmögenhet tillbaka till Ostindiska Kompaniets dagar. 1778 kom Anders P. Fröding till Göteborg från Frölunda i Odensåkers socken i Västergötland. Han fick anställning som informator hos familjen Minten på Bagaregården men fick snart anställning i den stora Björnbergska handelsfirman i vilken Johan Minten d.y var delägare. Därefter övergick han till anställning i handelsfirman Martin Holterman, ägd av direktören i Ostindiska kompaniet, Martin Holterman (1715-93).

Martin Holterman var gift med Anna Mariana Ström (1727-64), med två bröder verksamma inom Ostindiska Kompaniet. Hon var dessutom syster till Niclas Sahlgren och Jacob Sahlgren, två av den tidens rikaste män och ockå verksamma i Ostindiska Kompaniet. Han var bland annat direktör och delägare i Ostindiska Kompaniets mycket lönsamma 3:e oktroj mellan 1777 och 1786. Därefter var han också direktör och delägare i den 4:e oktrojen som inte var lika lyckosam från 1786 till sin död.

Utöver detta investerade Holterman också i värmländska bruksegendomar, såsom Bosjöhyttan, Krontorp, Dömle- och Kvartorpsverken. Hans önskan var att dessa efter hans död skulle utgöra fideikommiss för hans barn. År 1802 upphävdes dock bruksfideikommisset av kungen och egendomarna skiftades mellan ägarna. Han Hade tre söner, Martin Holterman (1766-1838) i andra äktenskapet med Charlotta Arfwedsson (1741-1801) och i första äktenskapet Johan Peter Holterman (1757-1793), Niclas Holterman (158-1824) och två döttrar, Anna Elisabeth Holterman (1759-1801), gift med Jacob Arfwedsson, också aktiv i Ostindiska Kompaniet, och Maria Charlotta Holterman, gift med Anders von Wahrendorff. De ägde Taxinge-Näsby och byggde det slott som ännu finns kvar. Deras son var Martin von Wahrendorff (1789-1861).

Martin Holterman d.y. var fortsatt aktiv i faderns firma och blev efter att ha lämnat denna legationsråd i Paris. Niklas Holterman köpte godset Forsby i Södermanland och drog sig tillbaka från köpmanslivet. Även Johan Peter drog sid tidigt tillbaka från affärerna, i hans fall p.g.a. sjukdom. Den sistnämnde donerade stora summor till Göteborgs stad.

1794 blev Anders P. Fröding delägare i den holtermanska firman vid sidan av Martin Holterman d.y. Vid Frödings död år 1809 övertogs huvudägandet i firman av hans änka Elisabeth Minten. Hon lät ändra namn på firman till A.P. Frödings Enka & Co. Anders Fröding och Elisabeth Minten gifte sig 1795 och övertog då också Bagaregården. Änkan sålde denna år 1811. Firman Martin Holterman / AP Frödings Enka var också verksamma inom sillhanteringen med sillsalterier och trankokerier. Elisabeth Mintens syster Sara Minten var gift med Johan Jacob Ekman.

Sonen Anders Fröding (1802-1860) övertog firman efter modern och systern Wilhelmina Fröding (1805-1878) gifte sig med Aftonbladets grundare Lars Johan Hierta. Sålunda kom en del av den Frödingska förmögenheten att användas i L.J. Hiertas olika publicist- och industriprojekt.

Anders Frödings son Hugo Fröding (1842-1930) blev militärattaché vid svenska ambassaden i Berlin, skribent och författare. Hans bror, konsul August Fröding grundade firman A. Fröding & Co år 1865 tillsammans med Sten Helling (1839-1921).  Sten Helling var i sitt första äktenskap gift med Thekla Krafft (1848-1869), vars mor kom från familjen Prytz. I andra äktenskapet var han gift med Eliza Karolina Willerding (1852-1935), dotter till grosshandlaren Edvin Willerding.

Degerfors Järnverk köptes på exekutiv auktion år 1868 och 1870 ombildades järnverket till ett aktiebolag. Firman blev därefter starkt engagerad i utbyggnaden av Degerfors till ett modernt järnverk samt tog hand om dettas export. Man hanterade även järnexporten från Gravendals och Fredriksbergs lancashirebruk på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Mellan 1870 och 1895 var firman en av de största järnexportörerna i Göteborg. Firman exporterade även pappersmassa och trävaror. 1921 dog Sten Helling. Efter Sten Hellings död blev sonen Nils Hugo Fredrik (Freddy) Helling (1875-?) delägare i firman.

1886 rekonstruerades Degerfors Jernverks AB och blev Strömsnäs Jernverks AB. Företaget tycks därefter ha kontrollerats av familjen Odelberg (Odelberg & Olsson) tillsammans med Sten Helling och familjen Fröding. Sten Helling satt förutom i järnverksbolagets styrelse också i styrelserna för Göteborgs Köpmansbank 1900-04, Göteborgs och Bohus Läns Sparbank 1903-19 och i Skandinaviska Kredit AB 1910-19. Han var också lokalpolitiker i Göteborg.

Författaren Gustaf Fröding (1860-1911) tillhörde en annan familj Fröding från Värmland.

Sven T. Kjellberg, Svenska Ostindiska Compagnierna, 1974
Historiska Museet, Ostindiefararen Göteborg, häfte 1992
Tore Frängsmyr, Ostindiska Kompaniet, 1976
Ivan Lind, Göteborgs Handel och Sjöfart 1637-1920, 1923
Carl. A Tiselius, Göteborg under kontinentaltiden 1808-1810, 1935
Artur Attman, Göteborgs stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
G. Bodman, Göteborgs äldre industri, 1923
H. Fröding, Berättelser ur Göteborgs äldre historia, 1919
C.R.A. Fredberg, Det gamla Göteborg,