Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Verkstadsföretag «

Davy Robertsons Maskinfabrik (Daros)

Del 1 av 8 i serien Verkstadsföretag

Davy Robertsons Maskinfabrik (Daros) grundades av David Robertson i Göteborg 1851. Verkstaden låg då på Stampgatan. Hans farfar Peter Robertson hade dock redan 1792 startat en mindre smidesverkstad. Från 1889 var sonen Davy Robertson d.y. direktör och huvudägare.

Åren 1860 till 1908 hade fabriken mellan 20 och 75 anställda. Tillverkningen omfattade transmissioner, värmeledningar, elapparater och motorer. Från 1899 var företaget specialiserat på kolvringar till stora dieselmotorer för fartyg. Samma år omvandlades företaget också till aktiebolag, AB Davy Robertsons Maskinfabrik. Antalet anställda var i början av 1920-talet mellan 40 och 50.

Efter att Davy Robertson d.y dött 1926 togs företaget över av ett konsortium som bl.a. bestod av Hugo Hammar och Uno Forsberg. VD blev Tage Madsen. I slutet av 1930-talet utökades verksamheten och aktiekapitalet. Antalet anställda uppgick till omkring 200 vid denna tid och 300 vid slutet av 1940-talet. 1948 flyttades företagets verksamhet till nya fabriksbyggnader i Partille där företaget förblev intill 1999. På 1950-talet hade Daros över 300 anställda. VD var från 1956 Håkan Åberg. 1967 såldes företagets gjuteridel till AB Götaverken och Götaverken-Daros AB.

Medan Forsberg behöll sitt ägande i företaget så avvecklade Hammar sitt. Istället kom företaget att ägas av familjerna Forsberg, Clase och Madsen. 1972 ägde Kurt Madsen 70%, Viking Clase 10,1% och familjen Forsberg med släktingar huvuddelen av resten. Ägandet var 1976 ganska oförändrat även om familjen Clases andel ökat till 13,1% och nu ägdes av AB CA Clase medan Kurt Madsen ökat sin andel till 72,2%. Ulf af Trolle ägde 3,3% och familjen Forsberg med släktingar huvuddelen av övriga aktier.

1974 hade företaget 2oo anställda och Kurt Madsen var VD. I styrelsen satt Edvin Håkansson, Lars Clase, Lennart Johansson (VD i SKF), Olov Svahn och Ulf af Trolle.

1999 köptes företaget av Koncentra Verkstads AB, dotterbolag till ett mindre investmentbolag (Koncentra Holding AB) med investeringar i olika industriföretag. Säljare var Expanda AB (Expanda Design Group), idag Lammhults Design Group AB. När Expanda köpte Daros är lite oklart.

1999 byggde företaget också en ny fabrik i Mölnlycke och verksamheten flyttades dit. Där ligger fabriken än och huvudprodukten är fortfarande kolvringar för stora dieselmotorer. Men företaget heter sen 2010 Federal Mogul Göteborg AB efter att det stora USA-amerikanska bolaget Federal Mogul Corp med omkring 50 000 anställda köpt Daros Group. 2010 hade Daros Group 220 anställda i Sverige, Kina och Tyskland.

Andra källor:
Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963
Svensk Industrikalender 1974
Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv 1972, 1972
Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv 1976, 1976

Advertisements

Qvillebäckens Gjuteri & Mekaniska Verkstad

Del 2 av 8 i serien Verkstadsföretag

Mekanisk verkstad grundad av Johan Sjöholm och Henrik Lindfors år 1878. Efter två år lämnade dock Henrik Lindfors företaget. Verkstaden byggde framförallt ångmaskiner och ångpannor samt senare också elektriska maskiner. Reparerade och utrustade också fartyg. Företaget hade omrking 30 anställda. Johan Sjöholm drev företaget vidare till 1906 då han tog över Lindholmens Verkstad. 1915 revs företagets byggnader för att lämna plats för Frihamnen.

Qvillebäcken

Stadsparti från Lundby, som rivs för frihamnsbygget 1915. Längst t.h. i bild: Qvillebäckens Mekaniska Verkstad och Johan Sjöholms kontor och bostad (villa).

Kvillebäckens Mekaniska ligger längst i öster invid Kvillebäckskanalen och längst i väster återfinns Lindholmen. Karta från 1901.

Calvert & Co

Del 3 av 8 i serien Verkstadsföretag

Skotten James G. Calvert kom till Göteborg från Manchester på 1870-talet. 1878 grundade han en handelsfirma, Calvert & Co, som introducerade en del nyheter inom ångtekniken. Från början var friman en grossist i kemikalier och maskinförnödenheter till i huvudsak textilindustrin. Efter några år började firman också sälja ångmaskiner och ångpannor såväl som tillbehör till andra typer av maskiner och verktyg av olika slag.

Hösten 1888 bildade företaget dotterbolaget AB Elektron som drev ett elkraftverk på Kyrkogatan 19. 1906 stod bolaget för en tredjedel av elproduktionen i Göteborg, Denna verksamhet bedrevs till 1909 då Göteborgs stad övertog verksamheten.

1897 inträdde den likaledes från Manchester inflyttade schweizaren August Weilenmann i firman. Verksamheten utökades med försäljning av diverse utrustning för ångcentraler samt fler typer av ångmaskiner och ånturbiner.

1898 respektive 1899 anlade firman egna verkstäder vid Bangatan i Majorna, Banängens Mekaniska Verkstads AB och på Gårda, Gårda Mekaniska Verkstads AB. Det förstnämnda företaget var i första hand ett gjuteri för detaljer till ångpannor och ångmaskiner och det andra företaget tillverkade fläktar och mindre ångmaskiner. Banängens Mekaniska Verkstads AB  omvandlade till Backängens AB år 1899. Tillverkningen fungerade som ett komplement för tillverkningsverksamheten. Firman fungerade också som byggnadsföretag och uppförde en mängd ångcentraler vid olika pappersmassafabriker i många olika delar av Sverige.

1902 köpte företaget ett större markområde i Tingstadsvass, Backa socken, på Hisingen och 1905 överfördes en ny stor gjuteribyggnad dit verksamheten vid Backängens gjuteri flyttade. År 1910 flyttade också Gårda Mekaniska Verkstad till området i Tingstad. Samma år omvandlade moderbolaget till aktiebolag, AB Calvert & Co. Gårda Mekaniska Verkstads AB fusionerades in i det nya aktiebolaget.

Byggnaderna i förgrunden på fotografiet ovan hör till Rosengrens kassaskåpsfabrik vid Tingstadsvass (nuvarande Backaplan) på Hisingen. Husen till vänster är Calvert & Co AB: s industrilokaler och vägen som löper mellan dem är dåvarande landsvägen till Kungälv.

1911 dog James G. Calvert och 1929 dog August Weilenmann, Istället blev Axel Calvert (1882-1951), son till  James G. Calvert, och Axel Weilienmann (1896-?). son till August Weilenmann ledare för företaget där också Roger Wadham, svärson till James G. Calvert arbetade fram till 1923.

Med tiden förvandlades företaget till en handelsfirma för rör, en rörgrossist snarare än ett verkstadsföretag. 1942 köptes ett företag i Floby, ett företag som tillverkade radiatorer. Calvert & Co började tillverka tryckkärl i lokalerna och 1946 bildades dotterbolaget AB Flobyverken.

1972 var Backängens AB ett separat företag som ägdes av familjerna Weilenmann och Calvert. Bolaget var också delägare i AB Calvert & Co som i överig ägdes av medlemmar i familjerna Calvert & Weilenmann. 1976 var Backängens AB upplöst. Familjerna Calvert och Weilenmann ägde fortfarande AB Calvert & Co.

AB Flobyverken tycks ha upplösts 1974 varvid tillverkningen av tryckkärl i Floby övertogs av AB Calvert & Co som dock gick i konkurs 1983. Lokalerna i Floby övertogs av AB Floby Flak.

Idag finns det ett bolag som heter Calvert & Co HB i Göteborg. Det har inget med det gamla Calvert & Co att göra mer än att det tycks vara ägt av ättlingar till James G. Calvert.

Källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962, 1963, Svenskt Näringsliv i ord och bild, AB Calvert & Co, 1936, Forsgren & Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1972, Forsgren, Vem äger vad i svenskt näringsliv, 1976

 

Bohus Mekaniska Verkstads AB

Del 4 av 8 i serien Verkstadsföretag

I Jakobsdal anlades år 1876 Carlslunds Gjuteri och Maskinverkstad, år 1882 ombildat till Bohus Mekaniska Verkstads AB. År 1900 hade företaget omkring 100 anställda och en försäljning på 400 000 kronor. Vid denna tid var intressenterna i företaget Svante Svensson, A. Chr. Svensson och H.W.P. Wetterström. Under första världskriget inträdde även Sven E. Svensson och H.P. Theodor Alpen som delägare i företaget.

Området längs med Mölndalsån från Carlslund (senare Balders Hage) och Bohus Mekaniska Verkstad i norr till Wilhelmsdal (Lyckholms) till Almedahls Fabriker i söder år 1908.

Företaget som även hade ett järngjuteri tillverkade maskingods av alla slag och blev med tiden främst en tillverkare av tvättmaskiner. Företaget byggde också stålkonstruktionerna i Rosenlundsbron från 1921. Den bron konstruerades öppningsbar. En del av det fackverk som skapades av Bohus Mekaniska 1921 finns som icke-bärande utanverk på den nya bro som byggdes 1998.

1918 sysselsattes ca 250 personer vid Bohus Mekaniska Verkstads AB men under 1920-talet sjönk antalet anställda ner till omkring 130. På 1930-talet var antalet anställda cirka 200.

Verkstaden som blivit allt mer specialiserad på industritvättmaskiner förvärvades av Electrolux år 1944. Tillverkningen lades ner i början av 1950-talet och flyttades till Västervik.

Verkstadsbyggnaderna inköptes 1954 av Saab för tillverkning av växellådor till deras i Trollhättan tillverkade växellådor. Verkstaden expanderade i takt med att Saab:s biltillverkning ökade och nya byggnader uppfördes och inköptes. Bland annat inköptes Mattfabriken Atlas gamla fabrikslokaler år 1970. De användes till en början delvis för Saab:s rymdverksamhet. Som mest hade Saab-fabriken i Göteborg 1 100 anställda under andra halvan av 1980-talet. Därefter minskade antalet anställda och fabriken lades slutligen ner helt år 2011. Byggnaderna köptes då av fastighetsbolaget Platzer.

Idag har Liseberg AB sitt kontor i Saab:s gamla kontorsbyggnad och förråd i de gamla verkstäder som sitter ihop med den. Dessa lokaler var en gång i tiden byggda för  Bohus Mekanisk Verkstads AB och de övertogs av Liseberg redan innan hela Saab-fabriken var nedlagd. De allra äldsta byggnaderna revs dock när Liseberg tog över. Liseberg äger idag också de fastigheter som uppfördes på 1960-talet och 1980-talet. Vid bygget av en av de senare revs byggnaderna som tillhörde mattfabriken Atlas.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962

Carl Larssons Mekaniska Verkstad

Del 5 av 8 i serien Verkstadsföretag

Verkstadsföretaget AB Carl Larsson Mekaniska Verkstad (CLMV) startades 1919 av Carl Larsson i liten skala med reparation av maskiner och motorer. 1933 fick företaget lokaler i tändsticksfabrikens byggnad i Elisedal varvid verksamheten expanderade så att företaget snart hade 30 anställda.

I början av 1940-talet flyttad företaget till ny byggnad på Backaplan, precis vid Hjalmar Brantingsplatsen. Företaget utvidgade nu verksamheten ännu mer och antalet arbetare blev över 100.  De specialiserade sig på motorreparationer och tillverkning av motordelar och maskiner för motorarbeten. Under 1950-talet omsattes omkring 4 miljoner kronor per år och antalet anställda var nästan 200.

Därefter utvecklades företaget alltmer till en legotillverkare och underleverantör till bilindustrin. På 1970-talet flyttade företaget från sina lokaler vi Backaplan till modernare lokaler på Åskvädersgatan i Biskopsgårdens industriområde. I byggnaden vid Backaplan flyttade Mats Sport, Åkes Sportservice och McDonalds in. Mats Sport har sedan köpts upp av Stadium.

Antalet anställda i CLMV hade vid denna tid minskat men företaget drevs vidare och fungerade främst som legotillverkare åt och underleverantör till Volvo och Saab.

2008 hamnade företaget i problem på grund av den ekonomiska krisen. Då var ägaren Per Larsson som senare tycks ha sålt verksamheten som idag drivs av företaget Göteborgs Mekaniska Werkstad AB som ägs av familjen Hans-Olof Andersson. Familjen Larsson äger för sin del fastighetsföretaget CLMV Förvaltning AB medan andra ägare innehar CLMV Fastighet AB.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962

A.J.G. Bissmarck & Co – rörläggeri

Del 6 av 8 i serien Verkstadsföretag

Rörläggningsfirman A.J.G. Bissmarck startades 1870 av A.J.G Bissmarck, Som kompanjon i firman upptogs O.R.W. Malmborg år 1872 varvid firman fick namnet A.J.G. Bissmarck & Co. Vid Malmborgs död 1893 blev Fredrik Bissmarck istället delägare. Företaget blev snabbt det ledande rörläggeriet i Göteborg och hade i slutet av 1890-talet över 100 arbetare och med verkstad på Tredje Långgatan.

A.J.G. Bissmarcks verkstad

Från 1910 var Fredrik Bissmarck ensam ägare av firman fram till 1917 då firman ombildades till aktiebolag. I bolaget inträdde då också nya ägare såsom Conrad Mark och Gunnar Laurenius. Både Conrad Mark och Gunnar Laurenius var också delägare i det 1903 bildade Nordiska Värme- och Ventilations AB som också hade verkstad i Masthugget. Snart blev A.J.G Bissmarck & Co dotterbolag till Nordiska Värme- och Ventilations AB där Gunnar Laurenius var direktör.

Läs också: A.J.G. Bissmarck & Co

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962

Nordiska Värme- & Ventilations AB

Del 7 av 8 i serien Verkstadsföretag

Nordiska Värme & Ventilations AB grundades 1903 som en rörläggningsfirma. Delägare var bland annat Gunnar Laurenius och Conrad Mark. Firman var 1917 en ledande firma när det gällde centralvärmeanläggningar och hade över 100 anställda. Gunnar Laurenius var VD. Strax efter 1917 köpte bolaget upp konkurrenten A.J.G. Bissmarck & Co AB efter att Conrad Mark och Gunnar Laurenius blivit delägare i Bissmarck & Co när det gjordes om till aktiebolag år 1917.

Vid mitten av 1920-talet hade koncernen en omsättning på 2,75 miljoner kronor och 175 anställda. Under 1930-talet steg antalet anställda till över 300 och omsättningen till 6 miljoner kronor. Företaget hade verksamhet på en lång rad orter i Sverige och fick allt mer karaktären av ett entreprenadföretag som installerade värme, vatten och sanitetsanläggningar i större byggen. I slutet av 1950-talet hade företaget mellan 400 och 500 anställda och en omsättning på 30 miljoner per år.

Bytte 1960 namn till Nordiska Värme AB. Huvudägare var familjerna Laurenius, Gabrielsson och Kjellberg. Företaget fusionerades 1964 med Malmöföretaget AB Sana med familjen Wehtje som huvudägare till Nordiska Värme Sana AB (NVS). 1973 var B.G. Laurenius störste ägare med 23,% av aktiekapital och röster medan Erik Gabrielsson hade 12,6%, familjen Kjellberg 16,8% och familjen Wehtje med 42,1%. 1976 kontrollerades företaget av Investment AB Asken.

ABV köpte bolaget 1980 och NVS följde sedan med i fusionen mellan ABV och JCC som 1988 blev dagens NCC. NCC sålde NVS till riskkapitalföretaget Segulah 2002 som i sin tur sålde till Triton 2006. År 2008 förvärvades NVS av holländska teknikkoncernen Imtech som utöver detta köpte en lång rad installations- och entreprenadföretag i Sverige. Hela Imtech Nordic köptes år 2015 av riskkapitalbolaget Triton som fortfarande är ägare men heter Assemblin.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962

AB O. Mustad & Son

Del 8 av 8 i serien Verkstadsföretag

1832 grundade Hans Skikkelstad (1789-1843) en bultfabrik i Vardal, Norge. I produktsortimentet fanns också ståltråd med mera. Vid dennes död 1843 drev svärsonen Ole Mustad (1810-84) företaget vidare i eget namn och senare tillsammans med sonen Hans Mustad varvid bolaget fick namnet O. Mustad & Son. 1884 blev Hans Mustad (1837-1918) ensam ägare. 1905 blev hans söner  Hans Clarin Hovind Mustad (1871–1948), Halfdan Magnus Mustad (1874–1967), Wilhelm Martin Christie Mustad (1877–1961) och Nicolai Christian Mustad (1878–1970) delägare.

1886 startade företaget tillverkning i Finland, i Frankrike 1891 och i Catrineholm (från 1899 Mustadfors) i Dalsland år 1899. Från och med 1904 drevs denna verksamhet i bolaget AB O. Mustad & Son. 1912 övertog AB O. Mustad & Son företaget The United Horse Shoe and Nail Co och dess fabrik på Carlslund i Örgryte (Jakobsdal). Denna hade anlagts 1875 för att tillverka hästskosöm. på 1880-talet hade fabriken mellan 100 och 150 anställda. Hästskosömfabriken lades dock ner på 1920-talet.

1898 startade AB Göteborgs Bult & Nagelfabriks AB med tillverkning i Lundby. Från 1902 var J. Chr. Fenger Krogh delägare. Kring år 1900 arbetade cirka 50 personer i företager och 1913 omkring 100. Fabriken tillverkade spik, nitar, bultar och muttrar men spiktillverkningen lades ner på 1920-talet. Företaget togs över av AB O. Mustad & Son omkring 1920.

O. Mustad & Sons startade år 1898 också margarintillverkning i Mölndal. Fabriken hade i början av 1900-talet mellan 40 och 60 anställda och omsatte 1 miljon kronor 1901 vilket steg till 2 miljoner kronor 1914. Margarintillvekningen lades ner i slutet av 1950-talet.

1915 köptes också Bäckefors bruk, också det en tillverkare av hästskosöm, i Dalsland av AB O Mustad & Son, som dock lade ned verksamheten 1918 efter en brand. Det låg sedan öde längre tider fram till 1950, då Göteborgs Bult och Nagelfabrik flyttade över en del av sin verksamhet till Bäckefors. En fortsatt expansion ledde till en ny fabrik uppfördes 1965-67, och i början av 1970-talet fanns här ett 70-tal anställda. Fabriken i Bäckefors är numera nedlagd.

1961 blev det göteborgska företaget fristående och tog 1963 namnet Joh. Mustad AB. Företaget ägde då fortfarande Göteborgs Bult & Nagelfabriks AB men det företaget existerar inte längre sen det 1983 sålts till Bulten AB. 1989 flyttade Backa Teater in i delar av de gamla fabrikslokalerna som ligger mittemot Carl Larssons gamla verkstadslokaler vid Hjalmar Brantingsplatsen. 2007 flyttade teatern till en tidigare plåtverkstad på Lindholmens tidigare varvsområde. Lokalen där diskotekbranden inträffade 1998 (Makedonska föreningen) var också en del av Göteborgs Bult & Nagelfabrik.

Göteborgs Bult & Nagelfabriks lokaler

Göteborgs Bult & Nagelfabriks lokaler

Idag heter det svenska företaget återigen AB O. Mustad & Son och ägs av Halfdan Mustad via Halfdan AS i Norge.

AB O. Mustad & Son har idag ingen tillverkningsverksamhet utan är ett handels- och fastighetsföretag som totalt har 35 anställda inklusive dotterbolag. Företaget har ingen direkt koppling till det norska företaget O. Mustad & Søn AS som tillverkar fiskeutrustning och idag ägs av investmentbolaget ARD Group AS som inte har något med familjen Mustad att göra. Familjen ägde dock företaget fram till 2011.

Fabriken i Mustadfors ingick inte i det göteborgska företaget och finns fortfarande såsom Mustadfors Bruks AB och har 60 anställd. 1972 och 1976 ägdes företaget av AS Mustads Fabriker i Norge. Företaget är idag världens största tillverkare av hästskosöm, ägs av Mustad Netherlands BV och ingår i Mustad International SA. Dessa företag är en del av företagsgruppen O. Mustad & Søn AS.

Andra källor: Artur Attman, Göteborgs Stadsfullmäktige 1863-1962