Advertisements

Upptäck historien - Familjerna, företagen och handelshusen

Series: Varv «

Gamla varvet

Del 1 av 18 i serien Varv

Gamla Varvet var en gammal örlogsbas och ett skeppsvarv vid Stigberget i Majorna, Göteborg.  Det låg på området mellan nuvarande Djurgårdsgatan, Karl Johansgatan och Bläsgatan.

Holländaren Albrecht van Velden uppförde vid Stigberget ett varv som under åren 1631–1639 kom att bygga flera skepp: Västgöta Lejon, Jupiter, Götheborg, Götha Ark, och Draken. Efter van Veldens död 1638 övertogs varvet av hans måg Gerrit Persson, som arrenderade marken fram till 1664.

Men redan 1641 begärde Amiralitetskollegium att magistraten i Göteborg ”skulle upplåta ett lämpligt område i Masthagen (Masthugget) för skeppsbyggeri åt kronan”, och Amiralitetsvarvet (Gamla varvet) kan räkna sin tillkomst från den 1 december 1660. Det första fartyget som byggdes på Amiralitetsvarvet var en galär som kölsträcktes i oktober 1664 och löpte av stapeln i april 1665. Befälhavare på Gamla varvet under denna tid var i tur och ordning amiral Sjöhjelm, Daniel Strutzflycht, Otto Sjöstierna, E. Sjöblad, Axel Lewenhaupt, Carl Gustaf Mörner och Jonas Örnfelt befälhavare på Gamla varvet.

Den 24 maj 1716 gav Karl XII staden privilegier att sköta det med krav om att staden skulle utrusta tre skepp till sitt försvar, vilket magistraten ej ansåg sig kunna uppfylla. Den 24 maj 1717 överlät Karl XII därför varvet på Lars Gathenhielm. Efter Gathenhielms död innehade hans änka, Ingela Gathenhielm, varvet till 1720, då kronan återtog detsamma.

På västra sidan av örlogsvarvet anlades 1749 ett annat varv, varvet Viken. Detta leddes av flera generationer ur köpmansfamiljen Bagge och kallades också “Baggens varv.“

Efter Carl Bagges död år 1818 övertog det gamla ansedda göteborgska handelshuset A. P. Frödings Enka varvet Viken, för vilket en medlem av göteborgsfamiljen Weinberg, Carl Weinberg, då var disponent.

År 1752 fick handelsmannen Peter Bagge ett entreprenadkontrakt på Gamla varvet, och slog ihop de båda varvet Viken med Gamla varvet, ett förhållande som gällde fram till 1767.

År 1799 beslutades det att rusta upp Nya varvet, och 1803 överflyttades de militära fartygen dit, 1806 chefsämbetet, kontoren 1811, själavården 1817 och sjukvården 1825. Gamla varvet hade därmed spelat ut sin militära roll.

Gamla Varvet

Gamla Varvet

På en offentlig auktion 1825 köptes varvsområdet av dykerikommissarien Ambrosius Landgren för 7 305 riksdaler banco. Efter en sammanslagning av de båda varven 1825, benämndes hela området Gamla varvet.

När Ambrosius Landgren dog 1845 var hans son Adolf Fredrik Landgren endast 16 år, varför ansvaret tills vidare anförtroddes grosshandlare O. P. Dahlin. År 1856 övertog A. F. Landgren varvet och ledde det till sin död 1871, endast 42 år gammal. Landgren hade inga barn, så efter hans död övertog hans systerson George Douglas Kennedy ledningen i firman som hette A. Landgrens Enka. Firman som senare drevs i G.D. Kennedys namn var också ett av de stora segelfartygsrederierna i slutet av 1800-talet och de fem sista fartygen som byggdes beställdes alltså av varvsägaren själv.

Det sista segelfartyg som byggdes på Gamla varvet, var Sigyn som sjösattes den 15 juli 1887, och 1907 upphörde varvet eftersom staden behövde marken för att utöka hamnen. År 1912 tog staden över området, för 1,5 miljoner kronor, som då omfattade fastigheterna nummer 1, 2, och 3 i Majornas fjärde rotel, samt masthamnen öster om Bläsan med tillhörande vattenområden.

Gamla Varvet

Gamla Varvet från älven

På en del av området anlades Gamla varvsparken. Den tidigare Gamla varvsgatan från 1852 är numera till stor del borta, den kvarvarande delen heter från 1937 Delawaregatan.

Skepp byggda på Gamla varvet 1830-1887, namn, byggår, typ, lästetal, redare (ort)

Experiment, 1830, skon., ??, ??
Götha Elf, 1833, ångbåt, ??, Kgl. Götha Elfstyrelse
Superb, 1839, brigg, 158, C.G. Lindberg (Göteborg)
Balder, 1845, brigg, 179, J.G. Grönvall & Co (Göteborg)
Wikingen, 1846, 69, brigg, ??
Gerda, 1847, skepp, 300, Olof Wijk (Göteborg)
Diadem, 1849, brigg, 130, Gustaf Melin (Göteborg)
Cleopatra, 1852, brigg, 156, Gustaf Melin (Göteborg)
Eos, 1852, ångfartyg, ??, G.J. Brusewitz (Göteborg)

Konstruerade av N.C. Kierkegaard

Aurora-Borealis, 1853, skonert, 43, Niclas Beckman (Göteborg)
Eleonore, 1854, skepp, 130, Niclas Beckman (Göteborg)
Galathea, 1856, brigg, 83, Björck & Engström (Göteborg)
Dellen, 1861, ångbåt (bogserare), ??, Pettersson (Hudiksvall)
Heidi, 1864, skepp, 265, Gustaf Melin (Göteborg)
Louis De Geer, 1866, skepp, 352, Gustaf Melin (Göteborg)
Iris, 1867, skepp, 295, A.F. Landgren (Göteborg)
Godeffroy, 1867, bark, 240, J. C. Godeffroy & Son (Hamburg)
Erato, 1869, skepp, 329, A.F. Landgren (Göteborg)

Andra konstruktörer

Hildur, 1858, skonert, 77, A. Landgrens Enka
Pursuit, 1860, skepp, 286, A.F. Landgren (Göteborg)
Iduna, 1862, skepp, 325, Gustaf Melin (Göteborg)
Neptun, 1865, ångfartyg, ??. D.W. Flobeck (Göteborg)

Konstruerade av Johan Hübe

Ingeborg, 1870, ångfartyg, 200 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Eigen, 1870, ångfartyg, 223 ton, V. Furst & Co (Kristiania)
August Leffler, 1871, ångfartyg, 122 ton, C. L. Berggren (Göteborg)
Advance, 1873, ångfartyg, 199 ton, Th. Ahrenberg (Göteborg)
Adolf Landgren, 1876, bark, 603 ton, G.D. Kennedy för A. Landgrens Enka (Göteborg)
Ingeborg, 1877, ångfartyg, 374 ton, Aug. Leffler för Ångfartygs AB Thule (Göteborg)
Galatea, 1878, brigg, 331 ton, H. Svensson (Göteborg)
Gurli, 1879, bark, 721 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Zaima, 1883, brigg, 335 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)
Sigyn, 1887, skepp, 336 ton, G.D. Kennedy (Göteborg)

Felaktiga uppgifter i tabellen som hämtats från Wikipedia har rättats med hjälp av Sveriges skeppslista åren 1837-1885. Det gäller exempelvis lästetalet för kappseglingsfartyget Aurora Borealis en även fler andra tonnageuppgifter och ägaruppgifter. Från 1863 använde nyläster. De är omräknade till gamla läster i tabellen.

Ett skepp som finns i Wikipedia-tabellen, Wikingen, har inte gått att hitta i Sveriges skeppslistor så jag utgår ifrån att uppgiften om ägare är fel och att det måste ha byggts för utländsk beställare. Alternativt har skeppet aldrig existerat.

Nåt fartyg med namnet Thule återfinns inte heller i skeppslistorna. Eftersom så få uppgifter finns om fartyget har jag utgått från att det inte existerat.

Briggen konstruerad och byggd 1878 med namnet Galatea hade från början av H. Svensson som huvudredare och inte G.D. Kennedy vilket anges på de flesta håll. G.D. Kennedy var dock sannolikt delägare, troligen också huvudägare. Några år senare är han också huvudredare.

Andra källor: Sveriges skeppslista åren 1837-1885, CRA Fredberg, Det gamla Göteborg, 1919-23, Wikipedia, Göran Sundström,  ”Gamla Varvet i Göteborg” i Göteborg förr och nu, 1988

Advertisements

Varvet Kusten

Del 2 av 18 i serien Varv
Endast för medlemmar

Klippans varv

Del 3 av 18 i serien Varv

Varvet var verksamt redan på 1700-talet som Ostindiska Kompanisets utrustningsvarv där fartygen låg för att utrustas och ställas i ordning inför resorna. När Ostindiska Kompaniet upphörde 1813 inköptes varvet av Göteborgs stad.

Företaget som bar namnet Klippans Varv startade år 1900, låg vid sidan av Carnegieska bruket, och skulle från början bygga och reparera kappseglingsyachter och andra mindre båtar. Redan följande år beslöt varvsledningen att även bygga större fartyg, speciellt stålfartyg. På våren samma år sträcktes kölen till en ståltoppad skonare, en så kallad fore and aft-skonare, konstruerad av ingenjör John Johnsson. 

Detta första försök blev en stor framgång för varvet. Fartyget såldes redan på stapeln till skeppsredaren Grube i Marstad i Danmark och erhöll i dopet namnet H.C. Grube. Varvet fortsatte på den inslagna banan, och efter Grube byggdes ytterligare två fartyg av samma typ och storlek, först Dagny och sedan Cecilia. Efter Cecilia byggdes en fyrmastad skonare, den första av sitt slag som byggdes på ett svenskt varv.  Cecilia var Sveriges och även Europas första större motordrivna segelfartyg.

I början av 1900-talet utvecklade varvet en tändkulemotor med namnet Populär. 1909 gick dock företaget i konkurs varvid varvsverksamheten övertogs av O. Guldbrandsen & Son AB. Ett gammalt göteborgsföretag som tillverkade kassaskåp. Mellan 1907 och 1920 byggde varvet också ett 20-tal fiskebåtar av lite större storlek liksom en del andra större träbåtar av olika slag. År 1918 övertogs Guldbrandsens av norska intressenter som dock gjorde konkurs 1933. Ur boet rekonstruerades Ideals Motorfabrik som fortsatte varvsverksamheten och motortillverkningen fram till 1959 då företaget las ner. Sigvard Carlsson som drev Knippla Skeppsvarv köpte tillgångarna på auktion och transporterade allt av värde ut till Knippla.

Ideals Motorfabrik

Ideals Motorfabrik. Foto: Harald Björn

Ideals Motorfabrik

Ideals Motorfabrik, 1940. Foto: N. Wimarson

Andra källor: Fiskebåtarna och varven, 2002

Vikens varv

Del 4 av 18 i serien Varv

Grundades 1749 av Peter Samuelsson Bagge och Fredrik Henrik af Chapman. Kallades också Baggens varv. Af Chapman sålde sin andel redan efter 5 år. Övertogs av Carl Bagge efter faderns död.

Skeppen Götheborg (II) och Drottningen byggdes på Vikens varv. Götheborg (II) hade 530 läster, 20 kanoner, 170 man och gjorde enbart 2 resor. Förliste vid Kap, 8 mars 1796, under 3:e utresan. Drottningen hade 542 läster, 20 kanoner, 150 man och gjorde också bara 2 resor. Förliste på Humberön vid Arendal i Norge, 9 januari 1803, under 3:e utresans första natt. Dessa två var de största fartygen som byggdes för Ostindiska kompaniets räkning.

När Carl Bagge i sin tur dog övertog det göteborgska handelshuset A. P. Frödings Enka varvet Viken. På varvet var då Carl Weinberg disponent. 1825 övertog Ambrosius Landgren varvet samtidigt som han övertog Gamla varvet. De två varven drevs därefter som enhet under namnet Gamla varvet.

Gotenius Varv

Del 5 av 18 i serien Varv

Ett av två kvarvarande varv i centrala Göteborg. Det andra är det tidigare Götaverken, också kallat Cityvarvet, numera Damen. Formellt heter företaget AB Gotenius Varv & Mekaniska Verkstad.

Gotenius Moberg

Vilhelm Gotenius och Carl H Moberg

Varvet är det tidigare Carl H. Mobergs varv som startades 1925 vid Färjenäs på Hisingen på mark arrenderad av Johnsson-linjen. 1938 började Vilhelm Gotenius (1913-1988) på Mobergs Båtvarv. Efter en tid slutade han men återkom 1947 och blev då delägare i varvet.

I början av 1949 blev varvet uppsagt från sitt område av Johnssons och Vilhelm Goteniusköpte det för 12 000 kr. Efter diskussion med Rolf Moberg blev denne delägare och kompanjon. I avvaktan på en lösning av lokalisering fortsatte verksamheten på två pråmar förtöjda vid Färjenäs. På Ringön fann man då ett pråmvarv, som var till salu och dit flyttades verksamheten i augusti 1950.

Rolf Moberg var kvar till sin pension 1975 och hans son, Roine Moberg, arbetade där till sin pension.

Vid denna tid ägande sig varvet också åt nybyggen. Bland annat byggdes tre stycken fiskebåtar av stål åren 1960-62.

Mats Gotenius tog över efter faderns bortgång 1988. Varvet arrenderar 8 000 kvadratmeter mark på Ringön mellan Tingstadstunneln och Göta älvbron.

Gotenius varv har två flytdockor, varav den största kan ta fartyg upp till 6 000 dwt och en slip.  Idag är företaget ett av de ledande reparationsvarven i Sverige för specialfartyg inklusive fiskebåtar och färjor, museifartyg och kustfartyg. Varje år reparerar och underhåller varvet mer än 100 båtar och fartyg.

Företaget har totalt cirka 20 anställda. I styrelsen sitter Mats Gotenius och Jan Forslund.

Gotenius varv

Gotenius varv

Gotenius Varv

Andra källor:
Blom, Bornmalm och Bång, Ståltrålare i svenskt fiske, 2012
Gilbert Janson som bidragit med kompletterande information och bilder

Mobergs

Del 6 av 18 i serien Varv

Varv som låg vid Färjenäs i Göteborg. Kallas i allmänhet för Carl H. Moberg i de källor jag funnit.

Carl H Moberg

Carl H Moberg

Carl Hilmer Moberg (1876-1957) var född i Kovikshamn, Torsby socken och var till sjöss några år innan han övergick till båtbyggeri. Han blev anställd på Otto Salomon Abrahamssons varv på Färjenäs och gick in som kompanjon och delägare 1917.  Varvet gick under denna tid under namnet Abrahamsson & Moberg och byggde bl. a. utlottningsbåtar till GKSS. En senare ägare till Abrahamssons varv var var Torsten Abrahamsson, känd byggare och konstruktör av mindre träbåtar. Han ska senare ha varit verksam vid Varvet Kusten i Majorna och arbetade därefter på Fiskebäcks Båtvarv AB.

1925 startade Carl H Moberg eget varv i Färjenäs söder om färjeläget på mark arrenderad av Johnsonlinjen.

Mellan 1926 och 1928 arbetade också Jac M. Iversen vid varvet. Han ritade under denna tid bl.a. annat 5 fiskebåtar för J.W. Bergs varv på Hälsö. De var bland de första båtarna som Bergs varv byggde. Jac Iversen flyttade sedan till Stockholm där han först arbetade på Neglingevarvet, men från 1930 drev han den egna konstruktionsfirman Iversen Yacht AB. Innan han arbetade vid Mobergs var var Iversen verksam vid ett eget varv vid Son i Norge.

Sönerna till Carl H. Moberg, Yngve Moberg (f 1900) och Rolf  Moberg (f 1910) blev efterhand också delägare. Varvet byggde yachter och mindre båtar samt s k folkpråmar för Götaverken. Vid varvet har det bl.a. byggts ett antal kosterbåtar, långedragsjullar, stjärnbåtar med mera under årens lopp.

Mobergs varv

1938 började Vilhelm Gotenius (1913-1988) på Mobergs Båtvarv. Efter en tid slutade han men återkom 1947 och blev då delägare i varvet. I början av 1949 blev varvet uppsagt från sitt område av Johnssons och Vilhelm Goteniusköpte det för 12 000 kr. Efter diskussion med Rolf Moberg blev denne delägare och kompanjon. I avvaktan på en lösning av lokalisering fortsatte verksamheten på två pråmar förtöjda vid Färjenäs. På Ringön fann man då ett pråmvarv, som var till salu och dit flyttades verksamheten i augusti 1950. För den vidare historien se Gotenius varv.

Gamla ångbåtsbryggan och Mobergs varv, Färjenäs

Gamla ångbåtsbryggan och Mobergs varv, Färjenäs, 1928. Konstnär: Filip Wahlström

 

J 18 byggd på Carl H Mobergs varv i Färjenäs

J 18 byggd på Carl H Mobergs varv i Färjenäs

Not. Tack till Gilbert Janson som bidragit med kompletterande information samt bilder på Gotenius och Moberg.

Nya AB Göteborgs Varv

Del 7 av 18 i serien Varv

Varv i Göteborg som ägdes av Lennart Ullberg, också ägare av AB Nordverk som tillverkade delar till Volvo och Saab samt dumprar, väghyvlar och andra arbetsfordon. Från början, 1945 startades bolaget, låg Nordverks verkstäder i Karlstad och Åmål, men 1950 öppnades en ny fabrik i Uddevalla, i det gamla textilföretaget Kampenhofs lokaler.

Varvet i Göteborg ska ha legat något uppströms i förhållande till Göteborgs Fiskhamn. Det  är svårt att begripa var det faktiskt låg nånstans, men enligt bilder i boken Ståltrålare från 2012 bör det ha legat någonstans i det som idag är Marieholms industriområde

Åren 1956-61 genomförde AB Nordverk och Nya AB Göteborgs Varv ett par märkliga fartygsaffärer som troligen var av skatteteknisk natur. Dvs de gjordes troligen för att minska skattebetalningarns för bolagen eller för Lennart Ullberg själv.

1959 byggde varvet den första fiskebåten av stål med Sverige som byggland. Det skulle bli ytterligare tre färdiga ståltrålare och dessutom ett skrov. Varvet avvecklades redan 1964 och det fartygsskrov som då fanns kvar på varvet färdigbyggdes till en fiskebåt på Nya Halmstadsvarvet AB  där Yngve Smith var VD. Han hade tidigare varit VD på Nya AB Göteborgs Varv. Bygget av skrovet hade påbörjats redan 1960 på varvet i Göteborg

Lennart Ullberg flyttade utomlands 1975 efter att ha lämnat företaget 1972. Vid denna tid hade Nordverks fabrik i Uddevalla omkring 500 anställda.  Hela företaget hade ungefär 600 anställda 1972. Då satt Göran Ullberg (son till Lennart Ullberg), Kurt Mark, Bengt Skånsberg, Karl-Åke Svensson och Rune Pettersson i styrelsen.

1978 fick AB Nordverk problem, sålde för en krona till en nyägare, men gick i konkurs 1984.

Andra källor:

  • Blom, Bornmalm, Bång, Ståltrålare i svenskt fiske 1959-65, 2012
  • Sveriges 1000 största företag, 1973
  • Svensk Industrikalender 1974

Ängholmens Varv

Del 8 av 18 i serien Varv

Ängholmens varv på Ängholmen invid Långedrag grundades vid mitten av 1800-talet av Lotsverket som från 1895 också disponerade ön som varit kronoholme sen 1823 under Sjöfartsverkets kontroll. Huvudägarna var från 1905 lotsarna vid Ängholmens lotsstation som då blldat ett aktiebolag för att bygga ut och driva varvet, AB Ängholmens Varf. Den första styrelsen betsod av Charles Palmqvist, , E. Berggren och O. Ahlberg.

1909 avgick Charles Palmqvist som VD och ersattes av en man som inte var lots,  Karl Rudolf. Karl Rudolf var också ordförande i fullmäktige såväl som direktör AB Långedrag (Långedragsbolaget). Det sistnämnda ett företag som köpte upp mark för avstyckning till villatomter och somäven i övrigt bidrog till att utveckla Långedrag till en badort. Huvudägare i AB Långedrag var AB Pripp & Lyckholm. Under Karl Rudolfs tid som VD utökades aktiekapitalet rejält och Karl Rudolf kom snart att bli huvudägare i  företaget.

Varvet byggde främst mindre träbåtar av olika slag, bland annat lotsbåtar och räddningsbåtar. Däribland några Stjärnbåtar, en båtmodell som utvecklades på varvet år 1913 av verkmästaren Jan Jacobsson. Under den tid varvet drevs av Karl Rudolf  byggdes också fyra stycken större fiskebåtar, den första byggdes 1911 och den sista 1917. 2 av dem byggdes till köpare i Fiskebäck.

1917 sålde Karl Rudolf aktiemajoriteten i varvet till Ivar LIgnell som arrenderade ut det till Sven Olsson som drev varvet tillsamman med bl.a. Petter och Gustav Olson samt Janne Jacobsson.Ivar Lignell var redare och bland annat aktiv i Aug. Leffler & Son. I början av 1920-talet blev det svåra år för varvet som lånade så mycket pengar att räntorna gjorde bolöaget olönsamt. Charles Palmqvist försökte då köpa varvet men resultatet blev istället att Ivar LIgnell ensam köpte varvet från banken som övertagit det. Han forstatte arrenderadera ut varvet till Sven Olsson.. Från 1920 arrenderades också en annan del av varvet ut till Adolf Lager, tidigare anställd mellan 1905 och 1919 vid Guldbrandsens varv i Klippan. Han drev en motorverkstad.  1824 beslutades att sätta bolaget i likvidation då då all verksamhet vid varvet bedrevs. Likvidationen avslutades dock inte förrän 1929.

År 1931 övertogs varvet av Adolf Lager under firmanamnet Ängholmens Yacht & Motorbåtsvarv.  Mellan 1935 och 1962 sysslade varvet främst med reparationer och underhåll av småbåtar. 1962 övertogs rörelsen av Adolf Lagers son Harry Lager och dess hustru Birgit som för ändamålet bildade Ängholmens Varvs AB. Serviceverksamheten utökades till mindre båtar i yrkestrafik, taxibåtar med mera. Paret Lager drev varvet fram till 1987 då det såldes tilL Eklanda Bygg AB som dock snart sålde varvet vidare till Nautor AB (Swanbåtar) som gav det namnet Ängholmens Marina AB. Varvet såldes sen vidare till Ringen Group och senare tilL Capinova. 1991 stod Östgötabanken som ägare och de hyrde ut varvte till David Olivegren och Miekael Hinnersson som byggde träbåtar under namnet Ängholmens Båtbyggeri. 1995 lades denna verksamhet ner.

Ängholmens Varv ägs sen 1996 av Västvarv vars formella namn tycks vara Ängholmen Förvaltning AB som ägs av familjen Åberg. Det är idag en marina (hamn för småbåtar) som också syssalr mede vinterförvaring av båtar. Det finns ingen egentlig varvsverksamhet.

Ängholmens varv

Ängholmens varv

Andra källor: Fiskebåtarna & Varven, Skeppsbyggarna, 2007

G.R. Liljegrens varv

Del 9 av 18 i serien Varv

Varv vid Färjenäs i Göteborg som startades 1907 och lades ner på 1920-talet. Varvet startades efter att C.O. Liljegren (1865-1939) kommit hem från USA och England. Byggde främst segelyachter och segelbåtar. Varvet ägdes av G.R. Liljegren och konstruktör vid varvet var hans bror C.O. Liljegren. Denne emigrerade för gott på 1920-talet.

Primrose

Primrose, byggd vid G.R. Liljegrens varv 1918

C O Liljegren var periodvis bosatt i USA i slutet av 1800-talet. 1895-96 var han anställd som konstruktör i Bristol hos Herreshoff. Han återkom till Sverige under en två års period innan han flyttade till USA 1898 och stannade där i 6 år. 1907 då han sedan en tid var tillbaka i Sverige konstruerade han Duo, som då var Sveriges snabbaste båt.

Marianne

Marianne, byggd 1916 vid G.R. Liljegrens varv

 

Sverres varv

Del 10 av 18 i serien Varv

Företaget startades 1915 av bl.a. Olof Traung för att tillverka fartygsmodeller för varven i Göteborg. Från 1917 tillverkade även modeller för Föreningen Göteborgs Sjöfartsmuseum. Då hette företaget Skeppsmodeller, från 1923 AB Sverre.  Verksamheten fanns på Kyrkogatan 3. Inför Jubileumsutställningen 1923 tillverkade företaget också en lång rad modeller av fartyg, varv och hamnar för denna.

1923 blev det en svacka för modelltillverkning, färre fartyg byggdes på varven och tillverkningen för Jubileumsutställningen var över. Företaget började då också tillverka leksaker som såldes i en egen affär. Leksakstillverkningen och affärerna drevs till slutet av 1920-talet. I Samband med att leksakstillverkning inleddes köptes också Kärra gård där det fanns ett litet varv, Nyebro pråmvarv. Tillverkningen flyttade från centrala Göteborg till det inköpta varvet där en ny fabriksbyggnad uppfördes. Familjen Traung flyttade ut till Kärra gård som de döpte om till Sverregården.

Agnesberg

Bild på Agnesberg med AXA Kvarn och färgfabriken Dorch, Bäcksin & Co, station och tegelbruk. På Hisingssidan syns Sverres varv högst upp i bild och stängselfabriken Standard lite längre åt vänster i bild.

1931 tillverkade den första fullskaliga båten på prov och därefter byggdes några livbåtar. 1935 började företaget också tillverka fritidsbåtar av olika slag, först enbart utlottningsbåtar på beställning till GKSS. Förmedlare av beställningarna var Ernst A. Hedén, direktör På Götaverken och delägare i AB Sverre. 1933 blev Olof Traung också anställd på Sjöfartsmuseet.

Folkbåt

Folkbåt byggd 1950.

1939 började Jan-Olof Traung på varvet som under hans ledning expanderade kraftigt och byggdes en mängd olika sorters båtar, lyxyachter, minsvepare och andra militära båtar, servicebåtar och också fiskebåtar. Bland fritidsbåtarna byggdes såväl långedragsjullar, stjärnbåtar, folkbåtar och annat.Den första fiskebåten som byggdes var en trålare för Trål AB Skagen (Billner-koncernen) då deras tidigare ångtrålare Viros (ex. Anglia) minsprängts  den 3 september 1942.

Därefter tillverkades ytterligare en fiskebåt för svensk beställare, men några fler för export, 1946-47 fyra stycken båtar till Island, en fiskebåt, Gerard Treca till ett franskt fiskeriföretag med verksamhet i Senegal som var färdig 1947. Därefter byggdes tre båtar till Colombia där de skulle användas till fiske av tonfisk. 1950 lämnade Jan-Olof Traung varvet för att arbeta för FAO, först i Washington DC och därefter i Rom. Hansyngre bror Björn Traung tog då över ledningen för varvet.  När båtarna till Colombia levererats 1953 upphörde tillverkningen av båtar vid varvet som därefter bara gjorde fartygsmodeller.

1960 brann varvet ner och en ny byggnad av betong uppfördes. 1982 brann Sverregården, som stått tom några år, ner och 1987 drabbades varvet av brand igen. 1993 upphörde tillverkningen av fartygsmodeller då efterfrågan på grund av varvsindustrins försvinnande blivit i stort sett noll.

Andra källor: Fiskebåtarna och varven: Skeppsbyggarna, 2009